Bara jag kliver över tröskeln till ett snabbmatställe får jag ångest. Inte ens en McDonaldssallad kan man äta med gott samvete...
Kort men intensivt, det blev träningens facit för idag.
Situationsanpassad träning
Jag har bedyrat min kärlek för backar tidigare i denna blog. Jag fortsätter med det idag.
Det heter ju att man ska ta seden dit man kommer vilket jag tolkar det som att man ska situationsanspassa (visst låter det seriöst och proffsigt!) sin träning. Min slutsats är därför rätt och slätt att eftersom jag är i fjällen så måste jag ju självklart köra lite backträning (ja förutom skidåkningen då).
En annan typ av situationsanpassad träning som i allra högsta grad finns lättillgängligt på min näthinna är barfotajoggingen i vattenbrynet jag körde i Thailand. Dagens situationsanpassade träning var däremot både jobbigare och kallare.
Backträning
Vi har en alldeles fantastisk backe utanför huset. Fantastisk om man gillar att kuta uppför backar det vill säga. Vägen slingrar sig upp som en riktigt klassisk alpväg och jag valde ut en bit på ca 400 meter med lagom sluttning som jag skulle springa uppför 5 gånger.
Jag började med uppvärmningen: gick upp hälften och joggade andra hälften. Sedan vände jag och gick (raskt och hurtigt) ner till ”starten” igen. Andra gången krävde definitivt mer flås. Jag joggade hälften och försökte sedan snabba på och öka takten andra halvan. Pulsen steg markant kan jag säga! Och så höll jag på i 5 gånger.
Det blev ingen speciellt lång träning. Men vill man ha en snabb pulshöjare tycker jag att dessa 25 jobbiga träningsminutrar funkade bra. Och såhär några timmar efteråt känner jag mig ganska matt i benen...
Så var det snart slut för denna gång. Det är dags att se tillbaka på året som gått och summera höjdpunkterna. Det gäller inte bara för TV som visar årets sporthöjdpunkter, nyhetshändelser och kändisvimmel. Nej det gäller OSS också! Se tillbaka på det som varit och ta med dig erfarenheterna till nästa år!
Årets...
Årets bragdträning: När jag sprang till Åre och tillbaka (dryga milen) i mellandagarna - i mörker, piskande regn och stormvindar.
Årets roligaste träning: SATS boxpass som jag ganska nyss upptäckt.
Årets mest minnesvärda träning: Barfotajoggingen på sandstranden på Koh Samui/Thailand i vattenbrynet.
Årets jobbigaste träning: St Eriksloppet. 21km tortyr när man har ont i magen.
Årets sämsta träning: Lååånga spinningpass med oengagerade instruktörer.
Årets fiaskoträning: St Eriksloppet - igen. Jag ville så mycket men det gick liksom inte.
Årets morot: Årets morot blir även nästa års morot. Nämligen 20 kilos viktminskning och en Stockholm Marathonstart.
Årets "detta vill jag träna": Boot Campinspirerad träning. SATS PT-cirkel är en träningsform i rätt riktining men jag tycker att det skriks för lite. Länge leve blod, svett och tårar - och så en lång skön dusch efteråt...
Årets träningsredskap: En miniradio. Ja faktiskt! Perfekt att lyssna till när du är ute på långpass i joggingspåret. P1 och P3 är underskattade och enbart dunka dunka i öronen är överskattat.
Sist men inte minst...
Nästa års träningslöfte:
Att GÅ mer! Jag ska skippa tåg, buss och bil när jag är inne i stan. Istället ska jag ta min dator i en väska på ryggen och promenera in till jobbet i city.
Jag har faktiskt ett till nyårslöfte... nämligen att köra ett långpass minst var tionde dag. Om det så är 90 minuter spinning eller 100 min långsam jogg, så ska det bli ett regelbundet inslag i min träningsvardag som jag vill längta till.
Låt det nya året börja!
Det ska inte vara jobbigt att "leva hälsosamt". Då går det aldrig. Nej jag tycker att vi alla har rätt till en lagom mängd onyttigheter!
Att simma i en lekstuga...
Det är kallt, blåser som satan och regnet skrapar mot ansiktet... det är just i sådana här lägen som man tänker "aldrig i livet att jag går ut" - men när man väl är ute och igång, ja då är man världsbäst!!
Jogg runt Åre
Jag vill ut på en längre runda idag. Från Tegefjäll är det 5 km in till Åre by (och 5 km hem igen) och det är just det som lockar. Trots en fruktansvärd blåst, trots ett envist och hårt duggregn och trots ett becksvart mörker.
Medvind
Det går bra i början. Jag har vinden och regnet i ryggen och störs inte så mycket av det. Tvärtom hjälper blåsten mig på traven, liksom knuffar mig framåt. Den gamla vägen är trevlig att springa på. Jag blickar in mot husen och det är en mysig känsla att springa och kika på vackra ljusstakar i fönstren, på hustomtar i trädgården och ljusklädda granar. Det är tomt på folk ute. Jag springer förbi en ensam person som rastar sin hund men annars blir jag mest omkörd av en och annan taxibil.
Motvind
Med lätta steg når jag platsen där jag ska ta mig uppför en brant sluttning, vända och sedan springa den nyare landsvägen hem. Redan när jag svänger uppför den vinglande vägen känner jag hur blåsten tar tag i mig från sidan. Det är en motig uppförsbacke. Regnet känns ihärdigare nu.
Jag når till slut landsvägen. Det är skönt att veta att det bara är hemåt som gäller nu. Men det blåser rejält och jag måste springa framåtlutad för att överhuvudtaget komma framåt. Vindjackan är genomvåt och regnet skrapar i ansiktet. Blött och kallt. Jag börjar skratta för mig själv. Vilken galning skulle utsätta sig för detta om inte jag? Bilarna som åker förbi och ser mig tror säkert att jag är helt knäpp i huvudet. Men jag kan inte hjälpa det. Trots att det är kallt och hårt och jobbigt är det roligt. Det är skönt. Och jag mår så himla bra inombords!
Landsvägen bjuder på raksträcka efter raksträcka. I 5 km. Den sista kilometern går i nattmörker. Här finns ingen belysning. Inte ens snön kan lysa upp vägbanan - för det finns ju knappt någon. Men jag kämpar på i motvind, regn och nattmörker - och når snart mitt mål och min ytterdörrströskel. Jag är trött, men väldigt glad och harmonisk inombords. Det har varit en bragdjogg!
Pralinerna i Aladdinasken som någon fick i julklapp igår har blängt på mig hela dagen. Ja, de som fanns kvar i den alltså (de med mandelmassa och med likör i...).
Det blev nästan en vit jul...
