Out of blog reply

Så jag har varit borta. Vem vet ni redan (jag) men var, vad och varför?


Var har jag varit?

I Tarragona, en timma söder om Barcelona i Spanien. Tarragona är en stad med runt 150 000 invånare och var speciellt viktig under romartiden då bossen bodde här. Tarragoneserna (eller vad det heter) är stolta över sin stad och tycker mycket om stenarna från romartiden som de gärna visar upp. Idag är hamnen i Tarragona bland landets viktigaste och man har också en av de största och mest prestigefyllda fyrverkeritävlingarna i landet (Spanien är en stor nation i fyrverkerivärlden).

Tarragona - en typisk spansk stad
som blir öde under siestan mellan
2 och 4 på eftermiddagen.
Jag fattar fortfarande inte var alla tar vägen.

Grabben på huvudgatan: Ramblan

Tarragona ligger längs med kuststräckan Costa Dorada.
Här finns mil efter mil med underbara sandstränder.
Sanden är fin och vattnet turkost.
Vad mer finns att önska?
(En paraplydrink kanske. Sådant fanns det ont om.)

Varför då?

Anledningen till att jag fick följa med till Tarragona var att jag åkte med det svenska laget på den där fyrverkeritävlingen som jag tidigare tjatat om. Sex lag (Sverige, Tyskland, Italien, Spanien x 2, Portugal) tävlade om ära och heder. I Sverige skjuts inga fyrverkerier i denna storlek (inte ens under Vattenfestivalen) så det var otroligt fascinerande att se den imponerande designen och sammansättningen och de olika effekterna. Svenskarna gick ut som lag nummer 1 och jobbade 10 man i 14 timmar varje dag under 2 dagar för en (magnifik) show på 20 minuter. Sverige kom till slut 2:a i tävlingen, efter Italien. Grabben är lite bitter...

Sveriges bidrag hittar du här.

Grabben på skjutplatsen.

Jag på skjutplatsen, med en 6-tumsbomb.

Vad gjorde jag?

Kvällarna ägnades åt fyrverkeri. Klockan 22.30 varje kväll fylldes stranden med förväntansfulla åskådare. Efteråt samlades hela laget på en torgservering för att snacka pyroteknik (och dricka sangria). I många, många timmar snackades det effekter, färger, kvalitet på effekter och färger, och tusen andra saker som har med fyrverkeri att göra. Designen av ett fyrverkeri är en vetenskap (som tyvärr på många ställen går förlorad).

Strandpartaj efter fyrverkerierna.

Bild från fyrverkeri med gröna romljus
och gröna green strobe willow.
(Effekterna har ganska krångliga namn
vilket ställer till det för mig)

På morgnarna hade jag tänkt att träna. Men icke. Jag hade ont i halsen i knappt en vecka och efter det kom hostan som påminde sig varje gång pulsen steg. Istället blev det motion så det stod härliga till. Vi ville till exempel se en akvedukt som romarna byggde i vilken de transporterade vatten. Den låg 5 km från centrum och på någon obskyr internetsite hade jag sett att man kunde gå en vandringsled dit. Vi frågade turistguider på mer än 2 ställen men de bara skakade på huvudet, tyckte vi var hur knäppa som helst och gav oss en busstidtabell. Likaså när vi ville besöka en lång sandstrand som låg 4 km från stan. De sa att det var för lång att gå dit, så vi fick återigen en busstidtabell.

Klart man kan gå tänkte vi hela tiden. Så vi gick. Det gick hur bra som helst. Spanjorerna kanske inte är ett promenderande folk. Men herrarna tycker i alla fall om att springa! Helst mitt på dagen - i hettan på 34 grader. Vi såg många, många löpare. En gång såg vi en kvinnlig löpare också. Wohoo!

Den romerska akvedukten man inte kunde gå till
(enligt spanjorerna)

Jag tog tillfället i akt och drog på mig
träningskläderna vandringsturen till ära.

En kväll gjorde jag 100 sit ups i hotellsängen också, men mer styrketräning än så blev det inte.

I början av veckan blev jag frustrerad när jag inte kunde gå ut och träna och dra upp pulsen, bli svettig och flåsig. Men jag vande mig ganska snabbt vid den lågintensiva motionen. När vi gått och gått i några dagar kände jag mig ganska nöjd med det. Mycket gående och hög temperatur gör att man blir ganska såsig i benen.

Jag har gjort mer än att gå. Jag har läst också. Nästan 5 böcker har gått åt:

• Flickan under gatan: bra och overkligt verklig även om jag inte gillar böcker med deprimerade och livströtta poliser.

• Tusen strålande solar: en bra men tragisk berättelse i en intressant kultur och ett land vi hört så mycket från men vet så lite om.

• Fri: Bra nästan på en gång. Hur den slutar vet jag inte än... (men det är väldigt spännande just nu)
  

• Skumtimmen: Lite seg i början men blir bara bättre och bättre.

• Gomorra: en resa i camorrans värld: Intressant men fruktansvärt om en organisation jag aldrig hört om men som är större än maffian och som har ett enormt inflytande. "Made in Italy" har fått en ny innebörd.

Summa summarum

Det har varit en lång och skön semestervecka som dessutom medfört minusnotering på vågen -0.2 kilo sedan min lägstanotering och -0.6 sedan jag åkte. Hur det gått till vet jag inte riktigt. Jag har ätit gott och druckit gott och inte sprungit en meter. Men: jag har inte småätit och jag har varit i ständig rörelse. Det är nog den konstanta aktiviteten som är hemligheten. Då har man råd att dricka sangria, äta italiensk glass och mumsa på vitt bröd med vitlök och tomat.