Samtidigt som Anders Timell totalsågade funktionskläder på Äntligen Morgon imorse (han hade synpunkter på hur någon tennisspelare såg ut) har jag funderat på hur kul det egentligen kan vara att vara en sådan där übertrendig sak på två ben som ofta går omkring på Östermalm. Lunchade på Cafe Mocco och beskådade en smärt tjej med stuprörsben och gigantiska stövletter med en massa fransar och bollar som dansade när hon gick. Det såg svårt ut. Kappan var snygg, men opraktiskare får man leta efter.
Jag är i alla fall glad för mina funktionskläder. Jag kan röra mig i dem. Jag skulle också vilja vara übertrendig ibland. Men fy fasen för att röra på sig då alltså!
10 oktober 2008
Funktionskläder
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag ääälskar funktionskläder. Allt annat måste vara djävulens påfund ;-)
Funktionskläder rules;) Jag har för övrigt ett marathon dilema. Kanske du kan hjälpa mig, du som inte räds tokiga ideer?
Jag suktar alltid efter höga klackar, tycker att det är skitsyggt! Men sen kommer jag hem med ett par gmpadojjor. Helst i goretex.
vem bryr sig om anders timell?
Jag hade stortrivts om man fick ha funktionskläder ALLTID, t.om på jobbet och att det också ansågs lika fint som de andra "trenderna". Usch för kläder som begränsar rörligheten!
Jag älskar att klä mig trendigt, men aldrig obekvämt... Fast när man tränar är det väl skitsamma, okej, klart man gillar att känna sig söt då också, men bekvämlighet går alltid först! Och att klaga på hur någon annan klär sig går ALLTID bort! oavsett om man är på gymet, jobbet, på fest eller var som helst!!! Fjantigt av Timell!
Skicka en kommentar