Midnattsloppet

Så var det dags igen. Stockholmsloppens mesta festlopp kom över oss som en kort men intensiv influensa.

Midnattsloppet

Midnattsloppet bara växer och växer. Förra året slogs det deltagarrekord. Och det gjorde det nu igen.

Jag må vara supertråkig, men när jag stod vid Mosebacke Torg och tittade på, så kändes det så skönt att inte springa. Inte för att det är tråkigt eller jobbigt eller så. Nä, mest för att det är så satans mycket folk. Folkhopar är nog inte min grej...

(löpare på Götgatan trängs med festfolk som är för fulla att förstå att här pågår en löpartävling)

(uppför backen mot Mosebacke Torg kunde man vinna pris för bästa spurt. Men det var inte lätt att komma fram i trängseln...)

Maskerad

Grabben kom på att han skulle springa i maskeradklassen vid middagstid (loppet startar kl 22). Anmälan har varit stängd den senaste veckan men arrangörerna vill alltid ha maskeradfolk så det var bara att gå dit och be om att få vara med.

Jag föreslog att han skulle springa i en av mina käcka bikinis men vi hade inget löshår hemma så han lånade något orange pälsaktigt från sin gamla tränare (de brukar alltid vara utklädda till konstiga grejer på StOlavsstafetten som går från Trondheim till Östersund, så det kom nog därifrån). Det var en ganska konstig outfit, men han fick ändå pris bland bästa maskeradkostym så det var väl bra. Förra året var han utklädd till en tiger och då fick han också pris. Och eftersom det var samma pris (något boulespel eller liknande) så gav vi bort det...

(grabben i odefinierbar orange utstyrsel)

(grabben förra året - i tigerkläder)

Det var inte så fasligt många maskeradtävlande men bland de utstyrslade fanns en tjuv och polis (som sprang tillsammans med tjuven några meter före), en man som sprang omkring med en sopcontainer med ett par sprattlande ben), festprissar, en banan, en magdansös, en kräftbastu(?) och lite annat.

Jag skulle kunna tänka mig att springa maskeradtävlingen utklädd till bröllopspar. Men då måste jag ju ha grabben med mig...

Kaos

Lika fort som Midnattsloppshysterin börjar (typ vid 21), lika snabbt är det över (typ vid midnatt). Och det blir jäkligt skräpigt. Plast och bananskal överallt.

Men före start är det rätt så grannt. I år hade alla på sig röda tröjor från Nike (jag gillar dem inte alls, tycker att dammodellen är alldeles för kort) och det är en imponerande syn att bara se en massa svartrött (för de flesta har ju svarta byxor). Här och var längs banan finns sambadansare och vissa sträckor är bara belysta med dansande discoljus och härlig dunkadunkamusik. Det är rätt coolt. Om bara det inte hade varit så mycket folk...

(en härlig blandning bananskal, glassförpackningar och annat...)