Jag offrade allt - för Maria Möller

Okej, inte allt.
Men träningen.
Och det är typ allt - för mig.
När showen med Maria Möller var slut hade gymmet stängt.
Stängt!!
Och ändå påstår Scandic att man ska checka ut med snyggare vader.
Håll gymmet öppet 24 timmar om dygnet då!

Jag offrade allt...

...gav upp min träningsoutfit

...för de där snygga vaderna man ändå bara kan få före 22.

Svårt val:
Fest - träna? Fest - träna? Fest - träna?

Kompromiss: lite fest - sedan träna!

Lyssna till dig själv

Erfarenhet har gett mig ett begränsat förtroende för det mesta - utom mig själv.

Kritiskt tänkande

LCHF är en het potatis. Lyssnar man till debatten vet jag knappt vad jag ska tro. Läs kommentarerna till detta inlägg till exempel. Alla parter är trovärdiga och duktiga på alla tänkbara sätt, men för att kunna ta ställning måste man veta vem som uttalar sig - och ur vilken ståndpunkt.. Man måste tänka kritiskt alltså. Det är många som inte vet vad det är.

Det kan ju te sig alldeles självklart att man ska lyssna på allt som kommer från Livsmedelsverket, doktorer eller andra munnar som man förutsätter är kunniga. Men min erfarenhet säger mig annorlunda. Jag har vid fler tillfällen än ett fått fel diagnos hos läkaren till exempel - eller kanske inte fått någon diagnos alls, trots att symptomen varit uppenbara. Trots min ickediagnos har jag själv känt att något inte stämmer. Och sedan kom den - diagnosen. I alla fall en. Varför jag fick jättekonstiga utslag på överkroppen för 10 år sedan lär jag väl aldrig få veta. Eller vad som är problemet med min skuldra/nacke/axel. Det är tydligen för svårt för de lärda att lista ut. Och de olika verken och instituten som verkar ändra uppfattning lite titt som tätt. Snacka om att man tappar förtroendet.

Idag har jag i stort sett inte så mycket förtroende för någonting. Grabben kallar mig alltid superkritisk. Och det är jag. Extremt kritisk och extremt krass. Och för mig spelar det inte längre någon roll vad expertisen säger. Det är ju för mig det måste kännas bra - oavsett vad experterna säger, tycker och tänker. Det är till sig själv man måste lita allra mest.

Egentligen är det bara 2 saker jag vill ha sagt med detta dravliga inlägg:

1. Tänk kritiskt. Från vilken bakgrund kommer åsikten? Går du till en Volvosäljare och frågar vilken bil som är bäst kommer de aldrig svara Toyota.

2. Känn efter själv. Mår du skit av att inte äta kolhydrater - ät kolhydrater då. Men känner du att du mår bra av att skippa dem, var inte så jäkla orolig över allt snack om återhämtning, muskelmassa och annat. Känn efter själv. Det är ju dig det handlar om. Dig och din känsla. På mig funkar inte teorin och jag tror det generella är det specifika.

Jag har precis käkat lunch. Hotellbuffélunch. Jag åt lax, hollandaiesås och gurka. Snart ska jag iväg och träna och sedan blir det jobbfest. Igår var jag på jobbmingel och att fundera ut vilka små bufférätter jag skulle äta krävde lite tankeverksamhet. Men parmaskinkan kunde jag lita på!

Lör 31 jan: Morgonpromenad

Morgonpromenad - check!
Ingen annan var ute 06.12 på lördagsmorgonen
men det lyste i förvånansvärt många fönster.
Jag har fler träningsplaner för idag.
Jag ska bara hitta tiden!

The temptations I resist

Hela dagen har de funnits tillhands.
Låda efter låda efter låda.
Jag har inte ätit en enda.
Bara tänkt att jag vill.
Men bara tänkt tanken 2 gånger.
Det är inte så mycket på en hel dag
för en som älskar chokladbollar!

Fre 30 feb: Träning på hotell

Häromdagen var det kö på gymmet. Idag var jag själv.

100 minuter blankt

För er som undrar: jag jobbar som konsult inom kommunikation. Just i helgen jobbar jag med ett event. Eller snarare kommunikationen kring det eventet. Tyvärr ligger eventet på andra sidan stan från där jag bor men det finns faktiskt ett SATS-gym precis bredvid. Planen var att gå dit idag. Men då upplyste min kära kollega mig om att det fanns ett nytt och fräsch hotellgym bara några våningar upp från där vi tillfälligt huserar - och visst stämde det!

Hotellgymmet var sprillans nytt med två ordentliga löpband, en superbra cykel och en crosstrainer. Det fanns träningskort med övningar om man var nybörjare eller tomma fält att fylla i reps och set och vikter med om man så önskade. På väggarna hängde coola bilder som var belysta och på golvet låg en fräsch träparkett. Styrketräningsmässigt var det lite skralt, men det fanns hantlar och några multimaskiner. Och så fanns där en pool med "ränder" i, men tyvärr var den inte så lång. Lite på gränsen till motionssim även om ränderna inbjöd till det. Till på köpet var jag ensam på gymmet!


Jag körde lite konditionsträning. Löpband varvades med intervaller på cykeln. Styrkemässigt fokuserade jag på rygg men det blev mest latsdrag, rodd och rygglyft. Sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på med det begränsade utbudet av styrketräningsgrejer. Det är först nu i efterhand kag kom på att jag kunde kört lite axelträning med hantlar, men det är så dags nu.


Allt som allt blev det 100 minuters träning. 100 är en bra siffra. Och känslan när jag var klar påminde mig om att det är värt att lägga tid på träningen. Innan jag satte mig på cykeln var jag trött, hade ont i fötterna efter att ha stått och gått hela dagen och kände mig lite sliten. Men efteråt kände jag mig full a liv, alert och hade snyggt rosiga kinder.

Misslyckad träningsdag

Jag hade bara två träningstillfällen inbokade idag. Hur svårt ska det vara?

Jobbjobbjobbjobbjobbjobb

Var tvungen att kolla finalen på Biggest Loser inatt. Somnade alltför sent. Att gå upp klockan 05.30 var en omöjlighet. Där rök morgonpromenaden. Men det var lugnt. Jag skulle ju hinna träna på kvällen. Väl?

Jobb mellan 08.00 och 21.15 sa något annat. Efter lunch trodde jag att arbetsdagen skulle avslutas tidigare så jag bokade glatt in en träningsdate med Emliscious. Bara för att inse att det skulle gå åt skogen.

Om det inte var så att jag var tvungen att fortsätta jobba hemifrån och först nu blivit klar men måste åka hemifrån 07.30 imorgon bitti skulle jag glatt gett mig ut på en nattlig jogg. Men nä. Kändes inte rätt. Och så har jag faktiskt knappt suttit ner en sekund på hela dagen. Så jag borde inte ha dåligt samvete. Jag gillar bara inte när min planerade träning blir av. Att bortprioritera det jag gillar mest. Och det som egentligen är bäst för mig. Tänk att vissa människor bortprioriterar såhär varje dag!

Imorgon gör jag ett nytt försök! Jag har ett digert träningsschema att hålla, och en Biggest Loser-fight att vinna!

Puma goes shopping

Det är svårare att äta rätt när jag bor i Stockholm än hemma i Halmstad.

I min varukorg

Här i Stockholm är det inte jag som handlar. Därför står jag oftast som ett frågetecken när jag öppnar kylskåpsdörren. Ska jag äta ägg eller ägg, frågar jag oftast mig själv. Ägg finns nämligen alltid här. Men inte allt det där andra. Så idag tog jag shoppingkorgen i egna händer, och beslöt mig för att köpa precis det jag ville ha.

Som vanligt när jag handlar mat utan lista blev det ett osammanhängande urval av grejer. Ingenting man direkt lagar heller. Men så var jag inte heller på oxfiléhumör idag.

Jag köpte:
Ägg (längst ner): går alltid åt! Men det var med en klump i halsen jag inte köpte de ekologiska.
Ricottaost: I love! Äter det som keso ungefär.
Mascarpone: Bara för att det lät gott. Fetthalten är på 40%!! Kanske kan blanda med keso?
Tonfisk: Blanda med creme fraiche, dill och majonäss - det blir super!
Makrill i tomatsås: kommentar är överflödig.
Keso: Vad är väl en kyl utan keso?
Creme Fraiche: Behövs ju till tonfisksröran.
Avokado: Nästan högst upp på topplistan!
Mozarella: Funkar bra som snacks.
Cola Zero: Min enda sötsakslast!

Ja ni ser ju själva att det där inte är något man slänger ihop en middag på. Men av alla grejer som fanns på Willys var det detta jag köpte. Det jag ville ha mest. Det säger nog en hel del om mig.

Ons 28 jan: Kö på gymmet

Jag gillar inte trängsel kring vikterna

Miserabel styrketräning

Jag hade planerat in att köra VR-Tess spinningpass i eftermiddags men eftersom jag var fast på vischan (Järfälla) i möte blev det ingen spinning. Istället blev det 30 minuters cyklande till bra musik runt 70% av maxpuls. Jag cyklade på och väntade på att folk skulle gå hem från gymmet eftersom det var så trångt i styrketräningssalen. Men det gjorde de aldrig. Det kom bara fler och fler som ville trängas.

När jag slutligen gick för att styrketräna var alla hantlar slut. I alla fall de som jag ville ha. Redan då tyckte jag att detta pass skulle bli jobbigt. Jag var totalt otaggad. Totalt otaggad och köra tungt och 6 repetitioner funkar inte. Det funkar heller inte när de vikter man vill ha inte finns.

Såhär ser frustration ut.

Att gymma klockan 21.00 en fredagskväll före jul på SATS Regeringsgatan är mycket bättre än klockan 19.00 på SATS Sickla. Helt klart. Då har man hela gymmet för sig själv. Ikväll fick jag bara dela svetten med den som haft bänken eller hanteln före mig. Det är inte lika trevligt.

Ons 28 jan: Dramatisk morgonpromenad

Man kan ju tro att det inte ska hända så mycket klockan 5.30 på morgonen. Men det gör det.

Blod, halt och tårar

Jag var alldeles för fast i Biggest Loser igår för att lägga mig i tid. Och när jag väl släckte lampan kunde jag inte sova. Att ligga och tänka "sov, sov, sov" funkar inte lika bra som när jag springer intervaller och upprepar mantrat "spring, spring, spring" för mig själv.

Jag gick ändå upp 5.20. Väckte hunden Trixa och gick ut. Snön och isen från igår hade smält undan och det var mörkt. Och tyst. Men när jag gått några hundra meter hör jag ett högt ljud, som ett konstigt skrik eller konstigt skall. Och så ser jag hur en blå pick up åker långsamt, långsamt på vägen där framme. Och så vänder den. Och åker lika långsamt åt andra hållet. Och så försvinner den. Just då är jag på väg in i ett skogsparti och jag som utvecklat en mörkrädsla av högre rang förväntar mig att bli överfallen av både lodjur, björnar och psykfall.

Men jag träffar inte på någon. Jo, en taxi kom susandes förbi. Men inget annat. Inte ens en endaste morgonjoggare. Vilka slöfockar alla är.

Jag och Trixa powerwalkar ganska hurtigt och småpratar med varandra... eller, det är väl mest jag som sköter snacket, och ska gå nedför en brant nedförsbacke då marken brister. I alla fall känns det så. I verkligheten är det jag som halkar på både is och grus, trillar och slår i knän och skrapar handlfator. Trixa är snabb på att trösta men det gör ändå ont i knät. När jag hittat en gatulampa ser jag att det blöder. Inte så att det forsar, men det gör sådär ont när skinnet liksom skrapats bort och det trycker och pulserar och svider. Så vi går hem istället för att fortsätta, och landar på 35 minuters powerwalk istället för 60. Och jag konstaterar att det här nog inte är min vecka. Fast kanske är det som kollegan sa - nu kan det bara bli bättre.

Efterrätt!

De andra äter semlor.
Jag äter jordgubbar och grädde.
Men jag får se upp -
med jordgubbarna!
De innehåller för mycket kolhydrater egentligen.

(Jag är uppenbarligen frisk igen)

Blånagel

Jag tog med mig många fina minnen hem från
Blogger Ski Camp i Åre.
Och en blånagel.

Tis 27 jan: Långpromenad

Jag resonerade mig ur sängen.

Frisk luft

Klockan 12 resonerade jag mig ur sängen. Jag mår väl inte mer illa för att jag är ute i friska luften tänkte jag. Och så fick det bli.

Jag tog med mig Trixa, pulsbandet och gick iväg. På långpromenad i 60% av min maxpuls. Jag kräktes inte en enda gång. Jag mår bara lite illa. Känner mig sådär olustig ni vet. Men det skulle jag ju gjort oavsett var jag var. Det var halt och snöigt ute men ganska fint. På sina ställen. Jag hoppas vintern håller i sig länge, och att våren blir snabbt överstökad. Jag är verkligen ingen vårmänniska.

Mitt sällskap för dagen: Trixa

På sommaren är här överbefolkat.
Idag var här öde.

När jag var längst bort på min 140-minutersrunda kändes "hemma" väldigt långt bort. Och det var vi. Men hem kom vi, efter ett tag. Nu ska jag kolla Biggest Loser hela kvällen, och kanske Mästarnas mästare ikväll. Någon gång ska jag äta också. Imorgon måste jag vara frisk.

Jag ligger och kollar Biggest Loser, series 6.
Jag gillar verkligen inte elaka Vicky.
Jag försöker att inte ligga här och vara irriterad,
men jag står inte ut med elaka människor.

Sjuk!

Jag har drabbas av någon form av den (o)trevliga kräkssjukan. Inte roligt. Jag hade ju viktigt jobbmöte idag. Och så skulle jag träffat Coola K för lite träning och fika. Nu blir det inget med det. Istället har jag precis ätit ett ägg för att se hur illa det är. Jag inväntar eventuellt illamående. Pumamamman tyckte inte att ägg var någon bra idé. En skorpa tyckte hon var bättre. Men skorpor går inte. Och någon cola (light) hade vi inte hemma. Om jag kryar på mig kan jag ta mig en promenad kanske. För någon sådan blev det inte imorse. Då hade jag andra (o)trevligheter för mig.

Mån 26 jan (forts.): En sväng på gymmet

Innan jag åkte mot Stockholm var jag en sväng på gymmet. Här skulle styrketränas, tänkte jag!

Väldigt långt och intensiv uppvärmning

Jag har uppdaterat min träningsspellista i Ipoden. Varit superkräsen och bara lagt till låtar som jag vet att jag absolut inte vill trycka förbi. För ganska ofta gör jag så. Tycker att en låt är okej, men inte mer. Tröttnar på den efter 30 sekunder och måste fram med manicken för att knäppa förbi den. På min nya spellista finns typ bara 15 låtar. Men de är de bästa. De som verkligen får igång mig. Och som peppar. Som fan! Så mycket som fan att mina tänkta uppvärmningsminutar på crosstrainern idag blev till en intensiv halvtimma.

(Hela) Dagens outfit.

Efter ett tag sa jag åt mig själv på skarpen och gick för att styrketräna istället. Bröst, biceps och triceps stod det på schemat. Jag var inte supertaggad, ska jag erkänna. Mest för att det egentligen inte fanns någon styrketräning alls inplanerad för dagen. Det var ett spontanpass. Eftersom det inte var präntat på papper var det inte heller inpräntat i huvudet. Så det blev bara bröst och biceps. Men 50 kilo i bänkpress är jag ganska nöjd med ändå. Så pass nöjd att jag valde att åka hem strax efter det. Imorgon gör jag ett nytt försök på samma pass.

LCHF-picnic i bilen på väg till Stockholm

Who is the Biggest Loser? (vecka 2)

Med 3.3% viktnedgång är Coola K the Biggest Loser den här veckan. Jag har gått ner 1.3% och får därmed springa på 7 km på löpband och böta 50 kronor till vår spa-resa.


Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:
v.1 Puma -3.5% - Nike +0.4%
v.2 Puma -1.3% - Nike -3.3%

Min vecka

Jag har skött mig galant denna veckan. Både vad gäller träning och kost. Men det känns inte som det "hänt" så mycket så jag trodde det skulle bli en typisk vecka 2. En sådan där vecka de har i riktiga TV-serien där deltagarna knappt går ner något alls, eller kanske till och med går upp i vikt. Men med 1.3% viktnedgång har jag absolut inte stått stilla i vikt. Så jag är på väg. Och visst händer det grejer!

Jag tror att kommande vecka kommer bli den mest spännande veckan hittills. Både jag och Coola K har haft våra "första" veckor där kroppen är i totalt chock och vi går ner supermycket. Nu kommer viktnedgången förmodligen att stabiliseras och bli lite mer normal.

Kommande vecka blir annorlunda vad gäller träningen. Jag kommer träna 70% av mina pass i 60% av max rent pulsmässigt. Eftersom jag jobbar väldigt knepigt, och väldigt mycket, blir det powerwalks i stort sett alla morgnar. Plus en massa styrketräning.

Naturligtvis fortsätter jag med LCHF-experimentet. Det har gått över förväntan hittills. Jag känner mig inte trött, har inte ont i huvudet, är inte deprimerad eller orkeslös och ingenting annat heller. Jo, en sak känner jag mig inte - och det är uppblåst. Det är väldigt skönt att kunna äta en måltid och inte bli till en ballong. Och så är det en väldigt rolig "diet". Jag får äta allt sådant som är "kul" att äta. Ja, förutom muffins då...

Löparutmaning

Fick bollen kastad till mig från River...

1. Vilken typ av löpare är du?
En sådan där som springer för att det är roligt. Och som vill ha variation. Jag springer inte specifikt för att bli bättre. Jag springer för att må bättre.

2. Hur länge har du löpt?
Periodvis från och till. Det började med gympatimmarna på högstadiet. Löpning var det värsta som fanns, ändå hade vi en helt okej gympalärare. Nu är löpning bland det bästa som finns.

3. Hur mycket löper du per vecka?
Beror helt på. Målsättnignen ligger på 3 pass i veckan. Vill nog inte springa mer. Det finns ju så mycket annat kul att träna!

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Det är dynamiskt! Feel good-tiden är däremot runt 60-80 minuter. Lagom långt för att man ska känna sig stark och få en lyckokick utan att känna sig supertrött och totalt sliten.

5. Vid vilken ålder började du springa?
Och gilla det? När jag var 16 kanske.

6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Sporter, inte så många. Träningsformer? Många! Spinning, styrketräning, alla former av gruppträningspass, skidåkning... you name it!

7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Mobiltelefonkamera. Hallå, jag bloggar ju! Och en riktigt bra sport-bh. Tyvärr finns det alltför få sådana. Och bra skor såklart! Neutrala skor eftersom jag supinerar som fan.

8. Varför springer du?
För att det frigör stress - och lycka. För att det är min form av terapi.

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nä, varför skulle jag gjort det? Jag står för det jag gör och vill göra.

10. Hur ofta köper du skor?
En gång i halvåret kanske...

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Varannan månad.

12. Var/hur handlar du utrustningen?
Numer vet jag exakt vilka grejer jag vill ha, därför köper jag det på Stadium eftersom jag får bonuschecken där. Annars kollar jag in skor på Runners Store. Löplabbet har aldrig imponerat på mig.

13. När föredrar du att springa?
På kvällen när det är mörkt. Då är jag on top of the world!

14. Hur ofta tävlar du?
Så sällan jag kan. Varför betala för att springa och trängas och bli sur?

15. Vilka distanser?
Har gjort lopp på mellan 5k till marathon/ultradistanser.

16. Vilken är favoritdistansen?
10km. Det är lagom. Fast 21 är kanske lite bättre? Äsch, jag vet inte. Jag är ju en sådan som gillar variation. Gärna 2 gånger per dag dock. Det är skoj!

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Ja, när jag kör intervaller eller fartlek ekar det "spring, spring, spring" i mitt huvud. Lite jobbigt att lyssna till om det är längre intervaller...

18. Vilken typ av vätska dricker du?
Cola zero. Jaha, menar du när jag springer? Vatten, numera.

19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Ensam. Max med 1 person till. Jag underpresterar i grupp. Tycker det är allmänt jobbigt. Jag taggas inte alls av gemensamma löppass.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Gör inget särskilt. Känner mig aldrig särskilt trött. Men jag borde nog stretcha...

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Alla typer - jag kräver v.a.r.i.a.t.i.o.n!

22. Vart blir du oftast skadad?
Är sällan skadad men har tidigare haft ont i höger vad och höger fot på grund av mitt supinationssteg, och i höger höft/rumpa - förmodligen på grund av samma sak.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Inget alls. Men jag drömmer ofta om att springa på Tylösand.

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Grabben. Han är väl känd? Jag skriver ju alltid om honom på min blogg!

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Ingen. Men jag skulle gärna vilja vara med och spana in hur Wissman tränar. Eller när

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Scarlett Johansen. Eller Kate Winslet. Fast de får lära sig svenska först.

27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
VR-Tess, Coola K och Miss Agda.

Mån 26 jan: Fettförbränning (?)

Eddie Murphy höll på att förstöra det för mig.

Morgonpromenad

Jag och Grabben fastnade framför Snuten i Hollywood igår. När den första filmen var slut satte vi på en till. Det slutade med att vi kröp till kojs strax efter halv två. Jag var lite sur och grinig, inte för att jag var trött men för att jag misstänkte att det skulle bli omöjligt att gå upp klockan 7 och morgonpowerwalka nästa morgon.

Men upp kom jag. Mycket tack vare Grabben som mer eller mindre drog upp mig. På med kläderna, och så iväg. 60 minuters morgonpromenad med en puls på drygt 60% av max stod på schemat. Så står det på schemat i stort sett varje dag denna vecka!

Det är inte BARA vackert i Halmstad.
Imorse var jag ute och gick bland järnväg och industri.

Jag testar morgonpowerwalkandet under en försöksperiod. Det ska ju vara bra för fettförbränningen sägs det. Jag hör egentligen till de som tycker att högintensiv träning är bättre för förbränningen men jag tycker att snabba promenader är ett bra och skonsamt komplement till all annan träning jag håller på med. Har man som målsättning att träna 10 timmar i veckan kan inte varje pass ligga i pulszon 4.

Utmaningen ligger inte i att komma ut och gå för min del. Den egentliga utmaningen ligger i att gå och lägga mig i tid så att jag kan komma upp och gå ut och gå. Jag lägger mig sällan före midnatt och det är inte speciellt hållbart om jag ska upp 05.30 på morgnarna den här veckan.

Chokladinpackning

En bra avslutning på en bra helg.

Chocolate mud mask

Jag avslutar helgen med Snuten i Hollywood, chocolate mud mask och någon slags persikoté från Lipton. Vet inte om filmen eller masken är bäst, men téet är ingen höjdare. Det var jag som köpte det och nu får jag stå mitt kast genom att dricka upp alla påsarna...

Chokladmasken köpte jag för en tjuga på Kicks i Sala när jag var där på möte för någon vecka sedan. Den ska tydligen vara djuprengörande och återfuktande. Grabben undrade varför jag hade bajs i ansiktet, men även han erkände att den doftade väldigt mycket choklad. Även om han sa att det inte var Marabou mjölkchoklad precis.


Hela jag doftar choklad även efter att jag sköljt bort masken. Jag vet inte om jag på riktigt tror att den är sådär nödvändigt djuprengörande och återfuktande, men det var lite skoj att ha den i ansiktet. Chokladinpackningar är ju tydligen inne just nu. Och en tjuga var det värt, om det så bara var för känslans skull.

Snygg!

Sön 25 jan (forts.): SATS Power step

Jag älskar nya power stepklassen. Inte så mycket för styrkan - men för konditionen!

Max 95% - medel 80%

SATS Power Step är en positiv nyhet i vår. Jag körde klassen på Halmstadgymmet ikväll, och pulsen slog minst sagt i taket. Vid ett tillfälle nådde jag 95% av max. Trots att den sjönk emellanåt, då vi gjorde styrkeövnignar för till exempel bröst eller biceps, så snittade jag på 80%. Så högt ligger jag annars bara när jag springer eller kör riktigt tuffa spinningpass. Och att det inte skulle gå att träna på nästan inga kolhydrater är jag numer ett levande bevis på. Jag har legat på mellan 5-7% kolhydrater den senaste veckan och jag älskar det.

Jag gillar svarta kläder.
Märks det?

20 minuter in i klassen frågade jag mig själv om jag verkligen skulle hålla hela vägen. Men konditionsintervallerna är precis så långa (eller korta) att jag maxar flåset för att sedan återhämta mig pulsmässigt medan vi kör styrka. Inte konstigt att denna klassen hette SATS Intervall för ett tag sedan. Och inte konstigt att SATS i Halmstad bestämde sig för att behålla konceptet trots att alla andra skrotade det. Men nu har klassen gjort come back - med nytt namn.

Vill man få ut mer av sin styrketräning är nog inte power step optimal. Jämfört med pump är det ganska få repetitioner men man hinner inte riktigt justera vikterna så att det ska bli precis rätt vikt för den tiden man har att spendera per muskel. För benen är power step en riktigt mördarklass - i alla fall om man verkligen tar ut rörelserna och inte bara mesar på brädan.

Nu ska jag spendera kvällen med att återhämta mig. Imorgon börjar en ny vecka. Och en spännande sådan. Träningsmässigt ser den väldigt annorlunda ut!

Omladd.
Snart nytt träningspass!
Att Anja missade så förjäkligt på slutet
i Cortina hjälper mig inte.
Jag får fokusera på Jonsson (2:a) och Ahrlin (1:a) istället.
TV ger ibland bra inspiration!

Sön 25 jan: Lyxträning

När jag bodde i min underbara lilla lägenhet på Söder i Stockholm hade jag en lika underbar filosofi.

Löpning på Tylösand

Galgberget är för vardagar. Tylösand är för helgen. Ungefär så sammanfattade Grabben vad jag menar med lyxträning. Lyxträning behöver inte vara bättre träning. Men det är oftast vackrare träning. Träning som bjuder på mer än maxpuls. Träning som blir till en upplevelse för alla sinnen.

När jag bodde i min minietta på Söder i Stockholm försökte jag lyxträna en gång i veckan. Kanske var det en löptur på Djurgården, eller på Lidingö. Tyvärr tappade jag bort mig någonstans på vägen, och lyxträningen blev inte lika frekvent som den borde - men det spelar inte så stor roll. Jag uppskattar den enormt när den väl utförs. Som i förmiddags.

Jag och Grabben ville ner till stranden. Där är vackert även i januari. Vi åkte ner till Tylösand och sprang på stigen längs med strandskogen bort mot Haverdal. Efter en stund lämnade vi de skyddade träden och sprang i sand på stigar upp och ned för sanddynorna. Någonstans där bebyggelsen började vi vände vi och sprang längs med stranden hemåt.

Baksidan av sanddynorna.

Jag springer uppför...

...och Grabben nedför.

Sedan sprang vi hemåt på stranden.

Det gjorde inte så mycket att jag hade halva Tylösand i skorna efter ett tag. Det gjorde inte så mycket att vi sprang så pass långt ut mot vattenbrynet att vi blev blöta om fötterna. Upplevelsen brädar det mesta. Havet som brusade, naturen som imponerade och stranden som vi hade nästan helt för oss själva. Om några månader kommer det bli ännu bättre, men då måste vi dit några timmar tidigare på morgonen för att uppleva samma känsla.