Lör 21 juli (forts.): Jäklans lång raksträckaträning

Påminn mig om att jag måste ladda om min Ipod. Den saknades verkligen när jag ikväll sprang en evighetslång raksträcka. Raksträckor är det värsta jag vet.

Raksträckaträning

Efter förmiddagens strandjogg åt vi ett stort lass pannkakor och sedan somnade både grabben och jag. Vi gick upp klockan 17. Konstaterade att vädret var piss, att det var friidrott på TV klockan 20 och sedan presenterade jag förslaget att vi skulle ut och jogga igen.

Vi gjorde ett tappert försök att hitta rätt på en skogsslinga utanför det hus vi just nu lånbor i. Det gick inte så bra. Slingan var en stig med omkullblåsta träd och knott envisades med att flyga in i min mun och fastna i halsen. Så efter någon kilometer gav vi upp terrängjoggandet.


Grabben åkte och köpte chips. Jag åkte med, men inte för chipsens skull. När grabben åkte vände för att åka hem hoppade jag ur bilen och sprang hem istället. En 3-4km eller, "tja det tar väl en kvart", gissade grabben på. Jag borde vetat bättre. Det var garanterat några kilometer fler! Och raksträcka hela jäkla vägen. Jag som avskyr raksträckor. Det finns nog inget tråkigare.

Jag började ganska piggt och spänstigt men ju längre raksträckan led, desto säckigare kände jag mig. Det fanns ingenting att sikta mot. Inte en enda krök. Inte en enda väg att svänga in på. Och när man springer där mitt på en raksträcka mitt emellan fält och åkrar, ja då känner man sig liksom ganska liten. Och det gör ju inte direkt att det går fortare att komma fram. Men, såhär efteråt känns det bra. Som alltid.

Lör 21 juli: Strandjogg

Solen gömmer sig bakom molnen idag men stranden finns ju tillgänglig för det. Och att jogga längs många kilometer sandstrand är en riktig sommartopp.

Haverdalsjogg

Det finns mer till Halmstad än Tylösand. Det finns ju Haverdal också. Ytterligare en imponerande sandstrand.

Jag och grabben gav oss ut på en förmiddagsjogg och kämpade i motvind - som senare blev medvind. Att springa på stranden är för mig riktig drömträning och känns därför som lyxträning. Men när det blåser på blir det jobbigt, så allra roligast kändes nog träningen precis efteråt - när jag var klar.

Blåbär och pannkakor

Efter joggen serverades storfrukost med skramlade ägg (låter godare än äggröra) och pannkakor med blåbär... och nutella. Så det får väl bli en jogg ikväll också.

Fre 20 juli: Full fart i Helsingborg

Min SATS-turné rullar vidare.

SATS Helsingborg

Vi hade vägarna förbi Helsingborg och då passade jag på att stanna till på SATS i stadsdelen Stattena. Det låg inträngt mellan ett Hemköp och en Konsumbutik och efter man mött det obligatoriska käcka hej:et i receptionen var det rulltrappa ner. Fast den stod stilla så man fick gå själv...

Jag var där för att köra styrketräning så det var mest det jag fokuserade på. Gymmet var nästintill i ett enda rum (rena rama motsatsen till t.ex. Söder alltså...) och det var nästan lite tråkigt och oinspirerande.

Jag värmde upp på crosstrainern och körde sedan lite intervaller samtidigt som jag kollade på nyheterna på dansk TV. Efteråt blev det styrka för hela slanten: biceps, triceps, mage, vader och rumpa. Jag har en massa träningsvärk i bröstmusklerna från peckdecken i Halmstad i förrgår så vågade mig inte på den igår även om det sägs att träningsvärk botas bäst med mer träning. Idag, såhär dagen efter, har jag träningsvärk i vaderna men det är nog mest magen jag önskar att jag kunde känna mest i.

Power walk

En bra grej med SATS Helsingborg är att de har power walks på fredagmorgnar. Hur bra som helst ju! Dessutom får alla morgonpigga power walkare en gratis t-shirt. För de som har för få gratiströjor i garderoben kan det kanske funka som en bra morot för att komma upp. En eloge till Helsingborg för powerwalkinitiativet!

Pålsjö skog

Jag hade en förhoppning om att kunna springa lite i Pålsjö skog också, mest för att det är en sådan mysig skog, men jag hann inte. Ah well, lite träning är bättre än ingen träning.

Skillnad på PT och PT

Att ha eller inte ha, det är frågan. När det kommer till PT alltså.


Personlig Tränare

För mig är en personlig tränare den ultimata lyxen. Inte för att jag inte kan, eller vet, vad jag ska göra, utan mer för motivationens skull.

Jag körde med PT på SATS Zenit för ett år sedan. En tjej som var bra, men inte mycket mer än så. Jag blev rätt så trött när jag körde med henne, men jag kände ingen "wow vad hon är jäkla bra"-känsla. Jag fick ett program, som kändes som ganska mycket standard. Det var speciellt två övningar som jag hade problem med, och jag undrade varför vi tragglade med dem, när vi kunde göra andra övningar för samma muskelgrupp och som jag trivdes mycket bättre med. Det kändes liksom som om vi gjorde allt för att man skulle göra så. Inte för att det passade mig. Jag körde klart mina PT-timmar och var väl ändå ganska glad i hågen men många tusenlappar fattigare.

Nu kör grabben med PT. Också på Zenit. Och jisses vilken PT det verkar vara! Utifrån vad grabben berättar - så kan denna PT det här med service. PT-timmarna är alltid längre än "bara en timme" och PT:n verkar ta sig tid att bry sig om sin klient och verkligen utforma ett program som är skräddarsytt. Till förra timmen så fick grabben ett träningsprogram för semestern och ett schysst träningsgummiband tillsammans med förslag på bra mat. Gratis.

Jag själv, som jobbar inom bland annat service, är imponerad. Lägger jag 700 spänn per timme på en PT, då är det extragrejer jag vill ha. Mycket personlighet, mycket omtanke och mycket känsla.

Det finns riktigt dåliga PT:ar också. Speciellt på Zenit. Till exempel killen som sa "jag har inte så många tider kvar, för jag vill ju inte gå här på gymmet hela tiden. Det är väl lördagar klockan 12 då. Take it or leave it. Och du, kör du med mig så kör vi som jag vill". Nej tack, en sådan PT vill inte jag lägga tusenlappar på.

Eller en annan PT som grabben stötte på först som mest snackade yoga fastän grabben sa att han ville fokusera på styrketräning, ökad muskelmassa och ökad vikt.

Ons 18 juli: Dubbelträning

Det är skönt att vara hemma igen. Skönt att träna hemma igen. Och så otroligt skönt att första riktiga träningspasset hemma gick som en dans.

SATS Halmstad

Jag är i Halmstad. Ett av mina många hemmaställen. Jag har åkt förbi SATS Halmstad många gånger men aldrig varit där. Igår skedde första besöket.

Det var jag, grabben och två spänninga och väldigt brunbrända killar med slickat hår, finslipade biceps och bandanas kring huvudet. Förutom oss var det tomt. Skönt, eftersom det var tillräckligt varmt ändå. Fokus låg på styrketräning, men först körde jag tio minuter i skridskomaskinen. Hur jobbigt som helst - och jäkligt bra för benen om man ska gå efter känslan.

Det blev styrketräning för överkroppen. Biceps- och tricepscurls varvades med övningar för bröst, rygg och axlar. Jag körde två set för de flesta övningar, men körde tungt så att max 12 reps räckte. Sedan gick vi och åt paj och sallad på Börje Ohlssons skafferi i stan.

Galgberget

På kvällen var det dags för jogging. Jag har längtat efter ljusa sommarnätter och även om det börjar mörkna tidigare och tidigare så körde vi två varv på trekilometersslingan på Galgberget med start strax före tio - och vi såg hur bra som helst.

Jag trodde att det skulle vara jobbigt att börja jogga när jag kom hem. Jordnötssmör och brunch med chokladfontäner gör ju inga under för formen direkt. Men igår gick det hur bra som helst. Jag förklarade för grabben att det kändes som att vi sprang snabbare för jag kunde känna fartvinden i ansiktet. Han bara skrattade. Inte så konstigt, det är ju inga 20 km/h vi springer på (som marasegrarna), utan snarare hälften.

Vi slipade teknik, som vanligt. Jag försöker hitta en bättre teknik med armarna och försöker rucka på den stelhet jag springer med. Jag kallar det för energieffektivt, grabben kallar det stelt. Hur som helst, det var kul att känna att det var lätt att springa vilket får mig att längta till nästa löppass!

Hemfard!

Nu ar jag snart pa vag hem! Under min semester i Kanada har jag haft med mig ett par traningsbyxor, tre traningstrojor och en jacka (tillsammans med mina Asics Nimbus). Snacka om att dessa outfits tvattats flitigt. Jag har skallt pa mig sjalv varje dag och undrat hur jag tankte nar jag inte packade ner fler traningsbyxor. Jag ar ocksa stentrott pa Rihannas senaste album som gatt varm i min IPod. Det forsta jag ska gora nar jag kommer hem ar att byta musiken!

Fuska benen snygga

Jag visste det - lange leve de spetsiga skorna!

Spetsig sko = snyggare ben

Jag laser och nickar instammande: enligt en tidning sa blir benen snyggare i spetsiga skor som inte gar sa langt over foten, an i runda tar som tacker mer. Sa nu kan jag helt ignorera alla trendrapporter som sager att spetsiga skor passar bast langt in i garderoben. Jag har aldrig forstatt vad som ar sa tjusigt med runda tar anda, inte pa mina fotter i alla fall.

Skotipset kommer fran min tillfalliga bibel InTouch. Pinglan till vanster med de spetsiga skorna ar Eva Mendez. Enligt tidningens stylist har hon snyggare ben an bruttan till hoger - och detta alltsa tack vare skorna.

Overviktig hund

Jag var hundvakt igar. At en overviktig hund.

Hundvakt

Visst har jag sett lite smarultiga hundar, men hunden jag vaktade igar kvall var nagot helt annat. Den stackars kraken blir andfadd av att ga mellan hallen och badrummet!

Vi tog en promenad runt kvarteret och efter 200m tvarstannade stackarn. Han lade sig pa graset och vagrade ga vidare. Han flasade som bara den och det tog flera minuter innan andningen lugnat ner sig. Efter en skal med vatten och lite vila fanns det ingen annan utvag for oss an att ga hem igen. 400m blev det. Innan huset korsade vi en gata, men hundstackarn hade inte kraft nog att ta sig upp for trottoarkanten... det kallar jag en otranad hund. Visst, hundrasen pug (eller hur det stavas) kanske inte ar den energiska sorten, men nog ska de kunna ga, i fonstershoppingstakt, utan att do av andnod?

Koppel

Igar fick jag ocksa se det mest hitecha hundkoppel jag sett. Med inbyggd ficklampa och radio kan man ga hur langt som helst. Eller 400m...

Jojo-Janet

De senaste aren har det skrivits mer om Janet Jacksons berg-och-dalbanevikt an om hennes musik. Nu pryder hon tidningsomslagen igen - manga storlekar storre.


Jojo-vikt

Det var inte lange sedan Janet upptradde med vad som sag ut som rutor pa magen. Nu rapporterar InTouch att superstjarnan, vars vikt gar upp och ner som en berg och dalbana, har varit sa upptagen med sin senaste platta att hon helt skippat den strikta traningsregimen och istallet atit greasy food sent in pa kvallen.

Tillsammans med ett mittuppslag i InTouch levererar tidningen bildbevis. Skillnaden ser ut att vara enorm. Vad har hant med rumpan? Eller ar det bara en valdigt ofordelaktig bild?