Om jag var en häst på Solvalla skulle jag vunnit ikväll.
Lättdistans
Jag hade inte för avsikt att göra kvällens sex Szalkaikilometrar till ett lättdistanspass. Men det var så det kändes. Trots att jag sprang så som jag aldrig sprungit förut.
Benen kunde lika gärna tillhört ett frustande fullblod. Instinken var där. Viljan. Inspirationen. Det enda som var lite dåligt var att jag fick ont i öronen. Det blir ofta så när jag springer i medelmåttig kyla utan mössa (någon som känner igen problemet?).
Allting sitter i vår attityd. Från säljsamtal till träning. Ikväll blev det så uppenbart att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen med min nyfunna kunskap.
Inför ikväll hade jag verkligen laddat upp. Som Klüft och Anja. Och visst fick jag resultat i form av snabbare ben. Men uppladdning kostar också energi. Mentalt. Och även om jag fick världens kick ikväll, är det lite orealistiskt att ägna så mycket energi och uppladdning inför varje träningspass.
Klüft kan ladda. Det kan jag också.
Det var ett och ett halvt år sedan jag sprang mina senaste millopp. Men efter Tjejmilen 06 var jag så arg och frustrerad på trängseln att jag bestämde mig för att skita i alla löpningsfolkfester. Det betyder också att jag inte testat min milform på ett tag. Jag hade gärna tagit mig an ett lopp nu för att testa formen. Och laddat för rekord. Jag vet ju hur man gör nu. Laddar alltså.
7 kommentarer:
He, he...Jag tyckte det var bra gjort att i så fall stannat på 6 kilometer! Jag är kass på att träna "lättdistanspassen", jag springer oftast på för fort. Bra jobbat, men jag förstår också den mentala tröttheten i att ladda, därför tror jag också att det är bra att lägga ihop laddet med just testträningarna, inte med "vardagsträningen". Jag ska snart göra ett ladd inför milen jag med! Tror förresten att du skulle klarat den där milen umärkt idag!
Snyggt jobbat.
Jag hoppas att det är vilan som fått dig i form, och inte en stundande förkylning - enligt diskussionen på min blogg.
Men eftersom du vilat över helgen så hoppas vi på det förstnämnda!
Känner igen det där med öronen! Jag får det om jag cyklar utan mössa eller hörlurar. Precis som om öronen blir utsatta för för högt tryck, det är nämligen precis samma känsla som om man kommer för djupt ner under vatten tycker jag. Obehagligt..
Motiverande inlägg och bra jobbat bruden!
Man blir verkligen inspirerad till att träna när man läser din blogg :-)
Låter härligt! Kalla öron känner jag igen ja. Jag springer ofta med keps, det är väl halvbra mot kalla öron, men överkanten är varm iallafall!
Själv körde jag glöggrunda igår... Gick väl sådär ;)
Sofy:
Haha ja. Men det kändes skönt att få stanna när man låg på topp liksom! :-)
Nix:
Det känns bra idag. Ingen förkylning. Bara lite annalkande mensvärk...
Dessi:
Ja... det är som ett tryck. Eller som den värk man har när man har öroninflammation. Gör ganska ont faktiskt.
Terese:
Jag sneglar lite på dig och din motivation ibland, det ger kickar!
Joel:
Kul kul. Om jag inspirerar andra får jag dubbelt upp med inspiration själv. Snacka om win win situation!!
Mialena:
Vadå, var inte glöggen god?? :-)
Skicka en kommentar