Lör 27 okt: Jogg runt Riddarfjärden

Stockholm är tokvackert. Det märks när man springer runt Riddarfjärden en lördagskväll.

Riddarfjärden Runt

Det är någon som inte vill att jag ska springa: jag väger för mycket, jag springer ohjälpligt fel (supinerar) på högerfoten, jag har förlagt min fotsensor till pulsklockan och ikväll hängde sig min nyladdade och nyuppdaterade Ipod. Men - jag springer ändå.


Det blev den gamla, trygga rundan kring Riddarfjärden. Gammal och trygg - för att jag sprungit den så många gånger förut. Det gör den också kortare - i huvudet.

Rundan börjar med en oändligt lång nedförslöpa ända fram till Västerbron (1.5km). Det är skönt att börja med nedförsbacke, men också farligt för att det lätt går för fort i början och för att underlaget är stenhårt (stenplattor).

Västerbron sätter igång pulsen på riktigt (2km). Men såhär tidigt på rundan är benen pigga och den ljuvliga utsikten över broräcket gör att det går galant.

Så till Norr Mälarstrand. Nu är det två flacka kilometrar som väntar (4km). Utsikten fortsätter att vara bedårande med ljuslyktor och båtlyktor som lyser upp Söder Mälarstrand på andra sidan vattnet och Slussen med sina karaktäristiska neonskyltar. Men man får se upp - gångvägen är dåligt belyst och här och var är asfalten ojämn.

Efter Stadshuset går det lite uppför. Marschaller lyser upp restaurangen i Stadshuset och turistbussar står parkerade längs vägen (5km). En av chaufförerna hojtar till och säger att det ser bra ut. Det ger mig lite mer energi.

Jag följer cykelvägen. Förbi Gamla Stans tunnelbanestation och mot Slussen. Här, mitt i stan, ligger en bastubåt förtöljd och ett gäng med killar sitter ute i bara handdukarna och dricker öl. Vad ska turisterna tycka, tänker jag innan det är dags för ännu en liten uppförsbacke (6km),

Så är det bara Söder Mälarstrand kvar. Det här går ju bra. Farten är maklig, men å andra sidan känns det som att jag skulle kunna springa såhär i 42 195 meter redan idag.

Sista backen upp går mot Mariatorget och är också den brantaste (7km). Pulsen ökar. Går upp mot 90% av max. Men det är lugnt. Det här är den sista kraftansträngningen för ikväll.

Och så är 42 minuter, 550kcal och en underbar lördagsjogg till ända.

Lördagsjogg och skidpremiär

Lördag = jogging i min kalender.

Lördagsjogg

Det jobbiga med att träna är inte att det är fysiskt jobbigt. Eller att man blir trött och svettig. Ibland är det liksom steget till ytterdörren som är det jobbiga.

Som nu. Jag sitter i soffan. Jag vet att jag ska ut och jogga idag. Och jag tycker faktiskt det ska bli rätt så skönt. Jag har ytterdörren typ sex meter framför mig. Och kläderna finns i en garderob tre meter till höger. Men ändå känns tanken på att gå ut och jogga lite jobbig. Så jag skjuter upp det. Bara lite till. Försöker intala mig att jag måste komma i rätt "stämning" först. Jojo...


Den alpina världscupscirkusen hade premiär idag. Längdåkarna också. Anja slutade sjua i premiärtävlingen (Aftonbladet beskriver det som en "tung dag") medan längdnissarna gjorde betydligt bättre ifrån sig: sprinten Björn Lindh slutade tvåa och Anna Dahlberg trea.

Nu får det sätta igång och snöa så att jag också kan åka lite...

Spinning 24 timmar

Kolla in detta. Han kör spinning i 24 timmar i Göteborg - till förmån för bröstcancerforskningen.

Allt för Hälsan

Jag tänkte gå på hälso- och träningsmässan i helgen. Men jag tog smygledigt från jobbet och gick i redan i eftermiddags. Det var snabbt gjort.

Mässa: Allt för Hälsan

Så var det dags för den efterlängtade mässan: Allt för Hälsan. Det har skrivits och annonserats om den i mängder - och jag åkte dit med stor förväntan.

Jag träffade på bloggaren Nilla på mässan. Och även Terese i montern för Lifeportalen.

Jag kan med en gång säga att min förväntan var större än upplevelsen. Mässan pågick enbart i en av tre hallar och det handlade mest om hälsokostpiller och vibrationsplattor. Och om att köpa grejer man ändå kan köpa på andra ställen...

Jag öppnade dock villigt plånboken för några godbitar: kläder från Röhnisch i Team Sportias monter. Bars i jäkligt coola smaker från Swebar (Dalblads) och en smart träningsdagbok.

Dalblads visade upp de goda proteinbarsen Swebars i variationsrika smaker. Vad sägs om t.ex. pepparkaks- eller saffranssmak. Jag köpte 10 st saffransbars för en tia styck. Det blir finemang när det går mot juletid!

Jag valde bort Fitness Magazines träningsdagbok för Fitnessförlagets version. Den sistnämnda kändes bättre: mer plats för att plita ner det man klarat av! 75 spänn.

Det var lagomt med folk på mässan idag. Men oj oj vad det kommer bli fullt i helgen - alla besökare, inklämda i en enda mässhall!

Funktionell "träningsmaskin", sexbädd eller tortyrredskap? Kolla in "handklovarna" i päls!

Smarta businesskillen Paulúns monter var välbesökt. Och nog störst av dem alla. Här fanns mycket ur sortimentet att köpa...

Det fanns många montrar åt det mer själsliga hållet. Själv saknade jag det rent träningsmässiga. Det som fanns att beskåda i träningsväg var mest maskiner som jag ändå inte har planer på att köpa.

Mat går alltid hem. Jag har länge velat prenumenrera på en smart ekolåda eller en låda från årstiderna. Men jag har inte gjort slag i saken än.

Tor 25 ok (forts.): Skitintervaller

För det mesta skriver jag om hur jäkla kul träning är. Idag var det bara skit och piss och helvete.

Långa intervaller

Löptränaren ställde mig en fråga innan träningen. När det gäller att öka löptakten - är det farten eller tiden jag har problem med?

Innan torsdagens intervaller visste jag inte svaret. Nu vet jag.

På dagens planering stod långa intervaller. Inte korta explosiva intervaller på någon minut eller två. Istället intervaller något snäpp högre än jag brukar springa - i fem minuter. Det låter inte så jäkla farligt kan jag naivt tycka. Men fy fasen vad det inte gick.

Vi hade tänkt att köra fem intervaller. Fem är en bra siffra rent psykologiskt. Fem minuter långa. Men jag klarade inte en enda femminutrare.

Det blev fyra intervaller. Men de flesta på ynka tre minuter. Jäkla skit vad dålig man känner sig.


Förutom att jag är dålig på att springa lite snabbare under en längre period så berodde fiaskot på två andra anledningar:

1) inte mycket till kolhydrater under dagen trots att tränaren skickade påminnelse-sms att jag skulle äta en banan under eftermiddagen. Men jag såg inte en enda banan i sikte så det blev bara proteindrink. Och det springer man nog inga intervaller på.

2) jag är rätt sliten i benen efter veckans tidigare träningar

Ett till konstaterande var att jag svettades enormt mycket under passet och att det kom redan efter en eller två minuter. Så brukar det inte vara. Så nu blir det vilodag idag. Och till nästa veckas intervallpass ska jag både äta bra under dagen och se till att ha pigga ben.

(Facit för passet blev 30 min, en maxnotering på 92% av max och 450 kcal)

Over and out.

Proteinpulver

Jag och grabben har en typisk singelkyl. Trots att vi bor ihop.

Pulver

Jag har aldrig riktigt varit haj på pulver. Inte grabben heller. Men nu står vi där med många gigantiska pulverburkar i vårt minikök. Medan singelkylen ekar tom sånär på några mjölkförpackningar (ekologisk röd mjölk till grabben, ekologisk blå mjölk, rismjölk, havremjölk och sojamjölk till mig) och en låda med Dooleyshots som aldrig öppnats.


De flesta burkarna är inte mina. De är grabbens. Han måste ha världens snabbaste ämnesomsättning. Jag tror inte det spelar någon roll hur många gainers jag häller i honom. Han förblir den han är. Men han försöker ändå. Med gainers och med styrketräning.

Mitt pulver syns inte så mycket. Det är de två påsarna som gömmer sig längst till höger. Ett "snabbt" whey 80-pulver i chokladsmak som kom från Gymgrossisten igår, tillsammans med ett långsammare proteinpulver i vaniljsmak (men som är godare i smaken banana/peanut).


I skåpet under proteinhyllan finns en låda Starbars (med banansmak) som kan vara bra som en snabb energiinjektion efter mina längre pass.

Egentligen vet jag att det är bättre att äta mat än en massa pulverblandningar. Men ofta går det inte. Jag och grabben hinner inte fixa och greja i köket. Grabben tycker ofta inte ens att det är "kul" att äta. För jämnan har vi ändå för mycket annat att göra. Då passar pulverlösningarna bra.

Tor 25 okt: Morgonpromenad

Morgonens promenad bjöd på en surrealistisk känsla.

Powerwalk

När får en promenad kallas för powerwalk? Ska man upp i en viss hastighet, en viss puls, för det?

Morgonens promenad var inte en lika bra kickstart på dagen som morgonspinningen i tisdags. Jag tror inte jag är en morgonpromenadmänniska. Jag är mer än morgonjoggare. Promenader går för långsamt!

Jag gick min vanliga morgonrunda på 5.5 kilometer. Avverkade den på drygt 50 minuter vilket ger mig en genomsnittlig promenadtakt på 6.2km/tim. Det är ganska ineffektiv träning rent tidsmässigt. Jag skulle kunnat morgonjogga den rundan på en halvtimme. Och jag är en person som har superdille på effektivitet.


Morgonen bjöd dock på en känsla av surrealism. Det var kolsvart när jag begav mig ut 06.10. Men luften var full av kristaller som gjorde allting dimmigt. Det kändes som att promenera rakt genom en oljemålning. En 5.5km lång oljemålning trots att effekten avtog lite ju ljusare det blev...

Ons 24 okt: 90min spinning

Detta var terminens bästa spinningpass, sa instruktör-Andreas i slutet på 90-minuterspasset.

90 min Tour de France

"Coola Karin" vann dagens träningskamp. Hon körde ett 55-minuterspass på cykel följt av ett 90-minuterspass. Jag hakade på lagom till pass nummer två och satt sedan bredvid henne och svettades järnet. Men inte lika mycket som killen framför För han hade verkligen en stor vattenpöl runt hela cykeln. Och då överdriver jag inte det minsta.


Det är Andreas, den gamle räven, som kör det enda 90 minuter långa Tour de Francepasset på SATS. Han är bra. Han är pedagogisk. Och han gör det som många inte gör - han lär ut.

Dagens pass var ett tempopass. Intervallerna var 12 min, 13 min, 9 min, 14 min och 7 minuter långa med någon minuts vila emellan. Det var tufft. Det visar pulsklockan: 1200 kcal baserat på 120 min (jag hade kört mage och bröst innan) och en pulstopp på 93% av max (jag försökte hålla koll på klockan när det var som jobbigast men såg bara att den visade runt 88-89% av max som mest).

Spinningskor

Jag får lite frågor nu och då om spinningskor. Jag är ingen expert och vill inte tycka en massa saker utan kunskap och bad spinning-Fredrik om ett litet utlåtande om skor och vad man ska tänka på när man köper spinningskor.


Såhär svarade Fredrik:

"När det gäller spinningskor så räcker det i grund och botten med en vanlig basmodell, en lite mer extrem cykelsko är oftast till för de som cyklar utomhus (landsväg- och terrängcykling).
Det viktigaste är att botten på skon är stabil och hård.

Vissa cykelskor är ofta lite för mjuka i sulan vilket inte ger den effekt som man är ute efter. När man sätter fast spurtklossarna på skon i pedalen, vill man känna att hela skon blir som en pedal. Sulan ska inte ge efter utan hållas rak, oavsett var man belastar.

Jag rekommenderar själv Northwave-skor som jag också använder. Tänk också på att när du köper skor så ingår inte spurtklossar utan dessa måste köpas till (eftersom det finns olika modeller). Normalt används SH-51 eller SH-55 klossar på spinningcyklar men de flesta SH-klossar brukar passa. Fråga på erat gym! :)"

(Ett litet PS från mig - när jag köpte skor så ingick klossarna)

Uppladdning

Jag sitter här och laddar inför eftermiddagens träning och yänke kanske knapra på en kolhydrat eller två idag till lunchen.

Uppladdning

Igår blev det en joggingtur mindre än planerat. Men det känns ok. För jag har faktiskt lite träningsvärk här och var.

Istället blev det utflykt till kvällsvackra Djursholm och sedan salladsfika på söder. Jag gillar kontraster.

Men - i eftermiddag blir det åka av igen. Då ska här megatränas. Wohoo! Det är nästan så att jag ska äta en kolhydrat eller två till lunchen för att överleva det.

Hur laddar du upp för träning: fysiskt och mentalt?

Jag supinerar - men vill inte sluta springa.

Jag var en sväng till Runners Store igår. Och fick rådet att jag kanske borde sluta springa.


Jag supinerar

På Runners Store tycker man att jag supinerar så pass mycket på högra foten att jag ska sluta springa.

Jaha. Tack för den.

Men efter deras mord på mina löpardrömmar tyckte de att så länge jag inte får ont i knät kan jag fortsätta. Och det tänker jag göra. Så det så!

Jag har aldrig känt av smärta i knät. Däremot kommer det och går en trötthet i benet eftersom min högra lårsmuskel får jobba så mycket mer för att styra upp foten.

Löpning och fötter är en hel vetenskap! Men jag tänker inte sluta. Jag ska i alla fall springa maran en endaste jäklaste gång!

Tis 23 okt: Träning på morgonen

Tack Terese för att du gav mig en så bra start på dagen!

Morgonspinning

De två första minutrarna är värst. När klockan ringer 05.45 skulle jag lätt ge upp mitt vänstra lillfinger för att få krypa ner under täcket igen. Det känns som om jag gått och lagt mig bara någon timme innan och allt är hur jobbigt som helst.

Men det känns bättre väldigt fort. För mig tar det bara två minuter så har känslan av löjlig förväntan infunnit sig. Det känns bra att vara uppe tidigt. Bra att ge sig själv en kick start på dagen. Och löjligt bra när man går ut och är i stort sett ensam på en av Stockholms mest trafikerade gator.

Bäst känns det trots allt efter träningen. Efter några bicepscurlset och Tereses nya(!) och otroligt tuffa (för den som vägrar mesköra) spinningpass (som i vanlig ordning kördes i gott sällskap av Nillan). Då är man sådär skönt nöjd med sig själv. Då kan dagen börja!

(Passet i siffror: tid - 1tim 4min, högsta pulsnotering - 90% av max, genomsnittlig pulsnotering - 72% av max, antal kcal - 590)

Mån 22 okt: SATS Box

Idag körde jag ett efterlängtat pass: SATS Box!

Box

Jag minns så väl mitt första SATS Boxpass. Trots att boxhandskarna stank likt kattpiss var det bland det roligaste jag gjort i träningsväg. Tiden bara flög iväg, svetten rann och jag hade hur kul som helst - trots att jag inte alls kände min boxpartner. Efter den gången har det hunnit bli ett par boxpass. Men inte alls så många som jag önskat.


Idag var det Nillas tur att premiärboxas (med mig). Jag tror hon gillade det. Men jag är inte säker. Det är svårt att veta när någon ser sådär jättetrött ut så man är rädd att de ska trilla ihop i en blöt pöl...

Boxpasset, inklusive lite tricepsträning efteråt, slukade drygt 700 kalorier och jag nådde en toppnotering på lite över 90% av max. Jag kan med stor säkerhet påstå att den kom när man ska springa på stället med sådana där höga knän och liksom puffa dem i mitsarna under många långa sekunder.

Nu när jag gått ett boxpass har jag fått blodad tand på nytt. Box är så sjukt kul - tiden går så sjukt fort!

Powerwalk

Jag beställde en gigantisk låda proteinpulver från Gymgrossisten häromdagen och när jag fick en avi från posten trodde jag det var det som kommit. Inspirerad av Emliscious alla promenader blev det blev en 40 minuter lång liten powerwalk till posten alldeles nyss.

Men tji fick jag. Avin var bara för premien jag fick i samband med min Laga Lätt-prenumeration. Muffinformar. Dels har jag ingen ugn, dels ska jag inte äta muffins nu när jag försöker äta GI-rätt. Jag som så gärna ville ha mitt proteinpulver...

Långlopp

Mycket snack och ingen verkstad? Inte på min sida om skärmen!

Långlopp

Jag har anmält mig! Till och med betalat alla avgifter. Till Göteborgsvarvet i maj (vi bokade också hotell för helgen). Till Stockholm Marathon i juni. Och till Team Stockholm Marathon som mot (en hutlös) avgift erbjuder 32 tillfällen att springa långpass i grupp fram till startskottet.

Nu är jag mycket fattigare - men många träningsmål rikare. Så det bara att sätta igång och träna. På allvar.

Parkour (free running) på Sporten

Såg ni TV4-sporten klockan åtta ikväll?

Parkour

Parkour har det snackats om ett tag. Ikväll uppmärksammades det på Sporten på TV4. Parkour och free running är egentligen samma sak och är en halsbrytande sport. Det handlar om snabbhet och volter och annat som gör att man sätter hjärtat i halsen. Coolt är det i alla fall. Eller vad tycker ni?

Sön 21 okt: Långpass

Söndagar är gjorda för långpass. Även om jag själv inte är speciellt konsekvent på den punkten.

Långpass: Rålis - Trekanten - Årstaviken - Hammarby Sjöstad - Stadsgården

Jag försöker hålla i vanan att springa långpass någorlunda ofta. Så det blev ett idag. Jag, grabben och "coola Karin" gav oss iväg på eftermiddagen för att "göra stan" på löparsätt.


Det var en kyligt, krispig dag och för min del var det premiär för att springa med vantar. Det är inte den kalla luften i sig som är mest slående. Det är den isiga blåsten. När man kommer hem är man röd i skinnet som efter en lång dag på stranden utan solskyddsfaktor... (en varm dusch råder dock bot på sådant).

Hur många kilometer vi avverkade under våra 82 minutrar vet jag inte. Min fotpod till pulsklockan har tyvärr dött. Jag ska mata den till liv med nya batterier imorgon för när man väl börjat springa med fotpod kan man inte sluta. Vad som skulle hända om pulsklockan dog vågar jag inte ens tänka på!


På det hela kändes det som en bra runda. Vi startade i Rålis och gick ut hårt genom att ta oss över Västerbron och sedan Liljeholmsbron. Sedan följde ett flackare parti på två kilometer runt sjön Trekanten innan det åter var dags för stigning innan och över Liljeholmsbron på nytt. Så var vi framme på min bakgård, Årstaviken, där det som vanligt var trångt bland löpare, cyklister och andra motionärer.

Här började min energi dippa och jag kände hur min högra supinationsfot tog ut sin rätt i benmuskulaturen. Jag blev alldeles trött och lite stum i högra lårmuskeln. Längs med Hammarby Sjöstadskajen var det därför lite kämpigt men längs den långa raksträcksaktiga biten vid Stadsgården (och alla Finlandsfärjorna) kom jag igång igen och det kändes som om allting bara flöt på av sig självt. Då kändes det också som om jag landade bättre på foten och ansträngningen i låret släppte.

Imorgon tänkte jag gå och kolla på lite nya löparskor som passar bra till mina ganska oanvända inlägg som är tänkta att förebygga skador och slitningar som kan uppstå på grund av mitt löpsteg. Jag ska också fixa till min fotpod. Men först ska jag ha en hur skön söndagskväll som helst!

Hoppas ni har det bra i era söndagssoffor där ute i landet!

Oh Laura - Release Me (the Attic Remix)

Det är kul när det kommer nya bra(!) versioner på inte fullt så nya men ändå bra låtar. Jag vet i och för sig inte hur ny The Attics remix på den omåttligt härliga låten Release Me är, men bra är den. Och så har den lite bättre fart än originalversionen. I alla fall om man ska ut och svettas.