Black Forest Banana Split

Mmmmmums!! Vet inte om vi har alla ingredienserna i Sverige, men det låter väldigt gott!

Healthy treat


Black Forest Banana Split, 2 port:

2 cups fettfri ricotta
2 bananer, delade på mitten
8 valnötter, delade på hälften
1 tsk osötat kakaopulver
2 tsk körsbärskoncentrat (?) - finns tydligen på hälsokosten i Amerikat...

Lägg ricotta och banan lite snyggt på två tallrikar. Garnera med valnötterna och sprinkla med lite kakao. Ringla lite körsbärskoncentrat/-sås över för en snygg finish och avsluta med ett tvättäkta körsbär. Voilá!

Per port: 377kcal, 23g protein, 40g kolhydrater, 11g fett, 3.5g fiber.

Fitness Magazine

Detta recept, och fler, kommer från den suveräna siten www.fitnessmagazine.com/recipes

Lör 28 juli: Kortjogg hemmavid

Så var man tillbaka i Stockholm igen. Efter 30 mil i bil (inte så farligt, vi har åkt både 50 och 90 mil på en dag den senaste veckan) och ett Alohamål på Max (mums - men farligt...) så spritte det av jogginglängtan i benen.

Korta rundan

Det blev fem kilometer idag. Med andra ord behöver jag "bara" springa en mil imorgon för att klara av veckans mål på 40 kilometer. Det känns bra.

Men fem kilometer kan vara ganska jobbigt. Vi körde rundan jag springer allra mest: Hornsgatan - Tantolunden - Årstaviken - Eriksdalsbadet - Ringvägen. Men idag bytte vi varv. Det betydde att jag fick uppförsbacke på slutet. Fy fasen vad jobbigt och segt det är när man samtidigt vill springa lite snabbare för att man springer kortare.

Coach

Jag försökte coacha grabben att coacha mig när vi sprang. När jag är sådär trött och allra helst bara vill stanna, så behöver jag någon som liksom drar i mig mentalt. Och hur man vill bli coachad, eller pushad, är nog väldigt individuellt. Personligen blir jag tröttare och väldigt omotiverad när någon springer framför mig och drar. Helst vill jag ha någon som springer precis bakom mig och som säger "öka lite för att hålla xx fart" eller "bara x min kvar på denna kilometer" eller "bra jobbat, men tänk på att jobba ännu mer med armarna när du är trött i benen".

Borta bra men hemma bäst

Det är lite skönt att vara hemma igen. Skönt att ha alla mina grejer nära till hands och väldigt väldigt skönt att ha fler än ett eller två par träningsombyten. Och skohögen vid ytterdörren, som vanligtvis brukar vara i vägen, har varit en saknad skohög!


Extra bra är att jag nu hoppas kunna köra på med styrketräningen lite mer. Eftersom jag är född i jungfruns tecken älskar jag att planera och ikväll ska jag sätta ihop lite bra styrketräningsprogram. Och så ökar jag nästa veckas målsättning - då blir det 50 kilometer som ska läggas under fötterna. Bring on the week!!

Fre 27 juli: Kort långjogg

Det var länge sedan jag joggade långt, typ 90 minuter eller så. Men igår blev det lite längre: 12km.

Söräng - Runemo - Alfta

Långjoggen igår gick på stadig asfalt. Det var lättare så än att hålla på att springa runt bland grus och stigar och inte hitta vägen. Vi sprang längs med älven Voxnan och började i byn Söräng och sprang igenom både Runemo och Alfta på våra 12 km. Mestadels sprang vi runt och fascinerades över antalet småföretag som finns här med frågan hur det går runt. Man hinner tänka mycket när man springer!

12 km

Det var mer vi hann fundera på. Ta det här med kilometer till exempel. Oavsett sträcka, så tycker jag alltid att det är så jädrans långt mellan tre och fyra kilometer. Det spelar ingen roll om jag så springer fem eller tio kilometer. Den biten är alltid värst!

Igår gick första halvan ganska snabbt (ja förutom biten mellan tre och fyra kilometer då). Vi var uppe i sex-sju kilometer innan jag hann bli märkbart trött. Men sedan blev det segt, mest i benen. Kilometer åtta och nio släpade sig förbi och tio och elva ville inte alls försvinna bakom oss. Så när pulsklockan pep för sista gången, och markerade att vi sprungit våra 12 kilometer, så var det riktigt skönt.

Tis 24 juli: Mittinattenjogg

Har precis kommit hem från en jogg i nattmörkret. Jag har gått och väntat hela dagen på att det ska sluta regna. Klockan 22.25 hängde förvisso regnet i luften, men man kunde i alla fall gå ut utan att bli genomsur.

Risarparundan

Grabben sa precis att jag nog är den första på nätet att skriva om samhället (snarare gårdarna) Risarp och den runda som lokalt kallas Risarparundan (6km). Tyvärr vet jag inte riktigt hur den ser ut, eftersom vi sprang den i bäckmörker. Men jag tror att den var bra. Det kändes i alla fall så. Jag vet att där smög sig in en lång raksträcka, men tack vare mörkret så uppfattade jag den inte vilket hjälpte betydligt.



Riktigt ruggig höstkväll

Det är svårt att tro att vi är mitt i den svenska högsommaren. Jag har gått och dragit mig hela eftermiddagen och kvällen för att gå ut och springa. Grabben, som märkte min eländiga rastlöshet ville egentligen inte heller ut, men han stod inte ut med mig utan kände sig tvungen att pusha mig lite så att jag gick ut och gjorde av med lite energi.

Väl ute på gatan var det mörkt och rått. Dimman hängde lågt i luften och det kändes mer som en oktoberkväll än en sommarkväll i juli. Gatorna var ensamma och ödsliga och det var liksom inget liv alls ute. Någon gång såg vi enstaka billyktor långt borta, men så var det också allt.

Kylan som från början kändes obehaglig och våt, glömdes snart bort i och med att vi kom igång med joggandet. Men fukten och vätan som syntes på marken hade lika gärna kunnat vara det där småhala som brukar bli av regn in på senhösten. Därför känns det riktigt skönt att sitta inne i soffan nu. Helst skulle man haft en kopp te i handen. Och så skulle man nog stretchat också...

Träningsstrumpor?

När jag åker skidor tycker jag att det är vansinne att använda något annat än bra skidstrumpor. Men jag har inte reflekterat över strumpans betydelse i min vanliga träning. Förrän nu.

Träningsstrumpans vara eller inte vara?

Jag köpte tre par antibakteriella och skönt tunna träningsstrumpor på La Senza i Kanada. Det var nog bland de bästa jag gjort. Att ha på sig dem är som att ha på sig en riktigt bra sport-bh när jag tränar. Skillnaden märks!! Det enda dåliga är att jag bara köpte tre par. Det kommer man liksom inte så långt med.

I svenska sportbutiker är träningsstrumporna ofta i två skikt. Det sägs att det förhindrar skavsår (någon som testat och vet om det hjälper?). Men jag tycker att sådana strumpor känns kanska tjocka. Jag vill helst ha ultratunna strumpor som knappt känns... så, om sådana strumpor finns här i Sverige så får ni gärna tipsa!

Mån 23 jul: After beach med puls

Efter regn kommer solsken. Lagom till solnedgången passade vi på att jogga längs Tylösand.

7 km

Det sägs att det är kändistätt på Tylösand i Halmstad. Men jag vet inte... den senaste veckan har stranden legat rätt så öde. Ja förutom några hurtiga motionärer, och jag och grabben såklart.

Vi parkerade bilen i Frösakull, så långt bort från Hotell Tylösand och "heta hörnan" vi kunde komma. Sedan gick vi över sanddynerna och ner till stranden. Pulsklockan var med, mest för att mäta hastighet och distans.

Det har regnat hela dagen. Men sådär framåt 21-tiden, lagom till solnedgången, var himlen ljus och klar och visst låter det lite småromantiskt att säga att man joggade tillsammans med sin grabb på en strand i solnedgången. Ok då, själva joggandet kanske inte låter så romantiskt i var mans öron - men så är ju jag också lite knäpp.

Joggen bort till Hotell Tylösand gick bra sånär på en liten flodådra som skapats mitt i stranden. Djup var den också, och inte något man direkt hoppar över. Det var bara att snöra av sig skor och strumpor och vada över. Såklart var det ganska strömt och på grund av lite nödvändigt plaskande blev det ganska blött upp till låren. Men lite vatten gör ju inget. Det hör ju liksom strandlivet till.

Tillbakavägen blev desto mer odramatisk. Vi sprang längs golfbanan och bilvägen hem och distansräknaren tickade på. Strax efter 22-tiden hade vi tillrättalagt cirka sju kilometer strand och asfalt. Solen var sedan länge nere och jag väldigt hungrig. Min inplanerade trerätters middag blev till en supé och nu sitter vi här, klockan 01.39 och har ätit både majssoppa, thaifrikadeller och dumlemousse från Leilas mycket inspirerande kokbok. Jag är mätt och belåten och lycklig över att "bara" ha 33 kilometer kvar att springa denna vecka.

Målsättning

Jag är en sådan där som ständigt måste jobba mot mål. Annars blir det mest pannkaka av hela smeten.


Målsättning

Utan mål kommer jag ingen vart. Både i mitt yrkesliv såväl som privat. Och kanske allra mest vad gäller träningen. Jag föreställer mig att det skulle vara svårt att träna bara för att må bra. Som att det vore den "enda" anledningen. Naturligtvis vill jag må bra. Men må bra-andet är "bara" en bieffekt, och en väldigt positiv sådan.

Nej jag trivs bäst med andra mål i huvudet. Jag läser på vissa bloggar att de strävar efter ett visst antal minuters träning i veckan, eller ett antal kilos viktnedgång, en viss fettprocent och så vidare. Och visst strävar även jag efter några (ehum, ganska många) kilo mindre. Men det har jag strävat efter ganska länge utan att lyckas, så jag har funderat på min målsättning och bestämt mig för att omstrukturera lite. Jag ska testa på att räkna mil.

40 km

Jag tycker om att springa, även om det inte går särskilt snabbt. Men det är inte hastigheten som är grejen. Att springa, jogga, löpa (kalla det vad man vill) är så effektivt sätt att träna hela kroppen (inte minst hjärtat) så jag låter det gärna vara stommen i min träning. Därför ska jag under en tid låta löpningen fungera som målsättning. Rent konkret så ska jag sätta upp en distans, varje vecka, som jag ska uppnå. Denna vecka är mitt mål 4 mil. 40 km. Eller knappt en mara.

Utöver denna målsättning så har jag min SATSträning som variation.

Bästa luktagottgrejen

Eftersom jag har många stinkande träningskläder gillar jag sådant som luktar gott som omväxling. Jag har hittat den perfekta kroppsvårdsserien.

Cake Beauty

Tänk dig produkter som luktar som en Tahitistrand. Svårt? Ja, men det är just så som Cake Beauty säger att deras produkter doftar. Med tahitidoften menar de doftande influenser av vanilj och kokos.

Jag har en body lotion och en handcréme från Cake. De doftar ljuvligt. Och känns ljuvliga. Med shea butter, marshmallowsextrakt och kokosnånting så lovar skaparna bakom Cake att deras produkter verkligen ska göra underverk för huden. Huruvida det stämmer vet jag inte. Men jag använder produkterna för doftens skull. Det är som att baka in sig!