Om 2 dagar börjar det...

Lör 10 jan: Löpning med pulsklocka

Jag har kommit på vitsen med pulsklocka!

Om en uppenbarelse i löparspåret

Sprang med pulsklocka ikväll. Sist jag gjorde det var i somras. Efter 5 kilometers joggande i lera och kvällsmörker ikväll fick jag en uppenbarelse. Jag kom på den verkliga vitsen med min pulsklocka!

Det händer ganska ofta att jag efter ett träningspass undrar om jag inte kunde gjort det lite bättre. Om jag inte kunde ansträngt mig mer lite mer. Som efter PT-träningen igår. Kunde jag inte lagt manken till lite mer vid upphoppen? Kunde jag inte sjunkt ner lite längre i jägarställningen? Och så håller jag på sådär. Vet inte om jag ska vara nöjd eller inte med vad jag nyss gjort. För jag vill ju att känslan efter ett träningspass, eller i slutet av en intervall, ska vara i stil med Petter Northugs finish uppför skidbacken och in i mål i Tour de Ski. Jag vill kunna ta ut mig lika fullkomligt.

Jag invigde de nya långa löpartightsen.
De funkade bra!
Fast jag kände mig lite out of place när vi
direkt efter löpningen gick till Hemmakväll och hyrde film.

Det var bara en sak som var fel med min outfit.
Töntmössan!
Missförstå mig inte, jag älskar mössan -
men det är för fan ingen mössa man springer i!
Det var dock den enda jag hittade.

Det är där pulsklockan kommer in. Pulsklockan är till för att stilla mitt träningssamvete. Jag skiter väl i hur fort jag springer - bara jag tränar effektivt ur förbränningsynpunkt. Snabbare blir jag automatiskt. Eller så får jag fokusera på det senare. Men står det på pulsklockan att jag ligger över 80, 85 eller vilken % av maxpuls det än må vara så ska jag vara nöjd. Och då spelar det ingen roll om jag sprang i 5.20-, 6- eller 7.20-tempo.

Jag sprang och sneglade rätt så mycket på pulsklockan ikväll medan jag kämpade med leran och det kuperade spåret på Galgberget. Jag låg och harvade rätt så mycket runt 170-177 i puls och jag undrade vad det var för fel. Varför var den så låg? Det var ju ingen söndagsjogg jag var ute på. Nej mitt mål var att springa rundan med så hög konstant puls som möjligt. Jag kom upp i 183 slag som mest. Va fan, tänkte jag. Det är ju ingenting.

Det var först när jag kom hem som jag upptäckte att det nog var ganska högt ändå. 185 i puls motsvarar 95% av max. Snittet för rundan låg på 82%. Så kan det gå när man inte fattar hur man ställer om klockan till att visa % av max istället för absoluta tal. Och inte heller kan räkna.

82% av max är väl helt okej ur förbränningssynpunkt. Jag tillhör inte den kategorin människor som tycker att långa lågintensiva pass är bäst för att gå ner i vikt. Det är mest slöseri med min tid. Framförallt är det inte den typen av träning som gör mig lycklig. Eller som löser mina problem. För att få en lysande uppenbarelse krävs med högintensiv träning. Som lite löpning i lera i mörkret en lördagskväll.

Lördag

Vi har fastnat framför TV:n. Men jag har i alla fall löpartights på mig.

Shopping

Vi har shoppat hela dagen. Försökt shoppa i alla fall. Trots att Grabben inte tror det, så är jag en kass shoppare. Jag orkar inte hålla på att fynda på reor och nätbutiker med tusentals grejer ger mig beslutsångest. När jag kan välja bland för många grejer slutar det med att jag inte väljer något alls.

Jag hade en rabattcheck på sport-bh från Stadium, gick dit, men köpte två par träningsbyxor istället. Båda från Nike. Ett par långbrallor - så att jag kan ge mig ut och springa utan att behöva chocka omgivningen med trekvartsbyxor. Tyvärr är långa löpartights inte speciellt smickrande för mina ben. De är för oproportionerliga för att se bra ut i långa, tighta byxor. Skit samma - det är ju snygga ben jag jobbar för att få! Köpte också ett par kortare byxor från Nike. Svarta såklart. Vilket betyder att de ser ut som alla andra träningsbyxor i min garderob: svarta och trekvartslånga.

Långa...

...och korta.

Det andra som vi skulle shoppa men inte lyckades med var inredningsgrejer. Efter allt försökande höll jag på att stupa på Willys. Hungern kom som en brutal attack. Så vi åkte hem, fixade mellanmål (finncrisp med rökt lax) och fastnade vid "The geek and the beauty". Grabben älskar det av någon anledning. Jag tror han känner igen sig i the geeks...

Snart ska vi ut och springa. Jag kan inte säga att jag längtar. Soffan är alltför bekväm för att jag ska tycka att löpningen är den roligaste idén just nu. Men - jag vet vilken underbar känsla jag kommer komma hem med. Jag vet hur nöjd jag kommer vara efteråt och jag vet att lördagskvällen kommer bli långt mycket bättre med en löptur i benen. Att sitta kvar i soffan kommer inte göra mig starkare, snabbare eller snyggare!

Snabbmat

Såhär har det sett ut efter det att jag ätit idag.

Och igår kväll.

Igår när jag kom hem till Halmstad, 3 timmar försenad på grund av skit-SJ, kokade jag 2 ägg. Imorse till frukost åt jag 3 ägg. Det fanns inte så mycket annat hemma. Och till lunch, efter PT-träning åt jag 2 ägg. Jag hade inte handlat något då heller. Ägg är bra. Tar bara 4 minuter - om man har en spis. Men imorgon ska jag nog äta något annat...

3 dagar kvar...

Vägen till den perfekta kroppen

Börja med att ta steget utanför dörren.
Även om det är grått och skitigt.
Följ den röda linjen.

Gå genom parken.
Även om det är grått och skitigt.
Följ den röda linjen.

Tänk på målet.
Samla fokus.
Följ den röda linjen.

Det är bara att gå rakt fram.
Även om det är tråkigt, grått och skitigt.
Följ den röda linjen.

Nu svänger det.
Följ den röda linjen.

Snart framme.
Även om det är tråkigt, grått och skitigt.
Följ den röda linjen.

Sista kröken nu.
Snart är du där du kan förändra - dig själv.
Följ den röda linjen.

Äntligen framme.
Även om det är jäkligt tråkigt, grått och skitigt.
Det spelar ingen roll.
Det är här ingenting är omöjligt.
Det är här allting börjar.
Här ligger gymmet.

Fre 9 jan: Träning med PT (1/33)

Idag började PT-fighten!

Personlig PT-cirkel

Idag klockan 11 gick startskottet för min personliga PT-fight. Då gick jag första ronden - av totalt 33.

Dagens träningsväska: en lyxpåse.
Ni vet, en sådan där i glansig papp med tvinnade snören.
Jag är i alla fall färgkoordinerad!

PT-Fredrik hade förberett flera stationer i träningssalen där han blandade kondition och styrka. Varje station skulle köras i 45 sekunder. Mellan stationerna fick jag 15 sekunders vila. De där 45 sekunderna gick hur långsamt som helst medan korta 15 bara försvann.

Plankhopp med hantellyft rakt fram blandades med utfallsgång medan Fredrik drog i ett rep som jag skulle hålla rakt fram, bicepscurls, idioten, plankan, benböj blandat med hantelcurls och axellyft uppåt, bröstpress på boll, upphopp och jägarställning, ängeln och hopprep. Intensivt och roligt. Framförallt intensivt. Som mest visade pulsen 95% av max. Det är jäkligt mycket. Klockan visar en medelpuls på 79% av max men det är lite för lågt eftersom jag hade klockan på lite för länge när vi stod och pratade. Den riktiga medelpulsen låg mellan 80-85% av max. Jag tror inte att det kan bli bättre.

Bäst på passet var nog stretchingen. Att få hjälp av någon annan med att stretcha är hur lyxigt som helst. Vi konstaterade båda att jag måste stretcha mer...

På måndag kör vi igen men innan dess är det tänkt att jag ska hinna med lite annan träning. För att nå mitt 600-minutersmål måste jag träna 6 timmar till innan söndag kväll... eller natt. Det kan ju låta lite mycket...

Om 4 dagar börjar det...

Såhär fixad brukar jag inte se ut när jag tränar.
Inte heller brukar jag fotograferas i stinkande träningskläder.
Men - nöden har ingen lag.
Och som de så snällt sa "det doftar inte i tidningen".
Vad jag menar får ni se snart!

Om 5 dagar börjar det...

Ons 7 jan: Maxpuls på spinningen

Jag har glömt hur kul det är med pulsband.

55 min eufori

Det är något magiskt som händer när man samlas, nästan 60 personer, och försöker nå maxpuls tillsammans. Man må vara hur olika som helst, men just då och där har man en stark gemenskap och ett mål som alla delar. Att bli trött. Att ge järnet.

På vissa klasser märks detta mer än på andra. Det är ofta instruktörens förmåga att förena deltagarna i den där gemensamma kämpaglöden som avgör om passet upplevs som bra eller dåligt. Känner man sig som ett i gänget som kör så det ryker, så spelar det där runt omkring inte så stor roll. Att den som sitter på ledarcykeln kallar sig instruktör är ofta helt fel ord. Det man är är en coach. Och spinning-Pia är en grym sådan.

Jag hade med mig pulsbandet idag. Jag har inte använt det på evigheter. Det är att inte göra "något" som gör det där "något" roligt igen. "Något" kan vara allt möjligt. För mig just nu var det att använda pulsband. Jag ville se hur högt i puls jag egentligen kommer på ett spinningpass. Och speciellt - på ett Piapass.

Jag låg och harvade runt 75% (av max) i början. Det var också 75% som blev den genomsnittliga pulsen. Som högst låg jag på 92% av max. Det är en skön känsla att hitta till pulstopparna. Ett obeskrivligt välmående av "achievment". Och att dessutom ligga och pressa på maxpuls så länge som möjligt är en adrenalinkick som heter duga. Och som jag vill uppleva igen och igen.

Jag träffade Coola K efter passet. Nu sitter vi hemma hos henne och har precis format vår nästa utmaning. Det blir en riktigt spännande långkörare!

Igår hade jag en träningsväska av plast.
Idag är den modell större.
Men faktum är att den består av 80% träningsgrejer.
Imorgon åker jag hem till Halmstad och
en riktig träningskörare väntar mig!

Tummen upp för bra mat!
(Räk- och avokadosallad med ägg
och dressing på creme fraiche och stenbitsrom)

Träningsbloggar

Meningen med bloggen formulerades idag.

Den här bloggen

Ibland när jag är ute och springer, sitter på spinningsadeln eller gör något annat som väcker mig till liv brukar jag hitta svaret på de flesta frågorna i livet. Som svaret på den här bloggen till exempel. Många av er som läser har förmodligen inte hela bilden klar för er. Men detta är ingen blogg som handlar om att vara vältränad. Det finns en hel uppsjö av fitnessbloggar på nätet. Detta är en blogg som handlar om att hitta styrkan. I dubbel bemärkelse. Jag har bloggat i snart tre år, och trots att jag alltid haft klart för mig att syftet med bloggen varit att inspirera både mig andra och mig själv, har jag aldrig kunnat förklara det lika bra som idag.

Nu kanske ni undrar vad fan jag menar. Hitta styrkan? Jag syftar på 2 saker. Att hitta styrkan i sig själv - att tro på sig själv. Och naturligtvis att bli ännu lite starkare, att hitta toppformen.

Jag är inte särskilt vältränad på utsidan. Ingen som träffade mig skulle vid första anblicken tro att jag älskar galna fysiska utmaningar. Jag ser inte ut som en "sån" som springer marathon. Eller som tränar upp mot 10 timmar i veckan. Men under allt det överflödiga är jag en Magda Gad.

Detta är ingen blogg som handlar om att vara vältränad. Detta är en blogg som handlar om att hitta styrkan. Man behöver inte se ut som en Magda Gad för att ta sig an en fysisk utmaning. Man behöver inte se ut som Magda Gad för att våga försöka. Det går att se ut som Puma. Som jag. It all starts here.

Tis 6 jan: Benträning (x 100!)

Jag hade en grym plan för dagen!

100 reps av allt

Jag hade smidigt riktigt bra planer inför gårdagskvällens träningspass på Gold's gym i Åre. Men planerna blev ändrade så gårdagskvällen gick åt till att köra de drygt 60 milen till Stockholm istället. Benpasset blev av ändå, ungefär 17 timmar senare, med Nilla som sällskap och på SATS i Sickla.

Min plan var enkel: kör 100 reps av alla benövningar.

Först ut var benböj. Jag gillar varianten med att köra benböj mot pilatesboll (och vägg). Den är enkel, rent teknikmässigt, vilket gör att man kan fokusera mer på att bli trött än att göra rätt. Vi gjorde våra 100 reps i 4 omgångar och avslutade galant med jägarställning.

Jag på väg till gymmet med min
snygga och tursamt nog temporära träningsväska:
en påse från Åre Skidsport.

Sedan kom vi till min stående favorit: benpress i maskin. Planen var att även här göra 25 reps + 4, men med fötterna i olika positioner på plattan så att vi jobbade olika delar av benen. Tröttheten bredde ut sig som en underbar smärta och mjölksyran skvalpade i benen. Någonstans i mitten fick jag mentala superkrafter och istället för 25 reps i ett set körde jag 50 så att totalen hamnade på 125. Såhär i efterhand tänker jag att det skulle vara kul att testa på 1000 reps i benpressmaskinen. Nilla, hakar du på?

Tåhävningarna blev det också 100 av, även om både jag och Nilla konstaterade att ingen av oss direkt behöver utveckla större vader. Sedan hade jag tänkt mig 100 utfallssteg men vi gjorde en avstickare och körde lårcurl istället. Den övningen brukade jag inte göra så det tog stopp långt innan 50 reps. Men den ska jag nog bemästra i framtiden!

Förutom benträningen var min andra utmaning för dagen att springa på löpband. Jag har inte sprungit på tråkbandet särskilt mycket sedan marathonlöpningen på SATS Zenit i februari, så det är verkligen dags att jag och bandet blir kompisar igen.

Grejen med löpband är att det är så tråkigt att det blir jobbigt. Det som gör att tiden går fortare är att trycka på knapparna. Fartknapparna. Sagt och gjort. Min utmaning för dagen var en långintervall på löpbandet på 10 minuter. I början ökade jag tempot med en knapptryckning var 30:e sekund. Efter 5 minuter ökade jag farten var 15:e sekund. Av någon anledning blev det inte lika jobbigt att springa då - även om tempot hela tiden ökadet. Ibland måste man lura hjärnan för att orka!

Träningsmusik

Åkte hem från Åre med brorsan igår kväll - istället för idag.
Vi lyssnade på Karlavagnen och på brorsans IPod.
Hittade guldkornet nedan.
Perfekt förstalåt till ett spinningpass.

Detektivbyrån - Life/Universe

Går du och funderar över en utmaning?

Låt denna bild fastna på näthinnan innan du somnar.

Nyårsmat

Okej, inte nyårsmat. Men väl nyårslöftesmat. Ni som har bestämt er för att vara sunda under 2009 - vad sägs om denna matinspiration? Jag älskar lax - så jag tycker det ser hur gott som helst ut.

Bananer någon?
Nej jag tänkte väl det.
(Men de duger faktiskt att lägga i frukostgröten)

Träningsmusik

Jag är en sucker för tydliga refränger.
Därför gillar jag Darins låt "Breathing your love".
Skulle funka fint på spinningcykeln...

Träningsplanering

Nästa vecka drar det igång igen.

600 minuter

Att planera min träning är den bästa kicken att komma igång. Den bästa kicken att hålla mig motiverad och det bästa sättet att bli på bra humör. Det handlar lite om att strukturera upp mitt liv. Jag avskyr att inte vara planerad. Då händer mest ingenting och tiden bara går. Väldigt ineffektivt.

Puma:
allergisk mot ickeplanering och ineffektivitet.

Sedan någon vecka före jul har jag haft som mål att träna 600 minuter i veckan. Det har jag hållt hittills. Och det tänker jag fortsätta hålla så länge det bara går. Därför ser min träningsplanering för kommande vecka ut såhär:

Måndag: Sista skiddagen i Åre. Jag tänker avsluta det med ett grymt benpass på gymmet.
Tisdag: Hemfärd (till Stockholm). Hoppas hinna med löpning på kvällen.
Onsdag: Första jobbdagen! Styrketräning och spinning.
Torsdag: Hemfärd (till Halmstad). Någonstans här ska jag klämma in en timmas träning.
Fredag: Första PT-timmen av 30!! Tanken är att även hinna med lite löpning.
Lördag: Långpass (löpning).
Söndag: Ingenting.

-25 grader.
Det är kallt här!
Gårdagkvällens kyla var rena thailandsvärmen.