Vinn träningsbok!

Jag störtgillar nya träningsbibeln "Stora boken om styrketräning". Rejäl, inspirerande och informativ - allt på en och samma gång. Det kan inte bli bättre! Eller jo, jag skulle gärna vilja programmera in varenda sida i hjärnan så att jag kommer ihåg allt...

Nu kan du också vinna ditt eget ex!

Jag har bönat och bett och har 3 exemplar av boken att tävla ut till er. Allt du behöver göra är att namnge en av författarna till boken och dela med dig av din favoritstyrkeövning!

Maila ditt svar till traningsblog@gmail.com
Tävlingen avslutas söndag 31/11 klockan 18.00

Fre 28 nov: Boot camp á la SATS

Jag har dött. Och återuppstått.

55 min PT-cirkel

När jag bokade PT-cirkeln visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Jag vet att PT-cirklar är tuffa när det är bra. Men inte att de är såhär tuffa.

På väg till gymmet och lyckligt
ovetandes om vad som komma skall!

- Vi brukar vilja köra det lite tuffare än de vanliga PT-cirklarna, sa instruktören till mig efter passet.

Jo, jag märkte det. Satan i gatan vad ont jag har nu. I varenda muskel. Men mest i benen. Tyvärr lite för mycket. Jag har lite onaturligt ont i en muskel ner mot insidan av knät.

Vi tar det från början!

När jag kom till SATS Halmstad fanns det bara killar i gymet. Ja förutom tjejen i repan då. Och det var bara killar som stod och väntade utanför salen. Jag började undra om jag missuppfattat det hela. Det kanske var en temaklass, tänkte jag. Men så kom det en tjej och jag blev lugn.

Vi var mellan 15-20 personer som skulle vara med på klassen. De flesta kände varandra. Jag undrade varför. Det var nästan för klyshigt likt ett småstadsgym för att vara sant. En tjej som jag kände igen från intervallklassen i fredags kom fram och undrade om jag var ny. En sådan grej skulle aldrig hända i Stockholm. Vi småpratade lite och det var henne jag kom att följa under passet.

This is where the action is!

Hela passet var uppbyggt enligt 10 reps, 9 reps, 8 reps (o.s.v.)-principen. Uppvärmningen gjorde vi 2 och 2. Medan jag gjorde 10 armhävningar sprang min partner fram och tillbaka i salen, sen gjorde hon armhävningar medan jag sprang. Sedan gjorde jag 10 flexhopp (eller vad det heter) och hon sprang innan vi bytte av och sist 10 utfall och sedan springa, springa. Sedan gjorde vi om alltihopa men med 9 reps. Jag blev matt i musklerna bara av uppvärmningen.

Vi delade in oss i 3 stationer. Station 1 var uppbyggd på 3 övningar: axelpress med stång upp i taket, axeldrag från golvet och rodd. Vi körde stationen i 6.5 minuter och började på 10 reps, sedan 9 reps, 8 reps och så vidare. Ingen rast - det var bara att köra. Svetten droppade redan här. Men jag hade i alla fall kontroll över läget.

Sedan kom det. Stationen där jag dog. Den låter så enkel. Men det är så jobbigt. Station 2 kördes också i 6.5 minuter men bestod bara av 2 övningar. 10 bicepscurls, utfallsgång genom rummet (cirka 10-12 steg) med stång, 9 bicepscurls, utfallsgång med stång, 8 bicepscurls och så vidare. Mina ben dog. Det kändes som om de skulle vika sig. Benen må ha vikt sig. Men jag vek mig inte.

Så station 3. Äntligen fick jag ligga lite på mattan! Armhävningar följdes av "magrullning" med stång och så upp och stå för omvänd rodd. Dessa övningar var inte heller att leka med men jag erkänner att jag fuskade lite här.

Efter sista stationen noterade jag tacksamt att det inte var långt kvar innan klassen var över. Kanske skulle jag överleva ändå.

Nu var det dags för gemensam konditionsträning. Armhävning följt av upphopp - 10 stycken - och sedan jogg runt i salen. Sedan 9 armhävningar följt av upphopp och jogg runt i salen. Och så där höll det på tills vi var nere på 0 och jag trodde att mina knän skulle gå sönder. Jag måste fan lära mig armhävningar på tå. Grejen är bara den att jag inte gör armhävningar särskilt ofta.

Sist men inte minst körde vi olika magrepetitioner. De var jobbiga, men här hade jag redan dödat de flesta krafterna så jag kunde inte köra på max längre. Jag var förvånad över att höftlyft med vridning gick bättre än jag trodde och den positiva överraskningen levde jag länge på. I alla fall tills passet var slut och det var dags för stretch.

Sedan linkade jag hem. Tacksam över att jag varken behövde gå upp eller nedför några trappor. Mina ben har sagt tack och god natt för idag. Passet jag var på idag var fantastiskt bra!

Bilden ljuger. Jag ser inte död ut.
Men jag ÄR trött!

Soapopular - det nya läppglanset?

Hemma hos min familj har desinfektionsmedlet alltid legat i första hjälpenlådan. Nu ska det finnas med i handväskan.

Handdesinfektion

Jag flyttade till Toronto kort efter den stora sarsskräcken. Den kom från Asien och hamnade i Kanada Min kompis berättade skämtsamt men hypokondriskt hur folk var rädda för att ta i dörrar och ledstänger i trappor och på bussar. Jag gjorde som alla andra och hade alltid med mig en liten desinfektionsflaska i väskan. Det var lika naturligt som att ha med vilket läppglans som helst.

I Sverige känns det där inte alls naturligt. Men visst är jag nojjig för att ta i dörrhandtag till varuhus och hålla i ledstängerna på tunnelbanan. Äckligast av allt är nästan hantlarna i gymmet.

Nu invaderar handdesinfektionsmedlen Sverige och jag har fått uppdraget att testa produkten Soapopular. Det är ett alkoholfritt handskum utan parfym som dödar 99.5% av bakterierna inom 15 sekunder.



Jag ska erkänna att jag inte klarar att hålla på med handlotions och grejer. Händerna blir för hala, för kladdiga och det känns som om all smuts fastnar på dem. Det enda positiva är att händerna doftar gott.

Soapopular är precis tvärtom. Känns nästan som vatten på huden och torkar extremt snabbt - men doftar ingenting. Men jag undrar vad som händer med bakterierna som dör. Finns de kvar på huden eller trillar de av?

Smekmånaden är över

Smekmånaden är över. Halmstad hälsade mig med regntunga moln igår kväll och jag tror inte det kommer bli riktigt ljust idag. Men vad gör väl det. Jag har införskaffat mig en rosa dammsugare som lyser upp tillvaron. Egentligen ville jag ha en lika snygg fast orange. Men rosa funkar också. Ikväll ska jag trotsa regnet och bege mig till gymmet. Lite senare kommer mina icke-tränande vänner på besök från storstan'.

Tor 27 nov: Annorlunda spinning...

Passet idag var så dåligt att det var roligt.

Lunchspinning på jobbet

Jag bokade in mig på ett spinningpass på jobbet idag. All gruppträning, massage och kiropraktorer sker via ett externt hälsoföretag. Det är bra att träningen är gratis och det är bra att den finns. Sådär, nu har jag skrivit det positiva. Eller förresten, de 16 spinningcyklarna är sprillans nya så det bör föras upp på pluskontot också!

Instruktören var dock från en annan tidsålder. Hade hon inte skrattat mellan varje ord hade jag blivit arg och sur. Men jag kan inte bli arg och sur på någon som inte slutar skratta. Däremot undrar jag när hon fick någon utbildning senast. Hon var extremt vältränad, med förstorade attribut på framsidan (denna observation gjordes - och nämndes - utan någon som helst värdering) men jag trodde att man slutat med armhävningsliknande övningar på spinningsadeln.

Ett tag fick jag för mig att jag var på en cirkus. Vi skulle köra en rotationsövning som innehöll inslag av jumps. När det var som mest bisarrt körde vi stående i position 2, stående i position 3, stående i position 3 men med överkroppen jättenära styret och så sittandes - i tvåtakt! Om och om igen. Jag försökte se Susanne Ljungskog göra samma grej men lyckades inte få fram den bilden på näthinnan.

Stilen på övriga deltagare var också rätt underhållande. När vi körde flack var det en deltagare som hade så hög kadens att jag undrade när hon skulle tappa kontrollen över benen. Två stycken satt och hoppade på rumpan och en annan stod upp men lutade armbågarna på styret och flamsade runt med hela underkroppen. Instruktörens axlar var uppe vid öronen och när hon stod och trampade krumbuktade hon hela ryggen. I näst sista låten kom instruktören skrattandes förbi och flaxade med sin handduk så att vi skulle få lite luft. Lite parfymdoftande luft.

Efteråt i omklädningsrummet sjöngs det lovord över instruktören och jag tyckte synd om mina klassdeltagarkompisar som kanske inte får uppleva något annat än det här.

Tråkigt!

Agh! Jag står inte ut med att vara otränandes! 2 dagar har gått sedan jag tränade senast och jag börjar så smått undra över meningen med livet. Tur att jag redan svarat på den frågan. Och tur att jag ska träna imorgon.

Hur tänkte jag nu?

Jag skulle bara skriva en kommentar på Coola K:s blogg. Och så skrev jag såhär.

Vad hände?

Hur tänkte jag när jag skrev kommentaren?

Så jäkla kul var det inte förra gången vi sprang en mara på löpband!

Att vakna till ljus och fågelkvitter

God morgon världen!

Philips Wake Up Light

Jag provtestar just nu Philips Wake up light. Jag gör det väldigt kritiskt. Imorse ställde jag in manicken på 06.30, men för säkerhets skull ställde jag telefonlarmet på 06.45. Jag vet hur morgontrött jag är och hur lätt det är att sova vidare.

Klockan 06.30 vaknade jag av att det var alldeles ljust i rummet, och jag hörde några sekunders fågelkvitter innan lätet tonade bort. Puh, tänkte jag - tur att jag råkade vakna!

Jag funderade på om jag skulle snooza lite. Men att jag ens funderade på det var ovanligt! Inte för att jag inte brukar snooza - utan för att jag aldrig funderar på att snooza. Jag bara gör. Men imorse var jag faktiskt pigg. Inte bara det - jag klev upp på en gång!

Jag kopplade inte min alerthet till det ljusa uppvaknandet. Jag gick faktiskt och la mig lite tidigare igår. 22.30 istället för 23.30. Klart det måste bero på det, tänkte jag.

Men sedan läste jag lite om Wake up light-manicken: "En halvtimme innan utsatt tid börjar Wake-up light att lysa med ett sken som ökar gradvis, inte för att väcka dig utan för att sätta igång den fysiska uppvakningsprocessen i kroppen". Kanske var det just detta som funkade?

Imorgon ska jag sätta manicken på verkligt prov. Jag ska försöka komma upp och morgonträna. Vi får ser hur den står sig då!

Jul i duschen

Åh vad härligt det var att öppna dörren till damernas omklädningsrum på SATS Stadshagen för några veckor sedan. Där fanns produkter från The Body Shop att låna - och det doftade ljuvligt av vanilla spice. Så ljuvligt att jag nu köpt mig en duschréme med den förföriska juledoften.

I didn't create this world. I just live in it.

Här sitter jag och jobbar medan snöflingorna yr i luften och foten smärtar men jag kan ju alltid spinna istället för springa och på jobbet slängs pengarna i sjön och allt är ogjort, men det är faktiskt inte mitt fel. Som min smått annorlunda biologilärare på International Baccalaureateprogrammet sa: "I didn't create this world. I just live in it". Ingen idé att stressa upp sig alltså. Snart åker jag till Halmstad igen...

Ont i foten

Att ha ont i foten var bland de vanligaste ursäkterna för att inte behöva vara med på gympan när jag gick i skolan. Men nu har jag faktiskt ont på riktigt.

Ont det gör ont

Det där ontet jag haft i foten ett tag gör sig mer och mer påmint. Det lustiga är att det inte gör ont när jag springer. Det gör ont när jag vilar. Det gör ont när jag sitter i soffan och kollar TV, och det gör ont när jag sitter här på stolen och bloggar.

Det är svårt att beskriva ontet. Det gör inte ont i en muskel eller så. Men tänk er den där benbiten som sitter ungefär där lilltån börjar. När jag trycker på den benbiten gör det inte så ont, men strax efter den benbiten - precis där den slutar - där gör det ont. Inte undertill. Mest när jag trycker från sidan. Varför gör det ont där? Kan någon diagnostisera problemet?


Eftersom det inte gör ont när jag springer antar jag att jag ska springa mer. Inte vila...

Många fattar inte hur de ska klara sig med bara 24 timmar på dygnet. Inte jag. Jag fattar däremot inte hur jag ska klara mig med bara 52 helger på året!

Min nya hobby!

Skidåkningen är ett så dyrt intresse att jag hållt mig borta från cyklingen på grund av ekonomi. Men jag kan inte påstå att mitt nyfunna intresse är speciellt billigt heller.

Vid sidan av träningen

Att ett av mina stora intressen är skidåkning har nog ingen som läst bloggen en tid missat. Sedan jag flyttade in i en större lägenhet har jag utvecklat ett annat, och tyvärr lika dyrt, intresse. Inredning. Jag vet inte hur det hände men plötsligt älskar jag att kolla på lampor. Och radioapparater.

Jag fastnar alltid vid hyllorna med Tivoli Audios produkter - eller iPALs. Jag vill ha! Gärna en vit. Tyvärr kostar de runt 2 000 kronor. Tills vidare har jag fått kompromissa. Claes Ohlsson säljer en liknande radio (för det är egentligen själva radiofunktionen jag är ute efter). För 149 kronor. Ett bra fynd - tills vidare.

Ovan: två original

Nedan: en fake

En Ergorapido Special Edition i högblank vit nyans skulle också passa vårt i övrigt ganska vita och strama vardagsrum.


Och väggskåpet i högblankt vitt från Boconcept fascinerar mig med sin enkla elegans. Det där skåpet är så jag!


Imorgon åker jag till Stockholm, men på torsdag återvänder jag till Halmstad igen. Mitt mål för kommande helg är att få upp en lampa ovanför köksbordet (och att få in alla prylar från Ikea i Minin när jag åker till Ikea). Precis som fototapeten i sovrummet är det lite hate it or love it över den. Ni ska få se!

Garmin

Alltså. Vi tränar gärna med lättviktskläder. Det ska vara tunt och det ska vara funktionsmaterial och tjocka, tunga collegetröjor i spåret är bannlysta och är det tävling ska man ha ett par DS Racers för att vara snabb. Några gram kan tydligen göra mycket på en mil.

Men varför springer man med sådana här jättebumlingar på armen?
Blir man snabbare?

Till vänster: min STORA klocka från Michael Kors.
Till höger: en gigantisk Garmin!

Sön 23 nov (forts.): Simträning

Knappt hade vi hunnit äta våra brunchscones så skulle vi ut och träna igen.

45 min tantsim

Vi tränade. Vi kom hem. Vi åt scones. Vi kollade skidtävlingarna. Vi kollade Toppform. Sedan sa Coola K att vi måste röra på oss. Igen.

Tur att man bor nära en simhall då. Fast det är klart, i en liten stad bor man nära allt. Vi begav oss till Nautilus för att simma lite. Coola K crawlade på och jag tantsimmade. På jobbighetsskalan var det lite som att kliva upp och ner på en stepbräda. Man når inte maxpuls men man blir lite seg mot slutet.

Badkrukan (Grabben), jag och Coola K

Sön 23 nov: Långpass (före frukost)

Jag försöker vara en bra guide. Igår: löpning på Galgberget. Idag: löpning längs Prins Bertils stig.

13.5 km före frukost

Vi tog det lugnt igår kväll. Lax och ugnsrostade rotfrukter, toscatårta, Stjärnor på is och bara något enstaka glas vin. Vi satte upp ett ambitiöst mål inför söndagsmorgonen. Vi skulle gå upp före klockan 8 och ta bussen ut till Tylösand och springa hem. 12 km uppskattade Grabben sträckan till.

Vi kom upp före 8. Och vi hann med bussen. Det var folktomt och öde. Och svinkallt. Vitt på marken - men ingen vind. När vi kom fram till Tylösand hade solen hunnit titta fram på riktigt. Vi frös ändå. Jag hade mina trekvartsbyxor (måste verkligen köpa vintertights), underställströja och Houdini och mössa. De andra sprang i dubbla byxor.

Solen var snäll mot oss. Så snart vi rundat udden vid Tylösand badade vi i ett vindstilla solsken. Underbart! Vi joggade - och smälte. Av solvärme och av utsikten.


Det flöt på ganska bra. Kilometrarna tickade på och som väntat hade jag min dipp i mitten, runt 7 km. På slutet kändes det bra, även om de uppskattade 12 kilometrarna blev till 13.5 km.


När vi kom hem blev det söndagsfrukost med te och scones. Och nu sitter vi i lägenheten och badar i solsken istället.