30 augusti 2008

Lör 30 aug: Snabbaste snabbdistansen

Det går framåt.

Snabbdistans i folkvimmel

Idag har jag varit i stan och provat jeans. Jag har provat jäkligt många jeans. Inte ett enda par passade. Så jag åkte och köpte 10 kräftor för drygt 200 spänn och sedan åkte jag hem och sprang istället. Det där med jeansen gör mig inte så deprimerad. Jag är van. Och nej, jag är inte lika bitter som jag låter.

Snabbdistansen gick snabbare än den kändes, trots att jag fortfarande har träningsvärk i rumpan sedan megabenträningspasset i tisdags. Hela sträckan från Tantolunden till Skanstull var smockad med människor och rullatorer och vid Eriksdalsbadet var det festival. I uppförsbacken till Ringvägen bredde folkmassan ut sig och att springa en backrusch upp var bara att glömma.

Jag tog det rätt så lugnt sista biten hem. Det var ganska blåsigt ute och jag kände hur det ilade och isade från sidan av halsen en bit ner på axeln. Ändå stannade klockan på personbästa när jag stannade vid Zinkengrillen. 29 minuter på 5500 meter. Det går framåt.

(Ni som undrar om jag trötsäter kräftor har fel. De ska ätas ikväll i goda vänners lag tillsammans med en flaska 6950.)

29 augusti 2008

Träningsglädje

Svettigt. Härligt. Underbart.

Fre 29 aug (forts.): Pulsspinning

Startskottet för helgen var 55 minuter långt och innehöll tre pulstoppar.

Fredagsspinning

Vi var fyra tappra själar som kämpade ikapp på första raden i spinningsalen i eftermiddags. Jag kan inte säga något ont om instruktören för han var så söt och snäll och musiken var helt okej den också. Allra bäst var det på slutet. Sista låten var 6 minuter lång och snyggt ihopmixad på två låtar. 6 minuter är ändå långt. Jag tog det som en utmaning för pannbenet och bestämde mig för att ligga på så hög puls som möjligt under hela låten. Det höll hela vägen. De sista 45 sekundrarna ökade jag kadensen och avslutade storstilat med en spurt. Efteråt kunde jag därför också äta en pad thai med gott samvete på opretantiösa Thai house wok på Hornsgatan. Nu blir det te i soffan framför Golden League- och Finnkamps-TV.

Glad och endorfinhög...

Grabben verkar trött redan innan han börjat träna...

Fre 29 aug: Styrketräning för överkroppen

Man hinner mycket på 30 minuter.

Inte utan min post it

Bicepscurls i cc med rep. Hammercurls med hantlar. Axellyft åt sidan med hantlar och med gummiband. Axellyft rakt fram med viktplatta. Liggande omvända flyes med hantlar. Axeldrag till haka i cc och med stång. Allt fanns uppskrivet på min gröna post it. Allt hanns med.

3 set, 10-12 reps. Det hade inte gått utan min post it. Då hade jag sölat för mycket emellan övningarna. Undrat vad jag skulle göra härnäst. Jag tackar post it-lappen för min träningsfrid!

Torsdagen som försvann

Jobba, möten och mera jobb och skynda hem tidigare från jobbet för att hinna göra något åt diskberget innan hyresspekulant kom och kikade på söders bästa lägenhet men fastna i långsam tunnelbana och vänta på buss i 10 minuter mitt i rusningstrafik och komma hem och fixa undan och få besök och klarhet i att om drygt en vecka flyttar vi och upp på vinden och hämta ner skräp och packa in i stora bilen fort som sjutton och oj hungern känns i magen och stopp på mycket dåligt matställe på Sveavägen och 21 minuter kvar innan återvinningsstationen i Täby av alla ställen stänger och skynda, skynda men var fan ligger stationen och runt i rondeller och skit i sopstationen och ut till Vaxholm för leverans av megastor fyrverkerilåda till bröllopskund och enkelriktat överallt och nu är det mörkt och skynda hemåt och jobbgrejer väntar och jobba, jobba, skriva, skriva och aj det gör ont i trötta ögon men hallå jag ville ju springa också men nej det blir nog morgonträning istället men ånej det blev det inte heller för jag somnade nog halv två.

Idag ska det bli åka av! Jag har en post it-lapp bredvid mig med min lunchträning. Under 30 minuter är det min bibel. Den effektiva halvtimmen i jobbgymmet ska åstadkomma sveda och värk i positiva bemärkelse. Och i eftermiddag blir det härlig AW på SATS. Idag är det fredag och jag är taggad till tusen!

28 augusti 2008

Så vann Amelia över kvällspressen i slaget om lägsta bottennivå i tidningsträsket


"-4 kilo på 4 dagar med klassikern flygvärdinnedieten"

Duktigt, Amelia!

LdB Shea deodorant

Här sitter jag och mår bra med träningsvärk i rumpan sedan i förrgår och persikodoft under armarna. Jag chansade bland butikshyllorna på ICA på sunkiga Folkungagatan och köpte en LdB-deodorant med shea. Jag tror att det var ett bra köp. Det är inte helt fel att dofta persika nämligen. Någon sheadoft känner jag inte av. Eller så doftar shea lika fruktigt som persika. Hur den funkar i svettiga sammanhang vet jag ännu inte. Det återstår att se ikväll!


27 augusti 2008

Guess who is back!



Min personliga hare, tidtagare och diskmaskin:
Grabben!

Att vara instruktör

Min mamma tjatade alltid på mig att jag skulle bli simlärare. Sedan fick hon det till att jag skulle bli skidlärare. Hon har dock aldrig sagt något om spinninginstruktör. Men det får jag höra från annat håll istället.

Att vara eller inte vara (instruktör)

Jag blev aldrig någon simlärare, trots mammas tjat. Jag tyckte det var en dålig idé redan första gången hon föreslog det. Mina egna simskolelektioner genomfördes i iskallt västkustsvatten med en konstant skräck för röda, brännmaneter. Jag blev aldrig bränd, tog visserligen några simborgarmärken men är ändå riktigt dålig på att ta sådana där övertydliga simskolebentag.

Skidlärare blev jag däremot. Och visst var det roligt att se mina lärjungar göra framsteg, ung som gammal. Riktigt roligt till och med. Men - inte alltid. Jag stod i mina pjäxor hela dagarna och när jag väl hade ledigt ville jag helst göra något annat än att åka skidor.

Tanken på att vara någon annan slags instruktör inom området träning har slagit mig. Men - ja det finns alltid ett men - jag vill inte riskera att faktiskt tröttna.

Det är en oerhörd skillnad mellan att instruera (i upplärningssyfte) och att guida. När man lär upp handlar det om att anpassa sig till deltagarens nivå och ta det därifrån. Trots alla mina månader i snömeckat Whistler blev det därför inte så mycket offpiståkning. Många av de skidlärare som är kvar år efter år guidar mest med mindre fokus på teknik och mer upplevelse.

De flesta spinningpassen är också en form av guidning, men det går inte att komma ifrån att den där representativa, tillmötesgående sidan av en själv alltid måste finnas där. Som instruktör bör deltagarna alltid vara i fokus men jag är en mycket självisk person. Just nu vill jag vill faktiskt bara fokusera på mig, mig själv och ingen annan. Ni hör att det rimmar illa, eller hur?

Samtidigt vet jag att det finns utmärkta utbildningsmöjligheter i Halmstad och kanske är den själviska perioden en fas som ebbar ut i och med att jag någon gång når mina viktmål. Ska jag sitta längst fram på en cykel vill jag också se ut som en förebild.

Här sitter jag och mår bra och har träningsvärk i benen!
Hur mår ni?

26 augusti 2008

Tis 26 aug: Benträning

Idag har jag lagt 2 timmar på mina ben. Jag är generös.

1 bra timma + 1 dålig timma

Jag har gått och längtat efter eftermiddagsträningen hela dagen - precis som vanligt alltså. Hur i all världen orkar jag hålla uppe motivationen, kanske ni undrar? Jag tror det beror på många saker - men framförallt på att jag har så många vilodagar. Som imorgon till exempel. Då ska jag inte träna någonting alls. Därför har jag längtat efter att ge järnet idag.

Jag planerade in ett pulsspinningpass en bit in på kvällen. En total waste of time, visade det sig, men det gav mig i alla fall hela 60 minuter att lägga på styrketräning för benen.

Jag körde mängder med liggade benpress i maskin med olika fotpositioner, utfallsgång, utfall med ett ben på pilatesboll, upphopp med benböj, gamla goda kissande hundenövningen, benböj med pilatesboll mot väggen, benböj på stebräda, bäckenlyft med fötterna på pilatesboll, jägarställningen och säkert något mer som jag inte minns. Det hade varit intressant att se min pulskurva under passet för där fanns nog några riktiga toppar.

Knäböj med pilatesboll mot vägg.

Utfallsgång med kapat huvud.

Sedan var det det där med spinningen... instruktören var försenad och kom inrusande någon minut efter att passet egentligen skulle ha börjat. Det är förlåtligt. Men hon kom in i salen med ungefär lika mycket energi som en walkman med batterier som håller på att ta slut.

Musiken ska jag inte klaga på, jag vet att smaken är som baken och att jag inte kan gilla allt jämt. Men snälla, vi kunde väl fått någon slags tidsuppfattning om hur långa de olika partierna under passet var. Vad menas egentligen med "bara lite till", "vi är snart där", "lite, lite mer"? Är det 30, 60 eller 90 sekunder? Att inte veta vilken tidsrymd som menades gjorde mig tokfrustrerad. Det är inte lätt att köra på i 90% av max i ingenmansland - att inte veta hur länge vi ska hålla just den pulstoppen. "Bara lite till" visade sig vara en halv låt. För mig är "bara lite till" 30 sekunder.

Jag hade mycket väl kunnat lämna klassen i halvtid men valde att vara kvar eftersom jag inte ville störa mina medcyklister. Apropå medcyklisterna förresten. Jag förstod att en kille var på spinning första gången när jag såg att cykeln var totalt felinställd med alldeles för låg sadel och att han aldrig rörde motståndsvredet under hela passet. Det borde instruktören också sett. I'll say no more. Istället ser jag fram emot träningsvärk imorgon. Och en Grabb som kommer hem.

Målsättning

Min chef har som motto att alltid gå in i ett möte med en tydlig målsättning om vad hon vill få ut av mötet. Det kan tyckas självklart, men jag tycker ofta att alltför många möten är för ineffektiva, för otydliga och därmed alldeles för dyrbara. Jag tar med mig hennes motto när jag tränar. Målsättningen för kvällens träning är att gå hem med darriga ben.

25 augusti 2008

Mån 25 aug (forts.): Guidad tur runt Årstaviken

Jag hade en plan. Men samtidigt som jag kom på att det var en dålig plan dök en ny möjlighet upp. Livet är spännande - vad som helst kan hända!

Indexlöpningen blev till något helt annat

Planen med att springa indexlöpning var nog den sämsta idén jag kommit på. Hallå Pucko-Puma liksom. Jag flyttar ju från min världsbästa etta vid Zinkensdamm om bara 2 eller 3 veckor och så värst många rundor häromkring lär det inte blir sedan. Inte så ofta i alla fall. Vi flyttar visserligen inte till Halmstad förrän sista oktober - men jag kommer hyra ut min pärla till lägenhet innan dess, så vi flyttar ut till Saltsjöbaden under några veckor.

I stort sett samma sekund som jag kom på att min indexlöpning var en dålig plan, plingade telefonen. Det var en av träningsvärldens sötaste bloggare som föreslog en powerwalk. Jag var inte sen att tacka nej.

Det blev snabbdistanslöpning till Skanstull och upplocking av en ganska lost nyinflyttad Stockholmare som jag tog med på en något lång runda runt Årstaviken inklusive lite lätt guidning. Vi hade fullt sjå med att uppdatera oss om varandas liv så tiden gick undan - och inte en endaste bild kom jag ihåg att åstadkomma. Det här med bloggen är en jäkligt bra grej alltså! Inte visste jag att man kunde bli så social via en dator.

Efter löpningen och snabbpromenerandet kändes benen lite trötta och liksom lite urholkade. Joggen de få kilometrarna hem kändes oerhört konstig. Jag stapplade fram och hade ingen riktig kontroll på rörelsena. Jag kände mig väldigt dum där jag sprang fram längs med Ringvägen. Det kändes mest som om jag krängde mig framåt. Men hem kom jag till slut, törstig och hungrig och oerhört sugen på blåbärssoppa.

Berlin Marathon

MarathonMia påminde mig om att det inte är så långt kvar till Berlin Marathon - och här sitter Grabben med chips och cola. Vad jag vet har chips och cola inte hjälpt någon att bli snabbare. Eftersom Grabben huserat i Halmstad de senaste veckorna vet jag heller inte hur pass mycket han tränat. Om det fortfarande är aldrig* lär det inte bli under 2.55 i Berlin. Och då tycker jag ändå att 2.55 är en snällt satt ribba från mig.


*Aldrig är i detta fallet inte aldrig. Men det är sporadiskt och
vad det verkar även helt utan plan.

Önsketankar

Jag vill inte sitta här och jobba. Inte just nu i alla fall. Just nu vill jag hem fort som ögat, byta om till springkläder och sätta Ipodlurarna i öronen. Sedan vill jag ut och testspringa en av mina favoritrundor: på tid! Tiden ska bli mitt index. I höst ska tiden kapas, förbättras och överträffas. Till skillnad från mitt 400-metersindex vet jag inte hur lång kvällens runda är. Men det spelar inte så stor roll. Jag märker ju tydlig skillnad när jag blir snabbare. Klockan visar vägen.

Dagens Industri Weekend

Någon bloggare skrev att hösten är det nya nyåret. Det är nu till hösten vi ska ta tag i våra liv - framförallt vad gäller träning och hälsa. Det skrivs återigen kom-i-gång-artiklar och tipsas om grejer. I Dagens Industris Weekendbilaga kan man läsa, önska och dregla. Jag vill ha cykeln (men den där glänsande hanteln ger jag inte mycket för)!

Mån 25 aug: Pump på sprillans nytt gym

Jag var nästan först ut med att testa nya SATS Stadshagen

55 minuter morgonpump

Nya SATS Stadshagen faller under kategorin "gym som är lika fräscha och hemtrevliga som ett vardagsrum". Här finns sedan tidigare SATS Sickla, och i viss mån även SATS Telefonplan. Att träna på ett gym som är rent och fräscht gör så otroligt mycket för träningslusten - även om vissa av nyss nämnda gym ibland riskerar lite för låg puls i atmosfären på grund av läget.



Imorse var vi ändå en ovanligt stor skara pumpare. Jag hade gjort hemläxan och ökade mina vikter - framförallt på bröst, rygg, och biceps. Det känns i bröstmusklerna och i mina armar. Jag känner mig matt och trött i dessa muskler och det är en känsla jag är helnöjd med.

Imorse, precis som pumppasset förra veckan på SATS Söder, var det folk som under passet gick tillbaka med sina viktplattor och brädor allteftersom. Sådant stör otroligt mycket. Jag stördes speciellt mycket under förra passet då jag hade min plats precis bredvid brädorna. Folk kom hela tiden under passet och ställde tillbaka sina brädor. Jag kan förstå att man har bråttom efter passet - men välj då en plats bredvid redskapen så störs inte alla andra. Att avbryta träningen under halva passet för att ställa tillbaka grejer innan vi är klara är respektlöst. Jag har hört instruktörer säga till om detta förut, men det var länge sedan nu - har ni gett upp gällande detta eller? Jag hörde precis talas om en incident då någon tappade en viktplatta på en deltagares huvud (som bröt näsan) under magträningen då denna "någon" skulle ställa tillbaka sina grejer trots att passet var långt ifrån slut. Sådana olyckor är så jäkla onödiga...

Även om jag var irriterad under passet är jag som en ny människa såhär efteråt. Jag är pigg och glad och energisk och livet leker. Det kan också bero på att jag gick och la mig klockan 18 igår kväll. Visserligen med tanken att gå upp lite senare på kvällen men jag övergav de planerna och sov vidare. Ibland är det fantastiskt skönt att bara ha sig själv att tänka på. Sig själv och sin egen träning! Och så jobbet såklart... är man nästintill egenföretagare finns jobbet alltid där. Jag ansvarar ju för min egen lön till 100%. Jobbar jag dåligt tjänar jag dåligt. Samtidigt som det är otroligt skönt att påverka sina egna arbetstider är det ett stressmoment som alltid finns på näthinnen. På väg från gymmet diskuterade jag och Coola Karin (nej, vi gör inte alltid allt tillsammans - men ganska mycket) hur skönt det vore att vara "hemmafru" (dock skulle jag gärna kalla det något annat). Då kunde vi träna, träna och träna. Och laga lite mat ibland.

24 augusti 2008

Mazda Stockholm Triathlon

Jag har klappat, ståjat och hejat konstant i nästan 6 timmar. Men det fanns de som hade det jobbigare.

Triathlon mitt i stan

Mazda vill upprepa succén med att sponsra världens största triathlontävlingar. Efter att länge ha sponsrat London Triathlon gör man nu samma sak i Stockholm. Starten för Mazda Stockholm Triathlon gick idag. Solen strålade och folk simmade, cyklade och sprang ikapp.


Jag stod som funktionär på sista biten av löparbanan och tog min uppgift på fullaste allvar. Jag hejade och applåderade varenda en som sprang förbi mig. Ofta dubbelt upp eftersom de flesta sprang 2 varv på den 5 km långa banan.

Precis bakom mig gick cykelstarten - och målet - och det var rörigt med cyklister, löpare, söndagscyklister och flanörer med hundar och barnvagnar som var precis överallt. Jag fick blanda mina "heja, heja - bra jobbat" till löparna med "håll till kanten" menat till den publik som gick mitt i vägen.

På det hela taget var det en trevlig tillställning - trots att jag tvingades gå upp 04.45 för att komma till startområdet i tid. Jag fick ju se både Lisa Nordén och Jonas Colting och alla andra triathletkändisar på väldigt nära håll. Nordén seglade ifrån hela fältet under cyklingen medan Colting slutade trea.

Nordén var första tjejen ut på cykeln

Nordén ledde ända in mål

Det gjorde inte Colting

Inte Coola Karin heller... men bägge två kämpade på bra ändå

Överlag är triathlon en sport med väldigt snygga människor. Jag undrar vad det beror på. Och vad som kommer först: hönan eller ägget? Blir man snygg av triathlon eller dras snygga personer till triathlon?