4 juli: 120 min gym!

Min utmaningsvecka fortsätter...

60 min BodyPump

Jag började dagens träningsdos med en timma bodypump. Passet började redan kl 17.30 så det blev väldigt tidig träning för att vara mig!

Det var evigheter sedan jag var på ett bodypumppass så jag kom inte riktigt ihåg vilka vikter jag brukar köra på. Att ledaren spelade låten där vi tränar axlar två gånger eftersom skivan ballade ur halvvägs igenom, gjorde att det blev extra tufft just på den sekvensen. Det känner jag av redan nu...

Hur ledaren är och ser ut är viktigt för mig. Jag må vara fåfäng men jag blir peppad av en bra ledare (med gott humör och profesionell inställning) som ser sunt tränad ut och har bra kläder. Dagens instruktör gjorde inte ett vidare bra intryck. Kläderna var inte speciellt profesionella och hon hade lika gärna kunnat stega rakt ut från 80-talet.

60 min CrossTrainer

Direkt efter bodypumpen hoppade jag på en crosstrainermaskin. Jag började på intensitet 9 och ökade ett snäpp för varje 3 minuter. När jag kommit upp till 20 vände jag och började räkna ner igen. Att "sysselsätta" sig med något på en konditionsmaskin (även om det bara har att göra med att ändra intensitet) gör att tiden går mycket fortare!

Jag blir alltid lika förundrad över hur mycket man kan svettas och hur många kalorier man kan bränna på en crosstrainer. Det är sanslöst!

1300 kcal

Dagens träningsdos innebar att jag tränade bort 1300 kcal (enligt Viktklubben). Jag tar dock dessa siffror med en nypa salt. Känner mig dock helnöjd med att ha tränat väck åtminstone 1000 kcal!

3 juli: 100min jogg

Jag rivstartade min tusenkaloriutmaning med 100 min jogging!

100 min jogg - mer än 1000 kalorier förbrukade!

Idag tränade jag tresiffrigt. Om man ser till tiden... men fyrsiffrigt om man ser till kaloriförbrukningen!

100 min jogg förbränner mellan 1100-1500 kcal beroende på nivå (mellan lätt till medeltuff ansträngningsnivå). Härligt! Jag riktigt kände hur fettet osade bort på höfterna. Fast sedan kom jag på att det nog bara var för att det var lite slitsamt i längden att jogga som det kändes så...

Enligt lopning.se mätte rundan 1.5 mil (Årstaviken runt samt Riddarfjärden runt) och det kan kanske stämma.

Det känns ju inte jättelångt såhär i efterhand så... jag för väl se till att träna lite bättre.
(Har ni hört den förut?)

Tusenkaloriutmaning

Jag har antagit en utmaning!

1000 kcal per dag!

Varje dag i en vecka har jag som mål att motionera bort 1000 kalorier. Vid första anblicken verkar det oändligt mycket. Och visst kan jag hålla med. Det ÄR mycket. För mycket för att orka hålla den ambitionen jämt. Men denna vecka ska jag vara envis och jaga bort totalt 7000 kalorier!

Aktivitet?

Jag har smygkikat lite på kaloriförbrukningen och vet att 90 min lätt jogg jagar bort nästan 1000 kcal eller att 1 timmas rask promenad och 1 timmas jogg sammantaget också gör det. No biggie, eller?

Galet Gott

Min smoothiehysteri går i vågor. Visst smakar de alltid underbart friskt, men det är förbannat jobbigt att göra rent alla grejer.

Godaste Smoothien

Vilken som är den absolut godaste smoothien vet jag inte.

Men jag har en väldigt enkel favorit:
mixa 1-2 bananer, några jordgubbar och lite Valio Sommarbär (jag använder Electrolux Ice Crush).

Resultatet är underbart. Jag kan fördricka mig på just denna smoothie!

Haken? Att rengöra ice crushen. Ok ok SÅ jobbigt är det inte - egentligen. Fast på morgonen känns det så!

29 juni: Puckat!

Ibland är jag så puckad att jag förvånar mig själv!

Man ska inte ha så bråttom...

Jag hade tänkt träna på kvällen. Jag hade lite bråttom för innan träningen ville jag förbi en bekant med ett ärende.

I hallen stod många skor. Och många löpardojjor. Väldigt många svarta löpardojjor. Och de ser ju för sjutton likadana ut!

Jag sätter alltid på mig högerskon först. Och medan jag satte i foten tänkte jag för mig själv:

- Tänk på att sätta på dig rätt skor nu!

Och nog var den första skon min sko. Men vänsterfoten, ja där bidde det en annan...

Jag är inte så pass korkad att jag sätter på mig en vit löparsko och en svart. Nej, pojkvännen råkar ha exakt likadana (dessa skor har blivit förärade ett helt eget kapitel i denna blogg) - dock några storlekar större. Men det tänkte ju inte jag på... förrän jag hunnit iväg några kilometer...

Olika skor ger inte optimala förutsättningar...

Jag lyckades jogga från Södersjukhuset runt Danvikstull och sedan tillbaks via Vikingterminalen till Södermälarstrand. Men där tog det slut. Det var för omaka. Jag var tvungen att lyfta vänsterfoten mer än högerfoten och vartannat steg var ett snubbel...

Egentligen var det rätt komiskt. Och korkat. Det är nog bäst att jag inte berättar det för någon...

Lättfotade löpare...

Det känns som att jag tränar och tränar och tränar. Men inte fasen springer jag snabbare för det. Ibland blir jag så arg och frustrerad på allt och alla som tränar mindre - och springer snabbare än mig...

Lättfotade löpare lubbar snabbare

...men det är inte så konstigt att de springer snabbare. Förmodligen väger de också mindre!!

Tidningen I Form skrev på 90-talet att för varje kilo du minskar i vikt, så minskar också din miltid med ungefär 1 minut. På diskussionsforumet puls.se är de flesta övertygade om att 1/2 minut är rimligt.

Det betyder alltså att 58 minuter på milen idag betyder 48 minuter om jag så bara går ner 20 kilo!

Åh vad jag blir frustrerad på orättvisor!

27 juni: Rullbandstristess

Min höga ambitionsnivå förde mig till gymets rullband ännu en dag. Planen var att spendera ett längre pass på den rullande mattan. Men fy fasiken vad trist det var!

Tungt och långt - var planen

Hela dagen hade jag gått och längtat till ett tungt och långt pass. Jag såg framför mig hur jag svävade fram på rullbandet och sprang kilometer efter kilometer i ett lagomt tempo. I mina drömmar var det inte tråkigt. Nej det var en lätt resa som tog mig genom TV-program såsom Brasilien vs Ghana, Stilpoliserna, Room Service och Biggest Loser. Inte ens reklamen kunde jaga undan min vilja.

Tji fick jag.

Viljan till att springa långt ifrågasattes redan efter lunch. Jag var för hungrig. Knaprade lite sallad redan klockan två och försökte avnjuta en ljummen proteindrink klockan fyra. Mellanlandade här hemma efter jobbet trots att jag tänkt åka direkt till träningen. Jag var störthungrig.

Det var kvavt ute. Och mer kvavt inne.

Jäkla skit-piss!

De första 10 minutrarna gick bra. Sprang på 6min/km-fart. Sedan blev det tråkigt - och jag la av.

Hallå? Hur tänker jag?

Jag blev arg på mig själv för att jag slutade springa, men min kropp ville inte lyda mitt sinne och jag tog inga fler löpsteg. Frustrerad med mig själv fortsatte jag att gå. Jag hade ju gett mig sjutton på att detta skulle bli ett långt pass.¨

Det blev 130 minutrar på löpbandet. För det mesta i en hastighet på 6.5km/h och 3% backe. Jag brände nästan 800 kcal men kom bara 13 kilometer. Det är inte alls imponerande.

26 juni: Intervall & Fotbolls-TV

En av anledningarna till att jag gillar Sats Zenith är att man kan kolla på TV samtidigt som man tränar. Smart tycker jag, även om jag skulle föredra att ratta in min egen kanal (som på gymet jag tränade på i Toronto och Dublin) istället för att samsas med alla andra...

Höghastighetsintervall

När jag körde mina förra intervaller tyckte min inofficiella tränare att det borde vara större skillnad mellan mina intervaller och vilopauserna.

Jag tog kritiken till mig. Denna gång vilade jag på 9km/h och inledde med två minuter på 12km/h. Sedan en minut på 13km/h, en och en halv minut på 13km/h. En minut på 13km/h och 13.5km/h och en minut på 13.5km/h och 14km/h och till sist en minut på 14km/h.

Mitt överambitiösa mål var att hålla på i en timma. Efter en halvtimme var jag trött, väldigt trött. Så jag avslutade med att gå i 10 minuter och sedan gick jag och försökte få snygga armar genom att träna mina biceps och triceps...

Min inofficiella tränare tycker inte att jag behöver gå över 14km/h på intervallträningen förklarade han då jag stolt berättade om mina prestationer på löpbandet. Han ser helst att jag springer längre intervaller på 12 och 13km/h.

Ajaj kapten, tänkte jag.

Underhållning

I vanliga fall springer jag med musik. Men på gym blir det lätt tråkigt. Jag behöver något omväxlande att vila ögonen på och det krävs mer än snygga grabbars vältränade ben.

Ett bra TV-program funkar till exempel. Ikväll var det spännande - Italien mötte Australien i en åttondelsfinal som jag hade sett fram emot hela dagen. Snygga fotbollsspelares vältränade ben duger alltså som underhållning!

(Matchen slutade 1-0 till Italien efter att Italien fått en straff 10 sekunder före matchen skulle blåsts av. Snacka om surt för Australien!)

23 juni: Galen midsommarträning

Vem sa att midsommar bara var till för aktiviteter såsom ölhävning och dans kring midsommarstång? Nej, midsommarafton duger lika bra till mer ansträngande aktiviteter!

Midsommarafton

Det blev ett lugnt midsommarfirande denna gång. Största delen av dagen spenderades på en båt i en vikt med vatten så försommarljummet att jag badade i ganska många minutrar!

Vid hemkomsten hade all energi försvunnit men jag tog mig i kragen och snörde på mig joggingdojjorna.

Ska här ätas (och det ska det ju! Vadå? Det är ju för fasen midsommar!) - så måste här springas!

Det blev ingen kort runda. Det blev 72-minutraren! Fast denna gång kapade jag tiden till att bli 66 minuter.

72-minutraren

72-minutraren går i blandad terräng. Första halvkilometern går i ett spår i Lidngöloppsstil och sedan en kilometer på cykelbana. Sedan följer ytterligare några kilometer i kuperad skogsterräng med fin havsutsikt och en sandstrand att längta till. Men den är snabbt förbisprungen. Snart smalnar det av och underlaget förvandlas till en bred stig med diverse stenar och rötter att hålla koll på. Det går uppför och nedför. Efter 25 minuter öppnar sig världen och framför oss breder en vinglande grusväg ut sig. En grusväg som känns olidligt lång och som innehåller två jobbiga backar. Här möter vi två cyklister som måste tro att vi är spritt språngandes galna! Till slut tar vi av från grusvägen och vi följer en slinga i skogen som går längs en golfbana. Fint och mysigt att springa i skogen även om man är ordentligt trött såhär på sluttampen. Rundan avslutas med en spurt förbi golfhuset, som idag på midsommarafton är ödsligt tomt.

Det är skönt att svettas lite på självaste midsommarafton och det gör att den goda färskpotatisen och de röda jordgubbarna smakar ännu lite bättre!

22 juni: Lidingöloppet mitt i natten

I takt med att frustrationen över att inte ha kunnat träna ökat, har ryggen känts bättre - äntligen kan jag träna!

20.49 pm

Ikväll - 20.49pm - slog rastlösheten till. Klockan var för sent för att göra något "riktigt" och för tidigt för att inte göra någonting alls.

Jag har länge velat provspringa Lidingöloppsbanan. Och med en bil till förfogande stod det mig mer eller mindre fritt att göra vad jag ville, ja, inom vissa gränser då. Betänketiden var inte lång. 3 sekunder var det enda som behövdes, och knappt det. Jag ville ut och springa! Sagt och gjort. Jag och min ledstjärna som redan sprungit Lidingöloppet några gånger satte oss i bilen, körde genom stan och parkerade i ensam majestät på det store gräsfältet.

- Här brukar det vara fullt med folk och en massa poliser, sade min ledstjärna.

Men denna kväll syntes det inte till en enda människa. Inga polissirener heller. Dock sköntjes några majstänger som väntade på att bli resta och dansade omkring. Men ännu härskade lugnet.

Banan

Jag vet absolut ingenting om Lidingöloppsbanan, annat än att den går i backig terräng. Abborrbacken hade jag aldrig hört talas om, förrän ikväll nar jag var mitt i den.
Banan är fin. Den påminner lite om den terräng jag springer i ute i Erstavik (Nacka). Det är kuperat, visst, men såhär i efterhand kommer jag bara ihåg två backar... men de mindre backarna kräver både kraft och energi och jag tog mig runt på över timmen. Ganska mycket över timmen. Inte speciellt imponerande alltså!

Det riktiga loppet

Jag funderar på att anmäla mig till loppet, men jag vet inte vilket. Jag står och väger mellan tjejloppet på 10km eller halva Lidingöloppet (15km)... om jag anmäler mig krävs det dock ett flertal besök till, och träningstillfällen, på banan!

Himmelskt gott!

Det är underbart när man äter något som riktigt smälter i munnen. Och då menar jag inte choklad...

Favoritmellanmål

Jag är en sucker för keso, jordgubbar och Valio sommarbär. Jag brukar inte nödvändigtvis blanda dessa livsmedel, men idag gjorde jag det och oj oj så gott det var!!

Ett mellanmål med 2.5dl yoghurt, 1dl keso och 0.5dl jordgubbar ger enligt www.viktklubb.se 291 kalorier och fördelar sig såhär:

(Det gula fältet visar energin som kommer från protein, det rosa fältet visar energin som kommer från fett och det blå fältet visar på energin som kommer från kolhydrater)

19 juni: Midnattsloppet - inspektion av banan

Med min onda rygg och nacke kändes hårdträning inte speciellt lockande... men 20.49 kom jag på att jag ville promenera Midnattsloppsbanan istället!

Midnattsloppet - 1 mil

Sagt och gjort, vi snörde på oss skorna och begav oss ut!

Banan är rak och enkel i början men blir sedan snirklig så på vissa platser villade vi bort oss helt.

Loppet börjar vid Zinkensdamms IP och går uppåt Ringvägen med sin svaga uppförslutning. Vid korsningen Ringvägen/Götgatan svänger banan vänster mot Medis. Just Ringvägen och Götgatan är två långa partier som kan bli sega...

Glasskontroll!

Jag vet inte riktigt var vätskekontrollerna kommer att vara men här stannade i alla fall vi för en glass.

Vid medis tar man av åt höger och följer Folkungagatan, sedan höger igen nedför Renstiernas gata. Nu kommer kruxet. Det blir en massa tighta svängar runt och över Ringvägen, fram och tillbaka, och sedan en hel del uppför vid Katarina (eller om det är Sofia?) kyrka och ut mot Fjällgatan.

Sedan är det raka rör mot Medis igen och så en killerbacke upp mot Mosebacke. Här gjorde vi vår egen runda, gick nedåt Slussen och sedan Söder Mälarstrand hem... då hade vi varit ute i 75 minuter och tröttnat på att det gick så långsamt!

http://www.midnattsloppet.com

16-18 juni: Aj aj!!

Hade ingen träningsvärk efter gårdagen, kände mig som vanligt... tills jag råkade lyfta armarna lite för snabbt - och så kom skulderbladsspärren (igen).

Skulderblad

Sedan ett år tillbaks har jag haft problem med skulderbladen. De känns mer än de bör göra. Det är svårt att beskriva hur, men det är ibland som en molande tandvärk i dem och jag känner mig stel i den muskel som går från den högra skuldran och upp mot nacken.

Jag har varit hos husläkare (skrev ut antibiotika...), naprapat (knäckte några kotor och pratade om whiplash...) och sjukgymnast (nämnde dålig muskelmiljö och provade med nålar och el...). Ingenting har egentligen gjort det bättre. Det har varit frustrerande och jag har inte vetat var jag ska ta vägen med mitt problem.

Kändis-nappis!

Igår var jag hos en naprapat igen. Anja Pärsons naprapat faktiskt! Så han borde ju veta vad han gör...

Han klämde mest och knäckte nästan inget, men det var så skönt! Visst gör det ont när han trycker och klämmer på muskeln, men det är en skön smärta som man nästan vill ha mer av!

Denna nappis höll med om att det var viktigt att stärka muskulaturen i området så styrekträning var bra. Egentligen är allt som aktiverar muskeln bra (och som vanligt är stillasittande i jobbet allt annat än bra) så jag skulle fortsätta att träna och hålla igån tyckte han.

Det blev lite bättre efter besöket hos nappisen, dessutom tipsade han pojkvännen om bra massagegrepp för att göra muskeln bättre så nu ser jag fram emot mycket trevlig massage!

Mer om skulderblad:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skulderblad
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skulderbladets_muskler

Wikipedia skriver:
"De skelettmuskler som rör skuldergördeln i förhållande till bröstkorgen tillhör rygg-, bröst eller halsmuskulaturen. De har i allmänhet sitt ursprung i ryggraden, bröstbenet eller revbenen och de fäster i skulderbladet, nyckelbenet och/eller överarmsbenet.
De antingen lyfter/sänker skulderbladet, drar det medialt/lateralt eller roterar det. Vid abduktion av överarmen roteras skulderbladet så att dess ledyta mot överarmsbenet vänds uppåt. Vid flexion av överarmen glider skulderbladet utanpå bröstkorgen genom att hela skuldergördeln roterar med nyckelbenets mediala led som centrum samtidigt som skulderbladet roterar som vid abduktion av överarmen.
Det är det faktum att skulderbladet inte är ledat till bröstkorgen som ger den övre extremiteten dess rörelseomfång på nästan 180°. Priset för denna rörelsefrihet är begränsad stabilitet och axelleden är den led som lättast går ur led."

15 juni: Intervall & Super Set med PT (3)

Så var det åter dags för PT-träning...

Intervaller på löpband

Jogging ute i det fria i all ära, men på löpband kan man ändå få en kvalitativ genomkörare.

Jag har blivit uppmanad att bli snabbare, och ett sätt att nå detta mål är att köra intervallträningar eller fartlekar. Visst, man kan göra det utomhus. Häromsistens försökte jag spurta uppför Västerbron men problemet är ju att jag vet att det är så jädrans långt kvar hem - så jag sparar mig!

Intervaller på löpband är ett bra alternativ. Det är alltid nära "hem". Och jag vet precis hur fort jag springer och har lättare att känna mig nöjd efteråt.

Idag blev det 40 min intervallträning. Jag värmde upp i 10min genom att gå på 5.0, 5.5, 6.0 och 6.2 och sedan småjogga i 9.0. Sedan joggade jag omväxlande på 10, 10.5, 11, 11.5, 12 och 12.5. Jag kände mig väldigt duktig som inte tröttnade på rullbandet (som jag annars lätt gör) och som dessutom höll en ganska god fart.

Dock var det inte ett optimalt intervallpass har jag fått veta såhär i efterhand. Det ska vara större skillnad mellan intervallerna och jag tjänar mer på att springa tex 9.0 och 12.5 (eller 13.0, 13.5) om vartannat...

PT (3)

Vi körde igång hårt med ett superset - benpress och sedan direkt efter skidåkarställning. Det var kul! Sedan följde som vanligt chinsen (fy sjutton vad omöjliga de är), axelövningar, mage och en massa core...

Vi höjde vikterna på ganska många övningar vilket kändes bra!

12 juni: Träning mitt i natten

Jag började jogga igår. Och kom hem idag...

Bastu och fika

Stockholm är som en bastu! Hett hett! Min plan var att träna intervall på löpbandet på Sats Zenit men i den här värmen kan man ju inte träna inomhus.


Istället ändrades planen till att fika på Fåfängan. Det innebar inte så mycket träning... men de hade god blåbärspaj och en underbar utsikt!


Nattlig jogg

Träningsplanerna lades på hyllan, åtminstone för stunden. Det är kanske galet, men jag tog mitt första joggingsteg klockan 23.06.

Det var ljummet i luften när jag joggade utmed Årstaviken mot Skanstullsbron. Jag mötte par som förälskat (tror jag i alla fall, jag såg ju inte så mycket i mörkret) höll varandra i handen eller som hånglade på parkbänkar, mattar och hussar på kvällspromenad och cyklister i drivor.

Det var lugnt på Thaibåten vid Hammarbykajen och lugnt på de andra fik som ligger utmed gatan upp till Londonviadukten. Några enstaka taxibilar och bussar körde förbi mig utmed Viking Line-terminalskajen och vid Patricia syntes inte en kotte till.

Längs Söder Mälarstrand hade jag hela cykelbanan för mig själv och jag sprang och beundrade utsikten mot Kungsholmen. Att jogga sent på kvällen är rogivande! Jag kom dock hem dagen efter - tisdagen den 13 juni klockan 00.08 rättare sagt.

10 juni: Morgonjogg

Var eviga kväll har jag som ambition att gå upp nästa morgon, i tid, och ta en morgonjogg. Stillsamma bilder med fågelkvitter, ljummet solsken, sommardoft och folktomhet hägrar i min fantasi. Det är nämligen så jag tror att det är att morgonjogga. Att jag inte säkert vet beror på att jag aldrig lyckas ta mig ur sängen så pass tidigt.

Morgonstund har guld i mun

Gick och la mig kl 1 i fredagskväll vilket var tidigt med tanke på att jag hade varit ute med några kompisar. Jag hade dock hållt mig till Cola (light - mmmm, aspartam!) hela kvällen. Förutsättningarna kunde därför inte ha varit bättre. Enligt planen skulle jag gå upp kl 8, dra på mig träningsdojjorna och njuta av sommarmorgonen och lite morgonflås.

Klockan ringde 8. Jag tänkte att jag kunde ligga och dra mig lite till och ställde klockan på återuppringning.

Klockan ringde 8.10. Jag tänkte att jag kunde ligga och dra mig lite till och ställde klockan på återuppringning.

Klockan ringde 8.20. Jag tänkte att jag kunde ligga och dra mig lite till och ställde klockan på återuppringning.

Sådär höll det på. Ända tills klockan var strax efter 10. Då hade jag börjat ge upp planerna på en morgonjogg men pojkvännen manade upp mig och fick mig motiverad igen.

Hela Kungsholmen runt

Gäspandes satte jag på mig träningskläder och hörlurar. Det fick blir lite eurotrash-musik så här på morgonkvi...uhm, nej, förmiddagskvisten. Med Cascada i mina öron begav jag mig ut på det sedvanliga varvet runt Kungsholmen.

Denna gång sneddade jag dock inte över Hornsberg utan fortsatte runt hela Fredhäll. Långt - men mysigt!

Det är skillnad på att kvällsjogga och morgonjogga dock. Jag har ju inget spring i benen på morgonen!

7 juni: Blodomloppet

Så var det upp till bevis för min del. En mil blodomlopp (med snabba steg) var det jag hade att se fram emot idag.

Djurgården

Det verkar som att de flesta av Stockholms lopp går ute på Djurgården. Så även detta. Det känns som att man har varit därute en miljon gånger och varenda gång jag är där (på Djurgården) får jag ont i fötterna.

Själva loppet arrangeras av Blodcentralen och IFK Lidingö och är ett trevligt men ganska litet arrangemang.

Loppet

Min start gick 18.45. Då hade det precis börjat duggregna. Bra för mig (eftersom jag gillar det). Synd för dem som tittade på.

Första halvan av loppet gick rätt bra. Det var inte mycket uppför och jag höll god fart med pigga fräscha ben (tacka sjutton för det då jag inte tränat på två dagar). 5 km avverkades på dryga 27 min. Perfekt, tänkte jag!

På andra halvan av loppet kom uppförsbackarna och det blev motigare. Jag tror jag inte sprang om en enda deltagare på denna del. Själv blev jag omsprungen av typ alla. Jag försökte tänka attt va fan, det är ju bara i 60 min som jag ska hålla på och jag ska försöka bli hur trött som helst. Jag kan ju inte gå i mål och tänka att jag egentligen kunde ha sprungit snabbare.

De sista 3 km fick jag jäkligt ont i två tånaglar. Och så var jag kissnödig också. Det är inte lätt att hålla ordning på alla muskler. Jag var tvungen att knipa när jag kämpade uppför backarna, och tvungen att knipa när jag försökte springa fort och kontrollerat nedför backarna.

Målgång

Mitt mål var att springa under 60 min och efter 5 km fick jag en klar signal om att det skulle gå. Det höll ända in i mål även om jag tappade rejält på slutet. Måltiden blev ganska precis 58 min.

Under loppet tänkte jag att jag aldrig skulle springa igen, men ganska snart efteråt så tänkte jag att jag skulle träna mera så att det blev roligare och mindre jobbigt att springa... så imorgon blir det nog träning av!

Pojkvännen stod utmed banan och hejade på mig. Snäll som han är sa han att jag sprang duktigt, men jag tror nog att han velat se mig springa med ännu lite mer fart under fötterna.

6 juni: Vilar mig i form

De senaste dagarna har jag vilat mig i form. Precis så ska man nämligen göra enligt Aftonbladets Viktklubb...

Vila dig i form

Viktklubben skriver att det egentligen är logiskt. Musklerna växer mellan träningspassen (har vi hört den förut?) och för att de då ska växa måste det ju finnas uttrymme att vila på ockå. Detta uttrymme = tid.

Om vi inte vilar når vi inte de resultat vi önskar: vi övertränar och vi tappar motivationen.

Fast man kan inte fuska och bara vila utan att träna förmanar Viktklubben. När vi tränar bygger vi muskler och då förbränner vi mer även när vi vilar. Men om vi bara vilar, ja då byggs inga muskler och då förbränner vi inte mer utan förblir otränade.

Viktklubben avslutar sin predikan med att hälsa att lagom är bäst och att du ska lyssna till din kropp.

Inget nytt under solen med andra ord!

Mål

Nej, fotbolls-VM har inte startat än och Sverige har inte gjort mål. Dagens blog handlar inte om andras mål, den handlar om mina mål!

Mina mål

Folk förstår inte att mina mål inte handlar om tider och placeringar. De handlar om prestationer.

Mina mål består tex av Tjejmilen, St Eriksloppet och Stockholm Marathon. Varje steg på vägen dit är ett delmål i sig. För mitt fokus ligger inte på slutmålet. Nej mitt fokus ligger på resan dit. Träningen inför själva maran är viktigare än maran i sig.

Folk som inte tar mig och mina mål på allvar är folk som inte förstår själva anledningen till min träning: att må bättre.

4 juni: Kungsholmen Runt

Det är synd om min pojkvän. Inte bara har han typ ont överallt, nej han har även en tjej som blir jobbig och frustrerad när hon inte kommer sig för och tränar...

Nära

Idag var det nära att det inte blev någon träning. Inte för att jag inte ville, utan för att det inte höll på att det bli av. Vad, eller vem, ska man skylla på då?

Vaknade ganska sent. Någon jämrade sig bredvid mig och jag tyckte synd om invaliden (ehm, pojkvännen alltså) och erbjöd mig att fixa frukost. Han fick en trerätters frukost som övergick till brunch eftersom han åt i slow motion.

Jag hade en tanke på att springa ut till Saltsjöbaden men vi tog tåget. Sedan funderade jag på om jag skulle springa från Saltsjöbaden hem till mitt kära söder, men då hade jag precis ätit en tung middag så vi tog tåget igen.

Arg och frustrerad satt jag i soffan. Vips hade klockan hade passerat 21.

- Fn, ska det inte bli något idag heller, tänkte jag med sammabitna tänder.

Men sedan, av någon underlig anledning, drog jag på mig löpardojjorna och stack iväg. Om det var pojkvännen som sa något eller om det var något annat, det vet jag inte. Men efteråt var jag oerhört nöjd!

Kungsholmen Runt

Att springa runt Kungsholmen är riktigt kul. Kanske är det lite platt men man får chansen att öva upp lungkapaciteten rejält på Västerbron (2 gånger till och med!).

Jag gick ut i lite för snabbt tempo och hade maten i halsen under i stort sett hela rundan, vilket var lite irriterande. Men det var roligt och inspirerande att jogga över Västerbron och tänka att här har en jäkla massa tusen fötter passerat bara dagen innan.

Idag var förresten första dagen som jag tränar inför marathon nästa år!