Skillnad på PT och PT

Att ha eller inte ha, det är frågan. När det kommer till PT alltså.


Personlig Tränare

För mig är en personlig tränare den ultimata lyxen. Inte för att jag inte kan, eller vet, vad jag ska göra, utan mer för motivationens skull.

Jag körde med PT på SATS Zenit för ett år sedan. En tjej som var bra, men inte mycket mer än så. Jag blev rätt så trött när jag körde med henne, men jag kände ingen "wow vad hon är jäkla bra"-känsla. Jag fick ett program, som kändes som ganska mycket standard. Det var speciellt två övningar som jag hade problem med, och jag undrade varför vi tragglade med dem, när vi kunde göra andra övningar för samma muskelgrupp och som jag trivdes mycket bättre med. Det kändes liksom som om vi gjorde allt för att man skulle göra så. Inte för att det passade mig. Jag körde klart mina PT-timmar och var väl ändå ganska glad i hågen men många tusenlappar fattigare.

Nu kör grabben med PT. Också på Zenit. Och jisses vilken PT det verkar vara! Utifrån vad grabben berättar - så kan denna PT det här med service. PT-timmarna är alltid längre än "bara en timme" och PT:n verkar ta sig tid att bry sig om sin klient och verkligen utforma ett program som är skräddarsytt. Till förra timmen så fick grabben ett träningsprogram för semestern och ett schysst träningsgummiband tillsammans med förslag på bra mat. Gratis.

Jag själv, som jobbar inom bland annat service, är imponerad. Lägger jag 700 spänn per timme på en PT, då är det extragrejer jag vill ha. Mycket personlighet, mycket omtanke och mycket känsla.

Det finns riktigt dåliga PT:ar också. Speciellt på Zenit. Till exempel killen som sa "jag har inte så många tider kvar, för jag vill ju inte gå här på gymmet hela tiden. Det är väl lördagar klockan 12 då. Take it or leave it. Och du, kör du med mig så kör vi som jag vill". Nej tack, en sådan PT vill inte jag lägga tusenlappar på.

Eller en annan PT som grabben stötte på först som mest snackade yoga fastän grabben sa att han ville fokusera på styrketräning, ökad muskelmassa och ökad vikt.