Jag har så svårt att förstå att kroppen, efter att ha sprungit drygt 20 kilometer några gånger efter i stort sett vilket marathonprogram som helst, sedan ska kunna springa 42 kilometer utan större problem och i samma hastighet. Hur kan det vara så? Logiken går inte in i mitt huvud, trots att jag vet att i stort sett alla träningsprogram säger samma sak: att det räcker med 20-nåntingkilometerpass innan.
20 april 2008
Klara marathonsträckan
Upplagd av Puma kl. 4/20/2008 08:26:00 em
Etiketter: gott och blandat, jogging, träningstankar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Håller med !!! Var min första tanke efter jag sprungit min första 20 km-runda: "hatten av för maraton-löpare" *hua*
Och jag med! Jag funderar just nu över om 15 km räcker för en halvmara, men en "riktig" mara är ju så himla mycket längre! Fast det är klart, alla tusentals stackare som hasade runt London Marathon häromdan kan ju inte ha sprungit mycket längre innan, så jag tror du klarar det galant, med all din träning i botten! :)
Ha, ha. Jag tror numera på "första varvet bara njuter man". Du kommer inte märka att du springer, eller hur långt du sprungit förrän du har kommit säkert 1,5 mil. Alla som hejar och tjoar bär upp en, rockband, jazzband, reaggeband...klappande händer, avspärrningar, folkmassor och vatten/energistationer..Ja, det finns sjukt mkt att titta på och registrera som tar bort fokus från att fötterna rör sig.
Det kommer att gå kanon!
Kram
om alla som skulle springa maran hade försökt springa 42 km på träning innan loppet, då hade kanske inte lika många startat! ha ha
Men du har ju redan "knäckt" distansen tidigare. Och då på löpband. Det är kanske 30 000 svenskar som ställer sig på startlinjen på en mara varje år och en handfull som väljer att göra det på ett löpband. Inse din egen unikitet i det;) Sedan kommer det gå så otroligt mycket fortare och lättare under själva loppet. Precis som Sofy säger, det finns så mycket att se under vägen. När du sedan passerar 30 km så kommer du att börja springa om folk, jag lovar. För det är då uthållighet ger utdelning och det har du ju massor, massor utav;)
Jag håller med!
Eftersom du klarat maran på löpband kommer du tycka att maran IRL är en bit kaka. Här kommer hejar-ropen ta dig en mil utan att det känns tungt. Sen kör du dina dryga 20km...så är du ju nästan framme! Du grejar det big time!
Jag har sprungit över 2mol en gång och jag undrade också hur man ska kunna springa nästan det dubbla? he he Men tydligen finns det några som klarar et, så helt omöjligt kan det ju inte vara ;) ha ha
Vilken mara skall du springa?
Jag håller med - inga problem eftersom du redan har sprungit sträckan - coh det på löpband! Annars tyckte jag, inför första marathonet, att jag gärna hade velat spring längre. Just för att jag inte var beredd på den mentala tröttheten som kom den sista milen - det var ju DEN som var jobbig, inte kroppen!
Du har klarat det på löpband, du har klarat en 6-timmars-ultra, du fixar en mara på asfalt!! Självklart gör du det, tjejen! Go for it :-)
Skicka en kommentar