Berlin marathon

Vi åker till Berlin nu. Eller snart i alla fall. Vi ska ta det lugnt och ha det mysigt. Just det, det var något om Berlin marathon också. Inte för att jag ska springa... Men det ska Grabben.

Starten går klockan 09.00 på söndag. Frågan är om vi ska ta det väldigt lugnt på lördag kväll eller om vi ska festa på och gå till starten direkt från baren? Som sagt, det är inte jag som ska springa. Jag ska bara ha en väldigt skön avslappnande helg.

Tor 25 sep: Bra spinning!

Instruktörs-Pia har inte förstört mitt liv helt och hållet. Det finns faktiskt andra bra instruktörer också. I alla fall några stycken...

55 min riktigt bra upplägg

Jag bokade in mig på ett spinningpass på söder mellan jobb och tjejkväll med crepesmiddag och biofilmen Patrik 1.5 (som jag gillade!). Det var en instruktör jag aldrig kört för förut och mina förhoppningar var inte speciellt höga. Men jäklarns vad jag gillade upplägget! Hårt och tufft redan från början med långa block och bra musik blandat med snabba intervaller och snacka om att mina ben fick något att bita i. De sista tre minutrarna trampade jag runt i en snabb uppförsbacke med ben som var kalla med mjölksyra. Det är så det känns när den kommer smygande, den där mjölksyran. Det är som att benen trampar runt i ett kylrum. Efter ett tag slår mjölksyran över och det blir bara jobbigt. Men jag gillar den där kalla känslan, den är snarare skön än olidlig.

Körde lite benträning också. Men bara 15 minuter. Det var allt jag hann med. Därför får den träningen bara 2 rader i den här bloggen.

24 timmarsspinning till förmån för Rosa Bandet

Det bara blev.

En rejäl utmaning...

Fick en påminnelse från River att stötta marathonspinningen till förmån för rosa bandet som går av stapeln i oktober. Jag har vetat om spinningen sedan tidigare, sneglat lite avundsjuk på hemsidan men inte riktigt fattat att jag faktiskt också kan vara med. Trots att den är i Göteborg.


River skrev att det bara fanns några enstaka cyklar kvar och då var det något som tände till. Klart jag ska vara med! Och klart att Coola K, som jag gör alla utmaningar med, ska vara med. Och klart att vi ska spinna varannat pass i ett dygn!

Jag var eld och lågor imorse. Och bråttom var det. Tänk om det inte fanns några cyklar kvar! Jag försökte febrilt få tag på Coola K på telefonen men hon svarade inte. Panik utbröt nästan och när hon ringde mitt i ett möte smet jag ut för att berätta om utmaningen. Hon nappade! Så nu kör vi - den 25 oktober - till förmån för (bröst)cancerforskningen. Och oss själva!

(Tack River)

Har du inte möjlighet att cykla? Stötta insamlingen ändå!

Att springa snabbare

Utifrån denna Jogg-tråd att döma kan man bli snabbare med hjälp av andra skor. Ganska så rejält mycket snabbare också. Vad är hemligheten med Newton egentligen?

Paradiset

Igår träffade jag Coola K, idag Nilla - och på fredag träffar jag Grabben. Grabben och jag ses inte så ofta nuförtiden - han är nämligen i Paradiset. Han är i Halmstad.

Om några veckor besiktigar vi vår nya lägenhet. Men den är klar redan nu, i alla fall på utsidan.

Ons 24 sep: Styrketräning med trevlig träningdejt

Jag och Nilla hade bestämt träff på gymmet för att bli starkare. Ibland görs sådant bäst om man är två.

Rygg, biceps, triceps

Nilla stod för träningsschemat när vi sågs efter jobbet i eftermiddags. Sittande rodd och latsdrag följdes åt av nya varianten ryggresningar på pilatesboll. Sedan blev det bicepscurls med stång och hammercurls med hantlar innan vi körde superset med tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc och till sist den där övningen där man kör tricepsträning med vikt över huvudet, vad den nu heter.

Bicepsträningen gick helt klart bäst. Latsdragen sämst. Jag ger snart upp den övningen!

I styrkesalen stod en kille på knä på pilatesboll och körde alla möjliga arm- och axelövningar. Sådant vill jag också kunna. Dags att variera min styrketräning på balansbräda med övningar på pilatesboll alltså. Först ska jag nog öva på att stå på knä på den där bollen - utan vikter...

Tis 23 + ons 24 sep: Koncentrerad träning med Karin

Coola K bor bara några minuter från mitt jobb. Då verkar det så onödigt att åka hem för att sova...

Att göra det bästa av vardagen

Jag och Coola K har alldeles för roligt ihop för att inte ses ofta, och innan igår var det alldeles för länge sedan sist. Därför bestämde jag att jag inte ens behövde åka hem efter vår gemensamma träning efter jobbet. Om vi ändå båda skulle försöka komma upp och morgonträna kunde vi lika gärna göra även detta ihop och då var det med ens lika bra att jag sov över. Sagt och gjort. På tisdagmorgonen packade jag min väldigt stora lilla väska full med grejer för både träning och övernattning.

Det var bara det att jag packade fel skor.

Misstaget upptäckte jag när jag skulle lunchträna. Jag fick köra mina styrkeövningar i strumplästen och även om styrkan inte sitter i skorna kändes det en aning ostadigt.

Träning i strumplästen...

Fram till igår ägde jag 2 par löparskor. Efter igår är det tre. Mina gamla Brooks Defyance och mina halvgamla Adidas Adistar har fått sällskap av ett par till Defyance. Jag hade inte tänkt att utöka skoparken förrän senare i höst, men... det hade inte gått så bra att springa runt Kungsholmen med Coola K i ett par pronationsdojjor i storlek 45.

Nya lila Brooks Defyance...

Rundan vi sprang var på behagliga 5 km. Det kändes som om vi sprang riktigt fort. "5.25-tempo" meddelade Coola K som låg steget före för det mesta. Men det visade sig bara ha gått i 5.48-tempo när vi i efterhand kollade Garminklockan på datorn. Och med sista kilometerns nedjogg blev det totala snittet strax över 6 min/km. Jaha, så mycket för den känslan...

Coola K bjöd på räksallad framför Idol och till efterrätt fruktsallad med storfavoriten vaniljkesella. Sedan började vi titta på "Into the wild" som jag velat se i evigheter men mina ögonlock var tunga som stenbumlingar och jag somnade medan Coola K pratade med mig. Jag är en verkligt trevlig gäst att bjuda över...

Coola K överraskade med stordåd i miniköket!

Imorse ringde klockan strax efter 6 och vi avverkade gårdagskvällens runda igen - men i powerwalktempo. Dimman låg tät över Riddarfjärden och vi såg inte ens över till Söder Mälarstrand. En grötfrukost med äpple och banan väntade oss när vi kom hem och sedan utrustade Coola K mig med en extra frukt som jag kunde ha till mellanmål på jobbet innan vi gick hemifrån. Sådan lyx skulle man ha jämt!

Jag har tränat!

Det blev nya skor igår. Och löpning på kvällen, skitgod räksallad och lika god fruktsallad med mycket livsstilssnack. Sedan somnade jag medan Coola K pratade med mig. Men det var ju bara för att jag ville orka med morgonpromenaden imorse! Nu ska jag snart iväg och träna igen. Bildreportage kommer ikväll!

Tränande är trevligare

Jag har helt ovetenskapligt märkt att tränande personer är trevligare personer. Jag har utgått från att hålla upp dörrar och låta andra gå före, som parameter. När jag går in och ut i varuhus håller ingen upp dörren för mig. Men det gör man på gymmet. Det tycker jag är trevligt. Min slutsats är alltså att tränande människor är trevligare människor.

Pucko-Puma är tillbaka

Jag är en ovanligt förnuftig och smart person, om än något puckad.

Att välja rätt träningsskor

Jag har med mig packning för en övernattning och tre träningspass (eventuellt fem) till jobbet. Planen var att träna med Coola K ikväll och sedan sova på hennes soffa för att ta ett till pass ihop imorgon bitti. Och sedan träna med Nilla imorgon kväll. Och just det, lunchträna idag och eventuellt imorgon med.

Jag konstaterade på lunchen att det tog mig 4 minuter att gå från jobbet till SATS Stadshagen. När jag var framme och tittade i min blå Hansonpåse från Åre tyckte jag att skorna som låg i den såg lite väl stora ut. Och stora var de. Det var inte mina skor som låg i påsen. Det var min brorsas. Jäkla typiskt! Och puckat. Speciellt som jag efter morgonpromenixen klockan 05.30 imorse verkligen tänkte för mig själv att se till att ta rätt skor.

Jag kan verkligen konsten att vara puckad. Sök på "pucko" uppe i sökrutan så får ni se. Bäst var nog när jag under Skövde 6-timmars lyssnade på ljudbok med shuffleinställning...

Jag genomförde ändå lunchträningen. Iförd vita strumpor som snabbt bled gråsvarta under fotsulan trilskade jag mig igenom bicepscurls med stång och gick från 12 kg och 15 reps till 15 kilo och 12 reps till 17 kilo och 8 reps och 20 kilo och 4 reps x 2. Sedan gjorde jag en massa crunches på pilatesboll med fötterna på väggen och till sist smög jag ut på stora gymytan i strumplästen och gjorde några tricepspushdowns.

Efter jobbet ska jag försöka rädda mina träningsplaner genom att kolla om jag kan köpa mina gamla Brooksfavoriter i ny version på Stadium.

Den långa vägen tillbaka

Man måste bestämma sig om man ska göra sig av med en ovana.

Jag har bestämt mig

Jag har ofta min telefonväckarklocka inställd på 06.00. Det händer i stort sett aldrig att jag går upp då. Eller ens 06.05. Eller 06.10. Eller 06.15 eller 06.20 eller 06.30. Kanske, kanske 06.45. Jag snoozar i en evighet och mina morgonträningsplaner omprioriteras hej vilt där i ingemansland mellan sömn och vaket tillstånd.

Har man hållt på såhär väldigt länge är det svårt att komma tillbaka. Man har vant sig vid att det "inte går" att gå upp så tidigt. Det är en lång väg tillbaka. Den börjar med att man måste bestämma sig.

Imorse stod klockan på 05.20. Imorse gick jag upp 05.20. Det kändes till och med ganska smärtfritt att gå upp. Ändå somnade jag 23.40 kvällen före.

Men jag hade bestämt mig. Det är den definitiva skillnaden av att ha bestämt sig som gör skillnaden. För om man velar fram och tillbaka och inte har fokus på att fullfölja till 110%, då öppnar man dörren för alla de där omprioriteringarna som knuffas och vill in.

Jag tog med mig Trixa ut i morgonmörkret och gick runt Svartviksringen. Det är helt klart en av de mer fascinerande gatorna i Saltsjöbaden. Stora hus på nära håll och man har nästan insyn ända in i diskhon. En ensam fågel kraxade gällt och jag kände mig påtagligt trött i benen från gårdagens spinning - trots att träningsveckan knappt börjat.

Toppform

Upptäcke att Toppform skulle sändas 5 minuter innan programmets start och hann till och med fixa en kopp te innan. Vad tyckte du om programmet?

Jag tyckte det var helt okej. Funkar som bra tidsdödare men inget jag skulle skynda mig hem till. Fann det mer komiskt (framförallt vissa av elevernas attityder och beteenden) än lärorikt.

Mån 22 sep: 55 min lyckorus

Bästa receptet på stress och huvudvärk? Träning!

Spinning

Jag kände redan före lunch att jag hade ont i huvudet. Stressen från helgen forsade fram längs tinningen och letade ivrigt och hänsynslöst efter någonstans att ta vägen. Jag gick tog en promenad ute i friska luften på lunchen och spenderade eftermiddagen med att längta efter klockan 5.

Det var fullsatt på SATS Hötorget och instruktören Pia manade oss att släppa vardagen och fokusera på här och nu. Sagt och gjort, jag släppte lös helgen och hela förra veckan. Glömde med ens bort stressen när kända föreläsaren kom försent och jag var tvungen att meddela detta inför 100 otåliga och griniga åhörare, stressen att koordinera seminarium enligt ett tight schema, stressen när nästa föreläsare hamnade i bråk med teknikern och jag trodde att hon skulle lämna scenen, att samla talare och få dit tillräckligt med lyssnare, hålla koll på teknik och utrustning och ropa ut i högtalare, introducera och gästspela, låta pressen prata med de som de borde och ville prata med och bemöta sponsorers krav. Jag släppte stressen med banken, med köparen till en av våra lägenheter, bråket med besiktningsmannen på nya Halmstadslägenheten och stressen över att göra allting perfekt.

Just då var det bara här och nu och underbara 55 minuter som ger så mycket mer än det tar. 55 minuter mjölksyra och 55 minuter utmattning och 55 minuter endorfiner och 55 minuter lyckorus. Och så en fantastisk Pia på ledarcykeln. Och en väldigt fantastisk receptionstjej som får ett plus i kanten för att hon var så trevlig och hjälpsam.

Glad och förväntansfull 16.45

Glad och utmattad 18.05

Det har varit en bra dag. Det blir alltid en bra dag när jag får avsluta den med 55 minuter eufori.

Världen var vacker och underbar på vägen hem

Jag är tillbaka!

Laddad och packad

(träningsgrejerna är packade alltså, inte jag...)

Nu kör vi!