Lör 27 dec: Träning för bröst och ben

Ändrade planer! (Till det bättre)

Gymträning

Det blev ändrade planer ikväll. Ingen längd, men däremot gymträning och snart middag ute på byn. Det var inte direkt så att jag grät tårar när vi strök ett streck över längdåkningen.

På Gold's Gym i Åre var det mycket folk men det är inte så konstigt. Gymmet har bara öppet mellan 16 och 18 idag. Jag fick samsas med småkillarna från Frösö slalomklubb i Östersund och några andra skidtjejer som inte fyllt Systembolagsålder än. Och deras tränare. I bilen på väg till gymmet kom jag på att det var länge sedan jag körde bröstträning så det fick bli muskelgruppen i fokus. Bänkpress med stång, med hantlar och flyes med hantlar fick bli dagens utmaning.

Wohoo det snöar!
(Imorgon utlovas sol och minusgrader)

Körde lite konditionsträning efter det. Hittade en maskin som simulerar löpning som jag lekte en del med. Den känner av om man vill springa i trappor, småjogga med korta steg eller löpa så att hälarna kickar i baken. Jobbigt både för flås och lårmuskler!

Hade några minuter kvar på slutet så det fick bli tricepsträning också. Kickbacks med hantlar och triceps pushdowns och omvända tricepspushdowns i cc.

I bilen på vägen hem konstaterade jag att det är i mina triceps träningen känns som mest! Filosoferade också över vad jag tycker är roligt med träningen. Som att springa på löpband till exempel. Det är inte speciellt spännande egentligen. Men jag längtar ändå efter att ställa mig på ett löpband och bränna av 5 km. Och att göra det om och om igen. Varför?

Rapport från liften

(Var beredd på att luta huvudet 45 grader någonstans i mitten av klippet)

Ny mössa!

Mössor kan man aldrig få för många av. Och just den här mössan spanade jag in redan i mars. Jag köpte den inte då - och det har jag ångrat. Men nu är den min. Trots att den fortfarande kostade nästan 250 spänn. Men det är den värd!

Den här mössan kan jag åka slalom, längdskidor och jogga i. Jag kan säkert styrketräna i den också om det skulle behövas. Vad skulle man inte kunna göra i den här mössan? Det är en sådan där tunn icke-stickslig mössa. En perfekt mössa helt enkelt! Nog tjatat.

Fre 26 dec: Löpning i vårväder

Det har varit en sådan där gråruskig dag som inte ska existera i skidorter i mitten av december. Väderdepp botas bäst med en löptur.

Jogg runt Duved

Solen går knappt upp på vintern. Eller rättare sagt, vi går inte upp i tid för att se den. Men idag syntes den nog inte till alls. Det har varit en gråskalig dag. Plus 2 grader och riktigt töväder. Sådär som det är i mitten av april. Men då brukar det i alla fall vara soligt.

Grådeppigt. Men glad ändå.

Varken jag eller Grabben var sugen på att åka skidor så medan han filade på något fyrverkerischema inför nyår tänkte jag att jag skulle ta och jogga lite. Underlaget växlade mellan ishalka och snöblask och var rätt jobbigt att springa på. Men jobbigt är bra. Jobbigt är alltid bra när man tränar.

Jobbigt är bra. Jobbigt är bra. Jobbigt är...

Jag förbannade dock backarna som gjorde att pulsen slog i taket. Är jag inte bättre tränad än såhär? Och jag hyllade nedförslöporna som fick löparlyckan att flöda i blodet. Men rörelserna kändes kantiga och krystade och muskelminnet måste haft någon fnurra på tråden. Fast det spelar ingen roll. Träningsglädjen vinner alltid ändå - överlägset!

Show me heaven

Gästrappet.
Nypistat.
Kvällskidåkning med lite folk och bra ljus.
I've shown you heaven!

Tor 25 dec: Längdåkning i skidbacken

Kl 23.55: Puma bestämmer sig för att testa längdformen.

Längdångestlösning!

Jag har funderat en del på det där med längdskidåkningen. Hur jag ska lösa min längdångest. Sms:ade River på självaste julafton och delgav honom problemet. Börja försiktigt, löd hans tips. Med försiktigt syftade han på tidsaspekten. Han sa inget om hur jag skulle lösa problemet med utförsbackarna.

Grabben sa att han blev bättre på snowboard genom att inte åka snowboard, utan genom att låta kunskapen mogna i muskelminnet udner ett sommarhalvår.

Efter två glas rödvin bestämde jag mig för att se hur pass mitt muskelminne hade lagrat mina längdfärdigheter sedan förra säsongen. Klockan var då 23.55 och min plan var att sätta på mig skidorna utanför dörren och åka genom snön bakom stugorna ner till skidbacken. Det finns egentligen ingen väg bakom stugorna och inget längdspår heller, men vi brukar ta den genvägen med utförsskidorna när vi ska till backen.

De där glasen med rödvin hade inget med mitt nyfunna mod att göra. Jag hade ätit både potatis och lutfisk och vitsås (mest vitsås) efter det. Och ris á la malta. Och 2 Aladdinpraliner. Och druckit 1 glas julmust och 1 glas vatten. Jag var inte det minsta berusad. Bara proppmätt. Proppmätt och nyfiken på om jag kunde balansera på plockepinnskidorna i år.

Grabben tvingades med på det nattliga äventyret. Han var inte jättepigg på idén men han har vant sig vid mina galna påfund och har inte så mycket att sätta emot.

Jag satte barkst igång med att staka mig fram genom snön. Det gick bra, förvånansvärt bra. Snön var ganska tillplattad, det var 1 grad varmt i luften och föret var inte speciellt snabbt - perfekt för mig. Det gick svagt utför ibland - och jag stod fortfarande på fötterna.

Väl framme vid backen undrade jag hur jag skulle göra nu. Här gick det ju utför! Och så skulle jag vara tvungen att svänga! Jösses!

Men det där gick bra det också. Visserligen plogade jag mig ner - men jag svängde, och jag stod på fötterna, och jag hade kontroll!

Den andra utmaningen jag inte fick till förra säsongen var att skejta på längdskidor. På "riktiga" skidor är det hur lätt som helst, men på plockepinnlaggen har det tett sig omöjligt. Foten sitter ju inte fast på skidan! Men ikväll var det som om allt var möjligt. Jag tog mina första dallriga skejtskär och de var måhända inte snygga - men jag gjorde det i alla fall!

Hallå! Jag kan ta Kallas plats i Tour de Ski!

Nu är jag redo för att åka i spåret igen. Det verkar som om sommaren har gjort sitt till. Jag hoppas bara att det håller i sig tills imorgon, eller när det riktiga eldprovet nu blir.

"Skidåkning är som bäst när man inte har ont i fötterna"

- Puma, 2008

Längdångest

Sista gången jag åkte längdskidor var när jag försökte mig på Vasaloppet på egen hand i februari. Jag kallade inlägget hopp, förtvivlan och längdskidåkning. Jag känner samma sak nu. Jag vill åka längd - men shit vilken ångest jag har inför det. Jag vill helst åka längdskidor utan nedförsbackar. Pappa träffade på en bekant igår. Han gick med kryckor. Han hade åkt längdskidor...

God Jul!

God Jul från ett snöigt men förhållandevis milt Åre! Jag firade julen med den första skiddagen för säsongen. Äntligen! Fick köpa ett säsongskort på nåder ("ok, det är ju julafton idag") till aktieägarpris. Valde att åka på mina Völkl Mantra eftersom det snöat under natten och när jag synade utrustningen imorse kom jag på att båda mina stavar är böjda sedan i våras. Men vad gör väl det. Andra åket för säsongen gjordes i Salombacken. Tyvärr är den nästan alltid skyltad som avstängd. Den är ju bra! Brant är roligt. Nu ska jag bara lära mig att åka fort också.

Jag är den enda vettiga i syskonskaran.
(Bröderna är brädåkare)

Tur för Grabben att han också är skidåkare...

Mamma har pysslat fint!

Och Trixa har fått en egen julklapp.

Tis 23 dec: Ryggträning

Känner inte du också att du bara vill gå till gymmet och mördarträna en muskelgrupp?

Dan före dopparedanträning

Hade bokat en kombinerad spinning och pumpklass klockan 17.30 men det sade sig självt att den skulle krocka med annat julstök. Utvecklade därför plan B och bestämde mig för att Grabben skulle skjutsa mig till gymmet så att jag kunde träna "själv". Det står en spinningcykel från Schwinn bland de andra konditionsmaskinerna på Gold's Gym i Åre och det var den jag hade siktet inställt på.

Jag märkte tyvärr snart att cykeln var helt värdelös.

Jag fattar inte hur man tänker när man bestämmer sig för att behålla en värdelös maskin. Varför tänker man "den här cykeln är paj, vi ställer den i konditionssalen". Vill man inte ha bra grejer här eller? Snacka om att inte vårda sitt varumärke, varken cykelleverantörens eller gymmets. Nu har jag inte mycket till övers för Schwinncyklar i alla fall. Inte för att de är omöjliga att stava till, men för att de har så icke-individuella inställningar. Jag körde i alla fall 20 minuter på den där cykeln. Utan musik i lurarna. Lurarna hade jag förvisso med mig - men Ipoden glömde jag hemma. Lyckat!


Den resterande timman bestämde jag mig för att döda mina ryggmuskler. Det är snyggt med tränade ryggar och min är ganska tränad men tyvärr inte speciellt snygg. Under en intensiv halvtimma körde jag 3 set rodd med stång, 3 set rodd i cc med brett grepp och 3 set rodd i cc med smal grepp. Sedan körde jag 3 set rygglyft på golv med armrörelser där jag liksom drar ihop skulderbladen. En av mina nya favoritövningar!


Det är sällan jag känner mig styrketräningstrött i ryggen. Det är inte så att jag samlar mjölksyra i dessa muskler, som när jag är riktigt trött i mina triceps. Inte heller blir jag sådär darrig i ryggen som jag kan bli när jag tränar ben. Nu känner jag mest att det ligger något och trycker mellan skulderbladen. Är det tröttheten som knackat på?

Jag bestämde mig för att döda mina biceps också när jag ändå höll på. Körde massvis med set med bicepscurls med stång och hammercurls. Blandade friskt mellan lätta vikter och många reps och tunga vikter och få reps. Kände aldrig någon mjölksyra men muskeln tog slut ändå. Klarade 12 reps på en tung vikt i början - men på slutet "kontrollkörde" jag samma vikt och klarade bara 4. Vikten hade blivit mycket tyngre på de 15 minuter som jag mördat mina biceps.

Nu blir det uppesittarkväll för hela slanten. Jag ska göra rödbetssallad med chevre och valnötter och en Ockelbo-ostpaj (fast utan Ockelbo-ost) till imorgon. Alternativ julmat, men vem säger att man måste äta skinka hela tiden?

Hallå från träsket!

Jag är fast i jobbträsket.

Rapport från verkligheten

Meningen var att jag skulle sluta jobba i fredags men verkligheten ville annat. Den värsta typen av stress är när man väntar på att andra ska göra saker. Det är helt annorlunda att ha mycket att göra själv, då är det bara att kötta på som i en lång jäkla intervall som man visserligen är jäkligt less på men som man vet tar slut där borta efter kurvan. Så är det inte nu. Jag väntar på andra. Sådant kan ta hur lång tid som helst.

Igår stod jag, Grabben och mamma med all vår kontorsutrustning på barbordet i stugan. 5 datorer stod uppradade. Mammas vita, Grabbens nya, min webbook som har internet, min vanliga bärbara där internet inte vill funka och så min dator från min nuvarande uppdragsgivare som inte har webbmail. Idag sitter jag i soffan med mina datorer i knät istället. Det mest skrämmande i situationen är att jag har varit i Åre i 4 dagar utan att åka några som helst skidor. 4 dagar, hör ni det!!

Snöskor!

Jag har varit i Åre i 3 dagar nu - men har inte stått på skidorna en endaste igång. Istället har jag jobbat en del. Idag tröttnade jag på det och tog med mig Grabben och hunden Trixa ut på en promenad. Det slutade med att vi gick ända till Åre. Tyvärr längs med landsvägen. Jag vill gå "off the beaten track" - med snöskor. Det har jag velat hur länge som helst. Hur svårt ska det vara att ordna med det? Nä, innan julledigheten är över ska jag banne mig ha fått mig min efterlängtade snöskopromenad. Så det så.

Less (design) is more (money)

Jag är förälskad. I Peaks vinterkollektion.
Vitt, såklart.
Opraktiskt men så jäkla toksnyggt.

Vita skidhandskar har jag redan,
men dessa var enkelt stilrena.

En vit vinterjacka har jag också redan.
Men denna var sportigt elegant.

Grabben har redan en vit vinterjacka,
men han kan tänkas behöva en ny.
Denna är grymt snygg!

Lör 21 dec: Trippelträning

Mitt vapen bland julmaten heter Golds gym i Åre.

Triss i träning

Jag har köpt en månads träning på Golds gym i Åre. Stod i valet och kvalet eftersom det kostar några hundralappar - men beslutet var ganska givet. Alla investeringar i sin egen hälsa borde vara självklara. Jag måste påminna mig själv om det ibland.


Söndagsschemat på gymmet är som upplagt för trippelpass. Spinning klockan 16.30, pump en timma senare och så body balance klockan 18.30. Det var dock bara jag som verkade förstå det fantastiska i det hela.

Spinningen kändes ömsom kantig ömsom helt suverän. Det är när jag får "kötta på", när det är som allra jobbigast, som spinningen är som en svettig dans på rosor. Det är så skönt att få fokusera på utmaningen, var man är och var man vill komma och känna kroppen jobba, adrenalinet rusa till och känna gränsen. Endorfinerna i kroppen rusar till och man sitter inte på en hård cykelsadel utan snarare små mjuka moln. Sedan väcker instruktören en till liv igen och envisas med att köra jumps eller stå i position 2 eller något annat fånigt.

Pumpen gick okej den också. Men jag kan inte komma ifrån att det är tråkigt. Jag försöker hitta samma sköna fokus och flyt där men det är svårt. Fast jag gillar tricepsövningarna i det nuvarande programmet. Det svider så jäkla skönt i armen och även när den ena tricepsen vilar och jag kör den andra så är den stenhård med mjölksyra.

Vad gäller balancen så kan jag säga att jag försökt ett par gånger nu, men den tilltalar mig inte. Jag känner inte alls vad jag ska känna. Det jag är ute efter i denna typ av pass är stretchen och rörligheten. Träning ska vara rolig och min princip har alltid varit att om det inte är kul ska jag inte göra det. Och när jag kollar på klockan och hopplöst konstaterar att det är hela 50 minuter kvar på passet är jag helt fel ute.

Jag har i alla fall tränat 600 minuter denna vecka. Wohoo!