Jag har gjort slut med pulsklockan!
Snabbdistans
Ni vet hur det är, trender kommer, går och kommer tillbaka igen. Så är det med det mesta. Även vad gäller min besatthet av pulsklocka och fotpod.
Förut kände jag mig handikappad när jag inte hade attiraljerna med mig. Pulsklockan var ovärderlig. Utan fotpod kunde jag inte springa. Jag var tvungen att se hastighet, kolla hur jag låg till, jämföra med känslan för att sedan utvärdera.
Den senaste veckan har varit annorlunda och en tydlig insikt har mognat fram. Jag har bytt fokus på ganska mycket. Numer bryr jag mig inte om hur många kalorier jag gör av med under min träning till exempel. Det spelar ingen roll: jag bör ändå ligga på mina 1700 kalorier per dag (vilket hittills har fungerat utmärkt). Jag bryr mig inte om hur fort jag springer på Varvet om en och en halv vecka. För jag har insett att mitt i detta viktminskningsprojekt som är prio ett, så är inte fokus att prestera. Fokus är att genomföra. Varvet är ett verktyg - ett sätt att nå mitt mål. Att prestera kommer bli fokus – om ett tag.
För att komma tillbaka till löpträningen så spelar det ingen roll om jag springer mina fartlekar på 5.30 eller 5.15 min/km. Det är känslan jag vill åt. Jag har tränat så länge med min pulsklocka så jag vet när jag ligger på 70% av max. Jag vet när jag ligger på 85% av max och jag vet när jag ligger på över 90% av max. Just nu känns pulsband och fotpod lite överflödiga. Men jag vet att deras nödvändighet kommer tillbaka. Precis som alla andra trender och tendenser.
Rubriken på detta inlägg lyder ”sprint på lunchen”. Det var en sprint i två bemärkelser. Farten var snabb, och träningspasset var kort. 25 minuter på jobbets löpband hann jag med. Valde bandet framför utomhuslöpning eftersom det var effektivare. Sedan snabbt in i duschen och tillbaks till jobbet medan eftersvettningen gjorde sig påmind.
Det är tur att kontroll-över-tempot-hetsen släppt. Farten på löpbandet skruvas nämligen upp och går inte att se exakt. Jag fick chansa lite. Men vad gör det när jag ändå fått för mig att under en tid ändå ”bara” går på känsla?
07 maj 2008
Ons 7 maj: Sprint på lunchen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Träning "unplugged" är nog oerhört viktigt ibland. För att liksom inte tappa den egna känslan för vad som är snabbt, långsamt, hårt, distans...
Vilken härlig känsla du hittat så här veckan innan varvet!! Surf on:)
Sund inställning. Det är jobbigt att ha fokus på för mycket. Då blir det bara ofokuserat och målen blir svårare att nå. Kul att ni kommer till varvet iaf. Hur länge stannar ni? Åker ni efter lopppet är klart?
jag har fnulat på ett inlägg om det här länge, men du hann före - härligt. Jag tycker att hela pryl-hysterin som råder på "amatör"nivå är helt fucked up. Det är nästan så att man inte skulle klara av att springa runt kvarteret utan gps och satelliter. Jag är själv fast i mäta-sträckan-träsket, men försöker tänka nyktert. Samma känsla har jag inför program som ska följas slaviskt, kör ingen (mer än du) på känsla längre?
Kanoninlägg!
Tack tjejen!
Precis sådär har jag ju tänkt och fungerat riktigt länge nu, så pass länge att jag börjat vilja åt andra hållet, ha, ha... jag har iofs fortfarande hyfsad koll (inbillar jag mig) på känslan och pulsen även om det var mer än 6 år sedan jag levde med pulsklockan på jämt och ständigt. Klart du har koll. Klart du vet vad du pysslar med! Fram för mer balans i vardagen, hi, hi...
2 gånger (av massor) har jag glömt klockan till Varvet och inte haft en aning om vilken fart jag haft, men det har ändå slutat med dom vanliga 1.22 - 1.26, så vem behöver klocka.
(du får gärna kolla om du får köpa loss det löpbandet. verkar vara ett band av enklare nivå, men ändå ett cardionics)
Och jag som just har köpt en GPS för att slippa pilla med kartor :)
Fokus på en sak i taget är en bra inställning, annars blir det lätt pannkaka av allt. Har man dessutom känslan blir allt så mycket enklare!
You go girl! Det kan vara skönt att bara träna på känsla, och kunna njuta av just känslan av träningen. Dessutom har du säkerligen rätt i att det inte går att kombinera toppresationer och viktnedgång.
He he, jag är också inne i en period då jag slutat titta på klockan, MEN det bästa jag vet när jag kommer hem är att ladda över all data och får min fina karta över var jag har sprungit och hur fort det gick. Men så är jag ju både tekniknörd och prylbög också ;-)
(Pulsbandet var det dock månader sedan jag använde)
Cykelmygga:
Träning unplugged, vilket härligt uttryck!!
River:
Precis! (Resten svarade jag på din blogg)
Funrun:
Ja det är både lite roligt och lite hysteriskt. Nu känns det mest hysteriskt, men det roliga kommer nog tillbaka. :-)
Sofy:
Balans var ordet!!
Grabben:
Det var väldigt lättsprunget. Var uppe på 12 och 13 och det kändes som en bit kaka så det måste vara fel på det! Det var för övrigt ett sådant band som de hade på Löplabbet!
Mialena:
Men det är kul med GPS och sådant också, det är bara det att det slagit över för min del.
Susanna:
Ja, går inte riktigt ihop. En sak i taget. :-)
Fredrika:
Ja sträckan kollar jag också. Vill ju ha lite koll ändå. :-)
Jag har gjort tvärtom, min GF405 kom igår så det enda jag gör är stirrar på min klocka =)
Bra insikt. Var sak har sin tid. Varje kilo du blir av med, och varje investerad träningsminut kommer ändå att göra så att du presterar i slutändan! Du är en mycket förståndig Puma. Helt rätt fokuserat!
Väldigt härligt att läsa! Jag vet att då jag till en början instruerade en del väldigt pulsbaserade pass jobbade jag otroligt mycket med min pulsklocka, det funkade inte utan den. Sedan en nu ganska lång tid tillbaka kör jag dessa pass på känsla (använder faktiskt ALDRIG pulsklocka numera) och det är så mycket bättre. Både av anledningen att jag känner min kropp väldigt väl men jag tycker också känslan är en bättre värdemätare än ett visst pulsslag. Så jag säger bara härligt jobbat, keep it up och NJUT! Heja! :)
Skicka en kommentar