Friskförklarad!

4 oktober och det är kanelbullens dag! Det firade vi med en fika på Espresso House - med gott samvete. Jag har inte längre ont i halsen - jag är frisk och jag kan träna!

Spinningmusik!

Jag gillar inte snabb flackkörning på spinningcykeln.
Men till denna låt kan jag tänka mig det.
Till denna låt VILL jag spinna snabbt på flacken!

Things to do when you're not training

Ingen träning idag! Med halsont och Halmstadresa svängde vi förbi Ikea istället. Vår Halmstadslägenhet ska ju pimpas!

Livet bortom träningen

Vi har precis lämnat Linköping och Max. Kanske inte det optimala matstoppet men det där ämnet har jag varit inne på förut. Dessutom beställde jag en Max Delifresh för att lindra skadan och just den menyn är tydligen ganska bra ur koldioxidutsläppssynpunkt enligt Max informationstavlor.

Ingen tallriksmodell direkt...

Innan Maxstoppet i Linköping var vi på Ikea. Vi har ju en lägenhet i Halmstad att pimpa. Vi står inför enorma problem: ska vi köpa en mysig, trevlig men ganska vanlig soffa för 8000 kronor eller ska vi sätta ner foten och köpa en cool soffa och liksom göra ett statement för 22 000 kronor (då ingår även fåtölj med fotpall). Det lutar åt det dyrare alternativet... men vi får väl kompensera med billigare matbord och stolar från Mio. I övrigt försöker jag övertala Grabben att måla en fondvägg petroleumblå. Jag tror det skulle bli snyggt mot den vita skinnsoffan och den i övrigt ganska vita inredningen vi kommer att ha...

Grabben och soffan
(IKEA, Karlstad i vit läder
med rutmönstring)

Tänk vilka triviala saker man kan fundera på när man inte tränar!

Jag har förresten köpt en ny träningsväska: Puma såklart. Den är skitsmart! På kortsidan finns nämligen en inbyggd skopåse. Hur bra som helst! Dessutom är den stor och rymlig. Det är den enda väskan jag har med mig till Halmstad och i den ryms förutom 2 par skor (varav ett par joggingdojjor), min laptop, schampogrejer och ombyten för hela helgen.


Det här inlägget blev ganska skitdåligt. Men det är svårt att skriva när man inte ser något. Dessutom är det ovanligt att sitta såhär i passagerarsätet. Det brukar alltid vara jag som kör!

Smart väckarklocka?

Överhörde ett samtal om en väckarklocka som styrs av sömncykeln. Du ställer in att du vill vakna någon gång mellan 06.00 och 06.30. Klockan känner av när du lämnat den fas i sömncykeln då du sover som djupast och vaknar som tröttast och väcker dig när du är i en sömncykelfas där du vaknar piggare. Smart va!

Min telefonväckarklocka väckte mig i rätt sömncykelfas imorse. 05.30 ringde den och jag vaknade pigg som en lärka. Men jag kände i halsen att det inte var läge för morgonträning trots att jag ville. Istället gick jag upp en timme senare och drack te med honung. Det första alternativet hade varit mycket bättre...

Müsliblandning

Risentas müsliblandning i lösvikt är en kul grej. Jag ville köpa - gick förbi de små lådorna och kikade på blandningarna. Men det fanns liksom inget som föll mig i smaken. Det skulle vara boveteflingorna då, men vanliga cornflakes kan jag ju köpa i paket.

Har ni testat müsli i lösvikt?
Vad var bäst?

Middagstips med mycket protein

Middagsbordet dukades med pizza till Grabben och brorsan och Puma-klassikern till mig och mamma: köttfärs, tomat och fetaost. Nu när jag bor hemma hos mina föräldrar fick rätten en sofistikerad touch med hjälp av några basilikablad.

Fortsättningen på nummerlappsmysteriet

Det är otroligt roligt att blogga. Men ibland är det faktiskt ännu roligare. (Ja det går!)

Vem vet vi - men varför?

Jag har fått ett mail från bloggläsaren Johan. Han har fipplat och trixat och så gott som pusslat ihop nummerlappen som låg på marken i Berlin. Det är ett tresiffrigt startnummer med ett L före (hade alla ett L eller enbart de kvinnliga löparna?). Siffran i mitten är förmodligen en 8 eller 9 vilket betyder att startnumret är 999 eller 989. Om det är så vet vi vem som sprang. Men inte varför personen inte kom mycket längre än till start.

Johan löste nummerlappsmysteriet.

Vem vill fortsätta detektivarbetet?

Ont det gör ont...

Jag undrade vad som hänt igår eftermiddag när jag knappt fick på mig kavajen. Hade den krympt?

Det hade den inte. Det var bara det att jag inte kunde röra armarna särskilt långt bakåt. Jag hade sådan träningsvärk i bröst- och axelmusklerna.

Jag har fortfarande träningsvärk i bröst- och axelmusklerna. Och så har jag grymt träningsvärk i framsida lår- och rumpmusklerna.

Och så har jag faktiskt lite ont i halsen och känner mig allmänt seg i huvudet. Det har jag försökt bota med Sinutab inatt och mycket te imorse. Jag hade i alla fall planerat in vila idag, men imorgon vill jag vara fit for fight igen!

Ons 1 okt (forts.)

Jag är inte sjuk. Jag är inte sjuk. Jag är inte sjuk.

Jag är inte sjuk (jag har för fan inte tid att vara sjuk)

Skyndade till Pias spinningpass på Hötorget efter jobbet - för mig är Pias 55 minuter höjdpunkten på hela veckan. I alla fall på min pulskurva. De vanliga stammisarna på första raden var där. Och VeckoRevyn-Terese var där. Jag och Nilla satt på andra raden och trampade och kanske var det platsen som gjorde skillnaden.

Det var inte sådär magiskt idag. Kanske var det cykeln jag valde. Eller så var det bara det att jag under uppvärmningen kom på mig själv med att känna en irritation i halsen. Ett antågande halsont som blev mer påtagligt när pulsen drogs upp. Därför höll jag igen. Och när jag håller igen blir det tråkigt.

Nu ligger jag hemma i sängen, dricker te och kollar TV. Jag är inte sjuk. Jag gör detta i förebyggande syfte. Jag har inte tid att vara sjuk. Det är ju oktober - min revanschmånad!

Ostartad

I parken precis vid Berlin marathons startområde låg en nummerlapp omsorgsfullt riven i fyrkanter på marken. Den löparen kom inte många meter. Iturivningen ger mig en känsla av kontrollerat raseri. Jag undrar vad som hände.

Ons 1 okt: Mjölksyra i benen

30 minuter räckte för ordentlig mjölksyra!

Benträning

Jag trotsade regnet och gick till gymmet på lunchen. Effektiv benträning stod på schemat och det blev få övningar - men många set.

1. Benböj mot pilatesboll/vägg. 15, 30, 40 reps kombinerat med jägarställning i slutet av varje set. Bränner skönt i låren!

2. Bäckenlyft med fötterna på bosuboll i första setet, med fötterna på pilatesboll i ett hörn i andra setet, och med fötterna på pilatesboll mitt på golvet i andra settet. 15 reps. Det sista setet brände i hela benen, de andra 2 mest i rumpan.

3. Liggande benpress i maskin - my favourite! 8 reps de 2 första seten, 10 reps de 2 andra seten och 15 reps de 2 sista seten.

Nu bränner det rätt så bra i benen. Det var väl en bra uppladdning inför Pias spinningpass på Hötorget ikväll!

Tis 29 sep: Styrketräning på bosuboll

SATS Stadshagen har fått en bosuboll och den invigdes idag!


Bröst + axlar

Jag och Nilla, med ett nytt fint leende, hade stämt träningsträff efter jobbet idag och fokus låg på att träna mer och snacka mindre. Här skulle det minsann köras bröst- och axelträning!

Styrkeparet Puma + Nilla

Vår mesta styrkeövning är superset för bröst: bänkpress och flyes med hantlar. Idag körde vi dem på pilatesboll - så det kändes även ordentligt i rumpan. Som grädde på moset gjorde jag några armhävningar - både på golv och på medicinboll och på hantlar. Det här med armhävningar är inte något jag kan påstå att jag gör särskilt ofta, men förmodligen borde jag det. Å andra sidan är det mycket man borde göra.

Nilla kör flyes på pilatesboll

Och jag skrattar mig genom en armhävning med dålig balans

Sedan körde vi axeldrag med stång på bosuboll och axellyft åt sidan med hantlar på bosuboll där vi avslutade med mördarset som påminner mig nu, några timmar senare, om den effektiva träning jag och Nilla sporrade varandra till tidigare idag.

Bring on October!

September: update!

Idag är det sista september. Hösten är i full gång och det doftade av vinter och frost imorse.

September har varit den sämsta träningsmånaden i mannaminne. "Jag har inte haft tid". Med andra ord: jag har inte gjort mig tid. Jag vet om att jag felprioriterat. Det märks speciellt på Funbeat där jag droppat ner många plaster på träningsminutslistan.

I oktober tar jag revansch! Jag ser fram emot 24-timmarsspinningen och mot löppass i nya skor. Och så en massa styrketräning förstås!

Det är knappa 5 veckor kvar till inflytt i Halmstad och jag har ett viktmål att uppnå. Med bra träning (inte speciellt svårt att uppnå) och bra kost (svårare att uppnå) ska jag ta mig dit. Kylskåpshyllan hemma är full med keso. Men inte med kesella. Det var helt slut på kesella när jag skulle bra-matshoppa igår kväll. Jag såg framför mig keso eller kesella med rivet päron eller äpple och kanel. Blir lite som en nyttigare version av kesovarianterna med redan tillsatt frukt. Eller som en bättre variant på Risifrutti.

Ikväll kickstartar jag igång oktober med styrketräning!

Vill du att vi håller koll på varandra på Funbeat? Lägg till mig som "träningskompis". Sök på Sara R

Det går.

Klockan 08.45 söndagen den 28 september 2008, gick det upp för mig vad jag verkligen står för.

Mitt statement

Man kan lukta sig till en marathonstart. Doften av förväntan går inte att ta miste på. Det handlar inte om att det luktar svett. Det doftar något annat. Förväntan, spänning - och en blandning av diverse salvor.

Det var häftigt att stå längs med startstäckan i Berlin. Först var det bara tyst och öde och sedan small det till och det blev stor anstormning.

Men det var ändå inte det som var häftigast.

15 minuter före löparna, startade de som åkte "handcykel" eller rullstol. De som kämpade sig fram 42 kilometer med skador på ben och underkropp, eller ibland utan ben och underkropp. För mig utgjorde dessa tävlanden allt jag står för i min träning. Det kändes bisarrt att stå och klänga på ett staket i morgonkylan med tårar i ögonen. Jag är ingen mes. Gråter inte när folk dör på TV. Men denna marathonstart var något helt annat.


Det handlar inte om att jag tycker synd om de som inte kan gå eller springa. Det handlar bara om att alla kan. Att inte ge upp sitt eget läge. Och att de som startar ett marathon trots handikapp förstått det - och just då, just här, levde efter den devisen. De ÄR vad jag står för. Att se det i verkligheten gjorde ett enormt intryck. Något som fastnade på näthinnen. Det gjorde inte Haile Gebrselassies nya världsrekord - även om det också är imponerande.

Eliten på hjul gick i mål efter dryga timmen. På min åskådarplats vid 39 kilometer kom det deltagare på hjul även tre timmar efter start. Vanliga människor som förstått att alla faktiskt kan. Vanliga människor som förstått att det går. Vanliga människor som vill.

Berlin

Been there. Didn't do that. So I'll be back.

Race Day, -2

Resan till Berlin gick väl sådär. Ryanair är måhända billigt, men inte världens roligaste flygbolag direkt. Det är ett evinnerligt köande, plastig flygplansinredning och sur flygpersonal. Men vi kom fram i alla fall. Vi, och IF Linnea som resten av planet bestod av. I alla fall kändes det som så.

Några av mina kollegor var i Berlin förra veckan. Det tedde sig som ett otroligt sammanträffande - men vi verkade ha bokat in oss på samma hotell. Kollegorna hade snällt gjort ett kryss på kartan åt mig, så jag brydde mig varken om adress eller övriga direktioner utan styrde kosan direkt mot krysset. Fast direkt är nog inte rätt ord. Vi bytte pendeltåg ett oändligt antal gånger så det tog ett tag.

Så kom vi då till det där krysset på kartan. Det vara bara det att där låg Plaza hotell istället för Palace hotell. Vi skulle inte bo på Plaza. Men det hade mina kollegor gjort. Mina kollegor och jag hade haft för bråttom och inte riktigt lyssnat på varandra. Plaza och Palace låter likt - men de ligger ändå någon kilometer ifrån varandra.

Palace visade sig vara betydligt bättre än vad Plaza såg ut att vara. När vi kom in på rummet stod tofflorna prydligt parkerade nedanför sängkanten och vi hade en TV-tidning omsorgsfullt uppvikt med dagens tablå. Och när vi lämnade hoteller några dagar senare fick vi en ask choklad från personalen. Sängarna var otroligt sköna och vi sov väldigt gott.

Världens längsta hotellkorridor...

Ska man resa billigt ska man i alla fall bo bra!

Race Day, -1

Vi bestämde oss för att satsa alla våra pengar på frukosten och njöt av en buffé fullt värdig de dryga 25 euro den kostade. Jag behövde knappt äta mer den dagen.

Strax före lunch tog vi en taxi ut till "Marathonmässan" där Grabben skulle hämta ut sin nummerlapp. Det var fullt med folk - men gick jäkligt snabbt. Tyskarna kan det här med effektivitet minsann!

Nummerlapparna vajar för vinden

Jag hittade en massa träningskläder jag bara var "tvungen" att ha och shoppade loss. Hittade ett par intressanta Asicsskor jag vill köpa - men slog inte till. Det räckte med två par byxor och en topp. Strata och Speedstar får vänta!

Shoppar-Puma är i farten!

Byxor från Gore Running

Kul rosa och randig tröja från Asics

Byxor från Asics med ränder på bakbenen

Sedan fortsatte vi shoppingen i stan. Eller, vi och vi. Jag! Efter ett tag började Grabben protestera. Han mumlade något om att inte vilja vara trött i benen och fötterna inför imorgon men jag ledde honom vidare. Därefter satte jag honom på varje stol och trappavsats jag hittade medan jag kollade vidare i butikerna.

Race Day

Jag ägnade inte det stundande marathonloppet speciellt mycket tanke. Men på söndagsmorgonen drabbade det även mig. Vi gick upp klockan 6 och jag var skittrött. Till nästa år får de ta och senarelägga loppet med någon timme. Start klockan 9 är på tok för tidigt...

Stan var lugn och fridfull förutom de tokar med plastpåsar runt kroppen som tågade mot tunnelbanan och startområdet. Så även vi. Fast utan plastpåsar runt kroppen.

Klockan 9 gick starten och det tog bara dryga 20 minuter för 40 000 personer att springa förbi mig. Grabben var en av dem, men honom såg jag aldrig då. Knappa 3 timmar senare såg jag honom vid 39 kilometer. Under tiden såg jag också Haile Gerbesselaisse, två personer springa utklädda till yoghurtburk och en sked, och en kille som sprang i ett hjul. Bland mycket annat.

Yoghurtburken och skeden...

Livsfarlige bollöparen...
(Tur att det är platt i Berlin,
hur gör man i nedförsbackarna?)

Grabben var snabb i mål, och snabb efter mål. Snart var vi tillbaka på hotellet igen och sedan ut för att vila benen på en turistbuss som tog oss runt stan. Ju längre eftermiddagen led, desto mer glömde jag bort att Grabben nyss sprungit 42 kilometer. Det märktes bara i trapporna...

Det tog inte lång tid förrän vi bestämt att vi kommer tillbaka samma helg nästa år, bor på samma underbara hotell och springer samma marathon - men då ska jag minsann också vara med.

Berlin Marathon

Jag har varit i Berlin. Och jag har kommit hem: klockan 01.30 inatt. Jag bloggade inte då. Och jag hinner inte nu heller. Man måste tydligen jobba när man är på jobbet...