Jag förstår mig inte på folk som säger att de inte hinner träna. Vadå hinner? Vad kan vara viktigare? (Frågan "vad kan vara roligare" håller jag tyst om)
Det där med att prioritera
Jag förstår mig inte på en av kvinnorna på jobbet som har två barn i yngre tonåren och som säger att hon inte hinner träna eftersom hon har barn (och hus och hem och en massa annat). Jag ifrågasatte henne inte. Vi satt på tunnelbanan och klockan var 07.58 och så tidigt orkar inte jag predika för döva öron - trots att jag är övertygad om min tro.
Det jag inte sa men tänkte innerst inne var "om du bara gav dig själv 30 minuter några gånger i veckan skulle du ha mycket mer tid och ork för barn (och hus och hem och en massa annat)".
Jag har fullt upp på jobbet just nu och har försakat träningen. Det finns ingen chans i världen att jag skulle ge upp det välbefinnandet som träningen ger för någonting annat under en längre period. Varken jobb eller barn. Faktum är att träningen gör mig till en bättre person på jobbet - och förmodligen en bättre familjemedlem. När jag har barn vill jag vara pigg nog att även leka med barnbarnen. När man säger att man inte hinner träna på grund av barn eller jobb eller annat gör man sina barm, sin arbetsgivare och sig själv en björntjänst.
Jag har sagt det förut och säger det igen: det är när jag är som allra stressad som jag behöver träningen som mest. Inget glas vin i världen är så avstressande som en pulstopp. En femkilometrare ger mig svar på livets gåtor och att ge gärnet ger mig så mycket energi tillbaka. Sedan är jag redo för jobb i 150 km/timmen, deadlines, presentationer och diverse bråk med banken.
Igår var jag ute på rask l90-minuterspromenad med hunden Trixa. Rundan gick genom ett 2 kilometers skogsparti i skogen, och Trixa hoppade skrämt förbi mörka stenar och stubbar hon trodde var något annat. Hur kan en hund vara så nojjig?
16 september 2008
Att inte hinna träna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
29 kommentarer:
Jag har en vän. Hon är ensamstående. Hon jobbar natt, 80% av heltid. Hon har fyra söner. Den yngsta tre år, den äldsta arton år. Samtliga hemmaboende. Pappan har dem väldigt sällan och enbart dagtid.
Hon lagar alltid mat, här serveras ingen snabbmat eller nåt färdiglagat från frysdisken eller restaurang.
De två äldsta sönerna tränar på hög nivå. Hon följer ofta med dem på tävlingar och liknande.
Själv tränar hon 10 timmar i veckan. Minst.
Jag brukar ta henne som exempel i alla såna här fall. Kan hon hitta tid, då kan ta mig fan ALLA.
Man ska nog inte skylla på sina barn för att man inte hinner träna om man läser ovanstående exempel:)
Men tyvärr blir det problem när dom är små, man blir sjuk... Det ena efter det andra drar dom små liven med sig hem från förskolan och smittar oss träningsvilliga och hårt prioriterande föräldrar.
Det provocerar vissa att man lägger tid på träning när man har små barn, det kanske triggar ett dåligt samvete, jag blir inte riktigt klok på det. "Jaha, nu när ni har fått barn så har ni väl lagt ner cyklingen"
"Nej vi satsar som fan" så slipper man fler frågor...
Det är en sak att vara sjuk och inte kunna träna därför (vilket ofta förekommer med dagisbarn) då kan det bli "orytm" och svårt att komma igång igen.
MEN...
Att säga att man inte hinner träna -Det finns helt enkelt inte. Det är en prioriteringsfråga. All gratis motion är bra motion. Mornar, luncher, helger? Eller har vissa föräldrar inte det?
När jag tränade min sons fotbollslag körde jag fys med dem. Jag var med på samling före bortamatcher och lät dem åka bil, men jag joggade dit. Det går att kombinera.
Det är motivationen som saknas, och det dåliga samvetet som pratar när folk säger att de inte har tid.
Magda: Underbart exempel.
Cykelmygga: Moahahaha - härligt! jag kan se föräldrarnas muttrande fejs efter den kommentaren!
Håller med, det är ren slapphet som gör att de här människorna inte tränar. 30 minuter kan vem som helst avvara.
Håller med dig och alla föregående talare... klart det finns tid! Jag har också två barn, hus och "en massa annat". Det handlar bara om prioritering!
Nej, det är inte klart det finns tid för alla. Nej, det handlar inte alltid om slapphet. Nej ALLA kan inte.
Det är väl ingen här inne som vet hur var och varannan människas dagar/nätter och familjeförhållanden ser ut.
Det ska bli spännande att följa din blogg 10-12 år framåt! Det är lätt att döma andra.
Jo Petra, alla kan, om de vill. Det är det där "vill" som spökar för de som inte lyckas få in träningen, och så skyller man på tidsbrist. Skulle vara intressant att få höra ett exempel på en människa som inte har tid att avvara 30 min 3 ggr/vecka till träning.
Det finns 168 timmar på en vecka. 40 av dem (helst inte mer - eller hur?) går åt till att jobba. säg att 50 går åt till att sova. Då har vi 78 timmar kvar. Transport fram och tillbaka till jobbet, matlagning, städning - säg fyra timmar om dagen. 50 timmar kvar. Läsa läxor, ta hand om barn, sambo, familj, whatever - lägg på en arbetsvecka till här då - 40 timmar. Då har vi tio timmar kvar. Att träna. Eller vad man nu vill göra med dem.
Nu kanske jag flummar iväg lite men jag börjar fundera på vem det är som bestämmer vad som är ok att säga att man inte har tid med.
Jag menar, de flesta här tycker ju att det är fullständigt självklart att det alltid finns tid till träning, att det är en prioriteringsfråga.
Sedan skulle det kunna dyka upp någon som säger att det alltid finns tid att läsa böcker, det är en prioriteringsfråga och att 3 ggr 30 minuter ska man väl kunna klämma in?
Och sedan kommer nästa som tycker att alla borde kunna lägga minst 1,5 timme i veckan på att mecka med sin bil. "Hur kan man inte prioritera sånt?", typ.
Själv brottas jag ständigt med hur jag ska prioritera mellan barn, familj, hus, jobb, träning, böcker, hänga med i nyhetsflödet, ideella uppdrag osv. _Jag_ tycker inte att det är så lätt att prioritera jämt. Men det är ju jag det!
Och för att ingen ska missförstå så är detta inte skrivet med surt tonfall! :-)
Väldigt bra kommentar Elin. Det är klart att det är självklart att det för de flesta som läser och skriver här är prioriterat att träna, och då finns det tid. Men alla kanske inte har nått dit än, de har inte hittat glädjen i att träna, och då blir det ju något som lätt sätts på undantag. Det behvöer inte handla om ren slapphet, som första petra skrev.
Det är som att jag, som älskar att läsa och lätt lägger två timmar om dagen på att göra just det utöver mitt läsintensiva jobb, skulle säga att det beror på ren slapphet (jag reagerade på ditt sätt att uttrycka dig första petra) att ni inte gör samma sak.
Jag kämpar dagligen med att få mina prioriteringar att gå ihop, mellan jobb, läsning, pojkvän, träning och saker som måste göras.Och då har jag ändå inte barn och hus än.
Däremot håller jag med om att det är som viktigast att träna när man har mycket att göra. Går sjävl igenom om en rätt helvetisk vecka på jobbet, och det som har räddat min hjärna från att explodera är att jag kommit iväg och gjort något helt annat/använt kroppen.
Grejen med träning (eller motion eller vad man nu vill kalla det för) är att det inte bara är ett intresse för vissa eller det tråkigaste som finns för andra. Träning är som mat. Det är nödvändigt för oss. Om det sedan innebär 15 km löpning eller att man går en tur runt kvarteret är en helt annan sak.
Att röra på sig, på vilket sätt som helst, är en förutsättning för att orka med alla andra prioriteringar och stressmoment. Och barn, och hus, och hem, och pojkvänner, och att mecka med bilen och att läsa.
Inget revolutionerande i min kommentar nedan men jag vill naturligtvis också vara med och härja i denna ständigt aktuella fråga...
Om vi utgår från att personen ifråga verkligen vill träna så är det naturligtvis bara en fråga om prioritering och planering. Visst, det är inte så lätt alla gånger att "prioritera rätt", men det håller knappast som "ursäkt" i mina ögon. Det bör inte vara annorlunda än att prioritera shoppingrunda, utekväll, lunchdejt, att göra egen sylt eller något annat icke livsavgörande som många tycks finna tid till.
Jag tror starkt att den som vill träna men som även har extremt mycket annat på sin agenda hittar möjligheter och utvägar som kanske inte påminner så mycket om konventionell träning men som ändå i slutändan ger samma effekt.
Tycker att ditt inlägg är klockrent!!
Utan träning skulle jag aldrig orka med studier, hemmet och familjen!
Så skönt att få ork samt få ut alla aggressioner..
Amen.
Du har rätt och det gamla ordspråket "om du inte lägger tid på din hälsa nu får du lägga tid på sjukdom senare" är ju väldigt sant.
Anonym: Du har väl ingen aning om vad folk vill eller inte vill. Har själv idrottat på elitnivå en stor del av mitt liv och jag önskar att det fanns tid för min träning, även om det skulle vara på en blygsam nivå. Jag tänker inte gå in på hur mitt liv ser ut men det är möjligt att det finns tid om man lever "robotschemat" som Mela kalkylerat på, men det funkar inte för alla, särskilt inte om det finns ett handikappat barn med i bilden. Men det är klart allt handlar om prioriteringar och sen har ju alla olika syn på vad träning är.
Puma, du skriver:
"Grejen med träning (eller motion eller vad man nu vill kalla det för) är att det inte bara är ett intresse för vissa eller det tråkigaste som finns för andra. Träning är som mat. Det är nödvändigt för oss. Om det sedan innebär 15 km löpning eller att man går en tur runt kvarteret är en helt annan sak."
I såna fall har jag missuppfattat ditt utsprungsinlägg. För mig är inte en promenad runt kvarteret "träning". Jag läste ett inlägg hos Sporty Spice om just det härom veckan ("Men problemet är att många misstar vardagsmotion för träning").
Vi måste diskutera samma sak, annars blir det lätt förvirrat.
Jag håller fullständigt med! Och jag hoppas att du fortsätter ha den där övertygelsen att JUST DU kommer att lyckas unna dej träning, trots att du fått 1 eller flera barn!
När jag inte hade några barn, jobbade jag på ett gym. Det kom in en 3-barns mamma som ville träna, men tillslut kom hon fram till att hon inte hade tid! Jag blev lite smått galen! TID ÄR DET ENDA VI HAR! Och som du säger; Får JAG träna mår JAG bra, och då mår resten av familjen bra + att jag orkar med barnen och hemmet mycket bättre.
När jag fick mitt första barn för 2 år sen var jag fast beslutsam: Jag ska ha tid att träna! Sagt och gjort; det blev MINST 1 mil med barnvagnen varje dag+ jogg/styrketräning på kvällen.
Lika beslutsam var jag då jag fick mitt andra barn, i juli ifjol.
Och lika beslutsam är jag nu, när jag väntar mitt 3:e barn i november. JAG SKA HA TID TILL TRÄNING!
Jag går med barnen in till dagis varje dag; 5km enkel väg = MOTION! Behöver inte vara så svårt faktiskt!
Nä, alla dom som säger att dom inte har tid - det börjar kanske bli dags att prioritera om, för att orka!
Jag tackar den där negativa 3-barnsmamman som sa att det är omöjligt att träna när man har barn. Utan henne kanske jag inte ens hade försökt ??
Tack för en härlig blogg!
Ha´re bra!
Intressant att läsa kommentarerna men jag tycker att ditt inlägg är lite märkligt. Det låter nästan som du tycker att din kollega är konstig när hon säger att hon inte hinner träna. Det är klart att du inte förstår henne om du inte tar reda på bakomliggande anledningar, det handlar absolut inte om lathet bara för att man inte tränar. Precis som flera skriver så handlar det om prioriteringar och alla prioriterar inte träning, alla har inte träning i sig helt enkelt. Vissa mår bäst av att dricka vin med kompisar 7 kvällar i veckan, andra mår bra och får kraft av att gå på bok-klubb. Är det så konstigt? Sen handlar det väl om i vilken fas i livet man befinner sig. Hur många här inne prioriterade träning på samma sätt som ni gör idag för 10-15 år sedan.
Nu måste jag få lägga mig i lite här! Intressant att läsa alla kommentarer, och olika åsikter.
Men jag tycker också som Puma skrev att träning (motion, rörelse) är något naturligt, något som kroppen behöver, och alltid kommer att behöva. Att då inte ha tid för att träna?
Vem säger "Jag har inte tid att äta"?
Det är väl de som insett att rörelse/träning/motion är en del av livet, (kalla det livsstil om du vill) och inte ett intresse, som prioriterar träningen i vardagen. Läsa bok, javisst, men hänger din hälsa på det?
Elin:
Det som är träning för en person, är inte träning för en annan. För mig är en löprunda på en mil träning. Men min mamma skulle snarare bli sjuk efter en mils löpning. För mig är 30 minuters snabb promenad inte träning. För min mamma är det träning. Jag skriver träning, eftersom det är just träning som funkar avstressande på mig. Men ordet träning kan misstolkas eftersom. Att "röra på sig" är ett bättre ord. Jag vet att Sporty skrivet att vardagsmotion inte är tillräckligt - men det är i alla fall ett bättre alternativ än att inte göra något alls. Och det är en bra start - speciellt för de som inte anser sig ha tid för träning (eller andra sätt att röra på sig)
Vart ville du komma med inlägget? Jag tappade tråden helt nu när du vrider och vänder på innehållet ang vad som är träning och inte träning.
Du skriver att för vissa kan det räcka med ett varv runt kvarteret, men du förstår dig inte på din kollega som (troligtvis) på något sätt tar sig för egen maskin till och från t-banan.
Hon tränar alltså inte bara för att hon inte ser sin promenad till t-banan som träning?
Nej jag fattar inte det heller. Om man tränar så orkar man och har så mycket lust till annat. Det är bara svårt att komma igång men kämpar man i 14 dagar ja då sitter det där och man kan sedan inte sluta.
Man måste sätta sej ner med sin kalender och skriva in tänkta träningstider och sedan gäller det att inte stryka dem och hitta på annat. Då får man böta en 20:a.
Cammie
Jag håller med dig. Jag är en mamma med 2 barn som jobbar heltid och måste pendla 2 timmar varje dag.
Träning? Vilja? Jaaa, det finns. Man måste hitta det.
2 gånger per vecka tränar jag vid lunchen i gymmet här på jobbet. 2 gånger springer jag på kvällerna. Jag kör step up måndagar på kvällen. Och varje lördag och söndag är det långa pass på gatorna.
Min man hjälper mycket, han lagar mat och kör barnen till deras träningar.
Det går.. .det är bara att "vill hitta" tiden.
Man får så mycket tillbaka. Och man är bättre person efteråt.
Jag älskar din blogg. Tack för inspirationen.
* kam *
Intressant diskussion. Man hinner med det man är motiverad till. Om det är träning så finns tid för det, kanske inte alltid i den omfattning man vill, men någon stund här och där kan man nog nästan alltid få till. (Nu pratar jag i egenskap av 4-barns mamma med en pappa med i bilden, om ensamstående med småbarn, med kanske ett styrt jobb och inte mkt skyddsnät runtomkring kan hinna med träning, hur motiverade de än är, det kan jag inte uttala mig om, för DET måste vara svårt!?)
Att man sedan kan träna/röra sig på olika sätt/nivåer är ju självklart, och att vissa personer kanske hellre frigör tid till annat kan jag också förstå.
Var och en blir salig på sitt sätt :-)För min del är det att träna ute som fyller på mina energier!
Problemet är ofta inte att man inte har tid över, problemet är att allt slåss om samma tid. I mitt liv är det knökfullt mellan 06.00 och 20.00.
Det är många som inte har tid att äta, kolla på alla som drar frukost på tåget till jobbet t ex. Sista året innan jag gick på pappaledighet tränade jag i stort sett varje lunch. Det är möjligt att folk irriterade sig på att jag satt och slafsade i mig pastasallad på möten eller framför datorn, men så löser man problemet om man inte hinner äta.
Det här inlägget var alldeles för viktigt för att bara snabbkommentera, har varit på kurs hela veckan och nu har väl diskussionen redan ebbat ut... men...
"Har inte tid" är en slarvig ursäkt som jag själv använder för en massa saker som jag nedprioriterar. Inte tid för att ta en fika, inte tid för att komma på en picnic, inte tid för att gå på en teaterföreställning. Jag tror det är så man måste förstå uttalandet "har inte tid", och som de flesta verkar påpeka tror jag naturligtvis också det handlar om prioriteringar och inget annat.
Alla har vi våra scheman fulla - proppfulla oftast. Självklart går det *inte* att klämma in ett träningspass där, det finns helt enkelt inte tid, så där har din kollega naturligtvis alldeles rätt.
För att *få* tid att träna måste vi helt enkelt plocka bort något annat. Och det är nog här skon klämmer. Handen upp den som inte ägnar åtminstone någon timme eller två i veckan åt webbsurfande eller tv-tittande! Tänkte väl det. Kanske träna den tiden istället?
En annan variant är att effektivisera, dvs. att försöka pressa ihop schemat och på såvis få tid för allt man gjorde förut, plus lite extra. Men som sagt, i de allra flesta fall tror jag på den förstnämnda varianten, skära bort något onödigt och improduktivt för att träna.
hmmm... TID är det enda vi får ny av. Man gör vad man vill med nästa minut, den föregående är redan förbrukad.
Det finns inte tid till någonting om du inte skapar dig tiden. Måste du titta på tv på kvällen i tre timmar, för att du är så trött och inte orkar något annat? Hmmm...
Många som har ett fysiskt tungt jobb tränar inte av den anledningen - för att de inte orkar efter ett skift. Men problemet är ju inte tiden, det är ju orken. Och hur får du ork?
Träna! Cykla till jobbet. Gå till jobbet. Ta trapporna.
Skicka en kommentar