Fre 27 apr: Lyxträning

Jag och grabbhalvan åkte ut till Lidingö för lite lyxträning. Och då pratar jag inte om någon exklusiv spaträning eller något annat som kostar pengar. Nej jag pratar vanlig hederlig jogging på klassisk Lidingölopsmark

Lidingöjogg

Det känns lyxigt att åka iväg någonstans och träna. Det är något visst med att träna på ny spännande mark. Förra veckan var det skavsårsjogg på Djurgården, och nu ikväll blev det underbar solnedgångsjogg där Lidingöloppet går.




Det var fantastiskt mysigt att jogga i skogen utan att behöva snitsla sig mellan barnvagnar eller se upp för bilar och motorcyklar. Istället hejade vi till flera vettskrämda rådjur och såg en och annan ensam fiskare vid vattnet. Dessutom kvittrade fåglarna fint, och sådant hör man aldrig hemma. Allt detta gör att det blir en annan stämning kring träningen. Det blir mer än träning faktiskt - det blir en upplevelse!

Skönt att jogga - en vanesak

Vi sprang milspåret. För er som aldrig sprungit där börjar rundan med en sjuhelvetes backe. Sedan är det lite terrängigt och upp-och-ner om vartannat tills runt 5 km. Då kommer den vida omtalade Abborrbacken. Den är inte att leka med. Sjukt brant och väldigt lång. Sedan är det ganska skön terräng med bara lite upp och ner innan sista backen vid typ 8 km.

Jag har inte joggat 1 mil sedan jag vet inte när. Nyår typ. Om jag hade kommit på det innan vi började jogga hade jag nog "fasat" lite mer inför rundan än jag faktiskt gjorde nu. Men jag har ju tränat andra grejer så på så sätt är 1 mil ingen fara. Samtidigt så kräver löpning att man "kommer in i det" för att det ska kännas "skönt" och naturligt. T.ex. märker man ofta skillnad efter några gångers löpning. Det börjar liksom kännas lite lättare. Men man kan också känna skillnad under en joggingrunda. De första kilometrarna ikväll var nämligen ganska sega och ovana. Jag flåsade mer än under ett spinningpass, men var mindre "trött i hjärtat" än under ett spinningpass (beror på ovanan). Efter abborrbacken släppte det och jag började komma in i travet. Det rullade liksom bara på.

Såhär i efterhand är jag helnöjd med rundan. Visst, den tog lite tid men jag sprang hela rundan förutom den första och brantaste delen av Abborrbacken där den tog musten ur mig lite för mycket. Men det är inte illa pinka för att vara 1 mil terräng för någon som inte joggat på riktigt sedan 2006.




Vardagslyx

Jag skulle vilja lyxträna en gång i veckan. Njutträna liksom. Jag mår så himla bra av det och känner att det inte gör något att det tar lite extra tid. Det är värt det!

Men det finns fler småsaker i vardagen som jag uppskattar och som är värda sitt pris. Min favoritvardagslyxgrej just nu är tvålar från Lush. De är gudomliga!! Favoriterna heter "I should coco" och "honey I washed the kids". Dyra? Ja, runt 100 kr för en tvål får man lätt betala. Men - de är oändligt dryga och man blir bara så glad när man tvättar händerna.

En annan lyxgrej är ett bröd jag är förälskad i. Men med ett pris på 48 kr är det inget jag köper till vardags. I mit lokala bageri kallas det för danskt rågbröd och har en massa solrosfrön runtomkring. I själva brödet finns torkad frukt som t.ex. aprikoser. Det smakar underbart med en ostskiva och kanske kanske en tesked marmelad om man tränat duktigt.

Brähults juicer är också lyx för mig. De smakar fantastiskt och eftersom många av dem innehåller frukt och inget annat (detta varierar dock - så kolla alltid etiketten!) så känns det okej att de får kosta lite mer... men det var länge sedan jag drack någon juice nu, för mycket fruktsocker och därmed högt GI har jag fått berättat för mig.