SATS Bokning

Eftersom lördagens TV-tablå inte innehåller några höjdare gör jag något riktigt roligt.

Planering

Finns det något bättre än att gå igenom kommande veckans dagar. Bläddra bland inplanerande jobbmöten och kvällsaktiviteter och klämma in små guldkorn i form av tuffa träningspass.

Att scrolla bland passen på SATS är enkelt. Jag väljer ut mina favoritanläggningar (de som är närmast jobbet) och väntar med föväntan medan sidan uppdateras med vilka pass som går just där. Och framförallt - vilka instruktörer som leder passen.

Tack SATS för att vi kan boka våra klasser. Men vill man gå på yoga på måndag på Zenit blir det svårt. Klassen är full och 25 personer står redan i kö...

Jag håller mig till mina favoritinstruktörer. Vågar nästan inte prova några nya. För jag vet hur otroligt roligt och inspirerande och alldeles fantastiskt underbart det är med en riktigt bra instruktör. Och hur trist och tråkigt och långsamt det kan bli med en kass instruktör.

Nästa vecka blir en riktig utmaning. Slutspurten innan min tiodagarsresa till Kanada. Det kommer bli tufft och det kommer att göra ont. Framförallt i cykelbaken. Men det kommer bli så roligt och så svettigt att jag sitter här och önskar att det snart vore måndag. Men först ska jag springa långpass. Imorgon.

Min lördag

(Det här inlägget har inget med träning att göra. Så jag skriver det inom parentes.

Fyrverkeri

Det är skönt med lördagmorgnar. Så väldigt skönt. En sovmorgon fram till runt halv tio är perfekt. Då finns hela dagen kvar när jag väl gått upp.

Medan jag satt i soffan på förmiddagen och kollade in de alpina tjejerna och killarna i backarna på TV:n, for grabben runt som en duracellkanin och fixade och grejade inför ett fyrverkeri ikväll.

Med pyroteknikertröjan på följde även jag med till skådespelarplatsen. Dumt nog glömde jag videokameran hemma, för detta var verkligen ett fyrverkeri att titta på igen och igen. Jag brukar annars vara rätt kräsen och vill gärna att det ska skjutas i takt till musik för att det ska imponera på mig. Men ikväll var det bra!

Pyroteknikergrabben sätter på eltändare på några markpjäser
medan jag gör allt annat... uhm, ja, okvalificerat arbete.

Rödkålssallad

Mätt och belåten sitter jag nu återigen i min TV-soffa och konstaterar att det inte finns något roligt alls i dumburken.

Laga Lätts rödkålssallad och en kycklingbit ligger i magen. En rolig och annorlunda sallad jag gärna haft på julbordet. Det är så dags att komma på det nu.)

Fre 11 jan: After work

Terese försökte ta kål på oss idag.

Spinning på Stureplan

SATS Stureplan är en labyrint av trappor och små gångar. Efter att ha varit uppe på tredje plan och virrat genom rum och kyffen hittade jag träningssugna Nilla och konstaterade att spinningsalen med det halvdåliga ljudet låg nere på entréplan nära omklädningsrummet.

Terese stod för passet och jag visste att det skulle vara bra. Det är ju trots allt Terese vi pratar om!

Passet bestod av tre varv på en imaginär bana. Varje varv började med fem minuter backe. Sedan ett tungt block med intervaller. Många och korta och få och långa i en härlig blandning.

Personligen gillar jag de som är mellan 40 sekunder till 1 minut. Tillräckligt korta för att jag ska våga hålla hög intensitet men tillräckligt långa för att hinna bli riktigt jobbiga.

Nu har jag landat hemma i TV-soffan. Jag har en riktigt skön fredagskväll framför mig. I kylen står en flaska bubbel och väntar på att bli öppnad - den perfekta vardagslyxen. Imorgon väntar sovmorgon, vila från träningen och sedan ett av grabbens fyrverkerijobb på eftermiddagen. Det ska bli en skön helg på hemmaplan, något som jag inte haft sedan mitten av november.

- Andra sidan är ni klara?

Snart slår klockan helg!

- Jajamensan fattas bara!

Nu är det inte många minuter kvar till helg och ledighet och fattas-bara-annatträning.

Vet ni hur jäkla skönt det är med ett tufft pass efter jobbet på fredagseftermiddagen? Om ni inte vet, så är det bara att testa. Om ni vet, så kör igen!

Jag ska alldeles iväg och ge gärnet. På cykeln. No mercy. Här ska svettas, här ska flåsas, här ska mjölksyresprutas (ja i slutet alltså) och här ska näramaxpulsas. Och det ska bli så jäkla kul så jag sitter här och svär för jag kan inte annat.

För sen, efteråt, när man är hemma och nyduschad, ja då är man så jäkla välförtjänt av en skön kväll så det finns inte.

Det finns risk för att jag gör av med all energi nu när jag sitter här och längtar och tänker på passet så jag ska avsluta detta blogginlägg på studs. Abrupt.

Men du... jag återkommer snart!

Smal och lycklig...

Hur dum får man bli? Tror folk verkligen att de skulle bli lyckliga bara för att de går ner i vikt?

Smal och lycklig?

Det brukar skrattas åt folk som är så naiva som tror att de blir lyckliga bara de blir smalare. Jag skrattar inte längre.

Jag är inte groteskt fet. Men jag är överviktig. Övervikten påverkar mitt liv i sådan utsträckning att jag vet att jag skulle bli lyckligare om jag gick ner i vikt. Inte lycklig. Men lyckligare. Och lyckligare är ett steg i riktining mot att bli lycklig.


Visst kan jag träna med min övervikt. Jag springer för glatta livet trots att jag ofta hör och läser andra människor i min viktklass som hävdar "nej jag kan inte träna, jag som väger såhär mycket". Snicksnack. Klart det går. Men det går för jäkla långsamt.

Jag har löptränat länge och regelbundet och lunkar fortfarande på i samma makliga takt som nyfunna löparvänner. Frustrerande. Men jag gnetar på. Tänker att jag kan i alla fall hålla på länge även om jag inte springer snabbt. Men det är klart att det gör lite ont att inte uppleva resultat av slitet.

Ni som hängt med ett tag vet att jag älskar skidåkning. Jag åker bra. Men det känns i kroppen att jag åkte långt mycket bättre när jag var lättare. Jag var smidig på ett snabbare sätt då.

Det som skulle göra mig allra lyckligast över att gå ner i vikt är att jag äntligen skulle kunna köpa de kläder jag verkligen vill ha. Bli den jag verkligen vill vara även på utsidan. Det är inte särskilt roligt, eller speciellt upplyftande för självförtroendet, att gå in i en butik och prova ett par byxor i den största storleken och upptäcka att de inte passar. Gång på gång.

Så visst skulle jag bli lyckligare om jag gick ner i vikt. Nästan lycklig.

Det viktigaste i mitt resonemang är denna mening: Det är inte att vara smal som jag tror gör mig lycklig. Det är de positiva konsekvenserna av att vara smalare än jag är idag som jag vet gör skillnaden.

Hur lycklig man blir av att gå ner i vikt, beror på de positiva konsekvenserna av viktminskningen. Rent logiskt borde 15 kilos viktminskning ge fler positiva konsekvenser än 1 kilo, förutsatt att man behöver gå ner dessa kilo från början.

Hängde ni med?

Tidningar på hög

Hej Bullen, jag har ett problem...

Tips?

Vissa tidningar köps, läses - och slängs. Andra tidningar vill man spara. Men själva grejen med att spara tidningar är väl att på ett enkelt sätt kunna ta fram dem igen. Antingen för att leta efter något specifikt som man vet finns där, eller för att slöbläddra och suga åt sig inspiration en andra gång.

Så nu till frågan. Hur förvarar man bäst tidningarna? Hur arkiverar man dem på bästa sätt?

En av mina högar med tidningar jag sparar

Fitness Magazine innehåller ju både superbra träningsövningar och recept medan Laga Lätt exploderar av recept jag gärna skulle vilja ha kvar.

Klipper ni ut det ni tycker är läsvärt? Tänk om det är något bra på båda sidor, hur gör ni då?

Just nu ligger mina tidningar bara på hög. Det känns inte så effektivt. Hur gör ni?

Tor 10 jan (forts.): Jogging med Szalkai

Fy fasen va bra det gick!

Szalkais åtta kilometrar

Torsdag kväll betyder löpning enligt Szalkai. Fyratimmarsprogrammet säger åtta kilometer lätt distanslöpning. Wohoo, kan man tycka om man inte redan tränat idag. Oj oj då, var min egna tanke efter att ha kört spinning på lunchen.

Jag var inte alltför optimistisk innan jag kom utanför dörren. Dels trodde jag att jag var trött i benen. Dels var det ganska regnigt ute. Vilket i och för sig är mitt favoritlöparväder. Men inte just idag.

Ikväll blev det en ny variant på en gammal vana. Jag sprang min trogna runda åt andra hållet. Det kändes som en helt ny slinga!

I början kändes det dock ganska bakvänt. Jag började med att springa över Liljeholmsbron men hörde en ständig röst som sa att jag sprang åt fel håll och det kändes som att ett gummiband var fäst i ryggen som ville dra mig åt andra hållet för att visa att jag faktiskt sprang fel.

Efter ett tag gick det bra. Jäkligt bra. Jag sprang fort som tusan. Men det blev aldrig jobbigt. Jag upplevde det som ett kontrollerat löppass med sansade steg och bekväm andning.


Pulsklockan noterade högsta puls på 88% av max och ett snitt på 81% - och en snittfart på 5.45 min/km och högsta fart på 5.09 min/km. Det är långsamt. Men jäkligt snabbt för mig som springer som en snigel. Totalt avverkades den 7.53 km långa sträckan på 43.26 minuter. (Jag vet, det fattas 470 meter för att det ska bli riktigt enligt Szalkai).

Det finns inget dålig väder...

Nyss hemkommen och det har precis börjat regna. Jag som tänkt svida om till löparstassen för ett Szalkaipass. Ska ni med?

Tor 10 jan: Träning på lunchen

Det finns någt smått otroligt över träning.

45 min spinning

Träning har en förmåga att likt ingenting annat ändra humöret och sinnesstämningen totalt. Det är löjligt fantastiskt. Och det går inte att i ord beskriva. Det måste upplevas!

Innan dagens pass kände jag mig oengagerad och likgiltig. Nu är jag pigg och lätt i sinnet. Vilket botemedel träning är!

Under lunchspinningen var jag omgärdad av pepparkakor. Nyförlovade Tereses andra hälft Glenn ledde passet och en av mina vänner från bloggen satt bredvid och spred energi. Båda nyss hemkomna från sol och bad och ledighet i Thailand. Det syntes! Nu är det jag som går hem och badar i brun utan sol!

Denna mellanbudgetvariant av brun utan sol från L'oreal gillar jag. Den finns också som färgad créme vilket är snäppet enklare.
Doftmässigt är den okej. Visst luktar den. Men den stinker inte.

Spinningen var, som vanligt när det är Glenn som är uppe och tutar och kör på podiet, rak och hård. Nytt pass, nytt upplägg och ny musik. Men en sak var densamma. Glenn spinnar på med de långa blocken. Det är bra. Det är tufft. Det är toppen.

Nu sitter jag här och äter matlåda. Igen! Laga Lätts kinesiska faluwok står på menyn.

Att fylla åren med liv

Min största ångest är att inte fylla åren med liv.

Det är vad du inte gör du kommer ångra

Tid gör mig stressad. Inte att ha ont om tid, eller att ha för mycket att göra. Nej, snarare att inte ta tillvara på tiden.

När jag tänker i banor som "jag kommer aldrig att vara 25 igen" börjar stressen surra på högvarv i kroppen. Har jag verkligen fått ut så mycket som möjligt av den här dagen, det här året, det här livet?

Jag har tror benhårt på devisen "it's what you don't do that you will regret". Spinning-Pia sammanfattade det till "fyll åren med liv, inte liven med år", på det sista passet innan julledigheten.

Jag gillar tankesättet. Samtidigt ger det mig ångest.

Jag har gått runt i över 10 år och varit otroligt missnöjd med hur jag ser ut. Hur jag har vägt för mycket. Hur det här kroppshöljet som förföljer mig inte alls passar mig.

Känslan av att vara illa till mods och missnöjd på grund av det, och framförallt desperationen över hur jag ska skala av det överflödiga, finns alltid där. Alltid. Och jag kan inte annat än undra vad jag skulle ägnat mina tankar åt om jag inte hade haft fetkostymen på mig, om jag faktiskt varit normalviktig. Det är trots allt varje sekund under varje dag under minst 10 år vi pratar om.

Det är sorgligt att jag fortfarande går runt och känner likadant. Att jag fortfarande ägnar så mycket tankekraft till att hitta ut ur den tjocklabyrint jag gått vilse i. Att jag under dessa 10 år fortfarande befinner mig på ruta 1. Att jag under dessa 10 år ägnat så mycket energi på mig själv och mitt eget utseende att jag ibland missar att göra det bästa av här och nu.

När jag ligger och funderar om kvällarna stör det mig att jag fortfarande bär med mig alla extrakilon. Men framförallt frustrerar dig mig något oerhört att det påverkat mitt viktigaste ledord i livet. Att göra allt det som jag senare skulle kommit att ångra om jag låtit det vara ogjort. Att fylla åren med liv. Att leva fullt ut.

Låter det som att jag befinner mig nere i depphålet? Ja lite kanske. Men, träningslusten är det i alla fall inget fel på. Idag blir det två chanser till träningsglädje. Två adrenalinkickar. Två tillfällen att göra kroppen starkare. Två timmar som fyller mina år med enormt mycket liv.

Glidvalla

Vet ni vad världens sämsta skidåkare heter? Jo, Inge Glid. Kanske hade han vallat med glidvalla...

Snabbare skidor

Forskarna har kommit på att vi står och smälter glidvalla över plockepinnlaggen helt i onödan. De nya rönen uppmärksammas flitigt i media . Missa inte att lyssna på Vetenskapens Värld i P1 strax efter lunch idag, onsdag, då det också pratas om valla och glid.

Vallapyssel. Snart ett minne blott?
Själv tycker jag det är trist att lägga på glidvalla. Men fästvalla, det är grejer det.

Apropå skidor. Grabben köpte nya längdlagg förra veckan. Efter att ha provat skida efter skida som alla var för hårda rynkade försäljaren pannan och sa "du är lite för lång för din vikt". Ett fint sätt att säga att grabben är underviktig. Jag å andra sidan är alldeles för kort för min vikt...

Ons 9 jan: Bålstyrka

Sådär ja, nu har magen fått jobba.

Coreträning med solbrända Terese

När klockan ringde imorse, klockan 05.45, gick det i ett huj att gå upp. Kanske var det chocken över ljudet av klockan som fick mig på fötter. Kanske var det att grabben envisades med att fortsätta sova och inte alls vaknade för att gå upp och stänga av klockan som han ofta brukar. Det fanns helt enkelt inget annat val än för mig att snabbt skynda mig upp och stänga av eländet.

Innan coren träffade jag på Nilla som gav mig frukost i form av nybakt Paulunbröd med aprikoser i. Tänk vilka träningsvänner man har! I och med detta har Nilla satt ribban högt. Nu förväntar jag mig smakbitar varje gång hon bakad nya nyttigheter.

Terese såg både sund och stark när hon i rampljuset klockan sju fick en full sal med morgonambitiösa träningsmänniskor att intensivt jobba på magrutorna. Jag i min helagrå outfit såg ut som en blek sjukling i jämförelse. Lite brun utan sol på skinnet skulle inte skada...

Hör och häpna, idag har även jag med mig matlåda. Undrens tid är inte förbi. Gårdagens köttfärsgryta blev till både middag och lunch för mig och grabben. Jag känner mig väldigt duktig. Ikväll ska jag städa dessutom. Det finns mycket tid till det eftersom träningsvila står på programmet!

Tis 8 jan: Szalkais marathonprogram

Anders Szalkais marathonpiska viner i Stockholmsluften. Det märks. Överallt.

Att ta sig i kragen

Som den midnattslöpare jag är kom jag ut relativt tidigt ikväll. Redan klockan 18.00. Men det var nära på att jag inte kom ut alls. Jag kände mig inte alls inspirerad eller träningssugen.

Jag försökte säga till grabben att jag kanske skulle flytta på kvällens löppass till imorgon men han gav mig en blick, och sa något jag inte minns. Det var blicken som fastnade. Som övertalade. Grabben skrattar säkert när han läser detta för han är förmodligen helt omedveten om den uppfodrande minen som övertalade mig. Eller nästan övertalade mig.

Jag ger inte grabben all credit för att jag kom ut ikväll. Jag hann läsa Sofys innan-träning-blogginlägg och eftersom hon också tränar efter Szalkai fick jag en dos inspiration till kvällens utmaning. Skulle hon så skulle minsann jag.

Det som verkligen fick mig att ta mig i kragen blev till slut en av mina mentala kom-ihåg-lappar: den träning du känner dig nöjdast med efteråt är den som känns jobbigast innan. Och eftersom jag älskar känslan av att vara nöjd så fick jag allt se till att ge mig ut. Att skippa passet blir jag ingen marathonlöperska av. Att skippa passet gör mig inte 20 kilo lättare.

Det bästa med att genomföra träning man verkligen inte känner för är den underbart tillfredsställande känslan som fyller en när man kommer hem.

Uppvärmning, fartlek och nedvarvning

Halva Stockholm var ute och sprang ikväll. Jag vet inte om det är för att halva Stockholm följer Szalkais marathonprogram eller om det är nyårslöften som infrias. Jag intalade mig själv att det var Szalkais piska som ven i luften. Att alla var ute för att springa två kilometer uppvärmning, fem kilometer fartlek och tre kilometer nedvarvning. Precis som jag.

Min egen löpträning började ganska kasst. Den raska promenaden ner till mitt officiella startområde kändes seg. Kroppen mossig, lealös och likgiltig.

De tre första kilometrarna gick på välkänd mark. Längs med Årstaviken. Jag sprang efter ett gäng tjejer i likadana reflexvästar och höll 6-minuterstempo. Enligt programmet.

Sedan följde fem fartlekskilometrar. Jag lekte mig fram i 5.10-tempo. Försökte få lite flyt. Men det ville sig inte något vidare. Längs med hela Hammarbykajen kändes steget stappligt och tafatt och löpardojjorna klapprade likt träskor. Jag kände mig inte alls som en löpare. Dessutom tog evighetssträckan längs kajen musten ur mig och allt kändes förfärligt tråkigt.

Vid Londonviadukten vände det. Raksträckan som följer Stadsgårdskajen ser inte speciellt rolig ut men är överraskande lättsprungen. Bilarna som susar bredvid drog mig upp i fart och den lätta utförslöpan gjorde under för löpsteget. Det blev större och högre och mer effektivt. Det kändes som om jag fick farten gratis.

Väl framme vid festbåten Patricia hörde jag Szalkai ropa i mitt huvud att nu kunde jag ta det lugnt. Fartleksbiten var över. Bara de tre nedvarvningskilometrarna längs Söder Mälarstrand kvar. Det kändes skönt. Befriande. Tillfredsställande. Det gjorde inget att sista biten gick i dryga 6-minuterstempot. Jag hade gjort det jag skulle. Jag var nöjd.

Nyss hemkommen fter träningen. Nöjd men inte utpumpad.

Pulsklockan konstaterade att jag ändå inte fått kroppen att vakna till ordentligt. Pulsen var ganska jämn under passet med ett snitt på 80% av max och en toppnotering på 87% (178 slag).

Kylskåpsmakeover

Minns ni hur mitt kylskåp såg ut imorse. Nu är det skillnad. Dryga timmen på Hemköp gjorde susen. Nu ska jag alldeles strax laga middag. Det ska faktiskt bli riktigt roligt!

Fullt hus i kylskåpet!

Besatt av träning

Är du besatt av träning, frågar MSN:s hälsohörna E-health. Här finns svar på vad ortorexi är och testet som visar om du är i riskzonen.

Så lyckas du med träningen

För min del finns det tre förutsättningar för lyckad träning. Hittills idag har två av dem fallerat.

Sömn, käk och fokus

Mina tre stöttepelare för bra träning stavas sömn, mat (frukost framförallt) och träningsfokus.

I går natt gick jag och lade mig runt 03.00. Det är nästan imorse. Då skrev jag äntligen klar min första betalda tidningsartikel. Såväl Seinfeld som CSI Miami som Law & Order hann både börja och sluta på TV:n. Men gamla klassikern Magnum hann bara börja.

Imorse ringde klockan tidigt. Morgonträningen, med konditionsstationer på gymmet, förflyttades ut i periferin. Både huvud och ögon kändes grumliga och kroppen tafatt klumpig. Tydliga trötthetstecken. Här fanns inte minsta tillstymmelse till träningsfokus. Crosstrainervadå?

Dessutom ekar kylen tom. Fortfarande. Tisdag morgon och det enda som finns är smör, grönmögelost och apelsinmarmelad. Ja, tillsammans med de där flaskorna Dooleys jag tjatat om förut. Utan bra mat blir man ingen framgångsrik hurtbulle...

Vad får man om man blandar smör, grönmögelost, apelsinmarmelad, konserverade morötter, Dooleys, en glasslåda med mormors lingonsylt, thousand islanddressing i lightversion och Nygårds julmust med äcklig nougatsmak? Ja, ingen god frukost i alla fall.

Det blev frukost på Seven Eleven istället. I samband med ett morgonjobbärende bjöd jag mig själv på rågsmörgås med mager ost och en 100% blåbärssmoothie från Brämhults. Gott men dyrt. 60 kronor. Eftersom jag dessutom måste skaffa lunch utifrån trots hemmajobb idag landar dagsnotan på över 100 spänn. Som man bäddar får man ligga.

Tur att Szalkais träningsprogram är gratis. Inte en krona behöver jag betala för den mil jag ska springa ikväll. Inte ett öre behöver jag spara för att orka mig igenom kvällens fem kilometer fartlek som ingår i milrundan. Allt som är gott är gratis heter det och kvällen ser ut att bjuda på en riktig gourmetmiddag!

Innan dess ska jag uppfylla mina tre träningsförutsättningar: någon middagstimme ska sovas och bra mat att fylla kylen med ska inhandlas. Träningsfokusering och uppladdning pågår just nu!

Mån 7 jan: Bästa spinningpasset

Nu är det annat än julköttbullar som rullas.

Maxad spinning

Jag anser mig inte ha vilat under julen så jag dundrade på för fullt redan första gruppträningsdagen för året.

Det var skönt att cykeln så gott som rullade under mina fötter igen. Det var skönt att ha en energibomb i form av Nilla bredvid mig under passet. Det var skönt att favoritinstruktören Pia körde med oss rejält i form av tio 70/20-intervaller och sedan en rejäl uppförsbacke innan målsnöret. Och eftersom jag inte kunde hålla mig från att köra två pass blev det en favorit i repris direkt efter att första passet avslutats.

Under passen kändes det som om jag hade Virpi Kuitunen framför mig. Cyklisten som jag följde hack i häl var stark och snabb och grym. Mitt mål var att köra lika hårt som henne, men ändå lite hårdare. Som Charlotte Kalla.

Den där målbilden envisades med att hänga med alla 110 minutrarna i eftermiddags. Och kommer säkert hänga med hela våren. Gårdagens Kallalopp är en verklig rush för inspirationen. Summerat i bokstäver sammanfattas bedriften "du kan om du vill". Och det är hur jäkla självklart som helst att jag vill!

Att jag ville syntes på pulsklockan. En maxnotering på långt över 90% på hör till ovanligheterna för mig i spinningsammanhang.

Laga Lätt

Efter en slitande tågresa med träsmak i baken och alldeles för tunga väskor kom vi sent igår kväll hem till...

Laga Lätt

Det är alltid lika jobbigt att komma hem efter mer än en veckas hemmafrånvaro. Post- och tidningshögen vid dörren var enorm. Alla Dagens Nyheter blandat med brev och räkningar och postorderkataloger och ett "gratisnummer" av IForm (vad jag nu ska med det till) och andra lokaltidningar och - Laga Lätt. Det senaste numret låg där som en strålande sol bland gråtunga dystermoln.


Jag måste säga att jag verkligen gillar Laga Lätt. Äntligen en tidning med matlagning på min nivå. Jag längtar efter att förverkliga recepten: härlig morotssoppa, kikärtssoppa med parmesan och rågmacka, bönpasta med krämig tonfiskröra, köttfärsgryta, spenat- och valnötspasta, rödkålssallad med kanel och citron, kinesisk faluwok...