Träningskläder

Jag har precis hämtat ut en träningsjacka på ICA

Mutpresent

Ja ni vet, den där vindjackan från Newline man fick när man beställde en prenumeration på IForm. Prenumerationen är numera uppsagd men jackan kom härmodagen.

Visst är det fint med rosa men modellen känns lite kort. Och så är den lite trång över höfterna. Men hey, what else is new. Om -7kg sitter den nog bättre. Fast den är med största sannorlikhet för kort då också.


Hogengard

Jag slog faktiskt till på den där sport-bh:n jag surrade om för någon vecka sedan och som blivit bäst i test.

Jag har provat den under ett spinningpass (och ska testa den imorgon på långpasset). Betyget hittills är över förväntan godkänt. Jag kände mig väldigt väl paketerad i den och den var mjuk och skön men ändå uhm... stadig liksom.

Det enda problemet är hur man ska få av sig den. För det sitter hela sju (tror jag) hylsor där bak. Men den lilla nackdelen är ju egentligen en fördel eftersom bredden liksom ökar supporten.

Vila och uppladdning

Det är jobbigt att vila. Jag vill ju ut och träna. Inte spinning eller så (inte idag) men gärna, gärna en skön jogg. Nåja, jag får vänta. Tills imorgon. Jag och coola Karin ska springa långpass - 2 mil. Jag längtar!

Hemligheten bakom framgångarna...

Träning. Punkt.

Är du en oupptäckt supertalang?

Hemligheten bakom sportframgångar heter med största sannorlikhet träning, träning och återigen träning. Och så säkert lite talang. Men den upptäcker man inte om man inte tränar. Tänk på det nästa gång du pustar och stånkar dig igenom träningen. Kanske är du också en stjärna med en dold talang. Men en oupptäckt sådan (jag tänker på basketspelaren som överraskade alla med att hoppa till sig VM-guldet i Japan. Vilken slump att han upptäckte sin talang liksom. En slump som dock skedde genom träningen...)

Jag bannar fortfarande grabben som hoppar ganska mycket över fem meter i längdhopp. Vem vet vad som hänt om han börjat träna det istället för att bara envisats med att springa...


Eftersom jag i grund och botten är skidåkare är det ofta Anja jag har på näthinnan. Speciellt under vinterhalvåret. Men det är ju under sommaren hon tränar som mest. Och hon är grym!

Fre 14 sep (forts.): Mer spinning

Psst...

Lite mer spinning

Ni som tycker att min blogg är ett massa tjatande om spinningklasser kan sluta läsa nu. För jag var nyss på ännu en klass.

Inte bara jag förresten, marathonlöparen och klippdockan Anna Rahm vässade också löparbenen på cykeln på samma pass... för inte tror jag att hon är på gång att byta idrottskarriär. Så i början av klassen fick instruktörs-Pia konkurrens om uppmärksamheten. För vi svenskar är väldigt bra på att titta och stirra (men jäkligt dåliga på att ta kontakt och säga hej).

Precis som på lunchen hade jag svårt att komma upp i puls (låg på 80% av max som mest). Men jag är övertygad om att det sitter mer i benens trött- och seghet än någon annanstans. Det ska bli extra skönt med en vilodag när jag är sådär supertrött.

Ni missar väl inte Golden League ikväll? Regn ute och friidrott inne - vilken perfekt kombo! (Grabben har precis meddelat att han minsann ska se den inspelade maran från VM på video ikväll. Vilken nörd.)

IK Jogg.se

Läser med glädje det senaste nyhetsbrevet från jogg.se

IK Jogg.se

Såhär står det bland annat att läsa om vad som verkar vara den roliga klubben IK Jogg.se:

IK jogg.se är klubben för alla oss jogg:are som tycker det är roligare att, under gemensamt namn, ställa upp i motionslopp och tävlingar. Klubbens grundtanke är att göra löpningen socialare, billigare och enklare. Hittills har vi ställt upp i ett stafettlopp och planerar gemensamma "för-lopp" där vi känner på banan tillsammans inför tävlingar. Vi kommer även, med hjälp av jogg.se, lyfta fram mindre tävlingar som förtjänar mer publicitet och samtidigt pressa ned våra egna anmälningsavgifter. I dagsläget finns IK jogg-forum där medlemmarna kan diskutera de mest nördiga, taktiska och personliga frågorna i en trygg gemenskap. Vi kommer också att arrangera den årliga jogg-dagen där vi medlemmar skall kunna träffas, träna, käka och snacka löpning, löpning och ännu mer löpning.

Som medlem i IK jogg.se får du
• 10% i joggshopen (klubbkläder kommer under hösten)
• pressade startavgifter och tips om underskattade tävlingar
• fritt tillträde till jogg-dagen
• tillträde till det lite nördigare IK jogg-forumet
• stolt dra på dig jogg.se tröjan i tävlingssammanhang
• taktiska upplägg inför lopp

Wohoo! Visst låter det bra. Nu kan en långsam löpare som jag också vara med i en klubb och hitta lite löpargemenskap. 150 spänn kostar det.

Fre 14 sep: Spinning utan puls

Om lunchspinningen för en exakt en vecka sedan var den fredagens höjdpunkt var dagens lunchspinningpass det sämsta av de två jag kommer köra idag.

Spinning med låg puls

Caroline huserade som vanligt på Hötorget på lunchen. Och som vanligt var det fullt. Till råga på allt så var min cykel tagen - trots att bara en person var före mig. Hur kunde detta ske? Av alla femtionånting cyklar, väljer personen före mig att ta just "min" (det är bra energi på den cykeln, eller nåt...)! Nåja, jag överlevde ändå - på näst sista raden.

Jag var inte jätteladdad inför lunchspinningen. Jag var faktiskt lite hungrig och funderade på att gå och köpa något att äta i receptionen istället för att sitta och cykla i 20 minuter innan klassen började. Men i ett digert försök vara ekonomisk satt jag kvar och lät benen gå på pedalerna under ineffektiva 20 minutrar med en lika ineffektiv puls på 70 slag per minut. Sippade istället lite vatten och försökte övertala mig själv att jag skulle springa till Bee's thai-take away på Malmskillnadsgatan efter spinningen och äta en underbar (men troligtvis kaloristinn) och billig (55 spänn) kycklingmassamancurry istället.

Det fungerade. För jag glömde snart bort hungern. Men... pulsen var det värre med. Satt och cyklade på en puls på 70% av max under första halvan av passet. Tänkte att va fn. Det här går inte längre och när Carolines marathonlåt på 19 minuter kom så övertalade jag mig själv att nu sjutton ska det bli åka av.

Det blev det. Nästan. Jag har som en liten utmaning i mitt huvud att jag ska stå och cykla en hel klass. Den lilla utmaningen har legat och grott sedan mitt allra första spinningpass när jag var 15 och livrädd för salen med den väl sammansvetsade cykelgruppen som tränade i mörker och tända lyktljus. Den gången sa instruktören att när dom hade kört terminens alla veckor, skulle de testa att ta av sadlarna på cyklarna och köra en hel klass ståendes. Om hon menade allvar med det vet jag inte (än idag). Men jag tänker på det ofta. Och jag vill.

Men - tillbaks till idag. 19 minuterslåten började dundra ut ur högtalarna och jag tänkte att jag skulle testa på det lite. Att stå länge alltså. Det höll i 15 minuter. Sedan blev jag lite trött och följde efter alla andra.

Pulsen gick i alla fall upp lite mer, men ändå långt ifrån max. Jag tror att anledningen till det är att jag är lite trött. Så efter passet ikväll ska jag vila imorgon. Vila, söka jobb i Halmstad och komma underfund med vad alla ser i Stieg Larssons böcker (har inte läst så mycket än men tycker inte att den på långa vägar är så bra som Snabba cash).

Grabben i sin tur ska hem till Halmstad och känna på Solheim Cupatmosfären. Jag hoppas han passar på att krya på sig också. Så att jag kan tjata på honom att han ska ut och träna till Tjurruset lite. Hehe.

Tor 13 sep (forts.): Styrketräning för rygg och bröst.

Jag hade 30 väldigt bra minutrar med PT-Paul igår. Det kände jag då - och det känner jag nu (träningsvärk, givetvis).

Rygg & Bröst

Aldrig har 30 minuter gett så mycket. Söta PT-Paul med sin svengelska både underhöll och undervisade mig. Jag sa att jag tyckte det var svårt att "connecta" med mina ryggmuskler och att bröstmusklerna var skittrist att träna så det hade jag aldrig gjort (för det har jag i princip aldrig gjort heller. Bara pec-decat lite och kört de obligatoriska övningarna när jag förut körde mycket pump). Före detta Los Angeles-Paul sa "djättebråå, då ska vi gjora lite kuligare såker".

Och det blev kul. Fick nya övningar (eller nya varianter av gamla övningar) till både rygg och bröst. Problemet är bara hur jag ska komma ihåg dem utifrån den lista han skrev igår. Det var ju så mycket nytt liksom!


Rygg:

Seated row (både drag mot midjan men också drag högre upp och med axlarna mer utåt - för att träna olika muskler i ryggen)
High row (en slags rodd i kabelmaskin med rep)
Latsdrag - med smalt grepp och underhandsgrepp
Incline row (ligg på mage på uppåtlutande bänk och "ro" med hantlar)
Bent over row (min gamla vanliga trotjänare)

Bröst:

Hantel fly
Hantel bänk press (görs efter fly:en eftersom den involverar fler muskler som kan hjälpa trötta bröst)
Bänkpress med stång
Push up på medicinboll (en utmaning!!!)
Bröstpress i maskin och pullover i maskin (men det sa jag till Paul var så tråkigt så då sa han att jag skulle köra på den andra istället)

Har du inget liv eller?

Läser några kommentarer som går i stil med "vad du tränar mycket, har du inget liv eller?". Och jag undrar. När är det man "har ett liv"?

När har man ett "liv"?

När man går hem från jobbet för att kolla femtioelva serier på TV? När man shoppar tills man droppar - jämt - för att vara först med det senaste? När man går ut på krogen och dricker drinkar för fem hundra spänn med sina polare utan att komma ihåg det dagen efter. Eller vadå?

Var i allt man gör finns "livet"?

Jag tror att det kan finnas i drinkarna. I TV-serierna. I shoppingen. Men också i träningen. Livet finns där man trivs. Där man har roligt. Där man njuter mest.

Ibland kan det te sig extremt. Javisst. Jag förstår att folk kan tycka att jag är ett pucko som gillar mina kvällsjoggar strax före midnatt. Som gillar att träna på morgonen och på lunchen. Som gärna kör dubbelpass ibland. Lika mycket som att jag förstår att det kanske bara är jag som tycker folk är puckon som gör andra saker som jag inte skulle göra. Men det är ok. Bara man själv har tillräckligt med självinsikt att inse att vi alla är olika. Gillar olika saker. Och har olika liv.

(By the way, ser fram emot min spännande, men futtiga, PT-halvtimma i eftermiddag. Sedan ska jag ut och enligt vissa "ha ett liv" och dricka drinkar. Så det så!)

Tor 13 sep: Spinning till max?

45 min tunga spinningminutrar. 600 kalorier. Och en jäkla reva på strumpbyxan.

45 min åksjuka

Efter gårdagens vilodag då jag slukade Jens Lapidus bok Snabba cash (skitbra) en hummer på Patricia och capirinhas på Ljunggrens (fast de två sistnämna slukade jag inte, de intogs i mer sofistikerad takt), kändes det skönt att idag få närma sig maxpuls igen.

Fast min maxpuls är fortfarande inte helt justerad. Det blev 45 min spinning med Glenn på lunchen och jag kom upp i 92% två gånger. Det var sådär sjukt jobbigt så man både svettas och fryser och mår lite illa, på samma gång som det är fantastiskt och härligt.

Men jag kan inte låta bli att jämföra 92% av max på cykel med 92% när jag springer. 92% av max på cykel är sjukt mycket "värre". Så antingen har jag fel maxpuls inställd, eller så är det som jag läst - att vi har olika maxpuls för olika saker.

Passet var nästan fullt idag - det gör spinningen ännu roligare. För det är coolt hur mycket energi det kan finnas i ett rum fullt med folk som trampar och trampar och svettas och svettas men... ändå liksom inte kommer någon vart.


Och det är skillnad mellan att spinna ett gäng på 10 och ett gäng på 50 personer. Det är som att jämföra att se på friidrott på TV och att själv sitta inne på en stor stadium. Båda är bra men att se det live är bättre. Och obeskrivligt. Stort. Mäktigt. Det är delvis därför det kan vara så jäkla bra på Hötorget.

Skithelvetepassjäklafan

Note to self. Ha inte bråttom med strumpbyxorna efter duschen. Speciellt inte om de har en låg DEN-siffra. Och dra inte mer och mer i ren frustration. Strumpbyxorna går sönder då. Och så står man där och undrar vad i helvete man ska göra nu. Utan extra par strumpbyxor. Och med ett par stövlar, en klänning och ett par kritvita ben som inte tåls att visas utomhus utan strumpbyxor. Och så får man dra på sig de där svarta strumpbyxorna med revan ändå. Och försöka springa till närmsta HM-butik och dölja revan med den stora väskan så gott det går och samtidigt se ut som ett miffo som inte kan gå ordentligt.

Och så kommer man till HM, med eftersvetten rullandes längs ryggraden och revan väl synlig på benet. Och så står man där framför den jättelika väggen med strumpbyxor och på något satt har man lyckats knöla sig längst in i hörnet med den stora väskan för att hitta de sorter som är svarta. Och som har en hög DEN-siffra så jag slipper stå som ett fån med en reva i strumpyxan igen.

Jag såg för övrigt ut som ett fån imorse också. Tog tunnelbanan till gymmet i mina Röhnischbyxor i lycra över mina stövlar med spetsig tå. På det en träningst-shirt, en sjal och min gigantiska väska. Jag kände mig inte speciellt hot och trendig.

Tåhävningar

Grabben är så söt. Han är sjuk och har inte kunnat träna på några dagar, men står här framför TopModel-TV:n och gör tåhävningar så att han ska kunna löpa sina mil på framfoten. Fortsätt du grabben, Top Model är inte över än på ett tag.

Tis 11 sep (forts.): Spinning och sånt

55 minuter på sadeln. Betydligt färre minutrar styrketräning. 750 kcal.

55 min Glenn

Jag var laddad till tusen. Ville köra hårt. Igen. Så jag använde många av Glenns låtar till att stå, stå och stå. För Glenn kör med långa block. Det är grymt skönt. Grymt jobbigt.


Jag satt på samma cykel som igår. Och framför mig satt samma killar som igår. Två latinokillar som inte alls såg ut att höra hemma på cykeln. Men det var kul att de var där. Kul att de liksom kom tillbaka. Men de har nog en del att öva på vad gäller tekniken.

Styrka

Det finns det fler som bör. Kolla tekniken alltså. När jag körde biceps stod jag bakom en tjej som "scwungade" upp 18.5 kilosstången med hela ryggen. Hon körde någon en-repetition-i-taget-variant. Det såg lite skumt ut. Och dessutom lade hon beslag på två stänger samtidigt trots att vi var många i hantelhörnan. Sådant är lite irriterande. Jag hade nämligen gärna velat ha en av de där stängerna...

Jag fick bra kontakt med bicepsen idag. Det var skönt. Men sedan skulle jag köra rygg och då sket sig alltihopa och jag blev sur och gick. Men - inte hem. Jag gick till receptionen och bokade en gratis PT-lektion. Visserligen bara på en halvtimma men ändå. Så nu på torsdag ska jag få lite PT-tips vad gäller rygg- och bröstträning. Yey!

Intressant

Intressant är ordet apropå Expressens scoop om kroppsbyggare som greps på jobbet och Linda Fodor Egelstigs blogg (som just nu toppar listan bland alla Metrobloggare).

Tis 11 sep: Elliptical på lunchen

Körde lite expressträning på lunchen. 30 minuter. 300 kalorier.

Elliptical

Vad det är för skillnad mellan en rotexmaskin och en elliptical fitness-nånting vet jag inte. Men elliptical stod det i alla fall på min lunchträningsmojängen.

Jag upptäckte att SATS Hötorget bara verkar ha 2(!) crosstrainers och en massa rotexar. Men de vanliga rotexarna (från technogym) har ingen kant att lägga IPoden på (de har inte technogyms cyklar heller - vilket är pissdåligt), så det blev den där konstiga Ellipticern.

Min tanke med expresspasset var bara att röra lite på benen. Svettas lite. Och bränna några kalorier. Strävade efter en puls på runt 60-75% av max, vilket kändes bekvämt. Men svettigt var det ändå.

Jag gillar inte att springa till Cascadas remixar utomhus (de är så långa och tråkiga). Men såhär på en konditionsmaskin på gymmet är det perfekt. Låtarna ligger på runt 5 minuter och de ger bra taktslag som man kan kämpa efter att haka på. Superbra! (Då ska man ju ligga något över den intensitet, motstånd, som känns bekvämt så suger det bra i benen sedan)

OLW On the Go

Jag fick med mig några OLW On the go-påsar med nötmixar från gymmet. Ibland kan det vara bra med gratisgrejer.


Nötmixarna kostar runt 15.90 i affären och är sådär. Lite salt och lite tråkig enligt mig (har provat både russin- och fruktmixen).

Efter jobbet...

Efter jobbet ska jag köra spinning. Men bara ett pass idag. Jag ska ge allt jag har! För sedan ska jag hem, lägga mig i soffan och kolla tre timmar Top Model. Jag förstår inte hur jag har kunnat bli så insöad på det.

Var tar kalorierna vägen?

Äta bör man annars dör man. Hittade en intressant faktaruta i heta blaskan Hemmets Journal, men faktan kommer från Fitness Magazine (som i sin tur hittat den någon annanstans):

Mån 10 sep: Tuff spinning

110 minuter spinning. 1300 kalorier. Två pass. Fler lyckorus än jag kan räkna.

Spinning x 2

Pia körde dubbla pass på SATS Hötorget ikväll. Vi var tre cyklister som hakade på. En tant med gigantiska öronskydd. En tjej som såg ut som en "riktig" cyklist eftersom hon hade "riktiga" shorts (sådana där med loggor på). Och så jag.

Jag hade bestämt mig för en tuff eftermiddag. Jag hade laddat med en bandana med döskallar och allt. Fast i början av passet träffade jag trevliga och otroligt vältränade Sofia och då var ju jag också tvungen att vara lite trevlig (jag hoppas jag lyckades Sofia!)... men sedan försökte jag hitta mitt tuffa jag igen.


Det tuffa jag:et är det jag som håller ut alla (de kan vara ganska många) minutrarna som Pia säger ska vara precis under mycket ansträngande. Det jag som kör och kör fastän det gör jäkligt ont i baken efter en och en halv timme på sadeln. Det jag som inte slutar bara för att benen känns lite trötta. Det jag som inte meskör bara för att jag kör två pass. Det jag som kämpar. Som har lite jävlar anamma.

När jag satt där på sadeln och hade som mest ont i rumpan, en timma och tjugofem minuter in i träningen, funderade jag på om det kändes för jävligt eller om det var underbart. Jag kom snabbt fram till att det var underbart. Visst gjorde det ont. Men vilken härlig känsla det är. Mitt motto sedan många år har alltid varit "what doesn't kill you makes you stronger". Och det var precis så det kändes idag.

Men jag ska vara ärlig. Jag har inte precis lust att sätta mig på spinningsadeln i två timmar nu igen. ...men jag skulle kunna tänka mig att sträcka på benen lite och jogga en sväng. Fast just nu är magen så full med nudlar och thaiköttbullar så det skulle nog inte vara en bra idé.

SATS Spinningmusik

Wohoo! Terese meddelar att SATS-instruktörerna får fortsätta med sin egen musik. Yes yes yes!!

Min kärleksförklaring till träningen

Jag är lite irriterad på att folk ska ha så svårt att förstå.

Träning – ett måste?

Det låter som om folk tycker att träning är som att gå till jobbet på en måndag. Ett måste. Ett tvång. Något man egentligen inte vill.

Det kanske är så för gemene man. Men jag håller inte med. Jag tycker att träning är kul. Ja, faktiskt riktigt roligt. Men jag inser ju samtidigt hur löjligt hurtig jag låter när jag försöker förklara det.

Jag minns många blogginlägg jag läste strax före sommaren. Om semester. Från jobb och från träning. Det röstades hit och dit, huruvida man tränade mindre under sommaren eller inte. Själv fick jag kommentarer om att jag var duktig som tränade även under sommaren.

Ja men det är klart, tänkte jag. Nu äntligen har jag mer tid att göra det jag gillar mest – träna! Springa mina favoritstråk i skön sommarvärme eller vara utomhus och bara röra på mig (för man måste ju inte nödvändigtvis springa, hör och häpna).

Jag tror inte jag riktigt kommer lyckas förklara vad jag verkligen tycker i detta blogginlägg. Men just om denna specifika grej tycker jag mycket. Det är bara så synd att jag inte lyckas få ner det i ord. Förklara det bättre.

Att unna sig

Många bloggare har skrivit om fenomenet att unna sig de senaste veckorna. Att det blir så väldigt mycket rabalder när man tackar nej till en kaka och att det egentligen är sanslöst att unna sig saker som är dåliga för kroppen (och att man istället borde unna sig andra saker som en ny hårfärg eller annat).

Lite så är det med min träningssyn. Fast tvärtom. För medan folk ofta tränar för att kunna äta, eller tränar som en slags bakläxa, så tränar jag för att det ger mig energi till alla andra jobbiga saker i vardagen.

Jag har min födelsedag färskt i minnet. Spinningpasset på lunchen var nog höjdpunkten på dagen. Och då var det inte för att instruktören Caroline var jäkligt bra, eller att hon spelade bra musik. Nej det är den känsla jag får av träningen, det lyckorus, den härliga adrenalinkick, som är så beroendeframkallande – och så svår att förklara. Den måste upplevas.

Ny vecka

Det är måndag idag. Skit och piss tycker många. Även jag, ibland. Men jag ser fram emot den här veckan så jäkla mycket. Inte för att det händer något speciellt egentligen. Nej, mest för träningen.

Kvällens dubbla spinningpass ska bli så rent ut sagt jäkla kul och sedan bara fortsätter det, med spinning med styrketräning och med löpning. Jag ser med förväntan fram emot var jag ska lägga in några joggingrundor och när jag ska få till en fartlek.

Veckan som var, veckan som kommer...

Det är smart att föra träningsdagbok. Då ser man vad man gjort bra, och vad man kan jobba mer på.

Veckan som var...

Jag sitter och kikar på veckan som var och mina träningspass. Konstaterar att jag ännu en gång tappar i styrketräning ju längre veckan lider. Återigen blir det min utmaning inför kommande vecka att fortsätta med styrketräningen även efter att halva veckan har gått.

Det blev sju träningspass förra veckan (nio pass med promenader inkluderade), fördelade på fem dagar. Totalt 345 minuter (5.75 timmar). Inte lika bra som veckan innan då jag toppade med 472 träningsminutrar (7.87 timmar).

Anledning till min träningstopp förra veckan var att grabben var bortrest i Sydamerika och jag hade inget bättre för mig än att träna... betyder det att jag måste be grabben om att åka bort på ännu en jobbresa för att jag ska ta tillvara på självdiscplinen?

Det är kul (och hur inspirerande som helst) att så många som nästan 1200 personer har besökt min blogg. Dock visar bloggtoppen på 1675 unika (!!) besökare just nu för denna vecka. Så jag antar att man ska ta all statistik med en nypa salt.

Veckan som kommer...

Asafa Powell har just slagit rekord på 100m (9.74 sek på en GP-gala i Italien) och det ska jag också göra veckan som kommer. Fast inte på 100m. Nej jag ska slå mitt eget personliga rekord i antal träningsminutrar på en vecka. Jag siktar på 500 träningsminuter (promenader räknas inte).

Fokus kommer att ligga på spinning eftersom jag känner lite grann i höften efter de senaste dagarnas jogging. Och så ska jag som vanligt försöka styrketräna lite jämnare.

Bring on the Monday!!