Mån 11 feb: Spinning x 2

Uppladdning, uppvärmning, fokus, fokus, fokus. Hårdkörning. Nära max, nära max, nära max. Och så max. Sedan, nedvarvning. Lite stretch. Pusta ut. ...och så alltihop igen!

Snabba pedaler

Hötorgets okrönte spinningdrottning Pia bjöd på två pass där vi hela tiden skulle ligga på 80-90% av max. Ingen mjölksyra. Men nära på. Min pulsklocka skvallrar om en medelpuls på nästan 80% och max på 94% så jag lyckades pricka in det ganska rätt.


Det första passet var fullsatt och jag hade Nilla bredvid mig. En full klass betyder nästan alltid fullt ös medvetslös och det är en underbar känsla att köra ikapp med en hel sal med folk. Pass nummer två bjöd på Coola Karin som cykelkompis, i övrigt färre deltagare men ett tightare gäng som alla peppade varandra. Det mina vänner, är riktigt coolt. Snacka om att vara med i ett lag!

Men det var inte frid och fröjd och oj vad kul under alla 110 minutrarna. Under andra passets första 18 minutrar var det snarare pest och pina. Jag hade ont i baken och ont i händerna (styret är så hårt..) och cykeln var jäkligt obekväm. Uppvärmning nummer två kändes evighetslång.

Sedan hände det något. Det var som om allting bara lättare. Jag kunde dra på motstånd, dra på pedalvarv och det bara flöt på utan ansträngning, som Sanna Kallur brukar säga efter ett riktigt bra häcklopp. Sadeln var plötsligt stoppad med bolster och hur skön som helst. Träningsglädjen sprutade och det var underbart, fantastiskt och helt och hållet störtskönt.