The Copperhill Mountain Lodge experience: the spa

Det snöar och blåser utanför. Men vi är inne och lyxar. Högst upp i Björnen!

Copperhill

Copperhill är THE nyhet i Åre. Lyxhotellet som dragit ut på tiden men som äntligen står klart. Nåja, nästan klart. Det som inte är klart döljs väl. Okej då, ganska väl.

Jag och Grabben ska bo på Copperhill inatt. Vi kom hit strax efter lunch och började med några timmar på deras spa. Det gjorde även Josefine Craaford med familj. Det var nybyggt och fint. Det bästa var att det fanns Kerstin Florianprodukter i duschen. Kändes väldigt lyxigt och doftade otroligt gott. Bastun var läcker, ena väggen var i glas ut mot "verkligheten". Vi satt där i värmen och såg hur det snöade och blåste - mysigt! Det fanns också en någorlunda stor pool - även denna med utsikt mot backen, skogen och snön. Någonstans borde det finnas en bubbelpool också, men den hittade vi inte.

Snyggt i badrummet - detaljerna gör helheten.

Vattenfallsduschar finns överallt!
Och Kerstin Florianprodukter.

Detaljerna - som sagt...

Grabben har det nog ganska bra...

En schysst bastu - fast allt fick inte plats på bild.

Utsikt från bastun - där jag står och fryser...

Ett snyggt spa i all ära. Men gör gärna en egen avdelning för barnen. Det blir lätt stojjigt och stimmigt annars och skylten där det står "enjoy the silence" är som ett hånflin.

Själva behandlingarna här kostar multum. Vad sägs om ett helkroppsäventyr för drygt 3000 kronor? Inte idag, för vår del... däremot kände jag för ett glas mousserande på lunchen i Coppermine men nä, det får bli lite lyx ikväll istället. Om de inte har slut på sådant. Hittills har det varit ganska mycket som råkar vara "slut". Återkommer med fler rapporter från The Copperhill Mountain Lodge experience!

Misslyckande!

Ibland gör man det svårt för sig.

Längdåkning

Längdpjäxorna står och blänger på mig. De trängs med mina alpina pjäxor, och mina alpina innerskor som jag duktigt tar ur varje dag så att de får torka ur ordentligt. Längdpjäxornas kompanjoner, plockepinnskidorna, står snyggt inpackade i ett fodral i förrådet. De vill ut i spåret. Men just ikväll känns steget till spåret så oändligt långt.

Ut i förrådet för att ta fram fodralet. För att få ut det måste jag bråka med diverse snowboards och en massa alpinskidor och stavar. Sedan in med skidorna och fram med rätt valla. Valla och greja. Sedan ut i kylan, in i den kalla bilen och ut på vägen. Till ett skidspår som ligger mestadels i mörker. Ja, i alla fall är det mörkt runtomkring. Spåret är upplyst. Men säkert kallt.

Jag gillar att valla.
Jag vallade skitbra till min Vasaloppsfärd.
Fan vilket bra fäste vi hade.
Det var nog det enda lyckade med den galenskapen.

Jag har tänkt att jag ska åka längd hela eftermiddagen. "Jag ska bara", först. Jag ska bara vänta lite. Jag ska bara göra det här. Jag ska bara det där. Fy fan för jag ska bara. Jag ska bara borde förbjudas.

Det är ingen annan som kan förbjuda jag ska bara. Det är upp till mig själv. Och jag vet hur irriterad jag blir på mig själv när jag inte gör något jag verkligen tycker jag borde göra.

Nu är det för sent för att åka längd. Middagen är snart framdukad och jag ska ner till Åre station och hämta Grabben som kommer från Stockholm. Och jag är duktigt irriterad på att det egentligen inte alls hade varit så svårt att komma ut i spåret. Det hade tagit mig max 1 minut att plocka ut skidorna från förrådet, trots att andra grejer stod framför. Vallan hade inte varit några problem. Det är ju kul att valla. Och i bilen hade jag kunnat ladda med bra musik. Spåren hade varit folktomma (det är de alltid på bästa TV-tid) och det hade bara varit jag och mina tankar och min uppskruvade puls i kroppen. Det hade varit så enkelt - egentligen - om jag bara inte gjort det så svårt för mig.

(Kanske måste jag straffa mig själv med att springa upp hela den långa vägen från Björnen till Copperhill imorgon. Jobbigt - men roligt. En idé jag kom på när vi åkte upp för att se nyårsfyrverkerierna igår.)

Snöskottning

Behöver de hjälp eller?

Ring inte Poolia, ring mig!
Snöskottning bränner ungefär 370 kcal/timme.

Tor 1 jan: Först i liften!

2009 har börjat bra!

Skidåkning när den är som bäst

Liftarna öppnar 9.30 såhär tidigt på säsongen. Lika bra det för det är knappt ljust ute då i alla fall. Jag hade klockan ställd på 08.00 men snoozade en kvart till. Och en kvart till. Och en kvart till. Kikade ut genom fönstret och såg att det låg ett fluffigt snötäckte på alla bilar. Det bådade gott. Så jag snoozade lite till. Klockan 9.20 tittade jag ut genom fönstret igen. En person stod tålmodigt och väntade på att liften skulle öppna. Bäst att sätta fart, tänkte jag.

Mitt nyår började bra med fyrverkerier på Copperhill.
På bilden syns min favoriteffekt.

Jag offrade frukostmyset för att hitta orörd snö. Mina breda skidor låg fortfarande i bilen så det var bara att knata ut och försöka öppna skiboxen. Men det gick inte. Den var fastfrusen. Jag höll på att förlora ovärderlig tid!

Jag fick en påse med skållhett vatten av pappa (den enda som var vaken) och använde den för att smälta upp det frysta i låset. Efter en minut gick skiboxen att öppna och jag kunde plocka ut mina breda kompisar.

Vad som helst för mina breda skidor!

Völkl Mantra - vilken skillnad!

Jag tror jag hamnade som femte man i liften. Det gjorde inget. Tegefjäll är stort nog för att man ska kunna hitta orörd snö även om man inte är först. Och även om man råkar hitta hit några dagar efter ett snöfall. Här finns det riktigt bra skogsåkning och jag är inget fan av det. Inte på mina pistskidor i alla fall. Men på mina Völkl Mantra flyter jag fram på snön och allt går så väldigt lätt.

No. 5!

Det är kul med skogsåkning - om man har lämpliga skidor!
(Med pistskidor är det inte roligt alls)

Framåt lunchtid hade tillräckligt många vaknat för att det skulle bli köigt i liften. Jag hade fått några solstrålar på mig under de timmar jag varit ute, hade åkt i pist och i skog, varit i Duved och på högzon och var ganska nöjd med den skidåkning jag åstadkommit såhär första dagen på året. Så jag åkte hem och åt frukost istället.

Bright and early!

Det ser ut som dis - men är snö från kanonerna.

Sol i Tegebacken!

Puma och bävrarna...

Gott nytt träningsår!

2009

Klockan är efter 01.30 och det slog nyårsafton för drygt en timma sedan. Jag har precis hittat Grabbens TV-inslag på nätet och kan äntligen gå och sova!

Jag orkar inte skriva någon årsresumé som alla andra bloggare. Jag skiter väl i 2008 nu! Det är over and done with. Det är inte det gångna året jag vill ligga och vältra mig i. Det är vad som kommer nu som är det spännande. Det vi ligger i startgroparna inför. Förutom att hämta kraft från det jag gjort bra, och dra lärdom av det jag gjort sämre, så skiter jag i det som varit. Jag lever itne för igår. Jag lever nu - och jag tänker leva livet det allra bästa jag kan även imorgon!

2009 kommer att bli bra. 2009 kommer nämligen bli det jag gör det till. Vi är vad vi gör. Vi är vad vi tycker, säger och tänker. It all starts here!

2009 blir en spännande resa bland hantlar och löpskor och proteiner och skidåkning och utmaningar och svett och förmodligen en del blod och tårar och allt det andra som jag vill göra. Jag är tryggare och säkrare i mitt eget omdöme. Min egen magkänsla som säger mig vad jag vill göra, vad jag kommer att undvika, personer jag håller av och andra som frustrerar och förstör. Jag vet vad jag vill investera kraft och tid och pengar i för jag vet vad jag vill och var jag vill komma. Jag vet vad jag tycker och vad jag känner. Mitt enda löfte inför 2009 är att jag ska vara nöjd. Med vem jag är och vad jag gör. It's as simple as that.

Gott nytt träningsår från Puma!

PS. Håll er borta från raketerna! Ska ni skjuta någonting, så köp en tårta eller ännu bättre - en "fyrverkerilåda" (en trälåda). Du slipper nedfallande pinnar, du slipper pjäser som går snett och du behöver bara antända en gång - sedan sköter fyrverkeriet sig själv. Om du vill fira in det nya året med skumpa - skjut inga fyrverkerier alls! Ska du se fyrverkerierna i Stockholm, kolla in hur tunnelbanorna går! Det kommer vara avstängt för trafik vid Slussen till exempel. Gott nytt år till er alla hälsar även från vi på FyrverkeriDesign! DS.

Sett och hört på gymmet (och andra ställen)

Håller man bara ögon och öron öppna får man reda på en del.

Skvaller

Jag och Grabben fikade i backen häromdagen. Vi fikade på varm choklad och kollade herrarnas störtlopp i Bormio under tiden. Bredvid oss satte ett gäng tränare från Åre slalomklubb. De kommenterade att Hans Olsson såg rädd ut när han åkte (det var han också) och någon sa att han pratat med Hans kvällen innan och att han mycket riktigt var livrädd. Det hade regnat i flera dagar i Bormio och det var blankis i pisten. Men det var bara att ge sig ut och åka ändå. Han slutade nästan 5 sekunder efter vinnaren - och som 39:a i startfältet...

Såg Hans Olssons brorsa - Jon Olsson - på nya Copperhill i veckan. Han (som för övrigt ser ut som en Kendocka) och hans vänner såg ut som färgglada karameller. För er som missat det ska det tydligen vara färg i vinter.

Färgglatt ska det va! Här är några skyltdockor från Åre Skidsport.

Tror jag såg Henrik Windstedt på gymmet igår. Snubben var i alla fall jäkligt lik den person som typ är världens bästa friåkare. Och idag var där en tjej som var väldigt lik Jessica Lindell-Vikarby. Dessutom pratade de likadant. Men vad Jessica skulle göra där vet jag inte.

Råkade lyssna på en konversation på gymmet igår. Två gubbar pratade med varandra - om någon (vet inte vem). Denne någon hade sprungit upp till Hummeln på morgonen, åkt längd 5 mil i Björnen på dagen för att sedan åka ytterligare 2 mil i Duved på kvällen. "Galet", var gubbarnas omdöme. Jag kan faktiskt hålla med. Lite.

Hummeln är den där "kullen" i bakgrunden...

Träningsmusik (tips från kvällen)

Spinningen ikväll avslutades med Fredrik Kempes Vincero.
Magiskt!

De andra bra låtarna var Liquidos "Narcotic" (en gammal goding) och en schysst upbeat remix på Tina Turners "Simply the best" (hittar inte den rätta versionen på You Tube tyvärr)

Tis 20 dec: Nyårsmix

Festen kan börja!

100 min varierad träning

Gold's Gym bjussade på festträning idag. Specialklassen som hade fått namnet Nyårsmix bjöd på minst sagt varierad träning. Vi började med spinning, fortsatte med rygg- och bicepsdelen på pump, körde body step innan vi gick över till bålträning och avslutade med lite body balance. 4 ledare tog oss igenom träningsresan och de var ambitiöst klädda i silverleggings, guldband i håret och annat spejsat. Vi bjöds på färgglada drinkar i champagneglas och snittar. Drinkarna smakade väldigt likt Powerade, glasen var turligt nog i plast (jag råkade välta omkull mitt med pumpstången) och snittarna var proteinbars skurna i fyrkanter med tandpetare i.

Skål!

Alla var glada och taggade och stämningen riktigt kändes i rummet. Ledarna var riktigt bra, men en av dem lyste som den klaraste stjärnan. Hon var skitbra. "Hon" körde klassen body step som var riktigt jobbig. Det var en annorlunda typ av stepklass. Mest för att man steppade med brädan vänd åt andra hållet. Det var mindre dans och mer flås. Det enda jag inte gillade var när hon skulle förklara upplägget av Nyårsmixklassen. Hon förklarade det som att det var body steppen som skulle få oss flåsiga. För egen del är det spinningen som utmanar hjärtat allra mest.

Spinningen bjöd på tre superlåtar. Ska leta upp dem på YouTube och bjussa er på kittlande träningsmusik. Det finns inget som får mig att gå igång på spinningsadeln så som en riktigt bra spinninglåt. Då kan man köra hur länge som helst på hur hög puls som helst. Då tar man inte slut förrän låten tar slut.

Hej kom och hjälp oss!

Lugna Tegefjäll har blivit invaderat av nyårsfirare. Det var igår det slog till på riktigt. Det var igår "alla" kom hit. Kön till liften fördubblades många gånger om och imorse sa programledaren på TVÅre att dagens tips var att ta sig till Tege. Det blir alltid likadant när de säger så. Det blir smockat här. Man får stå i lift och liftkö i 20 minuter för att sedan åka 5 minuter. Jaja. Jag får väl jobba lite istället. Ikväll ska jag på "Nyårsmix" på gymmet.

Mån 29 dec: 130min effektiv träning

It all starts here.

Dedication, inspiration, motivation

Grabben åkte till Stockholm ikväll. Men han kommer tillbaka om några dagar. Han ska bara jobba lite. Såsom pyrotekniker gör den här tiden på året. På nyårsafton. Men först ska han vara med lite på TV. Så ni som råkar träffa på Grabben genom rutan får vinka till honom!

Eftersom jag inte hade något bättre för mig bokade jag in en helkväll på gymmet. Jag hade kikat igenom Stora boken om styrketräning under dagen och planerat vad jag skulle träna. Jag var grymt taggad på styrketräning. Så jag gjorde något jag väldigt sällan gör: jag planerade för helkroppsstyrketräning. Oftast fokuserar jag bara på en eller två muskelgrupper för att inte krokna mentalt redan innan passet börjat. Men ikväll var jag tokfokuserad, tokinspirerad och tokmotiverad.

Jag körde igenom min planering. Gjorde 3 set och 8-12 reps av allt - förutom benen som jag helt hoppade över. Jag kom på att det inte är läge att köra benstyrka när man är på "skidsemester". Det var grymt kul. Jag försökte föra över min mentala styrka på musklerna, få dem att jobba effektivare så att varje repetition skulle kännas nödvändig och oumbärlig.

Jag kastade många ögonkast mot den skylt som sitter i viktsalen: It all starts here. Så jäkla rätt. Så jäkla sant. Efter den ganska tråkiga spinningen gick jag tillbaka till styrketräningssalen och körde trippelset. Grabbade tag i en lagom tung stång och körde bicepscurls, rodd och axeldrag mot hakan. Om och om igen. Hade säkert kunnat köra på ett bra tag till om det inte var för att gymmet stängde klockan 21. Ikväll ville jag aldrig sluta. Det är ju på gymmet det händer!

Te

Jag dricker mitt te med andakt. Det är jäkligt dyrt. Drygt 40 kronor kostade det Yogi chaite som jag förälskat mig i. Det betyder att varje tepåse kostar runt 2 kronor, istället för den 50- eller 90-öring som vanligt te kostar. Dessa siffror har Grabben vänligt upplyst mig med. Därför har jag börjat återanvända tepåsarna. De funkar att använda till runt 3 kroppar. Sedan blir teet ganska dassigt och smakar inte så mycket...

Sön 28 dec (forts.): Längd i längdspåret (!!!)

Mjukstartade med längdåkning i slalomutrustning tidigare idag. Avslutade med riktig längdskidåkning på kvällen. Äntligen!

Längdåkning i Björnen

Dagen har varit formidabel. Skidåkning i solsken, mysfika på Olympia, skejtande hem till Tegefjäll, skidtevetittande i soffan, after ski på nya tjusiga Copperhill Mountain Lodge, pizza med brorsorna, längdåkning i Björnen... men, vänta nu. Längdåkning? Pumas stora ångestgrej? Ja, det stämmer. Ikväll har jag banne mig åkt längd. Jag tog tjuren vid hornen!

No turning back!

Strax före klockan 21 anlände jag och Grabben till spåren i Björnen. Jag åkte dit med tanken att lära mig skejta. På så sätt undvek jag pressen att jag skulle hålla på och halka runt i spåren. Att skejta är fasen så mycket lättare med slalomgrejer. Alla stavar och skidor och grejer är så långa när man ska hålla på med längd. Så jag hoppade in i spåren ibland ändå. Eller körde utanför spåren.

Jag trillade inte en enda gång. Det gjorde jag visserligen inte förut heller. Men då höll jag knappt styrfart när jag var utanför spåren. Men ikväll brassade jag på. Kunde till och med svänga och greja. Och nedförsbackarna var inga problem. I den sista (och värsta) nedförsbacken tyckte till och med Grabben att jag blivit kaxig. Han är inte den typen som är särskilt generös med komplimanger, men kläckte ur sig att om vi kört Vasaloppsspåren nu ikväll skulle det gått mycket bättre än i våras då vi åkte. Trots att tekniken behöver finslipas rätt ordentligt, och att jag var mer uthållig i spåren förra vintern så har jag så mycket mer kontroll över längdspetsarna nu. Muskelminnet har definitivt inte legat på latsidan.

Ser ni - jag står på fötterna!
(Fast nedförsbacken syns inte på bilden)
Ser jag inte ut som Charlotte Kalla?
Nähä...

Det känns skönt att jag avstyrt den mentala dramatiken kring längdåkandet. Nu är det bara att tuta och köra!

Sön 28 dec: Slalom i längdspåret

Det är en bra dag idag.

Nedåt, framåt, uppåt

Solen skiner och det är minusgrader. Perfekt förutsättningar för utförsåkning. Och bra förutsättningar för att åka hemåt i längdspåret. Föret var snabbt, både utför och uppför.

Tummarna upp för vädret idag!

Det är ungefär 3-4km vi måste åka genom skog och på en myr för att komma från Ullådalen hem till Tegefjäll. Den första biten är jobbigast, då går det mest uppför. Sedan lutar det äntligen åt rätt håll och man får vila staktrötta armar. Sista biten går det brant utför och om man står stadigt på fötterna kan man passa på att pusta ut lite.

Vida vidder och ett spår som aldrig tycks ta slut,
i alla fall inte just här.

Innan vi åkte hem hade vi åkt några timmar i Årebackarna. På rätt håll denna gång: utför. Framåt lunchtid fick vi bråttom hem, när Grabben upptäckte att Tour de Ski-sändningarna började bara 25 minuter senare. Och om man ska hem är den där längdåkningen med slalomutrustning faktiskt det snabbaste sättet.

Lör 27 dec: Träning för bröst och ben

Ändrade planer! (Till det bättre)

Gymträning

Det blev ändrade planer ikväll. Ingen längd, men däremot gymträning och snart middag ute på byn. Det var inte direkt så att jag grät tårar när vi strök ett streck över längdåkningen.

På Gold's Gym i Åre var det mycket folk men det är inte så konstigt. Gymmet har bara öppet mellan 16 och 18 idag. Jag fick samsas med småkillarna från Frösö slalomklubb i Östersund och några andra skidtjejer som inte fyllt Systembolagsålder än. Och deras tränare. I bilen på väg till gymmet kom jag på att det var länge sedan jag körde bröstträning så det fick bli muskelgruppen i fokus. Bänkpress med stång, med hantlar och flyes med hantlar fick bli dagens utmaning.

Wohoo det snöar!
(Imorgon utlovas sol och minusgrader)

Körde lite konditionsträning efter det. Hittade en maskin som simulerar löpning som jag lekte en del med. Den känner av om man vill springa i trappor, småjogga med korta steg eller löpa så att hälarna kickar i baken. Jobbigt både för flås och lårmuskler!

Hade några minuter kvar på slutet så det fick bli tricepsträning också. Kickbacks med hantlar och triceps pushdowns och omvända tricepspushdowns i cc.

I bilen på vägen hem konstaterade jag att det är i mina triceps träningen känns som mest! Filosoferade också över vad jag tycker är roligt med träningen. Som att springa på löpband till exempel. Det är inte speciellt spännande egentligen. Men jag längtar ändå efter att ställa mig på ett löpband och bränna av 5 km. Och att göra det om och om igen. Varför?

Rapport från liften

(Var beredd på att luta huvudet 45 grader någonstans i mitten av klippet)

Ny mössa!

Mössor kan man aldrig få för många av. Och just den här mössan spanade jag in redan i mars. Jag köpte den inte då - och det har jag ångrat. Men nu är den min. Trots att den fortfarande kostade nästan 250 spänn. Men det är den värd!

Den här mössan kan jag åka slalom, längdskidor och jogga i. Jag kan säkert styrketräna i den också om det skulle behövas. Vad skulle man inte kunna göra i den här mössan? Det är en sådan där tunn icke-stickslig mössa. En perfekt mössa helt enkelt! Nog tjatat.

Fre 26 dec: Löpning i vårväder

Det har varit en sådan där gråruskig dag som inte ska existera i skidorter i mitten av december. Väderdepp botas bäst med en löptur.

Jogg runt Duved

Solen går knappt upp på vintern. Eller rättare sagt, vi går inte upp i tid för att se den. Men idag syntes den nog inte till alls. Det har varit en gråskalig dag. Plus 2 grader och riktigt töväder. Sådär som det är i mitten av april. Men då brukar det i alla fall vara soligt.

Grådeppigt. Men glad ändå.

Varken jag eller Grabben var sugen på att åka skidor så medan han filade på något fyrverkerischema inför nyår tänkte jag att jag skulle ta och jogga lite. Underlaget växlade mellan ishalka och snöblask och var rätt jobbigt att springa på. Men jobbigt är bra. Jobbigt är alltid bra när man tränar.

Jobbigt är bra. Jobbigt är bra. Jobbigt är...

Jag förbannade dock backarna som gjorde att pulsen slog i taket. Är jag inte bättre tränad än såhär? Och jag hyllade nedförslöporna som fick löparlyckan att flöda i blodet. Men rörelserna kändes kantiga och krystade och muskelminnet måste haft någon fnurra på tråden. Fast det spelar ingen roll. Träningsglädjen vinner alltid ändå - överlägset!

Show me heaven

Gästrappet.
Nypistat.
Kvällskidåkning med lite folk och bra ljus.
I've shown you heaven!

Tor 25 dec: Längdåkning i skidbacken

Kl 23.55: Puma bestämmer sig för att testa längdformen.

Längdångestlösning!

Jag har funderat en del på det där med längdskidåkningen. Hur jag ska lösa min längdångest. Sms:ade River på självaste julafton och delgav honom problemet. Börja försiktigt, löd hans tips. Med försiktigt syftade han på tidsaspekten. Han sa inget om hur jag skulle lösa problemet med utförsbackarna.

Grabben sa att han blev bättre på snowboard genom att inte åka snowboard, utan genom att låta kunskapen mogna i muskelminnet udner ett sommarhalvår.

Efter två glas rödvin bestämde jag mig för att se hur pass mitt muskelminne hade lagrat mina längdfärdigheter sedan förra säsongen. Klockan var då 23.55 och min plan var att sätta på mig skidorna utanför dörren och åka genom snön bakom stugorna ner till skidbacken. Det finns egentligen ingen väg bakom stugorna och inget längdspår heller, men vi brukar ta den genvägen med utförsskidorna när vi ska till backen.

De där glasen med rödvin hade inget med mitt nyfunna mod att göra. Jag hade ätit både potatis och lutfisk och vitsås (mest vitsås) efter det. Och ris á la malta. Och 2 Aladdinpraliner. Och druckit 1 glas julmust och 1 glas vatten. Jag var inte det minsta berusad. Bara proppmätt. Proppmätt och nyfiken på om jag kunde balansera på plockepinnskidorna i år.

Grabben tvingades med på det nattliga äventyret. Han var inte jättepigg på idén men han har vant sig vid mina galna påfund och har inte så mycket att sätta emot.

Jag satte barkst igång med att staka mig fram genom snön. Det gick bra, förvånansvärt bra. Snön var ganska tillplattad, det var 1 grad varmt i luften och föret var inte speciellt snabbt - perfekt för mig. Det gick svagt utför ibland - och jag stod fortfarande på fötterna.

Väl framme vid backen undrade jag hur jag skulle göra nu. Här gick det ju utför! Och så skulle jag vara tvungen att svänga! Jösses!

Men det där gick bra det också. Visserligen plogade jag mig ner - men jag svängde, och jag stod på fötterna, och jag hade kontroll!

Den andra utmaningen jag inte fick till förra säsongen var att skejta på längdskidor. På "riktiga" skidor är det hur lätt som helst, men på plockepinnlaggen har det tett sig omöjligt. Foten sitter ju inte fast på skidan! Men ikväll var det som om allt var möjligt. Jag tog mina första dallriga skejtskär och de var måhända inte snygga - men jag gjorde det i alla fall!

Hallå! Jag kan ta Kallas plats i Tour de Ski!

Nu är jag redo för att åka i spåret igen. Det verkar som om sommaren har gjort sitt till. Jag hoppas bara att det håller i sig tills imorgon, eller när det riktiga eldprovet nu blir.

"Skidåkning är som bäst när man inte har ont i fötterna"

- Puma, 2008

Längdångest

Sista gången jag åkte längdskidor var när jag försökte mig på Vasaloppet på egen hand i februari. Jag kallade inlägget hopp, förtvivlan och längdskidåkning. Jag känner samma sak nu. Jag vill åka längd - men shit vilken ångest jag har inför det. Jag vill helst åka längdskidor utan nedförsbackar. Pappa träffade på en bekant igår. Han gick med kryckor. Han hade åkt längdskidor...

God Jul!

God Jul från ett snöigt men förhållandevis milt Åre! Jag firade julen med den första skiddagen för säsongen. Äntligen! Fick köpa ett säsongskort på nåder ("ok, det är ju julafton idag") till aktieägarpris. Valde att åka på mina Völkl Mantra eftersom det snöat under natten och när jag synade utrustningen imorse kom jag på att båda mina stavar är böjda sedan i våras. Men vad gör väl det. Andra åket för säsongen gjordes i Salombacken. Tyvärr är den nästan alltid skyltad som avstängd. Den är ju bra! Brant är roligt. Nu ska jag bara lära mig att åka fort också.

Jag är den enda vettiga i syskonskaran.
(Bröderna är brädåkare)

Tur för Grabben att han också är skidåkare...

Mamma har pysslat fint!

Och Trixa har fått en egen julklapp.

Tis 23 dec: Ryggträning

Känner inte du också att du bara vill gå till gymmet och mördarträna en muskelgrupp?

Dan före dopparedanträning

Hade bokat en kombinerad spinning och pumpklass klockan 17.30 men det sade sig självt att den skulle krocka med annat julstök. Utvecklade därför plan B och bestämde mig för att Grabben skulle skjutsa mig till gymmet så att jag kunde träna "själv". Det står en spinningcykel från Schwinn bland de andra konditionsmaskinerna på Gold's Gym i Åre och det var den jag hade siktet inställt på.

Jag märkte tyvärr snart att cykeln var helt värdelös.

Jag fattar inte hur man tänker när man bestämmer sig för att behålla en värdelös maskin. Varför tänker man "den här cykeln är paj, vi ställer den i konditionssalen". Vill man inte ha bra grejer här eller? Snacka om att inte vårda sitt varumärke, varken cykelleverantörens eller gymmets. Nu har jag inte mycket till övers för Schwinncyklar i alla fall. Inte för att de är omöjliga att stava till, men för att de har så icke-individuella inställningar. Jag körde i alla fall 20 minuter på den där cykeln. Utan musik i lurarna. Lurarna hade jag förvisso med mig - men Ipoden glömde jag hemma. Lyckat!


Den resterande timman bestämde jag mig för att döda mina ryggmuskler. Det är snyggt med tränade ryggar och min är ganska tränad men tyvärr inte speciellt snygg. Under en intensiv halvtimma körde jag 3 set rodd med stång, 3 set rodd i cc med brett grepp och 3 set rodd i cc med smal grepp. Sedan körde jag 3 set rygglyft på golv med armrörelser där jag liksom drar ihop skulderbladen. En av mina nya favoritövningar!


Det är sällan jag känner mig styrketräningstrött i ryggen. Det är inte så att jag samlar mjölksyra i dessa muskler, som när jag är riktigt trött i mina triceps. Inte heller blir jag sådär darrig i ryggen som jag kan bli när jag tränar ben. Nu känner jag mest att det ligger något och trycker mellan skulderbladen. Är det tröttheten som knackat på?

Jag bestämde mig för att döda mina biceps också när jag ändå höll på. Körde massvis med set med bicepscurls med stång och hammercurls. Blandade friskt mellan lätta vikter och många reps och tunga vikter och få reps. Kände aldrig någon mjölksyra men muskeln tog slut ändå. Klarade 12 reps på en tung vikt i början - men på slutet "kontrollkörde" jag samma vikt och klarade bara 4. Vikten hade blivit mycket tyngre på de 15 minuter som jag mördat mina biceps.

Nu blir det uppesittarkväll för hela slanten. Jag ska göra rödbetssallad med chevre och valnötter och en Ockelbo-ostpaj (fast utan Ockelbo-ost) till imorgon. Alternativ julmat, men vem säger att man måste äta skinka hela tiden?

Hallå från träsket!

Jag är fast i jobbträsket.

Rapport från verkligheten

Meningen var att jag skulle sluta jobba i fredags men verkligheten ville annat. Den värsta typen av stress är när man väntar på att andra ska göra saker. Det är helt annorlunda att ha mycket att göra själv, då är det bara att kötta på som i en lång jäkla intervall som man visserligen är jäkligt less på men som man vet tar slut där borta efter kurvan. Så är det inte nu. Jag väntar på andra. Sådant kan ta hur lång tid som helst.

Igår stod jag, Grabben och mamma med all vår kontorsutrustning på barbordet i stugan. 5 datorer stod uppradade. Mammas vita, Grabbens nya, min webbook som har internet, min vanliga bärbara där internet inte vill funka och så min dator från min nuvarande uppdragsgivare som inte har webbmail. Idag sitter jag i soffan med mina datorer i knät istället. Det mest skrämmande i situationen är att jag har varit i Åre i 4 dagar utan att åka några som helst skidor. 4 dagar, hör ni det!!

Snöskor!

Jag har varit i Åre i 3 dagar nu - men har inte stått på skidorna en endaste igång. Istället har jag jobbat en del. Idag tröttnade jag på det och tog med mig Grabben och hunden Trixa ut på en promenad. Det slutade med att vi gick ända till Åre. Tyvärr längs med landsvägen. Jag vill gå "off the beaten track" - med snöskor. Det har jag velat hur länge som helst. Hur svårt ska det vara att ordna med det? Nä, innan julledigheten är över ska jag banne mig ha fått mig min efterlängtade snöskopromenad. Så det så.

Less (design) is more (money)

Jag är förälskad. I Peaks vinterkollektion.
Vitt, såklart.
Opraktiskt men så jäkla toksnyggt.

Vita skidhandskar har jag redan,
men dessa var enkelt stilrena.

En vit vinterjacka har jag också redan.
Men denna var sportigt elegant.

Grabben har redan en vit vinterjacka,
men han kan tänkas behöva en ny.
Denna är grymt snygg!

Lör 21 dec: Trippelträning

Mitt vapen bland julmaten heter Golds gym i Åre.

Triss i träning

Jag har köpt en månads träning på Golds gym i Åre. Stod i valet och kvalet eftersom det kostar några hundralappar - men beslutet var ganska givet. Alla investeringar i sin egen hälsa borde vara självklara. Jag måste påminna mig själv om det ibland.


Söndagsschemat på gymmet är som upplagt för trippelpass. Spinning klockan 16.30, pump en timma senare och så body balance klockan 18.30. Det var dock bara jag som verkade förstå det fantastiska i det hela.

Spinningen kändes ömsom kantig ömsom helt suverän. Det är när jag får "kötta på", när det är som allra jobbigast, som spinningen är som en svettig dans på rosor. Det är så skönt att få fokusera på utmaningen, var man är och var man vill komma och känna kroppen jobba, adrenalinet rusa till och känna gränsen. Endorfinerna i kroppen rusar till och man sitter inte på en hård cykelsadel utan snarare små mjuka moln. Sedan väcker instruktören en till liv igen och envisas med att köra jumps eller stå i position 2 eller något annat fånigt.

Pumpen gick okej den också. Men jag kan inte komma ifrån att det är tråkigt. Jag försöker hitta samma sköna fokus och flyt där men det är svårt. Fast jag gillar tricepsövningarna i det nuvarande programmet. Det svider så jäkla skönt i armen och även när den ena tricepsen vilar och jag kör den andra så är den stenhård med mjölksyra.

Vad gäller balancen så kan jag säga att jag försökt ett par gånger nu, men den tilltalar mig inte. Jag känner inte alls vad jag ska känna. Det jag är ute efter i denna typ av pass är stretchen och rörligheten. Träning ska vara rolig och min princip har alltid varit att om det inte är kul ska jag inte göra det. Och när jag kollar på klockan och hopplöst konstaterar att det är hela 50 minuter kvar på passet är jag helt fel ute.

Jag har i alla fall tränat 600 minuter denna vecka. Wohoo!