Du kan!
Jag har redan nämnt ordet omöjligt fyra gånger. Ändå är det ett ord som inte finns i mitt huvud. Jag tänker helt enkelt inte i sådana banor. Det är därför jag ger mig på utmaningar som långlängdåkning och långlopp. Jag vet nämligen att jag kan. Kanske inte nu, idag. Men snart så.
Vikten envisas med att stå kvar och stampa på samma siffror. Visst kan jag under många små ögonblick bli frustrerad och fly förbannad över att det är så. Men jag fortsätter vara lika energiskt jäkla säker på att jag kommer lyckas göra något åt det. Knäet som fortfarande envisas med att vara stelt och göra blåmärkeont frustrerar mig, men jag är sjukt taggad på nystarten, på att kunna ge 110% när jag åter kommer igång med min ”riktiga” träning istället för denna eländiga kompromissträningen. De långlopp jag har framför mig i vår är ingen barnlek, men jag vet att de inte representerar omöjligheter. Bara utmaningar.
Det finns nämligen inga omöjligheter. Det finns bara mål att kämpa mot.
Jag vet. Jag är töntigt klyshig. En sådan där som sitter och säger "utmaningar sporrar mig" på anställningsintervjuer. Men det är så. Har jag inget mål, inget att sträva efter, ja då blir liksom allt så grått och trist och tråkigt och – meningslöst.
Jag är nog lite glad över att jag måste gå ner 20 kilo i vikt. Tänk vad jag är lyckligt lottad som har den piskan i ryggen. Som kan fokusera på målet. Som alltid vet var jag ska.
Annars är det bra här i Halmstad. Vi har precis varit på NCC-möte och nu är hela lägenheten klar. Vad gäller planering av inredning alltså. Bilder kommer – om 8 månader då det är inflyttningsdags.