Hallå hela världen!

What a feeling...

Torsdagskänsla

Igår var jag i Sveriges metropol Sala. Uppenbarligen gjorde småstadspulsen mig trött för jag kom hem kl 21.00, gick och lade mig halvtimman senare och sov gott ända fram till 07.30. Att jag behövde sova märkte jag imorse. Det gick hur lätt som helst att komma upp. För en gångs skull kände jag mig riktigt utvilad. Jag önskar att det kändes så varje morgon. Men det gör det inte. Förmodligen inte heller imorgon. Det blev övertid på jobbet ikväll och kombinerat med min stora TV-tittarkväll (Anna Skipper följt av Criminal Minds) betyder det att det blir natträning. Jag försakar Gordon Ramseys Nightmare Kichten för en sen löpartur. Sängen får vänta till efter 23-tiden. Men det gör inget, imorgon är det fredag. Fredag med stort f: träningsFredag!

Det känns som att jag välsignats med ett stort matlugn de senaste dagarna. Jag har ännu inte blivit så duktig att jag tar med mellanmålsprotein till jobbet, men när jag står där i företagskiosken - omgiven av godis och choklad, bullar och kakor, är jag inte det minsta sugen. Idag när jag stod i kön och väntade på min tur, försökte jag välja ut något onyttigt jag skulle köpt om jag bara så fick, men jag kom inte på något. Det var skönt. Skönt är också att jobbet dukar upp med ordentlig salladsbuffé till lunch. Jag hugger in på sallad, proteintillbehör och keso. Synd bara att den lunchen kostar mig 70 spänn om dagen (blir en halv förmögenhet per månad) och synd att man måste käka innan klockan 12.00 för sen börjar salladen sina... Matlåda är ett hett och ständigt återkommande alternativ men jag har ärligt talat inte sett någon här ta med sig lunchmat hemifrån. Då snackar vi ändå om ganska många hundratals personer...

Har ni någonsin känt att kroppen är i förbränningsmode? Det kändes verkligen så häromdagen. Jag dubbelkollade med Viktklubb (som fungerade snabbare den gången) och jag hade ätit ganska exakt 1700 kalorier. Känslan i kroppen var att den jobbade. Det hände saker inombords. Som att den gnolade liksom.

Bäst att sluta här innan ni tror att jag är helt thick as a ditch - bortom flötet alltså. Fast... jag känner mig inte riktigt klar. Kanske ska jag springa istället för att kolla Anna Skipper? Eller så ger jag mig ut nu? Det som nyss var så glasklart är helt plötsligt grumligt.

Jag återkommer med träningsrapport!