Ons 19 sep: Tour de France

Idag upplevde jag 90 minuter Tour de France tillsammans med Rasmussen och alla de andra!

Tour de France LIVE!

Andreas körde världens bästa specialpass ikväll. Salen var fullsatt. Det var ett härligt gäng. Många stammisar och många cykelinstruktörer var med. Jag också.

SATS specialare är klasser med Tour de France som tema. Men ikväll var det annorlunda. Framför oss hade vi en stor skärm med film och bilder från riktiga Tour de France. Andreas hade förberett för den här klassen i 35(!) timmar.


Salen kokade. Alla peppade varandra. Det var inte bara bra. Det var långt mycket bättre än så. Adrenalinet pumpade. Hjärtat jobbade. Luften vibrerade. Känslan under passet var nästan nästan i paritet med riktigt bra sex. Fy fasiken vad bra det var!

Och det är något speciellt med instruktörs-Andreas (det är han som syns i annonserna för SAFE som brukar finnas i bl.a. Fitness Magazine). Han är en hur-jäkla-skitbra-som-helst instruktör. Anledningen heter engagemang. Engagemang. Han bryr sig. Han vill att vi ska kämpa. Han vill instruera. Han vill inspirera och motivera. Och det märks. Jag måste säga det igen - Andreas är skitbra! (Eller hur Terese)

Energi

En annan bra grej med dagens pass var att vi fick gratis energi som extra bonus. Andreas delade ut sportdryck och energibar och OLW-nötmix.


Och så stod det ett lass Valios keso-yoghurtmix i entrén. Bra SATS - ni får massa pluspoäng. Fortsätt hålla bra kontakter med era sponsorer. Och sponsorer - jag hoppas ni fortsätter göra PR för era produkter genom SATS.

Tis 18 sep: Halvmesyr

Jag gick trött från gymmet. Inte träningstrött. Bara sovtrött.

Styrketräning

Det blev en tur till SATS Zenit efter jobbet. Hade inte riktigt fokus på vad jag skulle göra men det blev rätt så mycket styrketräning. Fokuserade på överkroppen. Det blev rätt så mycket triceps, biceps, bröst och lite axlar.

Jag hann bli riktigt trött under passet. Inte mjölksyratrött. Utan mer sömnig. Därför gjorde jag ingen cardio. Om jag fortfarande är vaken senare ikväll blir det kanske en promenad. Eller kanske, kanske en jogg om benen är pigga nog.


Vad jag däremot definitivt ska göra är att ta fram maghjulet som ligger under sängen så vi (uhm...jag!) kan köra lite magträning framför Idol ikväll.

Gym eller jogg

Jobbar och funderar. Står i valet och kvalet. Gym eller jogg? Gym eller jogg? Gym eller jogg? På gymmet kan jag styrketräna - men tiden på löparbandet kommer gå i snigelfart. En jogg ute är skönare och mer avstressande, men - då blir det ingen styrketräning. Hur skulle ni ha valt?

Mat som det är någon mening med

Jag fortsätter föregående inlägg med mer mat.

Mat som det är någon mening med

En av mina absoluta favoritkokböcker genom tiderna (ja alltså, mitt futtiga 10 års långa kokverksamma liv) är den suveränt toppenbra kokboken Mat som det är någon mening med. Den är übernyttig - men på ett kul sätt. Och så gör den verkligen skäl för sitt namn. Den handlar om mat som det är någon mening med.


Det var länge sedan jag kikade i den men jag minns de goda rostade kikärtorna och sopporna och salladerna som verkligen var goda trots att de var fulla med nyttigheter. Jag längtar hem så jag kan bläddra lite i den!

Jag har den inte som favorit för att den kommer från Alfta Rehabcenter eller hälsingeskogarna där även jag kommer från. Nej, jag har faktiskt aldrig ens varit på Alfta Rehab Center (trots att halva släkten bor mindre än en mil därifrån). Men där kan man smaka på maten "live" - vilket jag vill göra nästa gång jag är uppe i mina gamla hemtrakter.

Lätt mat

Måndagen ägnades åt jobb och matshopping.

Lätt mat

Jag var fortfarande lite trött i benen igår. Jag får se till att köra långpass lite oftare så att jag inte blir trött så länge. Vänja benen liksom. (Men idag har jag med mig träningskläder. Det blir helt klart ett pass efter jobbet!)

Även om jag inte tränade igår så var jag duktig. Jag planerade veckans matsedel. Mycket tack vare de vuxenpoäng jag gått och skaffat mig genom att bli prenumerant på en mattidning. Ja hör och häpna! Fast det är ju inte Gourmet eller Allt om Mat eller något annan med komplicerade mattekniker. Nej jag prenumenrerar numera på alldagliga, ganska simpla men ändå fräscha Laga Lätt.

Igår blev det jordnötsnudlar:


Veckan består också av några rätter från Nina Ahlms Kostrådgivarens Kokobok, eller vad den nu heter. Men jag är lite besviken. Jag tycker nämligen att recepten i hennes mail är långt mycket roligare. För att inte tala om layouten i boken! Visst är den snygg, men det är väldigt jobbig för ögonen att läsa bokstäver som är väldigt stora. Och så är det snålt med bilder...

Veckan som var, veckan som kommer...

Jag klarade mitt högt uppsatta mål! Men på vågen går det sämre...

Veckan som var

Jag hade som mål att träna 500 minuter (promenader och vardagsmotion ej inräknade) under veckan som var. Jag kom upp i 510 minuter! Åtta träningspass och två(!) vilodagar. Totalt har jag tränat bort 5980 kalorier (i genomsnitt nästan 750 kcal per pass). Det är rätt så mycket.

Men... på vågen händer ingenting. Eller jo. En del händer. Men det går åt fel håll. Det går upp, upp, upp (nästan tio kilo mer än denna tid förra året, ett kilo mer än förra veckan). The body works in mysterious ways... tyvärr är det inte muskelmassa jag lagt på mig. Det skulle ha känts på kläderna.

Veckan som kommer

Kommande vecka blir det inte lika mycket spinning. Eftersom jag kommer vara på språng och out and about på grund av jobbet lägger jag fokus på jogging. Mitt mål blir således att springa och gå 40 kilometer.

Jag hoppas kunna köra lite mer styrketräning också. Fortfarande är det just styrketräningen som är min svaga punkt.

Sön 16 sep: Långpass - maravarvet

3.5 timmars sömn. 21 kilometer. 1700 förbrukade kalorier och några blodiga tår.

Långpass

Jag är besviken, men ändå inte, på Stieg Larsson. Det tog mig lite drygt halva boken att komma in i den. Men när klockan visade midnatt hade jag nått den punkt då jag inte kunde lägga ifrån mig den. Så därför släckte jag nattdukslampan kvart i fyra. Då hade söndagens DN dimpt ner i brevinkastet någon timma tidigare. Det hade ljusnat utanför och jag skulle snart upp och springa långpass med coola Karin.

Man skulle ju kunna tro att jag skulle vara övertrött och snoozbenägen när klockan ringde 06.58. Det var jag inte. Jag var pigg, glad och förväntansfull. Men konstaterade att jag inte hade något vettigt i kylen utan laddade upp för långpasset med 1dl keso och 2 ägg. Helt fel egentligen. Långpass bör springas på kolhydrater. Inte protein. Men bättre det än inget.

Jag och coola Karin hade bestämt att ses kl 08.00 i Rålis. Resten av stan sov. Det bara vara några enstaka joggare, några duvor och ett par ensamma harar ute. Men när vi väl avverkat våra 21 kilometrar, ett varv runt Stockholm marathonbanan, så var det desto fler flanörer som envisades med att vara i vägen överallt (speciellt vid Strandvägen/Kungsan). Vilken skillnad på bara 2 timmar!

Psykologiskt sett utgör ett varv av Stockholm marathonbanan ett bra långpass. Det känns nämligen inte så långt. Det är ju bara "lite Norr Mälarstrand och lite Odengatan och så Valhallavägen och efter det är man ju redan vid Gärdet och då är man snart tillbaks vid Strandvägen och snart Slussen". Men... efter 18 km började jag tappa i kraft och energi och stackars Karin fick hålla igen lite. Jag var väl också lite frustrerad med mig själv men kom på att det faktiskt var mitt första riktiga långpass för i år då jag sprungit så "sammanhållet" och typ fjärde gången i livet jag faktiskt sprang 21 km sådär vid ett tillfälle. Fler långpass åt folket, säger jag! Eller... i alla fall fler långpass åt mig! För det är jäkligt trevligt att springa långpass tillsammans med en kompis. Tempot och pulsen håller för både prat och diskussioner.

(Vi sprang det korta varvet, dvs följde det röda strecket. Fast vid Gärdet sprang vi lite fel...)

Så var det det här med de blodiga tårna. Jag kände faktiskt inte något under passet men när jag tog av mig skorna var det rätt så blodigt kring tårna. Så känsliga personer bör inte titta nedan.

Grabben tyckte dock att jag skulle lägga ut bilden och "visa den tuffa verkligheten" som han uttryckte det. Jojo. Då är det värre med blodblåsan på högerhälen som fortfarande inte försvunnit efter en månad. Tur att min grabb inte har någon fotfetisch. Då skulle jag vara dumpad för länge sen.


Coola Karin

Coola Karin har dykt upp som en av mina förebilder de senaste veckorna. Hon är en kanontjej som verkligen vågar utmana sig själv. Det senaste året har hon sprungit flera halvmarathon, börjat triathlonträna och även sprungit marathon, en ultramarathon och ställer även upp i Lidingöloppet (30km) och snart en multisporttävling.

Visst, det finns fler än hon som gör sådant. Men... det bästa med Karin är att hon är fullt "normal". Som alla vi andra. Och det inspirerar mig. För man kan - bara man vill!

Heja Karin!!

Träningskläder

Jag har precis hämtat ut en träningsjacka på ICA

Mutpresent

Ja ni vet, den där vindjackan från Newline man fick när man beställde en prenumeration på IForm. Prenumerationen är numera uppsagd men jackan kom härmodagen.

Visst är det fint med rosa men modellen känns lite kort. Och så är den lite trång över höfterna. Men hey, what else is new. Om -7kg sitter den nog bättre. Fast den är med största sannorlikhet för kort då också.


Hogengard

Jag slog faktiskt till på den där sport-bh:n jag surrade om för någon vecka sedan och som blivit bäst i test.

Jag har provat den under ett spinningpass (och ska testa den imorgon på långpasset). Betyget hittills är över förväntan godkänt. Jag kände mig väldigt väl paketerad i den och den var mjuk och skön men ändå uhm... stadig liksom.

Det enda problemet är hur man ska få av sig den. För det sitter hela sju (tror jag) hylsor där bak. Men den lilla nackdelen är ju egentligen en fördel eftersom bredden liksom ökar supporten.

Vila och uppladdning

Det är jobbigt att vila. Jag vill ju ut och träna. Inte spinning eller så (inte idag) men gärna, gärna en skön jogg. Nåja, jag får vänta. Tills imorgon. Jag och coola Karin ska springa långpass - 2 mil. Jag längtar!

Hemligheten bakom framgångarna...

Träning. Punkt.

Är du en oupptäckt supertalang?

Hemligheten bakom sportframgångar heter med största sannorlikhet träning, träning och återigen träning. Och så säkert lite talang. Men den upptäcker man inte om man inte tränar. Tänk på det nästa gång du pustar och stånkar dig igenom träningen. Kanske är du också en stjärna med en dold talang. Men en oupptäckt sådan (jag tänker på basketspelaren som överraskade alla med att hoppa till sig VM-guldet i Japan. Vilken slump att han upptäckte sin talang liksom. En slump som dock skedde genom träningen...)

Jag bannar fortfarande grabben som hoppar ganska mycket över fem meter i längdhopp. Vem vet vad som hänt om han börjat träna det istället för att bara envisats med att springa...


Eftersom jag i grund och botten är skidåkare är det ofta Anja jag har på näthinnan. Speciellt under vinterhalvåret. Men det är ju under sommaren hon tränar som mest. Och hon är grym!

Fre 14 sep (forts.): Mer spinning

Psst...

Lite mer spinning

Ni som tycker att min blogg är ett massa tjatande om spinningklasser kan sluta läsa nu. För jag var nyss på ännu en klass.

Inte bara jag förresten, marathonlöparen och klippdockan Anna Rahm vässade också löparbenen på cykeln på samma pass... för inte tror jag att hon är på gång att byta idrottskarriär. Så i början av klassen fick instruktörs-Pia konkurrens om uppmärksamheten. För vi svenskar är väldigt bra på att titta och stirra (men jäkligt dåliga på att ta kontakt och säga hej).

Precis som på lunchen hade jag svårt att komma upp i puls (låg på 80% av max som mest). Men jag är övertygad om att det sitter mer i benens trött- och seghet än någon annanstans. Det ska bli extra skönt med en vilodag när jag är sådär supertrött.

Ni missar väl inte Golden League ikväll? Regn ute och friidrott inne - vilken perfekt kombo! (Grabben har precis meddelat att han minsann ska se den inspelade maran från VM på video ikväll. Vilken nörd.)

IK Jogg.se

Läser med glädje det senaste nyhetsbrevet från jogg.se

IK Jogg.se

Såhär står det bland annat att läsa om vad som verkar vara den roliga klubben IK Jogg.se:

IK jogg.se är klubben för alla oss jogg:are som tycker det är roligare att, under gemensamt namn, ställa upp i motionslopp och tävlingar. Klubbens grundtanke är att göra löpningen socialare, billigare och enklare. Hittills har vi ställt upp i ett stafettlopp och planerar gemensamma "för-lopp" där vi känner på banan tillsammans inför tävlingar. Vi kommer även, med hjälp av jogg.se, lyfta fram mindre tävlingar som förtjänar mer publicitet och samtidigt pressa ned våra egna anmälningsavgifter. I dagsläget finns IK jogg-forum där medlemmarna kan diskutera de mest nördiga, taktiska och personliga frågorna i en trygg gemenskap. Vi kommer också att arrangera den årliga jogg-dagen där vi medlemmar skall kunna träffas, träna, käka och snacka löpning, löpning och ännu mer löpning.

Som medlem i IK jogg.se får du
• 10% i joggshopen (klubbkläder kommer under hösten)
• pressade startavgifter och tips om underskattade tävlingar
• fritt tillträde till jogg-dagen
• tillträde till det lite nördigare IK jogg-forumet
• stolt dra på dig jogg.se tröjan i tävlingssammanhang
• taktiska upplägg inför lopp

Wohoo! Visst låter det bra. Nu kan en långsam löpare som jag också vara med i en klubb och hitta lite löpargemenskap. 150 spänn kostar det.

Fre 14 sep: Spinning utan puls

Om lunchspinningen för en exakt en vecka sedan var den fredagens höjdpunkt var dagens lunchspinningpass det sämsta av de två jag kommer köra idag.

Spinning med låg puls

Caroline huserade som vanligt på Hötorget på lunchen. Och som vanligt var det fullt. Till råga på allt så var min cykel tagen - trots att bara en person var före mig. Hur kunde detta ske? Av alla femtionånting cyklar, väljer personen före mig att ta just "min" (det är bra energi på den cykeln, eller nåt...)! Nåja, jag överlevde ändå - på näst sista raden.

Jag var inte jätteladdad inför lunchspinningen. Jag var faktiskt lite hungrig och funderade på att gå och köpa något att äta i receptionen istället för att sitta och cykla i 20 minuter innan klassen började. Men i ett digert försök vara ekonomisk satt jag kvar och lät benen gå på pedalerna under ineffektiva 20 minutrar med en lika ineffektiv puls på 70 slag per minut. Sippade istället lite vatten och försökte övertala mig själv att jag skulle springa till Bee's thai-take away på Malmskillnadsgatan efter spinningen och äta en underbar (men troligtvis kaloristinn) och billig (55 spänn) kycklingmassamancurry istället.

Det fungerade. För jag glömde snart bort hungern. Men... pulsen var det värre med. Satt och cyklade på en puls på 70% av max under första halvan av passet. Tänkte att va fn. Det här går inte längre och när Carolines marathonlåt på 19 minuter kom så övertalade jag mig själv att nu sjutton ska det bli åka av.

Det blev det. Nästan. Jag har som en liten utmaning i mitt huvud att jag ska stå och cykla en hel klass. Den lilla utmaningen har legat och grott sedan mitt allra första spinningpass när jag var 15 och livrädd för salen med den väl sammansvetsade cykelgruppen som tränade i mörker och tända lyktljus. Den gången sa instruktören att när dom hade kört terminens alla veckor, skulle de testa att ta av sadlarna på cyklarna och köra en hel klass ståendes. Om hon menade allvar med det vet jag inte (än idag). Men jag tänker på det ofta. Och jag vill.

Men - tillbaks till idag. 19 minuterslåten började dundra ut ur högtalarna och jag tänkte att jag skulle testa på det lite. Att stå länge alltså. Det höll i 15 minuter. Sedan blev jag lite trött och följde efter alla andra.

Pulsen gick i alla fall upp lite mer, men ändå långt ifrån max. Jag tror att anledningen till det är att jag är lite trött. Så efter passet ikväll ska jag vila imorgon. Vila, söka jobb i Halmstad och komma underfund med vad alla ser i Stieg Larssons böcker (har inte läst så mycket än men tycker inte att den på långa vägar är så bra som Snabba cash).

Grabben i sin tur ska hem till Halmstad och känna på Solheim Cupatmosfären. Jag hoppas han passar på att krya på sig också. Så att jag kan tjata på honom att han ska ut och träna till Tjurruset lite. Hehe.

Tor 13 sep (forts.): Styrketräning för rygg och bröst.

Jag hade 30 väldigt bra minutrar med PT-Paul igår. Det kände jag då - och det känner jag nu (träningsvärk, givetvis).

Rygg & Bröst

Aldrig har 30 minuter gett så mycket. Söta PT-Paul med sin svengelska både underhöll och undervisade mig. Jag sa att jag tyckte det var svårt att "connecta" med mina ryggmuskler och att bröstmusklerna var skittrist att träna så det hade jag aldrig gjort (för det har jag i princip aldrig gjort heller. Bara pec-decat lite och kört de obligatoriska övningarna när jag förut körde mycket pump). Före detta Los Angeles-Paul sa "djättebråå, då ska vi gjora lite kuligare såker".

Och det blev kul. Fick nya övningar (eller nya varianter av gamla övningar) till både rygg och bröst. Problemet är bara hur jag ska komma ihåg dem utifrån den lista han skrev igår. Det var ju så mycket nytt liksom!


Rygg:

Seated row (både drag mot midjan men också drag högre upp och med axlarna mer utåt - för att träna olika muskler i ryggen)
High row (en slags rodd i kabelmaskin med rep)
Latsdrag - med smalt grepp och underhandsgrepp
Incline row (ligg på mage på uppåtlutande bänk och "ro" med hantlar)
Bent over row (min gamla vanliga trotjänare)

Bröst:

Hantel fly
Hantel bänk press (görs efter fly:en eftersom den involverar fler muskler som kan hjälpa trötta bröst)
Bänkpress med stång
Push up på medicinboll (en utmaning!!!)
Bröstpress i maskin och pullover i maskin (men det sa jag till Paul var så tråkigt så då sa han att jag skulle köra på den andra istället)

Har du inget liv eller?

Läser några kommentarer som går i stil med "vad du tränar mycket, har du inget liv eller?". Och jag undrar. När är det man "har ett liv"?

När har man ett "liv"?

När man går hem från jobbet för att kolla femtioelva serier på TV? När man shoppar tills man droppar - jämt - för att vara först med det senaste? När man går ut på krogen och dricker drinkar för fem hundra spänn med sina polare utan att komma ihåg det dagen efter. Eller vadå?

Var i allt man gör finns "livet"?

Jag tror att det kan finnas i drinkarna. I TV-serierna. I shoppingen. Men också i träningen. Livet finns där man trivs. Där man har roligt. Där man njuter mest.

Ibland kan det te sig extremt. Javisst. Jag förstår att folk kan tycka att jag är ett pucko som gillar mina kvällsjoggar strax före midnatt. Som gillar att träna på morgonen och på lunchen. Som gärna kör dubbelpass ibland. Lika mycket som att jag förstår att det kanske bara är jag som tycker folk är puckon som gör andra saker som jag inte skulle göra. Men det är ok. Bara man själv har tillräckligt med självinsikt att inse att vi alla är olika. Gillar olika saker. Och har olika liv.

(By the way, ser fram emot min spännande, men futtiga, PT-halvtimma i eftermiddag. Sedan ska jag ut och enligt vissa "ha ett liv" och dricka drinkar. Så det så!)

Tor 13 sep: Spinning till max?

45 min tunga spinningminutrar. 600 kalorier. Och en jäkla reva på strumpbyxan.

45 min åksjuka

Efter gårdagens vilodag då jag slukade Jens Lapidus bok Snabba cash (skitbra) en hummer på Patricia och capirinhas på Ljunggrens (fast de två sistnämna slukade jag inte, de intogs i mer sofistikerad takt), kändes det skönt att idag få närma sig maxpuls igen.

Fast min maxpuls är fortfarande inte helt justerad. Det blev 45 min spinning med Glenn på lunchen och jag kom upp i 92% två gånger. Det var sådär sjukt jobbigt så man både svettas och fryser och mår lite illa, på samma gång som det är fantastiskt och härligt.

Men jag kan inte låta bli att jämföra 92% av max på cykel med 92% när jag springer. 92% av max på cykel är sjukt mycket "värre". Så antingen har jag fel maxpuls inställd, eller så är det som jag läst - att vi har olika maxpuls för olika saker.

Passet var nästan fullt idag - det gör spinningen ännu roligare. För det är coolt hur mycket energi det kan finnas i ett rum fullt med folk som trampar och trampar och svettas och svettas men... ändå liksom inte kommer någon vart.


Och det är skillnad mellan att spinna ett gäng på 10 och ett gäng på 50 personer. Det är som att jämföra att se på friidrott på TV och att själv sitta inne på en stor stadium. Båda är bra men att se det live är bättre. Och obeskrivligt. Stort. Mäktigt. Det är delvis därför det kan vara så jäkla bra på Hötorget.

Skithelvetepassjäklafan

Note to self. Ha inte bråttom med strumpbyxorna efter duschen. Speciellt inte om de har en låg DEN-siffra. Och dra inte mer och mer i ren frustration. Strumpbyxorna går sönder då. Och så står man där och undrar vad i helvete man ska göra nu. Utan extra par strumpbyxor. Och med ett par stövlar, en klänning och ett par kritvita ben som inte tåls att visas utomhus utan strumpbyxor. Och så får man dra på sig de där svarta strumpbyxorna med revan ändå. Och försöka springa till närmsta HM-butik och dölja revan med den stora väskan så gott det går och samtidigt se ut som ett miffo som inte kan gå ordentligt.

Och så kommer man till HM, med eftersvetten rullandes längs ryggraden och revan väl synlig på benet. Och så står man där framför den jättelika väggen med strumpbyxor och på något satt har man lyckats knöla sig längst in i hörnet med den stora väskan för att hitta de sorter som är svarta. Och som har en hög DEN-siffra så jag slipper stå som ett fån med en reva i strumpyxan igen.

Jag såg för övrigt ut som ett fån imorse också. Tog tunnelbanan till gymmet i mina Röhnischbyxor i lycra över mina stövlar med spetsig tå. På det en träningst-shirt, en sjal och min gigantiska väska. Jag kände mig inte speciellt hot och trendig.

Tåhävningar

Grabben är så söt. Han är sjuk och har inte kunnat träna på några dagar, men står här framför TopModel-TV:n och gör tåhävningar så att han ska kunna löpa sina mil på framfoten. Fortsätt du grabben, Top Model är inte över än på ett tag.

Tis 11 sep (forts.): Spinning och sånt

55 minuter på sadeln. Betydligt färre minutrar styrketräning. 750 kcal.

55 min Glenn

Jag var laddad till tusen. Ville köra hårt. Igen. Så jag använde många av Glenns låtar till att stå, stå och stå. För Glenn kör med långa block. Det är grymt skönt. Grymt jobbigt.


Jag satt på samma cykel som igår. Och framför mig satt samma killar som igår. Två latinokillar som inte alls såg ut att höra hemma på cykeln. Men det var kul att de var där. Kul att de liksom kom tillbaka. Men de har nog en del att öva på vad gäller tekniken.

Styrka

Det finns det fler som bör. Kolla tekniken alltså. När jag körde biceps stod jag bakom en tjej som "scwungade" upp 18.5 kilosstången med hela ryggen. Hon körde någon en-repetition-i-taget-variant. Det såg lite skumt ut. Och dessutom lade hon beslag på två stänger samtidigt trots att vi var många i hantelhörnan. Sådant är lite irriterande. Jag hade nämligen gärna velat ha en av de där stängerna...

Jag fick bra kontakt med bicepsen idag. Det var skönt. Men sedan skulle jag köra rygg och då sket sig alltihopa och jag blev sur och gick. Men - inte hem. Jag gick till receptionen och bokade en gratis PT-lektion. Visserligen bara på en halvtimma men ändå. Så nu på torsdag ska jag få lite PT-tips vad gäller rygg- och bröstträning. Yey!

Intressant

Intressant är ordet apropå Expressens scoop om kroppsbyggare som greps på jobbet och Linda Fodor Egelstigs blogg (som just nu toppar listan bland alla Metrobloggare).

Tis 11 sep: Elliptical på lunchen

Körde lite expressträning på lunchen. 30 minuter. 300 kalorier.

Elliptical

Vad det är för skillnad mellan en rotexmaskin och en elliptical fitness-nånting vet jag inte. Men elliptical stod det i alla fall på min lunchträningsmojängen.

Jag upptäckte att SATS Hötorget bara verkar ha 2(!) crosstrainers och en massa rotexar. Men de vanliga rotexarna (från technogym) har ingen kant att lägga IPoden på (de har inte technogyms cyklar heller - vilket är pissdåligt), så det blev den där konstiga Ellipticern.

Min tanke med expresspasset var bara att röra lite på benen. Svettas lite. Och bränna några kalorier. Strävade efter en puls på runt 60-75% av max, vilket kändes bekvämt. Men svettigt var det ändå.

Jag gillar inte att springa till Cascadas remixar utomhus (de är så långa och tråkiga). Men såhär på en konditionsmaskin på gymmet är det perfekt. Låtarna ligger på runt 5 minuter och de ger bra taktslag som man kan kämpa efter att haka på. Superbra! (Då ska man ju ligga något över den intensitet, motstånd, som känns bekvämt så suger det bra i benen sedan)

OLW On the Go

Jag fick med mig några OLW On the go-påsar med nötmixar från gymmet. Ibland kan det vara bra med gratisgrejer.


Nötmixarna kostar runt 15.90 i affären och är sådär. Lite salt och lite tråkig enligt mig (har provat både russin- och fruktmixen).

Efter jobbet...

Efter jobbet ska jag köra spinning. Men bara ett pass idag. Jag ska ge allt jag har! För sedan ska jag hem, lägga mig i soffan och kolla tre timmar Top Model. Jag förstår inte hur jag har kunnat bli så insöad på det.

Var tar kalorierna vägen?

Äta bör man annars dör man. Hittade en intressant faktaruta i heta blaskan Hemmets Journal, men faktan kommer från Fitness Magazine (som i sin tur hittat den någon annanstans):

Mån 10 sep: Tuff spinning

110 minuter spinning. 1300 kalorier. Två pass. Fler lyckorus än jag kan räkna.

Spinning x 2

Pia körde dubbla pass på SATS Hötorget ikväll. Vi var tre cyklister som hakade på. En tant med gigantiska öronskydd. En tjej som såg ut som en "riktig" cyklist eftersom hon hade "riktiga" shorts (sådana där med loggor på). Och så jag.

Jag hade bestämt mig för en tuff eftermiddag. Jag hade laddat med en bandana med döskallar och allt. Fast i början av passet träffade jag trevliga och otroligt vältränade Sofia och då var ju jag också tvungen att vara lite trevlig (jag hoppas jag lyckades Sofia!)... men sedan försökte jag hitta mitt tuffa jag igen.


Det tuffa jag:et är det jag som håller ut alla (de kan vara ganska många) minutrarna som Pia säger ska vara precis under mycket ansträngande. Det jag som kör och kör fastän det gör jäkligt ont i baken efter en och en halv timme på sadeln. Det jag som inte slutar bara för att benen känns lite trötta. Det jag som inte meskör bara för att jag kör två pass. Det jag som kämpar. Som har lite jävlar anamma.

När jag satt där på sadeln och hade som mest ont i rumpan, en timma och tjugofem minuter in i träningen, funderade jag på om det kändes för jävligt eller om det var underbart. Jag kom snabbt fram till att det var underbart. Visst gjorde det ont. Men vilken härlig känsla det är. Mitt motto sedan många år har alltid varit "what doesn't kill you makes you stronger". Och det var precis så det kändes idag.

Men jag ska vara ärlig. Jag har inte precis lust att sätta mig på spinningsadeln i två timmar nu igen. ...men jag skulle kunna tänka mig att sträcka på benen lite och jogga en sväng. Fast just nu är magen så full med nudlar och thaiköttbullar så det skulle nog inte vara en bra idé.

SATS Spinningmusik

Wohoo! Terese meddelar att SATS-instruktörerna får fortsätta med sin egen musik. Yes yes yes!!

Min kärleksförklaring till träningen

Jag är lite irriterad på att folk ska ha så svårt att förstå.

Träning – ett måste?

Det låter som om folk tycker att träning är som att gå till jobbet på en måndag. Ett måste. Ett tvång. Något man egentligen inte vill.

Det kanske är så för gemene man. Men jag håller inte med. Jag tycker att träning är kul. Ja, faktiskt riktigt roligt. Men jag inser ju samtidigt hur löjligt hurtig jag låter när jag försöker förklara det.

Jag minns många blogginlägg jag läste strax före sommaren. Om semester. Från jobb och från träning. Det röstades hit och dit, huruvida man tränade mindre under sommaren eller inte. Själv fick jag kommentarer om att jag var duktig som tränade även under sommaren.

Ja men det är klart, tänkte jag. Nu äntligen har jag mer tid att göra det jag gillar mest – träna! Springa mina favoritstråk i skön sommarvärme eller vara utomhus och bara röra på mig (för man måste ju inte nödvändigtvis springa, hör och häpna).

Jag tror inte jag riktigt kommer lyckas förklara vad jag verkligen tycker i detta blogginlägg. Men just om denna specifika grej tycker jag mycket. Det är bara så synd att jag inte lyckas få ner det i ord. Förklara det bättre.

Att unna sig

Många bloggare har skrivit om fenomenet att unna sig de senaste veckorna. Att det blir så väldigt mycket rabalder när man tackar nej till en kaka och att det egentligen är sanslöst att unna sig saker som är dåliga för kroppen (och att man istället borde unna sig andra saker som en ny hårfärg eller annat).

Lite så är det med min träningssyn. Fast tvärtom. För medan folk ofta tränar för att kunna äta, eller tränar som en slags bakläxa, så tränar jag för att det ger mig energi till alla andra jobbiga saker i vardagen.

Jag har min födelsedag färskt i minnet. Spinningpasset på lunchen var nog höjdpunkten på dagen. Och då var det inte för att instruktören Caroline var jäkligt bra, eller att hon spelade bra musik. Nej det är den känsla jag får av träningen, det lyckorus, den härliga adrenalinkick, som är så beroendeframkallande – och så svår att förklara. Den måste upplevas.

Ny vecka

Det är måndag idag. Skit och piss tycker många. Även jag, ibland. Men jag ser fram emot den här veckan så jäkla mycket. Inte för att det händer något speciellt egentligen. Nej, mest för träningen.

Kvällens dubbla spinningpass ska bli så rent ut sagt jäkla kul och sedan bara fortsätter det, med spinning med styrketräning och med löpning. Jag ser med förväntan fram emot var jag ska lägga in några joggingrundor och när jag ska få till en fartlek.

Veckan som var, veckan som kommer...

Det är smart att föra träningsdagbok. Då ser man vad man gjort bra, och vad man kan jobba mer på.

Veckan som var...

Jag sitter och kikar på veckan som var och mina träningspass. Konstaterar att jag ännu en gång tappar i styrketräning ju längre veckan lider. Återigen blir det min utmaning inför kommande vecka att fortsätta med styrketräningen även efter att halva veckan har gått.

Det blev sju träningspass förra veckan (nio pass med promenader inkluderade), fördelade på fem dagar. Totalt 345 minuter (5.75 timmar). Inte lika bra som veckan innan då jag toppade med 472 träningsminutrar (7.87 timmar).

Anledning till min träningstopp förra veckan var att grabben var bortrest i Sydamerika och jag hade inget bättre för mig än att träna... betyder det att jag måste be grabben om att åka bort på ännu en jobbresa för att jag ska ta tillvara på självdiscplinen?

Det är kul (och hur inspirerande som helst) att så många som nästan 1200 personer har besökt min blogg. Dock visar bloggtoppen på 1675 unika (!!) besökare just nu för denna vecka. Så jag antar att man ska ta all statistik med en nypa salt.

Veckan som kommer...

Asafa Powell har just slagit rekord på 100m (9.74 sek på en GP-gala i Italien) och det ska jag också göra veckan som kommer. Fast inte på 100m. Nej jag ska slå mitt eget personliga rekord i antal träningsminutrar på en vecka. Jag siktar på 500 träningsminuter (promenader räknas inte).

Fokus kommer att ligga på spinning eftersom jag känner lite grann i höften efter de senaste dagarnas jogging. Och så ska jag som vanligt försöka styrketräna lite jämnare.

Bring on the Monday!!

Lör 8 sep: Rida islandshäst och jogg runt Trekanten

Det fanns en tid då jag var i stallet jämt. Idag fick jag en liten minirepris av hur det faktiskt var då. Idag fick jag nämligen (och äntligen!) göra det jag älskar näst mest (efter skidåkning) - rida islandshäst. Och jogga (det får komma på en tredje plats, kanske).

Rida islandshäst

Jag fick en ridtur på islandshäst i födelsedagspresent. Det var nog den bästa present jag kunde ha fått.

För några år sedan var jag i stallet jämt. Mina stackars föräldrar skjutsade mig många timmar i veckan. Ju äldre jag blev, desto större växte sig hästarna. Men - sedan minskade de i mankhöjd igen. Jag fastnade för islandshästar. Nu blev det uteritter, tölt och passgång för hela slanten, snarare än hoppning, trav och galopp.

Jag delade hästintresset med min mamma och när vi bodde uppe i Hälsingland, under mina tonår, var vi ett telefonsamtal iväg från att köpa häst. Ibland funderar jag på hur livet skulle blivit om vi faktiskt köpt den islänning som vi åkte och tittade på så många gånger...

Jag rider inte längre. Men jag har lovat mig själv att när jag minskat mina kilon i vikt - då ska jag ta upp ridningen på nytt.

Hur som helst. Jag fick en ridtur i present, och både mamma och min 17-åriga brorsa (som bara suttit på en häst en gång) hakade på.



Det var en väldigt regnig dag idag, men det slutade jag snart att tänka på. Det var ju så roligt att rida. Och min Hugur var en riktig älskling. Dock en väldigt trög älskling - vilket verkligen märktes efteråt. Det var definitivt bra träning för benen!

Jogg runt Trekanten

Jag har en ätardag idag. Den första på väldigt länge. Om man ska se till riktiga ätardagar alltså. Då man inte behöver räkna kalorier eller ha dåligt samvete eller omsätta saker och ting till hur många minuter man måste träna för att nolla kaloriintaget.

Men jag ville i alla fall ut och jogga lite. Testa benen. Lufta löpardojjorna.

Det blev en tur kring Trekanten i Liljeholmen. En runda som inbjuder till tempojogg eller fartlek. Så blev det också idag.


Jag började med uppvärmning nedför Hornsgatan, upp mot Liljeholmsbron där det stod både polisbil och ambulans på toppen, så förbi Liljeholmstorg och ned mot sjön. Pulsklockan stod på nästan 2 km. Det gick i långsam och behaglig uppvärmningsfart.

Väl vid sjön planade underlaget ut. Och jag satte fart. Kollade pulsklockan med jämna mellanrum och såg att det gick fort. Pulsen låg på 80% av max och jag fortsatte i samma tempo runt sjön. Nästan 2 km.

Farten sänktes igen när jag sprang upp mot Liljeholmstorg och Liljeholmsbron. Uppbådet på toppen av bron var förstärkt med 5 brandbilar, en helikopter och en kustbevakningsbåt.

Men jag sprang på. Min sista utmaning blev uppför Hornsgatan. Det är en lång och seg backe och det gäller att inte ta ut sig i förskott. I 1 km går det uppför. Jag laddade. Efter 500 m ökade jag farten och när jag bara hade 150 m kvar gav jag allt jag hade.

Pulsen ökade. 85%, 87%, 90%, 92% och 94%. Jag kände hur hjärtat trycktes upp i halsen men benen kändes pigga och det var därför jag fortsatte. Uppför backen. Över krönet och... några meter till för att riktigt vara "hemma".

Det är mycket tack vare pulsklockan som jag inte ger upp. De svarta siffrorna driver mig framåt.

Majoriteten av passet sprang jag i zon 4 av 5. Jag kom upp i 94% av max, sprang i 5.87km och brände 543 kalorier.

Sådär, nu kan jag kolla på Cocktail på TV4+ och äta min Lejonet & Björnenglass med smak av äppelkaka. Det är en skön lördagskväll som väntar!

Fre 7 sep: Spinning på födelsedagen

Körde en födelsedagsspinning på lunchen. Och sedan festade jag till det med en lunchtoast från 7-11.

Spinning med Caroline

Det var länge sedan jag körde med Caroline. Det verkar inte spela någon roll om hennes pass går kl 06.30 en måndagsmorgon eller kl 12.00 en fredag. Det är alltid smockfullt. Varenda cykel på SATS Hötorgets spinningsal är upptagen. Det är en otroligt mäktig känsla att köra ett spinningpass tillsammans med runt 50 andra som verkligen ger järnet!


Caroline är härlig. Men väldigt annorlunda jämfört med min andra favorit Pia. Pia är lite tyst och lugn - men hård. Caroline är peppande, pratglad (hon pratar och peppar jämt) - men hård. Olika men ändå lika med andra ord.

Jag gillar båda lika mycket och deras pass är lika fantastiskt benhårt jobbiga. Fast Caroline vinner nog lite över Pia ändå... för hon kom fram efter passet och sa att det var kul att se mig, och att det var härligt att se att jag kämpade hårt. Hon får ett stooort plus för personlighet alltså!

Puls

Körde med pulsklockan igen. Väldigt fascinerande. Det var ett otroligt svettigt pass (det var länge sedan det var såhär svettigt faktiskt) och jag låg högt i puls hela tiden (zon 4 av 5) - men - jag kom aldrig upp nära maxpuls (pulsen mätte 89% av max en kort liten stund men mätte bara 74% i snitt) Däremot hade jag en knasig cykel som antingen gav mig jättelätt motstånd eller väldigt tufft. Den var inte så "finskruvad". Så det var hårt. Trots zon 4-pulsen.


Festligt värre...

Men födelsedagen höll på att gå snett från början. Jag har bråkat med TNT om en leverans som skulle varit här igår (och kommit fram till att de har dålig kundservice, men hey - what else is new?), jag har parkerat på en lastzonsplats (har inte fått någon p-bot än dock) och så är det tomt på kontoret (=ingen att prata med). På lunchen festade jag till det med en toast från 7-11.

Fast det ska bli kul att gå på bio i eftermiddag med mina gymnasiebrorsor. Och sedan göra något med grabben som... är sjuk (typiskt). Men, vad är väl en bal på slottet... (åh vad ljuvligt bitterironisk jag är)

Maxpulsen sjunker...

Idag sjunker min maxpuls med ett slag. Jag fyller år. Ett helt år äldre! Fast... egentligen bara en dag äldre från igår. Så man skulle kunna säga att jag fyller 25 år och 365 dagar.

Billig löpträning?

Jag läser ofta att löpning är en så enkel och billig motionsform.

Min kalkyl

Löparskor: ca 1500kr
Löparbyxor: ca 599kr
Löparjacka (vindjacka): ca 599kr
Stadig sport-bh: ca 549kr
Pulsklocka: ca 3500kr
IPod: ca 1650kr

Totalt=8397kr

Vem sa att löpning var billigt?

Behöver jag allt? Nja. Det beror ju på vad målet med min löpning är. Mitt mål är att komma ut och röra på mig, bränna kalorier och bli bättre.

Skulle jag skippa pulsklockan skulle jag inte veta vilken puls jag låg på. Jag skulle missa värdefull information som hjälper mig att träna effektivare och jag skulle missa viktiga motivationsmoment. Och IPoden gör träningen roligare vilket i sig gör att jag tränar mer. Kläderna är viktiga. Inget snack om saken. Så det finns liksom inget jag kan tumma på. Löpning är inte så jädrans billigt som man kan tro helt enkelt.

Vill man träna billigt kan man ju kliva upp och ner på en stol i vardagsrummet istället. Men glöm inte att investera i en sport-bh. Den är fortfarande viktigt.

Ons 5 sep (forts.): Jogg på kvällen

Fyllde luckan mellan Top Model och So You Think You Can Dance med en joggingtur

Jogging med nya prylar

Jag var trött igår eftermiddag men överlevde ändå tidernas segaste halvmil. Igår kväll hade jag piggnat på mig och fullkomligt flög fram (ja med mina mått räknat alltså) när jag var ute och joggade mellan Top Model och Dansprogrammet på 5:an.

Kanske berodde vingarna på de nya skorna och att jag för en gångs skull riktigt hörde musiken från IPoden tack vare de nya hörlurarna? Eller så var det laxen och vitkålssalladen jag ätit tidigare på kvällen? Förmodligen var det skorna.

Det var skönt att komma ut och känna att segheten var borta. Men satan i gatan vad kallt det var! Jag höll ett högt tempo och låg på runt 80% av max hela tiden. Det kändes bekvämt. Det kändes hållbart. Och det var sjukt kul! Nu vill jag ut och springa igen!!

Brooks löparskor och ett par hörlurar för joggingen

Jag har gjort det igen. Jag har shoppat!

Brooks

Jag har ju varit lite nyfiken på Brooks-dojjorna så jag tog med mig mitt Stadiumkort och mitt 15%-rabattkort och gick till Stadium. Kikade över Brookssortimentet och haffade en säljare eftersom jag har noll koll på deras skor.

Med stor tveksamhet i huvudet (jag är nämligen mycket osäker på Stadiumfolkets löparskoskunskaper...) frågade jag honom vad han tyckte att jag skulle ha för skor. Jag som supinerar. Han blev förvånad och sa att jag är den andra kunden under hans fyra år på Stadium som har ett sådant knasigt löpsteg. Ändå fanns en pronationssko med bland de skor han rekommenderade... (kunde inte låta bli att sucka inombords).

Stadiumsäljaren visade även på ett par Brooksskor för ett neutralt löpsteg (det finns nämligen inga supinationsskor) som hade ett jäkligt bra pris (899kr - 15% rabatt) och som kändes ganska lätta trots bra stötdämpning. De satt bra på foten och... rätt vad det var så hade jag köpt dem.

Bra deal?

Skornas totalpris landade på 700-nånting. Och då fick jag även en funktionströja på köpet. Så jag är nöjd. Brooksskorna kommer inte att bli mina trogna följeslagare, utan jag ser dem mer som ett komplement till andra löparskor som jag också vill ha. Eftersom jag har en tendens till att slita ut skor fort så kan det vara bra med flera. Ombyte förnöjer dessutom.


Grabben tycker dock att det är lite för mycket med de +20 par skor som står i hallen. Men jag förstår ingenting. Jag avänder dem ju alla. Menar han att det är trångt eller?

Hörlurar för löpare

Jag kan inte springa med de standardhörlurar som följer med IPods och andra musikmanicker. Det går inte. De sitter inte fast i örat. Så antingen måste jag trycka in dem var tionde steg, eller så måste jag ha volymen så högt det går men då hör jag ändå inte så bra.

Istället brukar jag springa med hörlurar som också har en hake bakom örat. De senaste tappade jag bort i somras. Igår köpte jag nya. De är skitbra - kommer från Philips och kostar 299kr. De sitter stadigt i örat och håller absolut för intervaller. Jag var ute på en löprunda igår kväll och behövde inte trycka in hörlurarna i örat en enda gång. Jag kunde istället fokusera på min löpning.

Ons 5 sep: Sega 5km på löpband

Note to self: försök att sova gott på natten innan du ska träna.

Trött

Jag lär mig aldrig. Det är sällan jag kommer i säng före midnatt. Ja, inte före klockan 2 heller. Det är dumt. För det är väldigt svårt att vakna tidigt nästa morgon då. Och väldigt svårt att träna riktigt bra.

Så det var en trött jag som gick till jobbet idag. En trött jag som också gick hem från jobbet ganska tidigt, via gymmet.

Löpband

Jag hade som mål att springa fem kilometer på löpbandet. Och jag sa till mig själv att det fick gå hur fort - eller långsamt - det ville. För jag kände redan från början att det inte var ett par pigga ben som stod där på löpbandet på SATS Hötorget.

Det var segt. Jäkligt segt. Jag försökte dela upp passet i meter och kilometer istället för tid. Till exempel värmde jag upp i 0.5km, sedan långsam jogg i 0.5km, tempojogg i 1km, långsamt i 0.5km, backe i 0.5km och så vidare. Det fick tiden - och sträckan - att gå lite snabbare.

Efter 3km tänkte jag nästan sluta. Då hade jag inte kommit mycket mer än halvvägs men det kändes som om jag stått på det där långsamma löpbandet i evigheter. Sedan kom mitt envisa jag fram och försökte övertala mitt lata jag att göra det jag bestämt mig för att göra: att springa de där jäkla 5 kilometrarna. Och jag drog mig till minnes en bit ur en artikel av Anders Szalkai (han är värdelös på att sitta i TV och prata den där Anders, men ibland skriver han ganska okej faktiskt):


Mitt mantra blev således att löpning handlar om att kämpa. Och till sist gick jag i mål. På 5km blankt. Man känner sig ganska nöjd då faktiskt. När man har haft ett riktigt segt träningspass men liksom fullföljt det ändå. Trots att det bara handlade om futtiga 5 kilometrar.

Hogengård of Sweden

Är som vanligt på jakt efter bra träningskläder...

Hogengård of Sweden

I Runner's World hittade jag en annons för Hogengård. Men eftersom jag aldrig hört om dem förut bläddrade jag vidare.


Men stopp ett tag... vad stod det egentligen i annonsen? 10% rabatt på sport-bh och bäst i test i Friskispressen. På ett litet ögonblick blev Hogengård of Sweden plötsligt intressant.

Jag tror faktiskt att jag ska beställa en sport-bh härifrån. Och anger jag koden RW07 får jag ju faktiskt 10% rabatt...

Om ni köpt från Hogengard förut, och tycker bra eller dåligt om dem - hojta till så vet jag vad jag ger mig in på!

Satsa på SATS?

SATS dalar.


Satsa på SATS?

SATS står inte så högt i kurs hos mig just nu. I mina ögon har gymkedjan gått från att vara en rolig och fräsch uppstickare till en klumpig kloss som inte ser sina medlemmar.

Anledningarna? Ja, de är några stycken.

Först och främst har vi det här med PT-timmarna. De måste betalas på ett bräde. Obevekligen. Om man som jag vill inleda ett längre PT-samarbete och kanske köpa 30 eller 50 stycken på en gång är det ganska många tusenlappar jag måste plocka fram bara sådär. Dumt!

För det andra är det spinningmusiken. Här försvann mycket av instruktörernas individuella gnista och den personlighet som behövs i en organisation där allt ser likadant ut. Det var väldigt många som klagade efter passet idag, till alla möjliga SATS-anställda. Det är bra. För SATS senaste projekt, att inte låta instruktörerna välja musik själva, är nog den stelaste idé jag varit med om. Jag kan förstå att man inte vill ha instruktörer som laddar ner musik hit och dit, men jag är övetygad om att det kunde lösts på ett annat sätt.

SATS har blivit stelt. För stort. Man tar sig själv för givet. Och just det gör SATS mindre attraktivt i mina ögon.

World Class

Ironiskt nog bor jag precis bredvid ett World Class-gym. Jag har varit där och provtränat (och sedan jagade en säljare mig i flera veckor eftersom han tyckte att jag skulle köpa ett träningskort). Haken är att World Class inte finns på så många ställen. Det är just detta som är SATS stora fördel. Tyvärr (fast ändå inte liksom...).

Tis 4 sep (forts.): Eftermiddag på gymmet

Träningsglädje är som att rida på en våg. Det ger en bra flyt.

Eftermiddagspasset

Det blev träning även efter jobbet idag. Precis som planerat. Det var kanske dumt att köra spinning igen men jag tycker att Glenn är bra och ville liksom inte missa chansen. Dessutom stod det triceps, bröst och mage på schemat. Och då måste man ju till gymmet i vilket fall som helst.

Det är tur att jag rider på en våg av träningsglädje. För just nu är det ruskigt kul att träna. Så pass kul att jag nu - efter två spinningpass, lite styrketräning och en inofficiell promenad på några kilometrar, skulle kunna tänka mig att gå ut och jogga lite. Men jag ska nog akta mig lite, och inte låta entusiasmen gå överstyr...

Styrketräning

Jag gillar tricepsträning. Av samma anledning som jag gillar bicepsträning. Men också för att jag verkligen, verkligen, behöver träna upp mina tricepsmuskler.

Min favorittricepsövning är push downs. Helst med rak stång. Det är då jag får mest kontakt med muskeln. Rep och andra stänger funkar inte lika bra. Kick backs är en annan favorit som jag också tycker tar bra i mitt kära gäddhä... nä, jag menar ju triceps.


Bröstträningen skriver jag inte så mycket om. Den var för tråkig. Men magträningen var roligare. Det tar nästan alltid bra! Nu går jag bara och väntar på att få en snygg mage. Sexpack hitåt tack!

Spinningen...

Jag hade höga förväntningar på Glenn. Han var ju SÅ bra förra gången. Men... det var inte hans dag idag. Jag gissar att det hade med SATS obligatoriska musik att göra. För han verkade inte alls glad över det. Och det märktes!

Skivorna var lite rispiga så två av låtarna försvann på slutet vilket gjorde att delar av blocken också slutade lite abrupt. Och han bad om ursäkt för låtarna och det kändes som om han mest ville snabba på med passet och få det överstökat.

Tyvärr försvann lite av glädjen och optimismen som en instruktör bör förvalta och förmedla och jag tycker det är riktigt, riktigt synd om det är så konsekvenserna av SATS nya fåniga musikcentraliseringsidé kommer att vara. Jag tycker inte alls att det är instruktörernas fel att de tappar gnistam - det är helt och hållet SATS fel. Så jag kommer fortsätta att ha Glenn som en av mina favoritinstruktörer - speciellt eftersom han kör så mycket stående. Det är grymt!!

Upptakt

Regnet står som spön i backen utanför fönstret. Men jag har bara 100m till gymmet från jobbet. Om en timme ska jag dit. Jag längtar. Jag är knäpp!

Cooper Test

Är du vältränad?

Vältränad?

Var går gränsen för vältränad? När du har stl28 i jeans. Eller när du kan springa en mil?

Men visst går folk runt i storlek 28 utan att sätta en enda fot i en träningsdojja. Och visst finns det folk som motionerar ofta, men som ändå aldrig skulle tänka tanken på att springa längre än fem kilometer.

Vad är din definition på att vara vältränad?

Cooper Test

Ett vanligt verktyg för att mäta "vältränighet" är Cooper Test. Ett test som jag aldrig gjort, men som jag gärna vill göra.

Testet går ut på att man springer så snabbt man kan i 12 minuter. Hur vältränad du är, beror på hur långt du springer (man rekommenderas att springa på löpbana för att mäta streckan och uppnå ett rå "rätt" resultat som möjligt).


Jag tycker inte att Coopers Test är särskilt bra. Det tar ju bara hänsyn till löpning... men det kan ju funka som en rolig grej och som ett mått på framsteg om inte annat.

Tis 4 sep: Morgonspinning - en mental makeover!

Efter min lugna lilla vilodag igår var jag full av energi imorse. Det var nästan (men bara nästan) lätt att gå upp!

Igår

Det var skönt och lite konstigt med en lugn dag igår. Det var ju måndag. Och måndagar brukar innebära fullt ös medvetslös på gymmet. Men jag var bara där och körde lite styrketräning... fast sedan, på kvällen efter Top Model och CSI, gick jag ut på en liten kvällsrunda. 5km. Var ju tvungen att lufta benen lite...

Imorse

Det är aldrig lätt att gå upp på morgonen för att morgonträna. Men vissa dagar är lite mindre svåra än andra. Imorse gick det rätt ok.

Fast... jag höll på att göra en Sanna Kallur. Jag höll på att missa träningen med bara några ynka få minuter. För när jag kom fram till T-banan stod det att nästa tåg gick först om sju minuter. Sju minuter! Det är ju en evighet på morgonen när man har bråttom och passet börjar om en kvart. Väl på gymmet var det kö för att komma in och någon stod och bråkade med receptionisten för att hon inte fick plats på ett yogapass.

Mental Makeover

Det var Terese som körde imorse. Jag tror hon bor på gymmet - i hemlighet. För när jag var på SATS Hötorget igår så hade hon Body Pumppasset och ikväll sa hon att hon också skulle vara på gymmet...

Passet var hur bra som helst trots att hon körde med de obligatoriska SATS-skivorna. Men jag kan inte låta bli att fundera på vad som skulle hända om en instruktör skulle försova sig. Det är ju inte som om man kan ringa och förvarna om det...

Det är ganska mycket jag hinner fundera på under passets gång. Jag kom till exempel också på att ett morgonspinningpass (eller morgonträning i allmänhet) är som en makeover. Fast en mental sådan.

För man sussar ju ganska skönt på sin kudde tills klockan ringer så där ociviliserat tidigt. Långsamt, långsamt vaknar man till liv fast man liksom inte riktigt vill. Och det är mörkt och kallt ute. Och man är seg och släpig och inte alls sugen på att sitta på en hård sadel och svettas och vara pigg och vaken. Motvilligt, motvilligt tar man sig till gymmet. Men där, någonstans på vägen, så händer något. Det börjar vända. Långsamt, men säkert. Och sedan på passet, ja då är det som om hela kroppen gör en tväromvändning och blir alldeles full av liv och glöd och man kör för glatta livet och tackar sin envishet för att man faktiskt gick upp och ångrar det inte alls för allt i livet. Till sist, efter passet när man är skönt trött och lycklig, ja... då känns det som om man har genomgått en mental makeover.

Före- och efterbilder från morgonens mentala makeover (dvs morgonträning)

Dagen

Nu är jag på jobbet. Käkar en rätt ok 7-11-frukost och har hängt upp mina träningskläder för att torka i en avskild vrå här på kontoret. Väskan är fortfarande full dock - med en ny laddning kläder inför kvällens spinningpass. Vem sa att träningsdagen var över?

Mån 3 sep: Sexy back!

Det kändes konstigt att gå till gymmet utan att konditionsträna.

Styrketräning

Det var "bara" styrketräning som stod på schemat idag. Det kändes lite konstigt att gå till gymmet och inte psyka upp sig för konditionsträning. Istället skulle det bli styrketräning för hela slanten: biceps och min mardrömsmuskelgrupp ryggen. Jag tycker nämligen att det är både svårt och tråkigt att träna rygg.

Biceps

Bicepsträning innebär egentligen inga konstigheter. Det är ganska rättframt. Och det är därför jag gillar det. Men på gymmet idag, bland taniga latinokillar som körde bicepscurls i grupp och en medelålders man som bicepscurlade en alldeles för tung stång så att hela ryggen gungade, stod jag och försökte få en lite bättre kontakt med mina bicepsmuskler utan att det gick särskilt bra. Jag körde mina 6-8 reps... och sedan tog det liksom slut. Det gick bara inte att få upp stången. Men samtidigt kände jag inte att det var jobbigt i själva muskeln. Knepigt!

Rygg

Ryggen har aldrig tillhört mina favoritmuskelgrupp att träna. Jag tycker att det är rätt ut sagt skittrist. Men idag var det roligt - särskilt på slutet. För då, äntligen, kände jag att något hände. Jag blev trött! Jag körde en del rodd, en del latsdrag, sedan liggande rygglyft i mängder och till sist ryggresningar på en sådan där "stågrej".

Vitkål

Nu sitter jag hemma i soffan och känner mig rätt så duktig. Styrketräningen har gått bra, och jag har precis ätit en hälsotallrik á la min mormor. Min mormor har nämligen dille på en speciell vitkålssallad: riven vitkål (riv den med osthyvel direkt i tallriken) med några droppar balsamvinäger och rikligt med citronpeppar. Det är hur gott som helst!

Vitkålssalladen, tillsammans med tonfisk, keso och kikärtor gör att jag just nu känner mig lite extra nyttig (grabben sitter däremot bredvid och äter korv stroganoff, fast den ser också rätt så god ut...).

Asics Vs Resten....

Igår konstaterades det att jag måste köpa nya löpardojjor.

Asics Vs Resten

Det bär mig lite emot att kolla på andra löpardojjsmärken än Asics. Det känns liksom som om det är Asics som är favoritmärket om löparna själv får välja. Jag antar att Asics är det självklara valet av en anledning.

Men... det finns ändå en viss tjusning med att byta märke. Med att byta skomodell. För man vet ju aldrig, kanske hittar jag en toppensko som jag inte visste om att den fanns.


Så, jag kikar lite på både Brooks och Nike och kanske lite New Balance (och kanske Adidas och Puma...). Funderar på att vänsterprassla lite. Att stoppa mina Asics i garderoben ett tag.


Det enda jag behöver är en sko som är neutral (alltså inget pronationsstöd - helst tvärtom) och som har mycket stötdämpning men som ändå är nästan fjärderlätt (ju tyngre skon är - desto mer måste man dra runt på i varje löpsteg - desto tyngre blir det - desto tröttare blir du - desto långsammare går det... ja du förstår säkert själv. Det blir lätt några ton man drar runt med på en vanlig löparrunda). Och en sko som har mycket löpglädje såklart!

(Kommentarer om löparskomärken, löparskomodeller och andra löpardojjstips mottages tacksamt!)

Intensivt = Bättre form

Tidningen IForm bekräftar ännu en gång vad många liknande tidningar rapporterat om den senaste tiden:

Kommande vecka...

Jag älskar listor och jag älskar planering. Därför är söndagskvällen, med almanackan och SATS-schemat framför mig, helgens höjdpunkt (ok nästan, fredagskvällen är inte heller så dum).


Nästa vecka

Jag ser tillbaka på förra veckan och inser tydligt att något fattas. Var tog styrketräningen vägen?

Det finns mycket träning jag vill klämma in men så lite tid. Jag vill ha mer än sju dagar i veckan! Men jag fortsätter att fokusera på spinning, löpning och styrketräning. Box och dans och annat kul får vänta lite...

Jag ska försöka köra högintensiva pass och gärna några dagar med två pass om dagen, precis som förut. Och så lite vila förstås. Som imorgon. Då ska jag låta benen vila efter dagens långpass... fast, jag har ju tänkt att köra lite biceps och rygg på gymmet istället...

Jag har lagt in allt jag ätit på VK i tre dagar nu. Det funkar rätt så bra. Jag har fått en kaloritilldelning på 1400 kalorier men jag skulle hellre vilja äta 1800 kalorier per dag. Jag tror att det är bättre för mig och min träningsdos. Hitills har jag landat på mellan 1500-1800 kalorier - efter träning (förutom idag då dagens kaloriantal blev 120 efter träning...). Målet för nästa vecka får bli att äta 1800 kcal innan träning.

Over The Hills And Far Away

Under de sista kilometrarna av dagens långjogg var det en låt som snurrade runt, runt i mitt huvud: Gary Moores Over the hills and far away. För det var lite så det kändes - att vi hade jäkligt lång hem och en massa backar kvar (Tranebergsbron, Västerbron, Hornsgatan upp...). Men - jag klarade det! Låten är bra, men videon får man tycka vad man vill om...

Sön 2 sep: 18km söndagsjogg

Det långpass jag längtade efter imorse blev verklighet efter de sista VM-timmarnas snöpliga svenska slut.

Långjogg

Jag visste inte riktigt var jag ville springa idag. Jag hade lite funderingar på Djurgården och runt Hammarby Sjöstad men var mer sugen på Alvik. Här har jag nämligen hört att det ska finnas en lång och fin strandpromenad. Så jag drog med mig grabben och chansade lite. Vi visste ju inte riktigt var vi skulle...

Det blev 18 km till slut. En runda som räckte hela eftermiddagen. Och visst hittade vi till både Alvik och Äppelviken och en massa ställen därimellan.

Jag är som vanligt fascinerad över att man kan hitta skogsstigar mitt i Stockholm. För även om vi började rundan med att springa förbi tätbefolkade Street på Söder, välkända Västerbron och övertrafikerade Tranebergsbron mot Alvik, så blev det både tyst och lugnt och tomt så snart vi kom ner till vattnet.

Det är 18 bra kilometrar jag lade under fötterna idag. Fokus låg så långt borta från tid och tempo man kan komma. Istället ville jag bara vänja kroppen vid att vara ute länge. Den slutgiltiga tiden hamnade en bra bit över två timmar. Men då ingick ganska många inslag av gång, två stopp för att köpa sportdryck, ett korvstopp för grabben och lite väntan under ett träd på att ett regnmoln skulle dra förbi. Vi hade en ovanligt trevlig söndagseftermiddag med andra ord (och att jag dessutom brände mer än 1500 kcalorier på kuppen, ja det är en bonus jag är glad över),


När vi kom hem var jag till och med duktig och stretchade ut benen. Det behövdes! Man blir ganska stel efter lång men långsam jogging.

Just nu längtar jag efter...

God morgon Sverige!

Just nu längtar jag efter...

Jag sitter här, 09.51 på en söndagsmorgon, och längtar efter en långjogg. Det får nog bli en sådan idag! Långjoggar passar liksom in på en riktigt bra söndag (i mitt psyke funkar gymmet inte alls på en söndag).

Vad tränar ni på en söndag?

Heldag på stan

Det blev en heldag på stan med lite lateral thigh trainer och lite halvmara.

Lateral Thigh Trainer

Jag har suktat efter en lateral thigh trainer sedan jag såg den på TV-shop i somras. Men efter att ha testat en liknande variant på InterSport är jag tillfreds med att ha ändrat åsikt. Jag vill inte ha en längre. Den på InterSport var helkass. Visserligen kostade den 750kr jämfört med 1200kr på TV-shop. Men ändå.

Modellen var stabil men det tyngsta läget var inte alls så tungt som jag hade hoppats och själva rörelsecykeln kändes lite hackig. Det var väldigt stor skillnad mellan denna hemmamaskin och de skridskomaskiner som finns på SATS.

Både jag och grabben testade manicken ett tag där i skyltfönstret (det var ju där den stod). Men vi var båda överens om att vi istället skulle kunna gå upp och ned för en stol för att åstadkomma i stort sett samma effekt. Så det blir ingen lateral thigh trainer för mig.

St Eriksloppet

På eftermiddagen var det dags för halvmara. Det var lite småskönt att stå på bästa åskådarplats detta år. Det var småkallt och lite blåsigt men tusentals tappra löpare kämpade de 21 kilometrarna in i mål. Det var härligt att se!

Vi såg en blek Kanadensare susa förbi redan från början och ta ledningen. En ledning han höll bekvämt ända in i mål på 1 tim 8 min och 38 sek. Den vinnande tjejen sprang in i mål på 1 tim 14 min och 51 sek.


En riktig mara bjuds det på just nu (klockan har precis slagit midnatt). Från VM i Osaka. Ni sitter väl bänkade?