Tis 22 jul: Stationsträning

Stora löpardagens alla stationer har avverkats i grandios stil, med bara två små missöden: Christian Olssons krossade OS-drömmar och Sanna Kallurs ickemedverkan på DN-galan.

Morgonjogg

Planen att morgonjogga 7 km klockan 8 gick i stöpet när en sömndrucken Puma bestämde sig för att snooza sig fram ända till efter 9. Klockan 9.40 kom jag till slut iväg och joggade bortåt en ganska tråkig lands- och cykelväg för att vända hemåt efter 3.5 km. I lurarna hade jag Täppas Fågelberg och Ring P1 som senare övergick till att bli ett pratprogram med Denise Rudberg i P3. Oh what a morning! Försökte prata med några morgonslöa hästar i en hage men de ville inte prata med mig. Kom hem 10.20 och försökte väcka Grabben så att vi kunde få i oss frukost i tid för att klara av lunchintervallerna.

Intervallöpning

I april sprang jag 400-metersintervaller på tartanbana i 4.55-tempo. Inte så imponerande när man jämför med er andra - men då åtnjuter ni andra fördelar (som att väga ett par tiotals kilo mindre).

Idag sprang jag 400-metersintervaller på tartanbana i under 4.40-tempo. Haha - give it to me baby! Det är fortfarande inte så imponerande när man jämför med er andra - men det går framåt. Och det även efter en jogg på 7 km några timmar tidigare. Nu visade det sig i och för sig att orken tröt efter 5 intervaller, men ändå. Vi körde 5 x 400 meter i ungefär 4.40-tempo med 2 minuters gåvila och sedan 1 x 300 meter, 1 x 200 meter och 1 x 100 meter - de sista med högre och högre hastighet (som sig bör eftersom intervallerna var kortare).

Gym och pump!

Efter intervallerna hade jag dryga 2 timmar till nästa pass. Lite energipåfyllning satt fint när vi lunchade på baguettliknande macka med lax och en Cola Zero på överfyllt fik.

Medan Grabben stack iväg på långpass (8 varv på 3-kilometersslingan) testade jag ett nytt gym: Form Friskvård. Jag hade tänkt mig en pumpklass och en stationsträningsklass men eftersom den sista klassen låg för sent för att hinna hem till DN-galan blev det 60 minuter pump och 45 minuters konditionsträning i gymmet: 15 minuter intervaller på gammal spinningcykel + 15 minuter intervaller på crosstrainer + 15 minuter intervaller på en annan typ av cykel (+ 15 minuter coreträning).


Framför konditionsmaskinerna hängde stora TV-skärmar (som på de flesta andra gym) som de allra flesta visade den engelska versionen av "Se bra ut naken" med fokus på stora bröst. Vi var med andra ord ett gäng tjejer, killar, damer och gubbar som inte hade annat för oss än att glo på skärmar med bröst i megasize som visades upp fritt hängande på löpande band. Halmstadbloggerskan Minna (som jag inte känner, men som jag upptäckte eftersom jag spottade den sporadiskt träningsbloggande Glitzy i sällskap med Halmstadbloggerskan häromdagen) som tränade på gymmet i rosa outfit med tillhörande rosa IPod verkade inte alltför förtjust i utsikten på TV:n...

På pumpen glodde jag inte på någon annan än mig själv. Visst kastade jag vissa blickar på den snyggt vältränade tjejen långt till vänster som gick otroligt långt ner i benböjen trots megatyngd på axlarna - och som höll lika fin teknik och djup hela tiden ut. För egen del blir jag trött i benen ganska snabbt. Passet var okej. Inget som kommer gå till världshistorien men det satt ändå där det skulle.

Toppingen

När pumpen var slut var min träningsdag till ända. Nästan. Jag hade ju fortfarande toppingen på kakan kvar: DN-galan. Det var trevligt att se ett soligt Stockholm och många världsnamn, men på det stora hela var det en halvtråkig DN-gala. Alldeles för få löpgrenar...

Men, hur känns det då?

Kroppen känns bra efter dagens idrottsliga utövande. Jag känner mig oförskämt pigg och fräsch på alla sätt och vis. Sådana här dagar kan jag tänka mig fler av. Jag har tränat och vilat och tränat och vilat och tränat lite igen.

Under mitt gymkonditionerande kom jag till några slutsatser: löpning måste vara den bästa motionsformen man kan tänka sig. Speciellt löpning i terräng och intervallöpning på bana. Det är utmanande på helt olika sätt, men attans vad roligt!

Stora träningsdagen

Imorgon smäller det. Ja kanske inte lika mycket som fyrverkeriet i Trollhättan igår, men lite i alla fall.

Tisdagsplaner

Imorgon tänkte jag och Grabben åka till Österlen och spana in det som sägs vara så vackert. Men planerna har blivit omkullkastade. Det är DN-galan på kvällen och eftersom Grabben missade Golden Leaguetävlingen förra veckan så prioriteras friidrotten imorgon kväll. För Grabben är friidrotten helig. Österlen får därför vänta lite. Jag planerar göra hela dagen till en träningsdag med friidrotten som kronan på verket!

Jag har kollat av de flesta gymmen i Halmstad och det ser ganska tunt ut på gruppträningsfronten p.g.a. sommarscheman. Men jag ska försöka testa på gymmet Form som ligger mitt på Storgatan i Halmstad (annars får jag ta till plan B och SATS).

Eftersom jag gillar att planera och dessutom tänker göra detta till min alldeles egna dag vill jag att den ser ut såhär:

08.00: Morgonjogg, 7km
12.00: Medellånga intervaller på bana eller rak, platt asfalt.
16.30: Body Pump
17.30: Power cirkel

Träningsdagen ligger extra lägligt i tid då vi varit på underbara restaurangen Pio ikväll. Jag är en väldigt kräsen person vad gäller restauranger (jag vill ha hela upplevelsen - inklusive service, stämning och dukning - inte bara bra mat) och hittills finns det bara två ställen som har varit riktigt minnesvärda (och som jag gärna besöker om och om igen): Twins i Åre och Pio i Halmstad. Det finns många andra ställen som är bra, men de faller liksom i glömska...

Underbar dessert som nog ger mig massor av energi till imorgon:
lemon/limepaj med marängtäcke och lemoncurdglass
(och jordgubbar!!!)

Mån 21 jul: Snabb asfalt och ruskiga backar

Visst är det trevligt att springa i skogen. Men det krockas hej vilt med surrande flygfän.


5 kilometer eller så

Fantasin tröt lite framåt eftermiddagskvisten och det fanns inte många andra tankar bakom dagens löppass än att komma ut och springa. Det blev några skogsvägar mellan koskit och hästhagar strax utanför Halmstad. Solen sken och bromsarna ville gärna kalasa på oss. Mitt ute i ingenstans fanns en relativt nylagd och smal asfaltsväg - som gjord för snabba steg och låga kilometertider. Jag försökte mig på en fartökning under någon kilometer men hade inte riktigt tekniken med mig idag. Det blev mycket flås för lite fart, energin fanns där men jag hittade inget stadigt tryck på gaspedalen. Men vad gör väl det. Jag har ju turen att snart få komma ut och springa snart igen.

Snabb asfalt

Shoppa träningskläder

Vi har mjukstartat dagen med shopping av träningskläder (och en glass).

Mysteriet med träningskläderna

På min hylla hemma i garderoben ligger det ganska många träningströjor. Ändå har jag aldrig några vettiga träningströjor att ta på mig. Där ligger till exempel tre brandgula tröjor från Nike med logga från Midnattsloppet 2006. I stort sett alla är för korta. Här ligger några gratiströjor från Runners Store med deras logga som en stor blaffa på hela framsidan. Jag har inget emot loggor men hade önskat en lite mer diskretare variant. Och här finns andra tröjor med andra gigantiska loggor och reklambudskap. Och så finns här mina trotjänare. De jag använder pass ut och pass in. Som borde bytas ut. Därför känner jag att mina träningströjhylla behöver fyllas på, trots att den vid första ögonkastet är ganska välstaplad.

Jag botaniserade bland REA-fynden (eller skräpet?) på Team Sportia och hittade en svart funktionst-shirt från Puma med v-hals. En lagom tråkig men väldigt bekväm tröja i färg och form som kommer bli en ny favorit. Jag hittade också en vit tröja med lite annorlunda detaljer från Adidas. Jag skulle inte köpt den för 499 kronor som var ursprungspriset men med 70% rabatt tyckte jag att den var väl värd pengarna. Till sist köpte jag ett slags vindaktigt ställ som funkar att springa i när det är kallt. Typ klockan 03.00 i Hallsberg om några dagar. Jackan är lagom prasslig och mysig och väger inte så mycket men byxorna är sådana där värdelösa vindprasselbyxor i många lager som är ganska klumpiga. Men det kan nog också vara bra någon gång. 299 kronor för hela kitet.

Tishan från Puma - en tråkig favorit!

Adidaströjan med en massa osynliga detaljer
(resår längst ner, prassligt material och extrasömmar på ryggen)

Vindjacka som funkar i höstkylan.
Eller en kall sommarnatt i Hallsberg...

Nu ska jag ut och springa på riktigt!

Vilodag

Idag är det vilodag. Funderade ett slag på att åka till SATS för att träna lite annat än löpning men jag har ätit hallon och glass istället. Snart ska jag på utflykt norrut. Det är Fallens Dagar i Trollhättan och jag ska kolla in Grabbens fyrverkeri som avslutar festivalen och se till att han sköter sig.

Lör 19 jul: Löpning på stranden

Ni som vill springa på en sandstrand: åk till Östra stranden i Halmstad. Den är platt och löparvänlig.

Sådant man drömmer om?

Ett födelsedagsfirande satte stopp för debuten i Laholmsloppet så jag och Grabben fick ta till plan B. Eftersom solen för en gångs skull sken så blev det passande nog löpning på stranden.

Det blev Östra stranden istället för Tylösand. Tylösand är den mysigare och finare av de två, men Östra passar bättre för löpning. Den är i stort sett platt och för det mesta med blöt och ganska kompakt sand. Men det sög ordentligt i benen ändå. Vi tänkte springa 25 minuter "bort" och 25 minuter tillbaka men jag var tvungen att ta en paus i mitten. Det var ju tokjobbigt! Jobbigt på ett helt annat sätt än att springa t.ex. halvmarathon.

Först Grabben..

...sedan jag.

Hade omgivningarna bara varit lite annorlunda, typ turkost vatten, lite palmer och ett avslutande dopp i 25-gradigt vatten - ja då hade dagens löpning varit en riktig dröm. Men idag var jag mer än nöjd med strandlöpning och lite solsken. Det har kommit nästan 20 cm regn här den senaste veckan...

Efter träningen på Östra åkte vi och duschade på SATS. Sedan var det dags för after beach på Tylösand med bästa coverbandet Du & Jag (fast kanske, kanske är Marmeladarna lite bättre ändå?).

After beach i solsken på Tylösand

Träning med Hanna Marcolin

Det känns ofta som att det är de gamla vanliga fitnessprofilerna som tragglar runt med sina tips och trix i media. Men så kör DN med Hanna Marcolin och det känns som en frisk fläkt - även om konceptet är gammalt och uttjatat: hur man tränar hemma på semestern. Att läsa en sådan artikel känns lika banbrytande som att läsa kom igång-artiklar efter nyår. Artikeln får plus för lite roliga bilder i äkta stugmiljö (även om pilatesbollar inte hör till inredningen i en typisk svensk sommarstuga). Och så har hon ganska vettiga svar i en chatt där moderatorn verkar ha valt ut ganska intressanta frågor - även om de gamla vanliga "va, går det inte att punktförbränna?" eller "är det bäst att träna innan frukost?" alltid dyker upp.

Bilden är snodd från DN:s Cilla Eklundh.

(Nästa vecka kan man läsa artikeln "Så tränar du i skogen". Låter intressant! Men det brukar rubriker alltid göra...)

Att springa i 24 timmar

Det börjar så sakta gå upp för mig vad jag har gett mig in på.

Totalpuckat

24-timmarsloppet i Hallsberg är snart verklighet. Jag har precis insett det knäppa i det hela.

Det knäppa är inte att jag ska springa i 24 timmar. Det har jag nämligen inga planer på att göra. Mitt mål är att hålla igång under 24 timmar - och inte sova.

Det knäppa är att jag kommer vara ute och "hålla igång" klockan 23 på kvällen, klockan 01 på natten och klockan 05 på morgonen. Jag har precis insett är att det är sjukt kallt på natten och den tidiga morgonkvisten. Bara några enstaka plusgrader om det inte kommer något tropiskt väderfenomen och invaderar Hallsberg nästa fredag. Sådan tur räknar jag inte med. Istället ska jag leta upp vantar och mössor. Jag packade nämligen inte särskilt strategiskt när jag lämnade Stockholm och tänkte inte på att jag inte skulle komma hem igen innan Hallsberg. Jag har bara t-shirts med mig. Jag måste shoppa!

Jag räknar inte med att butikerna ska sälja vantar och mössor just nu. Men så gick jag förbi detta skyltfönster. Mitt i hetaste (hrm) juli tycker butiken Brothers (eller något liknande) att det är höst. Äntligen! Ni som precis går på sommarsemester är med andra ord för sent ute - enligt butiken. Undrar om de har några vinterkläder jag kan springa i?

Äntligen höst?
Nej tack!
Vi har inte fått någon sommarvärme än.

Jag var nyss ute och kände på kylan. Klockan var 23.00 och det var kallt. Kallt och ruggigt. I sådant väder ska jag vara ute och springa. Inte i en timme eller så. Nej i ett helt jäkla dygn. Snacka om att immunförsvaret kommer tokkollapsa och att jag kommer få världens förkylning. Men när det gäller galenskaper som 24-timmarslöpning är det värt det. Att springa i ett dygn placerar sig rätt högt på meritlistan med tokerier. Förmodligen kommer jag inte att hålla med mig själv klockan 05 på lördag morgon.

Fre 18 jul: Springa på slinga

Det är bra med terrängslingor på några kilometer. Då kan man springa hur långt - eller kort - man vill.

9 km på Galgberget

Terrängslingorna på Galgberget i Halmstad hör till mina favoritslingor. Ändå har jag bara sprungit 3-kilometraren. Den är som Lidingömilen i miniformat. Backarna finns där, men är inte lika långa.

Det blev 3 varv på 3-kilometraren i solsken och nästan klarblå himmel. Så såg det inte ut några timmar innan då himlen var konstant grådyster och jag trodde vi skulle få vänta ända till imorgon innan det skulle spricka upp. När vi kom till Galgberget hade solen torkat upp den värsta blötan och vi hade nöjet att springa omgärdad av söt doft av sommar och hallon.


Första varvet sprang jag och Grabben ihop. Sedan skildes vi åt för att springa i vår egen takt. Jag hade först tänkt att fartleka mig runt men valde sedan att försöka driva på så att jag hela tiden befann mig strax utanför min comfort zone. Eftersom jag sprang i terräng betydde det inte att jag skulle springa i jämn fart utan att jag istället hela tiden skulle ligga runt 8 på en jobbighetsskala mellan 1 och 10 (förutom i backarna då jag låg högre).

Grabben coachar i en kort men brant backe.
(Tyvärr måste du vrida 90 grader på datorn för
Pucko-Puma fattar inte hur man redigerar sådant...)

Imorgon är det ett motionslopp i Laholm. Om det passar i tid och planering kanske jag skulle ge mig på det...

Motionslopp

Efter mycket begrundande har jag utvecklat en ståndpunkt.

Att motionstävla

Du som snart ska springa ett motionslopp ska inte läsa detta. Risken finns att du kommer bli irriterad.

Jag har så smått avvecklat tankarna på motionslopp. Att jag inte ville fortsätta springa Tjejmilen & Co bestämde jag mig för redan för 2 år sedan. Att jag inte skulle åka Vasaloppet i någon form kom jag fram till i vintras. Jag har kommit fram till att jag inte gillar att göra saker i loppform.

När Nilla undrade om jag inte var sugen på Tjejklassikern, eftersom dess deltagande går som en löpeld genom träningsbloggosfären, svarade jag nej. Det är inte det att jag inte simmar särskilt ofta och därmed anser att jag inte är så snabb. För det kan jag stå ut med. Cyklingen verkar kul, det är kul att springa, och 3 mil på längdskidor klarar jag också. Det är bara det att jag inte vill göra det i loppformat.

Jag gillar inte trängsel. Jag tycker inte om hets. Det är därför jag inte gillar att motionstävla i stora folkmassor. Det är för bökigt helt enkelt. Och så är det dyrt. Jag kan inte komma på någon anledning för mig själv att betala 3-400 kronor för att springa en mil på Djurgården. Eller betala det dubbla för att simma 20 minuter i en iskall sjö. Springa på Djurgården kan jag göra alldeles gratis hur länge jag vill. För att inte tala om att simma i en sjö.

Det där med att bli extra peppad av stämningen köper jag inte. Och att servera sig själv mat och dricka är lättordnat på egen hand. Under en mil behövs det inte ens.

Att betala för att få springa en mil, att simma en kilometer, verkar ganska knäppt.

Varför?

Därför vill man flytta till Halmstad:

Istället för svettlukt

Dofta gott istället för äckligt. Pretty från Nina Ricci, istället för intorkad svett i en t-shirt du använt lite för länge. Nina Riccis nya är bevisligen underbar - en granne (jag aldrig sett) stannade mig för att fråga vad det var jag doftade...

Tor 17 jul: Mjölksyra i knäna

Vintern är långt borta, men jag har besökt skidbacken ändå.

Backträning

Vi angjorde Halmstad sent inatt. Efter lite sovmorgon och frukost satte jag på mig löparkläderna och hälsades välkommen till löparturen av en störtskur. Jag kunde inget annat än skratta när jag blev tokblöt av regnet, men Grabben sprang iväg likt ett skrämt rådjur och letade en tät björk att stå under.

Men vad gjorde väl några regndroppar i håret - blöta skulle vi bli ändå. Jag hade nämligen bestämt att vi skulle springa upp och nedför en skidbacke. Där fanns ingen asfalt. Inget grus. Här fanns bara blött och oklippt gräs som fick skorna att låta "chipp chipp" i varje steg.

Det är bra att springa uppför skidbackar. Helst om det dessutom är lite terrängigt. Bra för balansen, bra för fötterna, bra för huvudet, bra för rumpan och bra för benen. Mjölksyran satte sig i rumpan - och i knäna (fast det var nog mer låren) ganska mycket på en gång. Grabben, som tipsar och påminner om armföringen i all oändlighet, fortsatte att tjata om att jag skulle upp upp med armarna. Jag försökte pendla med armarna upp till öronen, men det gjorde ju ingen skillnad. I alla fall inte för mjölksyran i benen...

Vi "gjorde" backen tre gånger innan jag tyckte att det fick räcka. Benen skulle hålla för att springa hem också...

Show me the calories!

Vad tycker ni om detta?

Trams eller smart?

Hamburgerkedjan Max skriver ut klimatpåverkan på sina menylistor,
borde caféerna skriva ut kaloriantal till sina bakverk?

Finn 1 fel!

Greetings from Bohuslän!

Road trip

Vi tog en omväg via Bohuslän på väg ner till Halmstad. Kom till ett småregnigt Smögen igår, checkade in nära bryggan. Tog en svängom mitt i natten och konstaterade att det var full rulle i båtarna och att det var kallt och blåsigt.

Idag lyste solen och i nedcabbat format gjorde vi Bohusläns alla pärlor. Kungshamn, Havsstenssund, Grebbestad, Fjällbacka, Hamburgsund, Bovallsstrand, Hunnebostrand, Lysekil, Stenungssund och en sväng ut på Tjörn.

Det har varit en fin och fartfylld dag. Men det har funnits ett stort fel på hela dagen. Felet finns att utläsa i denna bild:

Här står jag och fryser.
Hittar du felet?
Se längst ner i inlägget för svar.

Smögensjöbodar

Road trip

Folkfyllt Fjällbacka

Svar på finn 1 fel: Inga träningskläder! Dagen har försvunnit helt utan att jag hunnit med någon träning. Gigantiskt fel!

Mån 14 jul: Komma igång med löpning

Jag är på g. På gång.

Benen är fulla med spring

Det är mer än tio dagar sedan jag senast löptränade. Klockan 23.00 ikväll ville benen ut och springa. Inte bara benen förresten. Hela jag ville ut. Hela kroppen längtade.


När vi sprang som bäst, någonstans efter tre kilometer, mitt i backen upp till Rinvägen längs med Eriksdalsbadet, frågade Grabben om det kändes ovant att springa. Om det kändes sådär stappligt, stelt och konstigt som det ibland kan kännas när man inte sprungit på ett tag.

Det gjorde det inte, svarade jag. Det kändes lätt och ledigt och underbart. Sommarnatten var svensk och sval med regnblöt asfalt och någon enstaka ungdom på en cykel. Det lätta sommarmörkret omslöt sig tryggt kring kroppen och bjöd på total fokusering. Att springa på folktomma gator en sen kväll påbjuder koncentration. Det finns inget som stör. Inte heller när man har en grabb i hasorna.

När vi springer är det nämligen i hasorna jag vill ha honom. Grabben. Tränar'n. Haren. Inte framför. Springer han en meter framför trippar jag för mycket bakom eftersom jag inte ser var jag ska sätta fötterna. Springer han längre framför blir jag stressad eftersom jag hamnar för långt bakom. Men ett steg bakom mig är perfekt. Då är det jag som är först. Jag som bestämmer. Jag som tar i, kämpar lite extra, för att inte tappa tätpositionen.

I slutet av backarna jagade han mig lite extra. Sa att "nu börjar jag spurta". Då hade jag inget annat val än att lägga i en extra växel jag också.

Kvällen bjöd på drygt fem kilometer på söder i Stockholm med långa fartlekar. Imorgon blir det löpning någon helt annanstans. Jag och grabben är på väg ner till Halmstad men istället för den vanliga motorvägen förbi alla "-köping" åker vi via Smögen. En spontanplanerad miniroadtrip. Träningskläderna är med. Träningslusten är med. Och datorn är definitivt med!

Dagens frukost

Två sorters meloner, parmaskinka, jordgubbar och keso
(och två ägg på sidan om):

Att köpa skinka är ingen barnlek. Så många tillsatser! Så många E-nummer! Parmaskinka innehåller färre tillsatser - men kostar dessutom mer...

Out of blog reply

Så jag har varit borta. Vem vet ni redan (jag) men var, vad och varför?


Var har jag varit?

I Tarragona, en timma söder om Barcelona i Spanien. Tarragona är en stad med runt 150 000 invånare och var speciellt viktig under romartiden då bossen bodde här. Tarragoneserna (eller vad det heter) är stolta över sin stad och tycker mycket om stenarna från romartiden som de gärna visar upp. Idag är hamnen i Tarragona bland landets viktigaste och man har också en av de största och mest prestigefyllda fyrverkeritävlingarna i landet (Spanien är en stor nation i fyrverkerivärlden).

Tarragona - en typisk spansk stad
som blir öde under siestan mellan
2 och 4 på eftermiddagen.
Jag fattar fortfarande inte var alla tar vägen.

Grabben på huvudgatan: Ramblan

Tarragona ligger längs med kuststräckan Costa Dorada.
Här finns mil efter mil med underbara sandstränder.
Sanden är fin och vattnet turkost.
Vad mer finns att önska?
(En paraplydrink kanske. Sådant fanns det ont om.)

Varför då?

Anledningen till att jag fick följa med till Tarragona var att jag åkte med det svenska laget på den där fyrverkeritävlingen som jag tidigare tjatat om. Sex lag (Sverige, Tyskland, Italien, Spanien x 2, Portugal) tävlade om ära och heder. I Sverige skjuts inga fyrverkerier i denna storlek (inte ens under Vattenfestivalen) så det var otroligt fascinerande att se den imponerande designen och sammansättningen och de olika effekterna. Svenskarna gick ut som lag nummer 1 och jobbade 10 man i 14 timmar varje dag under 2 dagar för en (magnifik) show på 20 minuter. Sverige kom till slut 2:a i tävlingen, efter Italien. Grabben är lite bitter...

Sveriges bidrag hittar du här.

Grabben på skjutplatsen.

Jag på skjutplatsen, med en 6-tumsbomb.

Vad gjorde jag?

Kvällarna ägnades åt fyrverkeri. Klockan 22.30 varje kväll fylldes stranden med förväntansfulla åskådare. Efteråt samlades hela laget på en torgservering för att snacka pyroteknik (och dricka sangria). I många, många timmar snackades det effekter, färger, kvalitet på effekter och färger, och tusen andra saker som har med fyrverkeri att göra. Designen av ett fyrverkeri är en vetenskap (som tyvärr på många ställen går förlorad).

Strandpartaj efter fyrverkerierna.

Bild från fyrverkeri med gröna romljus
och gröna green strobe willow.
(Effekterna har ganska krångliga namn
vilket ställer till det för mig)

På morgnarna hade jag tänkt att träna. Men icke. Jag hade ont i halsen i knappt en vecka och efter det kom hostan som påminde sig varje gång pulsen steg. Istället blev det motion så det stod härliga till. Vi ville till exempel se en akvedukt som romarna byggde i vilken de transporterade vatten. Den låg 5 km från centrum och på någon obskyr internetsite hade jag sett att man kunde gå en vandringsled dit. Vi frågade turistguider på mer än 2 ställen men de bara skakade på huvudet, tyckte vi var hur knäppa som helst och gav oss en busstidtabell. Likaså när vi ville besöka en lång sandstrand som låg 4 km från stan. De sa att det var för lång att gå dit, så vi fick återigen en busstidtabell.

Klart man kan gå tänkte vi hela tiden. Så vi gick. Det gick hur bra som helst. Spanjorerna kanske inte är ett promenderande folk. Men herrarna tycker i alla fall om att springa! Helst mitt på dagen - i hettan på 34 grader. Vi såg många, många löpare. En gång såg vi en kvinnlig löpare också. Wohoo!

Den romerska akvedukten man inte kunde gå till
(enligt spanjorerna)

Jag tog tillfället i akt och drog på mig
träningskläderna vandringsturen till ära.

En kväll gjorde jag 100 sit ups i hotellsängen också, men mer styrketräning än så blev det inte.

I början av veckan blev jag frustrerad när jag inte kunde gå ut och träna och dra upp pulsen, bli svettig och flåsig. Men jag vande mig ganska snabbt vid den lågintensiva motionen. När vi gått och gått i några dagar kände jag mig ganska nöjd med det. Mycket gående och hög temperatur gör att man blir ganska såsig i benen.

Jag har gjort mer än att gå. Jag har läst också. Nästan 5 böcker har gått åt:

• Flickan under gatan: bra och overkligt verklig även om jag inte gillar böcker med deprimerade och livströtta poliser.

• Tusen strålande solar: en bra men tragisk berättelse i en intressant kultur och ett land vi hört så mycket från men vet så lite om.

• Fri: Bra nästan på en gång. Hur den slutar vet jag inte än... (men det är väldigt spännande just nu)
  

• Skumtimmen: Lite seg i början men blir bara bättre och bättre.

• Gomorra: en resa i camorrans värld: Intressant men fruktansvärt om en organisation jag aldrig hört om men som är större än maffian och som har ett enormt inflytande. "Made in Italy" har fått en ny innebörd.

Summa summarum

Det har varit en lång och skön semestervecka som dessutom medfört minusnotering på vågen -0.2 kilo sedan min lägstanotering och -0.6 sedan jag åkte. Hur det gått till vet jag inte riktigt. Jag har ätit gott och druckit gott och inte sprungit en meter. Men: jag har inte småätit och jag har varit i ständig rörelse. Det är nog den konstanta aktiviteten som är hemligheten. Då har man råd att dricka sangria, äta italiensk glass och mumsa på vitt bröd med vitlök och tomat.

Hola!

Hej mina vänner - allas er Puma är tillbaka från Spanien och Tarragona! Jag har gjort allt jag skrev i nedanstående inlägg att jag skulle göra, förutom att träna. Jag har haft halsont och hosta men jag har gått och gått och gått, sett på fyrverkeri, ätit glass och god mat och druckit sangria badat och minskat några hekton på köpet. Är det inte alldeles fantastiskt underbart med semester!

En riktig uppdatering kommer snart - nu ska jag gå ut och njuta av det svenska sommarvädret medan det varar!

Adios amigos!

Hej då vänner. Nu åker vi till Spanien. Jag ska ha semester och grabben ska representera Sverige i en fyrverkeritävling. Och så ska vi träna, dricka sangria, träna lite mer, äta paella, träna mer och ja, göra annat man gör i Spanien helt enkelt.

Den 13 juli är jag tillbaka. Då hörs vi igen.

Jag lämnar er med en riktigt härlig sommardänga från förr:

Till alla som ska springa Hornstull - Järna imorgon:

Lycka till! Jag är avundsjuk!
Men det ska bli SÅ kul att läsa
alla rapporter när jag kommer hem igen!

Tyra Banks nya kropp

Jag har aldrig haft någon riktig idol. Men jag gillar Tyra Banks. Hon verkar riktigt vettig. Och hon är grymt snygg. Både när hon var smal(are), men allra snyggast är hon faktiskt nu när hon väger 73 istället för 60 kilo.

Gratis Runner's World

Jag har två Runner's World nummer 6 - inplastade och olästa - någon som vill ha dem? Maila till traningsblog@gmail.com så skickar jag! Först till kvarn...

Uppdatering: tidningarna har gått åt nu.

Bästa träningsplaneringen

Gräset är alltid grönare på andra sidan. Det är när man inte kan träna, som man längtar till det som mest. Precis som man längtar till pannkakor när man inte ska äta kolhydrater eller längtar till snön när det nyss blivit sommar...

Om jag vore frisk...

Om jag inte hade ont i halsen idag skulle jag ha börjat morgonen med löpintervaller med Serena Williams 30-minutersprogram i lurarna. Jag skulle inte sticka ut klockan 05.00, utan istället lite senare så jag inte behövde gå upp med den arla morgonstundens illamående i halsen.

Frukosten skulle tyvärr inte bli någon höjdare. Det gapar tomt i kylskåpet och det har ingenting med mitt halsont att göra.

Strax efter lunchtid skulle jag bege gå till SATS Regeringsgatan för mina favoritstyrketräningsövningar:

• bicepscurls med stång och passare. Passare behövs, det är bara när jag kan ta totalt slut men ändå köra en till som jag känner att det händer något i musklerna!
• superset med tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc.
  
• superset med bänkpress följt av flyes. Mina muskler gillar dessa övningar - de tar och de tar grymt!
  
• sittande rodd. Jag har dålig kontakt med mina ryggmuskler men den här övningen tycker jag är rolig, faktiskt.
• benpress i maskin. Mest mumma för rumpan eftersom det är här jag känner det dagen efter, men också för benen.
• axellyft åt sidan ståendes på balansbräda.
• crunches på pilatesboll med fötterna mot en vägg.

Jag skulle äta en god lunch, komma hem och visa lägenheten för en hyresspekulant som planerat och sedan skulle jag antingen åka ut till Saltis och ta mig en löptur i skogen med det nya energiknippet vi har. Eller så skulle jag ta med mig grabben och gå och titta på en asiatisk trädgård som ska finnas här någonstans just nu (någon som vet var?).

Sedan skulle jag springa 5 kilometer snabbdistans med grabben som hare och jag skulle avsluta med 4 x Skinnarviksbacken som är på runt 50-60 sekunder och 4 x trapplöpning på runt 45 sekunder och sedan skulle jag vara död.

Efter det skulle jag för en gångs skulle vara ute i god tid och börja packa inför fyrverkeriresan till Spanien (vi åker imorgon).

Semester

Nu är den här: semestern!

Bota halsont

Jag försöker bota mitt halsont. Har precis testat Magnum Mayan Mystica som botemedel. Funkar sådär. Visst var den god och så, men gjorde ingen direkt skillnad för halsen. Det känns inte helt lockande att dricka te i sommarvärmen och någon whisky (att gurgla med) har jag inte här på jobbet.

Träna med halsont

Snacka om taskig tajming.

Sveda (men ingen värk)

Jag vaknade tidigt imorse och kunde inte andas genom näsan. Sov någon timma till och när jag vaknade nästa gång kände jag att något inte stod rätt till i halsen. Det är inte som att svälja sandpapper. Men det är den där känslan av en slags strävhet som gör att jag måste svälja och svälja och när jag sväljer kan jag inte annat än känna att det faktiskt också svider. Jag har ont i halsen.

Fan.

Idag är det ju dags för grymmaste backträningen med Sofy och gänget. Det är ju idag som min rumpa ska puttas upp ytterligare några centimeter.

Jag har träningskläderna med mig men tänker inte träna med halsont. Däremot kan jag vänta och se om halsontet försvinner. Jag vill så gärna inviga semestern med lite svett och stumma ben.

Bästa bantningsknepet

Mina föräldrar blev med hund i lördags. Sedan dess påstår sig mamma ha gått ner flera kilo i vikt.

Trixa

I helgen tog mina föräldrar över energiknippet Trixa. Det är en drygt ettårig Flat Coated Retriever som älskar att bada, cykla och springa. Min mamma gick från en motionsnivå på runt 3 till maxnivån 10. Det var nog som att slå med slägga i en sådan där mojäng som står i nöjesparker och se bollen gå i taket så att allt ringer och tjuter (är ni med på vad jag snackar om?).

Mamma påstår sig ha gått ner flera kilo. Och i måndags ringde hon och sa att hon hade träningsvärk överallt. Idag ringde hon och sa att hon var så otroligt utmattad fysiskt sett. Inte undra på det sa jag, så mycket som du börjat rivträna. Att ha hund verkar vara ett bra bantningsknep. Jag minns vår före detta granne som skaffade sig en tax - och gick ner fem kilo.

Energiknippe som älskar att bada...

Och som ibland sover...

Vi har haft hundar förut. Westien Whisky som var vegetarian och allergisk mot gräs och vackra Berner Sennentjejen Elsa. Men jag minns inte att varken jag eller någon anna gick ner några kilon. Whisky och Elsa vilar just nu i varsin liten stenprydd grav i Hälsingland, fast egentligen tror jag de leker livet i hundhimlen.

Ikväll var det tänkt att Trixa skulle leka livet ur mig. Men planerna blev ändrade så jag tar snart mitt pick och pack och går mina 45 minutrar hem igen. Det kan behövas en stilla kväll. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag som vanligt och på fredag ska jag visa upp den för en hyresspekulant. Det är med andra ord läge för en rejäl storstädning.

Min vikt!

Jag fick en uppmaning att fortsätta uppdatera min viktkurva, så here it goes:

Viktkurvan

Juni har varit medelmåttig sett till vikten. Det har varit +0.8 dit, -0.3 hit... och så har det hållt på. Men idag står jag äntligen på exakt samma lägstanotering som för några veckor sedan. -5.6 kilo. Ändå åt jag Frödinge ostkaka (lightversionen) till middag igår. Shame on me. Men å andra sidan hade jag precis sprungit 2 timmar i skogen.

Det som spökat har varit kolhydratladdningen inför (misslyckade) maran sista maj. Och nu kan alla killar sluta läsa för det som också spökat har varit mensperioderna. Förut hade jag "aldrig" mens (en PCOS-grej). I juni hade jag mens typ hela tiden. Det är nog p-pillrenas fel, för de tog slut helt abrupt och mitt e-recept på Apoteket strulade så jag kunde inte köpa nya på direkten. Och eftersom jag aldrig har mens när jag inte äter piller, så kunde jag heller "aldrig" börja på pillerkuren (eftersom man ska börja den när man har mens).

Hur som helst. Mitt nästa mål blir att ta mig ned till nästa kiloenhet. Sedan -4 kilo och i slutändan typ 15 kilo till. Men det blir ett kilo i taget. I och med juniproblemen har jag helt missat mitt mål att gå ner 4 kilo till inför Spanienresan. För 4 kilo innan lördag blir det inte.

Tis 1 jul: Ursvik Extrem

Juli har börjat bra. Med 45 min snabb promenad och nästan 120 min terränglöpning.

Terrängjogg

Coola Karin har fått dille på att springa i terräng. När hon föreslog ett löppass i Ursvik var jag inte sen att haka på. Vi planerade att ses hemma hos henne efter jobbet för att åka till Hallonbergen och sedan springa milspåret där i Ursvik.

30 minuter innan jag ska lämna jobbet öppnar sig himlen på riktigt. Det är inget sommarregn. Inget duggregn. Det är ett ordentligt skyfall som pågår utanför fönstret. Jag ringer Karin, säger att vi visserligen kan springa i regn - men inte Ursvik i regn. Det blir som att springa i rena lervällingen. Efter lite velande så tar vi oss i kragen. Lite (!) lera har ingen dött av. Vi ska till Ursvik!!

Väl framme vid spåren ser marken ganska torr ut. Inget skyfall här inte. Istället skiner solen och fåglarna kvittrar. Vi är så tagna av intrycken att vi hurtigt slänger milspåret över axeln och istället bestämmer oss för att ta oss an 15-kilometraren: Ursvik Extremspåret.

Ursvik Extrem går väldigt mycket runt, runt och väldigt mycket upp och ner. Coola Karin beskrev det perfekt: det kändes som att springa runt i en blomma (runt bladen, ni vet). I början var det roligt men vid 11 km kändes det som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi. Efter nästan två timmar. Då var benen väldigt sega - trots att flåset aldrig varit speciellt jobbigt eller mjölksyran nära. Det är helt enkelt så att backar suger musten ur en. Och vi hade inte speciellt bråttom heller. Vi hade nästan en liten minisemester där ute i skogen. Så långt från livet kändes det som att vi var!

Innan det sega vid 11 km började kom vi på världens bästa idé. Förutom 24-timmarsloppet och våra 2 multiträningsdagar vi planerar för, så ska vi ha en terrängdag. Under en och samma dag ska vi springa milspåret i Hellas, Ursvik och på Lidingö. Jag tror jag ska föreslå att vi kallar det för The Kinder Challenge: 3 överraskningar i 1!

Jag är så jävla nöjd

Det finns alltid någon som är lite snyggare, lite mer perfekt.

Att älska sig själv

Imorse övergav jag mitt favoritprogram Äntligen Morgon på Mix Megapol. Jag tycker sommarvikarierna Raz och Katrin Schulman är för tråkiga. De är inte som Adam, Anders och Gry. De gör inte min morgon roligare. Därför lyssnade jag istället på P3:s morgonsnack. De pratade om att vara tjock och att vara smal och de kom fram till att tjejer klär upp sig för att imponera på andra tjejer snarare än killar. En kille sms:ade in och sa att utseendefixeringen även gäller killar men att killarna inte drabbas av den i lika hög grad eftersom de helt enkelt inte tar åt sig. Och de jämför sig heller inte lika mycket med varandra.

Jag är en långt ifrån perfekt person. Men jag är så jävla nöjd med mig själv. Och jag skiter i om det låter kaxigt och egentligen helt vanvettigt eftersom jag varken kommer i ett par 38:or eller ens 40:or och dessutom har gropar på låren.

Men - who cares? Skulle jag vara lyckligare om jag var snygg i jeans som hade midjan i armhålan? Skulle jag vara lyckligare om jag hade de där perfekta benen som jag såg komma gåendes i ett par shorts på Storgatan i Halmstad i helgen. Skulle jag vara lyckligare om någon annan avundades hur jag såg ut? Och om jag faktiskt svarade ja på de tre nyss ställda frågorna - vad för människa skulle jag vara då?

Jag kan också sukta efter modellernas retuscherade utseende. Det gör jag ofta. Avundas långa ben, smala armar och fylliga läppar. Men aldrig att jag skulle inte skulle tycka om den jag var för att min utsida inte passar sig på framsidan av Vogue. Det finns mer till livet än så. Det finns mer än stuprörsjeans och höga klackar. Det finns mer än att vara snygg i trekantsbikini och kortkort i lycra. Det finns mer Det finns en insida.

Det finns en insida och den är du.

Det finns en insida och det är den jag älskar.

Vi bråkar ofta om ytliga saker, jag och min insida. Om hårfärg, som solbränna, om kläder som jag faktiskt inte passar i. Men vi försöker alltid nå framåt. Det är därför vi älskar varandra. Oavsett hur mycket det blåser, hur hårt det stormar, så vill vi alltid framåt. Framåt. Ett steg till. Vidare. Längre. Jag kommer alltid att bli lite bättre än jag var igår. På alla sätt. Det är därför jag är så jävla nöjd.

Busstrejk

Det går inga bussar i Stockholm och för min del är det lika bra. Nu har jag inget annat val än att gå till jobbet. Eller jo, tunnelbana finns det ju, men jag gillar verkligen inte att åka tunnelbana. Jag blir alldeles för stressad av att stå i underjorden och vänta i 7 minuter på nästa tåg och inte ha någonting alls intressant att titta på än att läsa fördummande gratistidningar. Dessutom funkar inte min radio i underjorden. Nä, jag har som sagt inget annat val än att gå till och från jobbet. Perfekt. Jag sparar pengar eftersom jag inte heller har någon jäkla SL-remsa. Tack alla chaffissar för att jag får lite vardagsmotion! Jag tycker synd om Nacka- och Värmdöborna. De har några mil att promenixa till sina jobb i stan...

Jag tycker även att "sommartidtabell" borde betyda sommarpris eftersom det inte är lika många avgångar som vanligt.

Om jag får tycka fler saker så tror jag inte att vägavgifter och bensinskatter är vad som får människor att åka kommunalt. Istället borde man satsa på att göra kollektivtrafiken mer attraktiv. Det är vad som skulle få mig att byta helt och hållet.

Juni

Det är svårt att förstå att juni är till ända när man tittar ut genom fönstret men så är det. Och så säger även min träningskalender på Funbeat. Juni har inte varit en speciellt bra månad.

Träningssammanfattning

450 minuter.
522 minuter.
312 minuter.
365 minuter.

Så sammanfattas juni i antal träningsminutrar. För min del är det inga siffror att hurra över. Jag brukar träna mer. Jag har som målsättning att träna mer.

Det handlar inte alltid om minutrar. Det handlar också om kvalitet. 30 minuter fartlek är bättre än 60 min powerwalk i syftet att springa snabbare. Och visst har jag blivit snabbare. Visst känner jag att det går bättre. Men junis minutrar består tyvärr inte bara av kvalitet. Fördelningen mellan kvalitet och kvantitet är mer eller mindre densamma som övriga månader. Det är helt enkelt så att jag i juni tränat mindre.

I juli ska jag träna mer. I juli är det semester. Semestern bjuder alltid på riktigt bra träning. Egentligen spelar det ingen roll var man är. Semester ger fler möjligheter och fler tillfällen och så mycket mer tid. Jag skulle vilja ha semester mest hela tiden - tänk så mycket man kunde träna då!

Shoppingtips

Det är måndag och avresedag från Halmstad. Stockholm och jobbet kallar. Jag har lätt men skön träningsvärk i rumpan (främst i vänstra delen av någon underlig anledning) och mellan en arbetsintervju här i Halmstad och min lunchdate med grabben råkade jag springa in i några affärer och slå till på några fynd. Halmstad är en jäkligt bra stad att shoppa i. Ironiskt nog gör jag alltid mina bästa köp i mindre städer.

Köp jag gjort den senaste tiden som jag är speciellt nöjd med är (ej inköpta idag):

Max Factor miracle touch liquid foundation är
förutom det löjligt långa namnet en av de bästa
budgetfoundations jag provat.
Det är inte speciellt "liquid" och i en särskilt behållare
i den lilla burken finns en skumgummiapplicator.


Jag vill ha en brun utan sol-produkt som ger bra färg

och som inte stinker BUS på lång väg.
Estée Lauders variant ger guldbruna ben efter en applicering
och luktar förvisso - men inte traditionellt BUS utan
BUS på Estée Laudersätt.

Stimorol Fusin i smaken jordgubb-lime:
jäkligt gott tuggummi!!

Sön 29 jun (forts.): Löpning i terräng

Jag hade verkligen ingen lust. Men det blev riktigt roligt!

Fartlek i backar

Efter förmiddagens pass åkte vi ut till stranden i Halmstad. Inte Tylösand, utan Östra. Den stranden som inte anses vara lika fin. Det är den inte heller. Men den är grym ändå.

Det blåste rätt så friskt och vi var både frusna och väldigt sömniga när vi körde hemåt för att snabbt byta om och sedan springa i terrängslingan i Oskarström innan det var dags för avspark i den där matchen som tydligen också var EM-final.

Jag velade ett tag. Men eftersom jag tidigare ätit en underbar glass (smakerna lemon curd, tiramisu och chokladboll från Sia är supergoda) var det lika bra att byta om och pallra sig iväg. Jag visste dessutom att får jag bara på mig kläderna så får jag också på mig motivationen. Och om inte det räcker så försvinner allt vad sömnighet heter när man väl är ute i spåret.

Jag hittade en rolig skylt - som jag aldrig sett förut.
Har ni?

Det är ingen grabb. Det är en pajas.

Precis i slutet av slingan, efter den
brantaste backen - fanns det blåbär.

Terrängslingan i Oskarström är på 2 kilometer. Med många småknixbackar, svängar och en del annat upp och ner-löpande är den riktigt bra. Eller som grabben uttrycke det: det är alltid nära till mål eller varvning så man vågar springa på.

Jag tyckte jag sprang på rätt så bra. Överlag springer jag på rätt så mycket bättre nu än förut. Jag känner skillnaden på drivet i steget och det känns relativt lätt att öka farten ganska rejält. Nästa mål är att springa snabbare under längre distanser. Och att fortsätta min backträning såklart. På torsdag till exempel. Då ska jag träffa bloggvärldens snyggaste träningstjejer - vi ska rusa uppför backar. Kan man ha roligare? Tveksamt!

Sön 29 jun: Backträning

Jag har gått och väntat och längtat. Nu har jag äntligen sett den - och gjort den.

Rumpans bästa vän

Backar är bra. De ger en snygg rumpa och de ger bra flås. Jag borde helt klart köra mer backträning!

I Stockholm finns det en hel del backar. Men jag kan inte påstå att de ligger på rad som ett pärlband. Det blir mest springa upp och ner några gånger. Annat är det på den runda jag nyss sprungit. Den som berättats för mig flera gånger den senaste tiden. Grabben har pratat om den. Och grabbens (löpar)föräldrar har beskrivit den. Jag såg framför mig en uppförsbacke i form av en brant mur som knappt gick att åka uppför med bil. Rundan bestod av 2-3 kilometer uppvärmning - sedan tog den så kallade väggen vid. En kilometer eller två med backe efter backe i olika längd och lutning. Perfekt!

Backträning är bra.
Backträning i terräng är bättre.

Grabben (coachen) tjatar och tjatar om mina armar hela tiden.
Och det med rätta, i och för sig.
Jag måste pendla mer.
Helst ska handen upp till örat...

Ingen backe. Men väl en jäkligt cool skog.

Man blir sådär härligt trött och flåsig av backar. Och benen blir sådär skönt sega. Jag riktigt känner att jag jobbat - och nu väntar jag bara på hur rumpan ska lyfta sig några centimeter som en positiv konsekvens. Annars får jag väl springa i fler backar. Om det blir ett till pass idag ska det bli fartlek på en slinga med många småbackar.

Det som kallas livet

Det har varit mycket nu. Och lite. Lite träning för att mycket annat kommit i vägen. Men det spelar ingen roll vad som kommer i vägen. Även om det består av bröllopsfest med fördrink x 2, glas med vin x 4, avec (bara en - jag är inte så mycket för avecer), drink x 3. När klockan slog halv fyra på morgonen tyckte jag att det var en bra idé att promenera halvmilen hem i gryningen.

Idag är det varken mycket eller lite. Idag är det backträningsdag. Jag ska bara dricka några glas vatten först... (och så ska jag övertala grabben. Han gnäller om sitt huvud...)

Här står vi med fördrink nummer 1 i handen...

Festens anledning: en kärleksförklaring

Vätskepaus!

Klockan är runt 5 på morgonen.
Jag befinner mig på en landsväg i Halland.
Och jag är ganska nöjd med att gå den där halvmilen hem.
(Grabben klagar inte så mycket han heller)

Vi hittade en ny kompis i gryningen.