Bästa joggingskon

Ge mig en bra sko tack!

Bästa skon?

Under två löppass de senaste 10 dagarna har min högra vadframsida stumnat. Den känslan har jag inte haft på evigheter. Trist som det är känns det ändå skönt att veta att det beror på mitt dumma löpsteg. Jag minns fortfarande surgubben på den annars rätt bra affären Runners Store som sa att jag inte ens borde springa på grund av min supination.

Jag har inte känt av supinationen på evigheter. Men att jag gör det nu säger mig en sak: köp nya skor!

De löpardojjor jag springer i nu är inte evighetsgamla. Tre månader ungefär. Men de ser äldre ut. Färgen är grusgrå och sulan är lite sliten. Jag är en fena på att slita ut skor och bör förmodligen ta till mig skolivslängdsråd lika lite som jag ska ta till mig generella skoråd. För på mig stämmer inga skoråd. Detta är något jag är långt ifrån ensam om.

Egentligen vill jag inte ta till mig generella råd överhuvudtaget. Jag är inte generell. Risken att råden inte stämmer är överhängande. Det är som det där med barn. Den genomsnittliga familjen föder 3.2 barn (ja det är väl mamman som föder egentligen, och siffran stämmer kanske inte längre men jag matades med den faktabiten när jag gick i plugget). Ironiskt nog finns det inte en enda familj med 3.2 barn. Så mycket för genomsnittet alltså.

När det tipsas om skor i tidningar nämns sällan löpsteg. På plocksidor ser man hellre till färgen. En rosa outfit matchas med rosa skor. Tjusigt, javisst. Men ganska dumt ändå. Det är så mycket mer till en sko än färgen - eller dämpning, som det också tjatas om. Allt annat då? Är det en pronationssko? En neutral sko? Hur är den i hälen? Tåparti? Smal eller bred? Stabil? Lätt eller tung?

Det är med stor skeptis jag läser modetidningars träningssidor, här snackas det mest bara färg. Det är med mer tillförsikt jag läser Marathonportalens stora skotest. Men jag håller ändå i bakhuvudet att hur mycket en sko lovordas i testet, så vet jag inte om den passar mig. Inte heller kommer jag föda 3.2 barn. Jag är nämligen inget genomsnitt.