Skit i din pojkvän.
Om du bantar handlar det bara om DIG
Innan jag påbörjar inlägget vill jag ursäkta det utskällda ordet "bantar". Det är förnekat, det är uttjatat, det är omodernt. Men vi fattar vad det betyder. När man bantar vill man gå ner i vikt. Det vill jag.
Jag hör ofta tjejer som bantar klaga på sina oförstående pojkvänner. Som gnäller över att pojkvännen äter chips, godis, pizza eller annat onyttigt framför hennes ögon.
För min del säger jag bara: ät på bara grabben!
Herregud. Om inte jag kan stå emot när grabben knaprar grillchips, dricker cola eller äter falukorv med makaroner - hur sjutton ska jag då kunna stå emot glassen i affären bredvid jobbet, fikan med någon kompis eller alla andra onyttigheter som cirkulerar framför mina ögon vareviga dag.
Det är jag som ska gå ner i vikt. Inte min pojkvän. Bara jag, jag, jag. Det är jag och min självdisciplin, ingen annan. Det är en jäkla tråkig sanning, men verkligheten är ofta krass.
Det gäller även dig - om du är en bantande flickvän. Skit i din pojkvän!
25 juni 2008
Bantningsgnäll
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Bra skrivet. Jag tror att många använder pojkvännens matvanor som ursäkt till att de inte lyckas hålla sin diet (ofta har de hoppat över mål och svultit sig hela dagen och när sambon mumsar chips blir det helt omöjligt att stå emot eftersom att de har blodsockret i fotknölarna). Men sen kan jag tycka att man kanske inte måste äta glass och gräddtårta framför näsan på en person som har svårt att stå emot eller som kanske har mat som sitt missbruk. Men som du säger, man måste själv ta ansvar och det går inte att skylla på andra.
Jag tänkte på dig idag, löpintervallerna var sega och benen som stockar (hmmm, kanske för att jag kört ben/rumpa OCH rodd precis innan). Men då tänkte jag på dig och att du sprungit MARATHON på löpband. Och då bet jag ihop. Thanx! =)
Bra skrivet!
Jag kan hålla mig ifrån sötsakerna om de inte finns hemma. Blir sällan sugen, men finns det hemma är jag snabb på att äta upp det. Godis in hit är förbjudet! (om inte jag köper det någon enstaka gång såklart ;)
O eftersom jag o H inte bor ihop får han äta det jag äter och det som finns hemma ;)
Sporty Spice påminde mig om din prestation på löpbandet och kort därefter gick jag ut med den stora nyheten att jag härmar marathonförsöket nästa vecka. Jag är inte speciellt förtjust i löpband och det kommer bli segt och jobbigt, men det är därför jag ska göra. Det stärker nog mig som löpare. Vad tror du Puman? :P
Det var mycket bra skrivet, Puma. Visst är det så! Det gäller ju även om man inte bantar, utan av någon anledning vill ha en annan livsstil.
Klok som en bok som alltid. Bra sagt! :-)
Jag har lite samma problem, fast omvänt. Maken kämpar för att gå ned i vikt, på mig fastnar inget. Så jag brukar gömma godiset o äta lite i "smyg". Det känns fruktansvärt taskigt att sitta och äta godsaker framför någon som är sugen men verkligen försöker låta bli.
Sporty:
Ja, vi är för klena psykiskt sett helt enkelt. Gäller nog samhället överlag. Det är för lätt att hitta undanflykter och bortförklaringar. Grattis till intervallerna på löpband. Låter faktiskt mer lockande än en sväng på krogen!
Dessi:
Jag är likadan. Därför måste jag öva på det. Det är svårt, och det får vara svårt. Men det ska fn gå!! :-)
River:
Det låter som ett mycket bra förslag! Jag ser fram emot äventyret!
Fredrika:
Ja precis!
Terese:
:-)
Cia:
Alltså. Med dig och din man är det som med mig och grabben, fast tvärtom. Jag ser gladeligen till att han äter - han behöver det. Och jag mår inte dåligt när han äter. Visst kan jag vara sugen ibland, men jag vet ju vad som är bäst för mig. Så jag tycker inte du är elak som äter fastän din man inte får - du gör egentligen er båda en tjänst. 1: du jobbar på hans självdiscipling 2: du äter för din egen hälsas skull. Vi måste sluta vara så blödiga och bli mer krassa!!
för mig är det precis tvärtom! :P min kille skyller sina dåliga ovanor på mig!:O jag tränar och är sund under vissa perioder men under stor press och stress kan jag under fler veckor helt släppa träningen och äta något gott varje dag. min pojkvän som är mycket träningsfixerad och drömmer om en vältränad kropp (vilket han i viss mån redan har) blir alltid irriterad när jag sitter med en chokladkaka i soffan bredvid honom. man bör faktiskt låta sin partner äta precis vad dem vill! det har du helt rätt i!:)
Klokt. Bra inlägg!
SJUKT bra inlägg!!!
Även fast jag inte borde äta pizza mitt i veckan så vill jag göra det om jag vill.
Trevlig Torsdag :)
Ja. Braaa. Allt blir liksom bäst när alla får sköta sitt.
Klockrent och klokt inlägg!! Visst är det väl lättare om båda försöker shapa till sig när det gäller kosten så att den ena inte "frestar" den andre, men det är trots allt den egna karaktären och ansvaret det hänger på!
Ja det har du så rätt i. Men så finns det pojkvänner som gnäller över att man är tråkig som inte äter godis och kakor, kinamat eller pizza. Det är lite jobbigt. Att han köper chips kan jag leva med, jag behöver inte äta för att han gör det. Men gnället om att "man måste ju leva också" och "vi kan ju aldrig ha något mysigt" är svårare.
Oroa er inte. Tiden hinner ikapp "pojkvänner". Då drabbas de mångdubbelt istället. Svårt att stoppa ett rusande tåg liksom. Kommer rent generellt vid ca 30-åldern och/eller ett yrkesliv på kontor. Eller rättare sagt: oroa er!
Som alltid, Puma, du är klok som bara den! Det handlar ju faktiskt om viljan att förändra sina matvanor, vill man så kan man. You go, girl! :-)
Så jävla bra skrivet. Ofta det är killarnas fel att man vill gå ner i vikt!! ;P
Skicka en kommentar