Jag såg inte en enda vaken människa imorse klockan 06.30 när jag stack huvudet utanför ytterdörren. Efter 25 minuters joggande såg jag dock en filur stå och hoppa i en busskur. Det blev början till en trevlig långjogg med gott sällskap - i regn, rusk och snömodd.
Långdistans
Långjoggar kan vara väldigt tråkigt. Kilometer efter kilometer i tröstlös ensamhet med målsnöret utom räckhåll.
Långjoggar kan också var nyfikna, rofyllda och bra sociala verktyg. Det är inte för inte som långjoggar ofta springs i grupp. Eftersom farten är låg och tiden lång finns alla chanser till att springa ihop med någon och prata ihop sig lite.
Det var Terese som stod i busskuren och hoppandes inväntades mig klockan 07.00 imorse. Jag tyckte att vi bara hade öppnat med några hälsningsfraser men vips hade vi redan avverkat Fleminggatan upp mot Fridhemsplan, St Eriksgatan mot St Eriksplan, Odengatan förbi Odenplan och helt plötsligt befann vi oss på Valhallavägen. Hur det gick till vet jag inte. Men tiden rann iväg snabbare än Wissman på 400 meter. Farten låg på behagliga +6-tempo och det kändes bra under hela sträckan.
I början stod regnet som spön i backen och det var ganska kallt. Men en bit in på rundan blev det kalla sådär varmt och mysigt. Efter ett tag övergick regnandet till snöblask och det blev genast kallt igen samtidigt som underlaget blev lite halt och förrädiskt. På Hamngatan utanför NK sprang vi som bambi på hal is.
Snöregnet smattrar högt på taken, men ingen är vaken...
...inga prinsar eller prinsessor
inte heller några ministrar...
...eller julshoppare.
När regnet smattrar hårt mot taken, är bara jag vaken (och Terese)!
Väl hemma blev det en het het dusch innan jag kröp ner till grabben igen som fyllesov. Eller nej, vad säger jag nu? Han säger ju faktiskt att han inte är bakfull. Han har "bara lite ont i huvudet". Jaja.
Summa summarum15 kilometer. 95-100 minuter. Strax över 1000 kalorier.