(Insändarklipp hämtat från dagens DN)Det är med löpning som med livet - ibland måste man göra en avstickare från den vanliga vägen.
Riktigt rolig löpning
Inspirerad av Magda Gad lät jag dagens löppass gå i terräng. Jag hade mina nyaste och vitaste löpardojjor och jag måste erkänna att de greppade både blöta löv och stenar helt okej. Jag önskar jag kunde säga att de var skit så att jag kan tillåta mig själv att gå och testa (och köpa?) Ultraschmultrans senaste kärlek med gott samvete.
Fuskterräng
Mer svårmanövrerad terräng
Magda Gad skulle inte sprungit på bron.
Kul terräng!
Jag springer för fort för kameran...
Vem som bor här vill jag inte veta...Innan jag påbörjar ett projekt tänker jag alltid att när det är över ska jag stanna upp, belöna mig själv och verkligen insupa det jag presterat, innan jag startar om igen.
A time for thought?
Jag gillar projekt. Att ge allt i 180 för att sedan stanna upp, ta en paus och reflektera över det man gjort innan man öser på igen.
Saken är bara den att jag är så dålig på det där med reflektion. Och att stanna upp. I längden gör det att man blir ganska trött.
Hela hösten har jag gått och tänkt att när det löste sig med min och Grabbens 3 lägenheter och bankens accept på lån, då sjutton skulle jag spruta skumpa ur vår oöppnade gigantiska jätteflaska. Vi insåg snart att 3 lägenheter var tvungna att bli 2 och försäljningen av Grabbens Kungsholmensetta blev klar för några veckor sedan (med vinst trots att tidningarna skrek om hur priserna föll). Inte sjutton har vi sprutat någon skumpa för det. Vi har inte ens skålat!
Precis så är det med min träning. Jag stannar sällan upp och insuper det fantastiska jag har gjort. Istället glömmer jag bort. Minns knappt att vi sprang marathon på löpband i februari eller 24-timmarsloppet i Hallsberg i somras. Jag är alltid ett steg förbi det jag nyss gjort.
Vi ska spinna i ett dygn om några veckor men jag tänker redan på de 10 milen jag förhoppningsvis springer i Motala i november.
Därmed inte sagt att jag inte lever här och nu. För det tänker jag ofta på. Jag uppskattar här:et och jag värderar nu:et. Det är bara det att jag inte är så duktig på att lägga tid på eftertanke när det väl är gjort. Jag funderar allt för sällan på det jag gjorde då.
Samtidigt som Anders Timell totalsågade funktionskläder på Äntligen Morgon imorse (han hade synpunkter på hur någon tennisspelare såg ut) har jag funderat på hur kul det egentligen kan vara att vara en sådan där übertrendig sak på två ben som ofta går omkring på Östermalm. Lunchade på Cafe Mocco och beskådade en smärt tjej med stuprörsben och gigantiska stövletter med en massa fransar och bollar som dansade när hon gick. Det såg svårt ut. Kappan var snygg, men opraktiskare får man leta efter.
Jag är i alla fall glad för mina funktionskläder. Jag kan röra mig i dem. Jag skulle också vilja vara übertrendig ibland. Men fy fasen för att röra på sig då alltså!
Man snackar ofta om resultat från träning. Bilden visar på ett tydligt resultat:
.JPG)
Undrar du vad jag pratar om?
Glädje såklart! Träning gör mig så jäkla glad!
SATS Vasagatan förärades ett besök av mig och Nilla i eftermiddags.
45 minuter intervallträning med hantlar
SATS Vasagatan är en, om än mycket sliten, oas mitt på Centralstationen i Stockholm. Gymmet ligger i underjorden och man vet inte om det är sol eller snö ovan jord. Man kan lägga all fokus på träningen med andra ord.
På denna SATS-anläggning finns det pool.
Jag och Nilla kör dynamiska sit ups
Nilla kör omvända flyes
Jag balanserar mina axeldrag
Och Nilla balanserarKul nyhet: företaget som jag "konsultar" på har beslutat sig för att ge varje anställd en vattenflaska (av sådan typ som man fyller på från sidan). Dessutom dumpar man de vattenbehållare man haft sedan tidigare (vilket i och för sig bara var 3). Jag undrar om de kan tänka sig att blåsa upp pilatesbollen som finns nere i jobbgymmet också...
Var vältränad! 90% av arbetsgivarna anställer hellre en vältränad person. 70% väljer bort överviktiga. Det finns alltså ytterligare en anledning till att träna...
Den kalla faktan finns att läsa i senaste Amelia, men har också uppmärksammats på ICA-Kuriren.
Jag och Coola K har en pakt. En slags jourtelefon. När någon av oss blir sådär sötsugen så att det enda man vill är att gå och köpa en kanelbulle ska man kunna höra av sig till den andra så att man kommer på rätt kurs igen.
Jag har precis messat Coola K. Jag är både hungrig och sötsugen.
Även om jag inte fått något svar ännu känns det lite bättre. Jag har liksom fått ge utlopp för min sötsugenhet.
Tiden mellan april och december är egentligen bara en enda lång försäsong. Snart är det vinter! Jag tog taxi hem från jobbgrejen som var på stan ikväll eftersom jag ville gå till sängs "tidigt". Men nu måste jag omprioritera. Kanske kan jag läsa några, några sidor i nya numret av Åka Skidor som damp ner i brevlådan idag...
PS. Tacksam om ni påminner mig om att jag inte ska köpa något nytt denna säsong. Förra säsongen köpte jag 2 par skidor, nya pjäxor, skidhandskar i läder, 2 par skidbyxor och 1 jacka (+1 skidresa till Whistler med bror och pojkvän). Men det är klart, det vore ju nice med nya goggles... DS.
Jag fick ett mail med ämnesraden "tekniska kvinnor" och några videofiler. De flesta innehöll klipp där en kvinna trodde att en mikrofon var en telefon medan en annan trodde att den var en pepparkvarn. Med i mailet fanns också klippet nedan. Det är inte alltid helt enkelt på ett gym.
Träningskläderna åkte med till jobbet idag trots ännu en jobbgrej jag ska på ikväll. Luckan för träning hittade jag på lunchen!
30 minuter
Tog hissen ned till källargymmet på jobbet för att köra 30 minuter effektiv styrketräning. 30 minuter är gott om tid om man som jag "bara" planerade för biceps och triceps. Jag körde bicepscurls med z-stång (gillar det inte alls men tyvärr är det den enda stång som finns på jobbgymmet) och hammercurls med hantlar. Det blev 5 set. 10 reps (per arm) när hanteln vägde lite mindre och 5 reps per arm när den vägde lite mer. Vad exakt hantlarna väger vet jag inte. Vi har så gamla vikter att det knappt står utskrivet. Men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att de väger. Avslutade med 6 set tricepspushdowns (12-15 reps) blandat med omvända tricepspushdowns.
Det var bara jag, en tant med vita bomullshandskar och två killar som alltid kör med de tyngsta vikterna nere på gymmet. Killarna hade tagit med sig börskrisen från kontoret till gymmet och en av dem var av den mer dominanta typen och förklarade för den andra hur "man" egentligen skulle agerat och vad som skulle komma att hända härnäst.
Krisen lever numer inte bara på börsen. Den finns på tåget, på caféerna - och på jobbkällargymmet. Ingen kommer undan.
Klockan var strax före 22 när jag kom hem från världens minsta skidort: Fiskartorpet i Lilljansskogen. Vilket kanonställe! Men nu ska jag sova sju kvart i timmen så att jag kommer upp imorgon och hinner packa träningsväskan!
Kom hem sent och tränade sent. Men det hade inte spelat någon roll. Det hade varit bäcksvart ändå.
Att mobilisera styrkorna
Jag tänkte inte alls träna utomhus idag. Planen var inställd på att svettas på SATS Hötorget på dubbla spinningpass med Coola K som sällskap och sen gå hem och äta kesellamiddag med samma K på Kungsholmen för att vakna i arla morgonstund och köra pump imorgon bitti.
Ödet ville annorlunda. Jag blev fast på ett möte i metropolen Sala.
Det var bara att krasst konstatera att jag skulle missa båda spinningpassen. Jag ringde till SATS för att avboka passen och fick svaret att man bara kan avboka på internet. De gör inte sådant på telefon. Sedan när sitter man alltid framför en dator med internetuppkoppling?
Tråkigt nog fick jag dessutom avboka dejten med Coola K. Men träningen lyckades jag ändå rädda med bravur!
Efter de få metrarna mellan bilen och ytterdörren ville jag inte alls tillbringa många fler minutrar utomhus detta dygn. Det var rått och det var kallt och det var mörkt och det var höst. En kväll med en stort vingla... eller jag menar tekopp, lät mer lockande.
Men det var bara att mobilisera styrkorna och tänka att jag minsann inte skulle tillåta att göra mig själv besviken. Jag vet ju att endorfinerna och glädjen kickar igång redan efter första joggingsteget. Det får jag bekräftat varenda gång jag tränar trots att tanken känns motig!
Puma mobiliserar styrkornaUnderbara Ultraschmultra mailade mig precis om ett äventyr som innebar nattlöpning med pannlampa. Men livet är orättvist - det nattliga äventyret krockar exakt på dagen med min flytt till Halmstad. Därför undrar jag om 24-timmarsspinningen blir den enda galenskapen under oktober månad?
Det är inte speciellt kul att läsa en blogg där allt är frid och fröjd och alldeles fullkomligt underbart. Därför skriver jag det här inlägget.
Framtiden är min
Det har inte gått så bra de senaste veckorna. Inte med träningen, inte med maten, inte med vikten. Jag brukar gnälla på andra som bara snackar och nu gnäller jag på mig själv: "talk the talk" men se för fan till att "walk the walk" också.
Nu är vi människor så jädrans lyckligt lottade att vi har chans att göra en omstart varenda eviga dag. Hallelujah! Omstarter passar särskilt bra på måndagar - gärna med lite planerande söndagen innan. Så här sitter jag nu: med almanackan uppslagen för att synka träningen - och ett matschema att planera.
