Träningsläger

Jag har tagit ledigt från jobbet. För att träna.

Träningsläger

Om en halvtimme börjar "Coola Karins" bil rulla mot skidmeckat Mora. Jag och hon ska bli längdproffs. Så mycket proffs man nu kan bli på tre dagar.

Allt är inhandlat och klart. Längdskidor, pjäxor, stavar, rätt sorts kläder... ja, jag har till och med varit och köpt ett vätskebälte och en sådan där löparmössa som gör att man ser ut som ett ägghuvud. Jag som svurit att jag aldrig skulle bli en vätskebälteperson. Jag är ju en camelbakmänniska!

Såhär ser ett ägghuvud ut. Snyggt och sexigt? Knappast. Men något bra måste det väl finnas med designen. Notera även handskarna som ingick i paketet. Dem gillar jag bättre!

Det enda jag inte har är valla. Valla är knepigt. Så jag väntar nog med det till Mora. Något jag inte kan vänta med är att packa alla grejer. Den där halvtimman går fort...

Psst... jag tar med mig datorn och hoppas på uppkoppling!!

Ons 28 nov (forts.): Hemmaträning

Det var mycket på TV:n ikväll. Perfekt. Då kan man träna!

Hemmaträning

Twiststeppen har gått varm här hemma framför TV:n. Fast varmast var nog ändå jag. Svetten rann trots att jag lågintensivsteppade framför Bonde Söker Fru och Leilas Jul. När Leila gjorde sin fudgesås på grädde, choklad och smör kände jag mig mest nöjd där jag stod på min stepper. Den där såsen faller inte mig i smaken alls. Men surdegsbrödet med frukt och nötter skulle jag inte tacka nej till.

Nöjd är förresten ett underbart uttryck som Bonde-Anders pånyttmyntade i förra veckans Bondeprogram. Jag känner mig nöjd med dagens träning.

Ons 28 nov (forts.): Spinning på lunchen

Lunchmöten vik hädan!

Spinning med Sanna Kallur

Tog ett snabbpass på lunchen. 45 minuter spinning. Sanna Kallur satt på instruktörssadeln. I alla fall lät det så när jag slöt ögonen och fokuserade på cyklingen. Det går inte att missta sig på det där hurtigt klingande dalmålet.

Egentligen hette hon Maria. Instruktören alltså. Hon såg ut som en sådan där riktig cyklist. En sådan som cyklar utomhus alltså. Jag kan se mig henne på en mountainbike ute i nån gyttjepöl med lerfläckar upp till magen. Hon hade den stilen. Bandanan på huvudet var pricken över i:et.

Passet var ett standardpass. Gult till färgen som det heter på SATS-språk. Den enda låten jag riktigt gillar är Ballroom Blizz. Den kan man ösa till. Vilket jag gjorde. Men jag saknade min handduk att vila mina trevligt svettiga händer på. Jag får så ont i tassarna av att hålla på ett hårt styre. Handduk är inte bara funktionellt. Det är faktiskt skönt!

Nu har jag laddat om med fantastisk wokmat från Bee's Thai. Med halvdåligt samvete tillät jag mig själv lite jasminris. Nu har jag jäkligt mycket sockersug och funderar på en Cola. Light naturligtvis.

Ons 28 nov: Coreträning

Imorse kom jag upp!

Coreträning

Jag älskar många saker här i livet. Som muffins, skidåkning och att snooza. Finns det något bättre än att vakna till klockans alarm strax efter klockan 06.00 på morgonen, och veta att man kan ligga och dra sig minst en halvtimme bara av att snooza?

Imorse blev det bara någon enstaka snoozning. Det kändes lite bittert. Men att få ge sig iväg till SATS Stureplan för att bättra på bulldegen på magen gjorde att det kändes uthärdligt. Att snooza får man nämligen ingen sexpack av. Det är synd.

Sådan här mage får man inte av att snooza. Men sådan här mage vill jag inte ha heller. Faktiskt.

Coren gick bra. Börjar kunna programmet nu. Därför ser jag fram emot det nya upplägget som börjar nästa vecka. Vissa övningar känns mer i magen än andra, och på grund av min effektivitetssjuka undrar jag lite stillsamt om det vore bättre att köra eget coreprogram istället för SATS standardversion. Då kör man just de övningarna man själv gillar som passar ens eget magdaller bäst. Men å andra sidan kanske jag inte skulle ha nog med pli på mig själv utan istället vila för mycket mellan seten. Det bästa vore kanske att kompromissa. SATS Core ibland. Egen core ibland. Genialiskt.

Tis 27 nov: Recept på platt pannkaka (och en timma body combat)

Nedan följer recept på platt pannkaka.

Platt pannkaka

Blanda en del försovning med en del lunchmöte och en nypa träningsdos, så får du en platt pannkaka. Platta pannkakor var inte vad jag ville ha på min tallrik idag. Jag ville ha en tjock, härlig ugnspannkaka med en dos spinning eller löpning på morgonen eller lite lunchträning och så ett bautapass på kvällen. Av den planen blev det bara några smulor.

Smulorna bestod av 55 minuter body combat. Ett kul pass förvisso. Men inte det där passet som dödar mig och livar upp mig. Som gör mig trött och stark. Visst blev jag svettig. Men inte utmattad. Inte mätt. Pannkakan var för tunn.

Dock måste jag säga att dagens body combat (med Katarina Z) var en helt annan historia än förra passet på Hötorget. Idag var det kul och yes och wow.


Jag inser nyttan med body combaten. Missförstå mig rätt. Det är smidighet och kontroll och koordination och allt det där som är jättebra. Men som inte får mig att darra i kroppen av trötthet. Och det är ju just den känslan jag älskar. Det jag vill åt.

Laga Lätts Pepparkaksnötter

Tidningen Laga Lätt damp ner häromdagen. Fullmatat med gott. Och en del nyttigt. Här kommer ett tips:

Träningsdag

Sitter här och längtar.

Träningsdag

Imorgon ska jag träna. Jättemycket. Så mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska göra och när. Det finns ju så mycket kul! Terese laddar med nytt spinningupplägg imorgon bitti, men samtidigt borde jag ta just morgonen i akt och löpträna lite. På kvällen ska jag försöka hålla koll på koordinationen och ge body combaten en andra chans men kanske kan jag göra något kort och intensivt på lunchen också? Åh, det finns så mycket roligt! Jag har inte tid att jobba. Jag vill träna på heltid!

Löpning och siffror

Jag är inte så bra på siffror. Det kan grabben intyga. Är det därför jag inte är en "riktig" löpare?

Löpning och siffror

Jag har frågat grabben vad han tänker på när han är ute och springer, och jag får ofta svaret att han tänker på siffror. Inte vilka siffror som helst, utan kilometertider. Hur många minutrar en kilometer får ta. Och så håller han på. Räknar och springer. I evigheter. Löpare springer nämligen inte på måfå. Löpning är en precisionssport. Löpare är rena siffertrillarna!


Jag vet att det är många som springer runt och tänker på siffror. På minuter per kilometer. Jag med. Men jag är så dålig på att räkna. Jag är urkass på allt vad matematik heter och det är ett under att jag gick ut med högsta betyg i både matte, statistik och ekonometri.

Det kluriga är att omvända kilometer i timmen (som anges på löpband) till minuter per kilometer. Det hela förvärras av att man inte kan dela på 100 utan att man måste räkna på 60 hela tiden.

Igår kväll när jag frågade grabben vad 11 kilometer i timmen ger i minuter per kilometer tog han sig för huvudet och ville inte ens låtsas om frågan. För det är inte 5.45 minuter per kilometer som jag naivt tror. Det är 5 minuter och 0.45 delar av en minut, vilket i själva verket ger en kilometer tid på 5 minuter och 27 sekunder.

En till siffra jag måste komma ihåg är 6.20. Springer jag varje kilometer på 6 minuter och 20 sekunder (inklusive alla toastopp, skavsårspauser, massagebreaks och vattenpåfyllning) så kommer jag i mål på maran på runt 4 timmar och 30 minuter. Det vore bra.

En annan siffra jag har koll på är 5.30. Vill jag göra milen på 55 minuter måste jag springa kilometrarna på 5 minuter och 30 sekunder eller under. Springer jag på löpband är motsvarande siffra 10.9 km/timmen. Hastigheten 13km/timmen ger en minutertid på 4 och 37 sekunder per kilometer. Det springer jag gärna mina intervaller på. Hade jag sprungit på den farten under en mara hade jag gått i mål på runt 3 timmar och 15 minuter. Vill man bli bland de 100 främsta på maran (grabbens målsättning) bör man springa på runt 15km/timmen, eller 4 minuter per kilometer. Det hela är krångligt värre.

Det här inlägget har krävt flera samtal till grabben. Han vill skicka mig på mattekurs. Men sådant har inte jag tid med. Jag ska ju ut på maraträning. Frågan är i vilken ficka jag ska stoppa miniräknaren?

Min julkalender

Jag har smygstartat min julkalender...

Julkalender

Jag tjuvstartade min julkalender (se högerspalten) i lördags. Till skillnad från andra julkalendrar pågår min en hel månad. Dag efter dag ska jag fylla den med träning. Eller nja. Nästan. Inte varje dag. Jag har nämligen känt efter! Känt efter och kommit fram till att jag ska testa med två träningsdagar följt av en vilodag för att få in mer vila.

Det betyder alltså att jag borde vila imorgon. Nu blev min nya strategi genast jobbig. Räknades stepträningen i lördags som träning? Var det ett kvalitetspass? För i min nya träningsstrategi ligger fokus på kvalitet. Å andra sidan kan det vara lämpligt med en vilodag efter ett långt löppass. Debatten i mitt huvud lär pågå hela kvällen. Såväl nu under herrarnas super g, som senare under damernas andra slalomåk och kanske även under den första Sagan om ringenfilmen som slutar mitt i natten.

Vilken skillnad märker du när du vilar mer?

Sön 25 nov: Långjogg på morgonen

Jag såg inte en enda vaken människa imorse klockan 06.30 när jag stack huvudet utanför ytterdörren. Efter 25 minuters joggande såg jag dock en filur stå och hoppa i en busskur. Det blev början till en trevlig långjogg med gott sällskap - i regn, rusk och snömodd.

Långdistans

Långjoggar kan vara väldigt tråkigt. Kilometer efter kilometer i tröstlös ensamhet med målsnöret utom räckhåll.

Långjoggar kan också var nyfikna, rofyllda och bra sociala verktyg. Det är inte för inte som långjoggar ofta springs i grupp. Eftersom farten är låg och tiden lång finns alla chanser till att springa ihop med någon och prata ihop sig lite.

Det var Terese som stod i busskuren och hoppandes inväntades mig klockan 07.00 imorse. Jag tyckte att vi bara hade öppnat med några hälsningsfraser men vips hade vi redan avverkat Fleminggatan upp mot Fridhemsplan, St Eriksgatan mot St Eriksplan, Odengatan förbi Odenplan och helt plötsligt befann vi oss på Valhallavägen. Hur det gick till vet jag inte. Men tiden rann iväg snabbare än Wissman på 400 meter. Farten låg på behagliga +6-tempo och det kändes bra under hela sträckan.

I början stod regnet som spön i backen och det var ganska kallt. Men en bit in på rundan blev det kalla sådär varmt och mysigt. Efter ett tag övergick regnandet till snöblask och det blev genast kallt igen samtidigt som underlaget blev lite halt och förrädiskt. På Hamngatan utanför NK sprang vi som bambi på hal is.

Snöregnet smattrar högt på taken, men ingen är vaken......inga prinsar eller prinsessorinte heller några ministrar......eller julshoppare.

När regnet smattrar hårt mot taken, är bara jag vaken (och Terese)!

Väl hemma blev det en het het dusch innan jag kröp ner till grabben igen som fyllesov. Eller nej, vad säger jag nu? Han säger ju faktiskt att han inte är bakfull. Han har "bara lite ont i huvudet". Jaja.

Summa summarum

15 kilometer. 95-100 minuter. Strax över 1000 kalorier.