Sockerkakssmet till frukost

Orkade inte äta min sedvanliga frukost på keso, jordgubbar och kokta ägg. Istället blev det sockerkakssmet. I alla fall smakade det så, min frukostshake på Double Pro banana/peanut + minimjölk + 1 banan + lite havregryn. Det är också en superåterhämtare efter träning. Enligt min kostrådgivare är Double Pro långt ifrån optimal för mig eftersom den består av snabba proteiner. Och en PCOS:are som jag ska inte äta snabba saker, vare sig protein eller kolhydrater. Därför "får" jag egentligen bara äta Double Pro direkt efter träning, och aldrig i livet före läggdags. Nästa gång för jag göra havrebollssmet på Night Pro* choklad + minimjölk + banan + havregryn...

*Night Pro innehåller långsamt protein

Träning med dåligt samvete

Det börjar bli lite tråkigt nu.

Varierat?

Jag är en motståndare till rutiner. Ge mig ett återkommande veckoschema och jag slår bakut. Hur kände jag inför Szalkaiprogrammet då, kanske du undrar? Men det är inte samma sak. Szalkais program var varierat, både vad gäller typ av pass, längd och tempo. Enda tråkigheten var kanske att passen låg på samma dagar men det kunde jag leva med.

Löpningsstressen har blivit tråkig. Enformig. Med det menar jag inte att löpningen är tråkig. Bäst att jag skriver just det igen, så att ni inte missförstår mig: med det menar jag inte att löpningen är tråkig.

Vad som är lite enformigt är att det känns som att jag "alltid" bör träna löpning eftersom devisen "man blir bra på det man tränar" är jäkligt sann. Skulle jag boka in ett spinningpass är det lite grann med känslan att "jag borde inte...". Istället känner jag att jag borde klämma in ytterligare lite löpning. Det är just det som är det tråkiga. Att jag inte kan träna allt jag vill utan måste fokusera på en sak och får dåligt samvete när jag gör något annat. Dumt va!

Just nu sitter jag och kollar SATS-scheman och drömmer mig bort. Bland favoritinstruktörernas spinningpass, bland boxpass som jag älskar men aldrig hinner gå på, bland PT-cirklar som jag vet är enkel och tuff träning och därmed en favorit hos mig och bland mycket annat...

Den enda variationen bland mina joggingturer och löppass är styrketräningen. Den tycker jag är rolig, och den ger jag inte upp. Starka bröstmuskler kanske inte gör så mycket för min maraprestation men det skiter jag i. Starka bröstmuskler gör desto mer för min kropp!

Tis 29 apr (forts.): Smart löpning

Det finns något citat om att man blir dum i huvudet av löpning. Jag blir däremot smart, jag springer nämligen med Studio Ett i öronen.

Dubbelsmart

I slutet av ett långpass känns min mentala förmåga ganska mossig. När jag sprang det där 6-timmarsloppet hade jag efter några timmar svårt för att lägga ihop ett och ett. Svårt att räkna ut hur många varv jag hade kvar för att klara av mitt mål. Kanske känner ni igen er... eller så funkar ni annorlunda.

Hur som helst, jag är ett fan av P1. Det har jag erkänt förut. Jag gillar Ring P1 som sänds på morgonen (mest för att jag förundras hur människor tycker och tänker) och jag gillar Studio Ett. När jag lyssnar på Studio Ett får jag pejl på läget. Det ger lite samma känsla som att verkligen läsa DN eller SvD och inte bara skumma igenom rubrikerna.

Slå ihop lite Studio Ett och löpning hem från jobbet och ni förstår att man tycker man är värd en hel jäkla princesstårta för att man är så förbannat duktig. Men inte jag. Nej, jag får snällt äta kyckling och tre hackade tomater och min vanliga avokado ikväll. Fast... i övermorgon får jag dricka mitt älskade 6950 igen. På vägen hem under min runda från jobbet stannade jag till på Systemet, snorig och svettig och köpte med mig några nya flaskor.

Puma med sin last - i dubbel bemärkelse.
Systempåsar med 4 enheter 6950, och övrig packningslast i form av ryggsäck.

Apropå rundan. Jag försökte hitta en ny omväg hem från jobbet så det blev två tredjedels varv runt Kungsholmen och sedan Västerbron. Blev knappa 8 kilometrar. Mätte med Gmap och glömde ange kilometrar istället för english så jag undrade hur sjutton det kunde stämma när det stod att jag bara sprungit 4.7... men det var ju 4.7 miles som menades.

Tis 29 apr: Expressträning

Jag tar inte igen gårdagens missade träning. Jag tränar bara lite extra idag.

Morgon

Det blev en sådan där sjusovarnatt i natt. Gick till sängs 20.30 igår och upp 07.00 imorse. De kommer ofta nu, tröttattackerna. Känslan som bestämt säger åt mig att jag verkligen måste gå och sova. När jag tänker efter har det ingenting med vare sig kost eller träning att göra. För när jag minns tillbaka kommer jag ihåg att jag blir extremtrött på våren. På hösten är jag full med energi. På våren vill jag bara sova. That's me, lite konstig som vanligt.

Jag gick till jobbet imorse under morgonsolens strålar. Som vanligt med Adam & Gry i öronen. Jag skulle kunna gå hur länge som helst på morgnarna, bara jag får lyssna på Äntligen Morgon. Jag har försökt med Rix Morgonzoo också, men det går inte...

Middag

Körde styrketräning på lunchen. Jäkligt effektiv träning om jag får säga det själv. Bröst och triceps stod på schemat och det blev bänkpress med stång och superset med bröstpress med hantlar och flyes med hantlar på lutande bänk. Sedan suprset med tricepspushdown i cc och omvänd tricepspushdown i cc och till slut sådan där tricepspress på bänk med z-stång. En lite mindre (jo det börjar märkas på kläderna nu!) och lite mer muskulös (ser ingenting av detta än) kropp i sommarkläder hägrar... och speciellt i ny knallgul bikini från Stadium!

Kväll?

Jag har inte glömt något idag. Jag har till och med sport-bh med mig i väskan. Därför är det jag som springer hem efter jobbet. Så det så!

The return of Pucko-Puma!

Pucko-Puma är tillbaka. Utan sport-bh stod hon i omklädningsrummet på jobbgymmet och tänkte köra lite bröst-, biceps- och tricepsträning innan en skön löptur runt Kungsholmen. Av det blev det därför inget. Kanske blir det någon form av löpning ikväll. Det borde bli det. Om det inte vore för att mina ögonlock är så tunga redan nu, klockan 18.25...

Träning i Halmstad

När jag säger att jag bestämde mig för att flytta till Halmstad efter att ha joggat längs med havet, skrattar folk.

Halmstadsflytt!

Grabben snackar alltid om att Halmstad är den mest underbara platsen i världen. Han är inte ensam om att tycka så. Många Halmstadsbor verkar vara patriotiska. Och många före detta Halmstadsbor verkar vilja återvända till deras egna paradis.

Själv hade jag aldrig varit i Halmstad tills för något år sedan. Och jag har aldrig haft några tankar på att flytta till en småstad. Men - Halmstad erbjuder underbart vackra joggingförutsättningar och det var det som fick mig att vilja flytta dit. Konstigt tycker en del, alldeles logiskt tycker jag.

För mig är min mentala hälsa viktigt. Jag lever för att göra det jag vill, inte det jag borde så för min del är det inte orimligt att vilja flytta till ett ställe för att det finns schyssta joggingstigar där. Dessutom finns det många gym i Halmstad, varav SATS däremot inte är det roligaste. Men det ligger bara några minuters promenadavstånd från framtida lägenheten så jag ska inte klaga. Att stressen bara rinner av så fort jag åker nedåt gör bara saken bättre och mitt beslut att kännas mer rätt. Stockholm kommer alltid att finnas kvar, och förmodligen min lägenhet här uppe också - så jag kommer att få det bästa av båda världar: träning i Halmstad OCH träning i Stockholm!

PS. Inflyttningsdagen är fastlagd till 30 oktober - det är en bit kvar alltså... DS.

Här ska vi (snart) bo! Hoppas på mindre betongkänsla då...

Room with a view.
Ena balkongen har söderläge och utsikt mot Nissan. Andra balkongen har förvisso norrläge, men också utsikt mot Nissan. Men har man bott 2 pers på 23 kvm förtjänar man två balkonger med total yta som hela gamla lägenheten...

Min vikt!

Söndag igen.

Viktutveckling

Veckan som gått har varit långt från optimal. Jag har tränat mindre än vanligt, och både ätit och druckit lite mer. Veckans stora last hittas på Systemet. Artikelnummer 6950 är ett riktigt fyndvin! Typ det bästa vita vin jag druckit. 4 flaskor har inhandlats denna vecka och alla är slut - men jag har inte druckit dem själv. Dessutom var jag var jag med och arrangerade ett event i tisdags kväll där Årets Kock (Tom Sjöstedt) medverkade och bjöd på sin matlagningstalang. Eftersom det inte är varje dag jag bjuds på mat lagad av Sveriges bästa kock tvekade jag inte att smaka. Det var nog inte speciellt nyttigt...

I fredags på väg ner till Halmstad stannade vi på Max och jag åt GI-burgare (hamburgare utan bröd) - och valde pommes frites till. Korkat kan tyckas men jag håller inte med. Jag sparade in många kalorier på brödet och att dricka Pepsi Max istället för vanlig Pepsi och därför blev katastrofen inte total.

Och resultatet? -0.5 kilo sedan förra veckan. Det är inte jättemycket men jag är nöjd som fasen. Det går ju åt rätt håll!

Lör 26 apr: Att springa långt

Långpass är som evighetslånga berg- och dalbanor.

Jag och grabben innan berg- och dalbanan i Halmstad.

Långpass

Det kändes lätt igår. I början. Den första milen var en ren barnlek. I perfekt långpassfart tickade kilometrarna på med jämn, slät asfalt under mina fötter. När cykelbanan efter 15 kilometer övergick till landsväg med åker efter åker efter åker tröt orken lite. Minsta lilla uppförslut kändes som en jättebacke. Ena kilometern kunde kännas jättetung medan jag strax efteråt var pigg som en lärka. Det var rena rama berg och dalbanan. Men när vi hade chansen att ta en kortare väg hem ville jag ändå inte ge upp. Jag var fast besluten att springa den långa vägen.

Jag blir mer och mer övertygad om att tröttheten i huvudet styr tröttheten i benen. Den direkta kopplingen är uppenbar i min kropp och i mitt psyke. När känner mig som tröttast är det i just i knoppen som jag är trött. Grabben beskriver det som att det är svårt att få kontakt med mig och själv känner jag mig bara ynklig, som om jag skulle börja kunna gråta för ingenting för att jag inte kan annat (fast jag vill inte beskriva det som sur och grinig).

När jag var som allra tröttast igår undrade grabben vad jag tänkte på. Men jag tänkte inte på något. Huvudet var tomt på tankar och jag försökte bara att springa så "tyst" (inga onödiga rörelser) som möjligt för att spara energi. Om man nu kan säga att man sparar energi när man springer?

Vi laddade med pasta innan passet.

Pastavagnen på Stora Torg är en klassiker!

Gårdagens pass blev inte 30 kilometer. Det fattades några kilometer på slutet på rundan. Men jag är nöjd med de 24-27 (hur pass långt det blev beror på om man vill lita på kartfunktionen på internet eller fotpoden till Polars pulsklockor) som faktiskt blev av. Mot slutet blev jag lite trött i knäna och de sista 100 metrarna blev jag extremtrött i knävecksböjen så jag fick gå lite. Då kändes det vettigt att bara springa det som vi sprang och inte göra en extra loop för att få ihop 30. Någon måtta får det vara. Jag ska också erkänna att jag de sista minutrarna sa till grabben att jag inte längre visste om jag ville springa Varvet och maran. Sådana beslut bör dock inte fattas i slutet av ett långpass när man är supertrött.

Långpasset gick från Simstadion strax utanför Halmstad, ut till Tylösand och längs med kusten förbi Frösakull, Vilshärad och runt där i krokarna...

Greetings from Halmstad

Idag har vi åkt hem.


Halmstadhelg

Jag pratade med en kollega från södra Sverige igår som skröt så väldans om att våren kommit dit. Perfekt tänkte jag och väntade mig en totalförändring jämfört med Stockholm när vi bilade söderut i eftermiddags. Men nä, jag måste säga att Stockholm håller jämna steg med västkusten. Det grönaste trädet jag sett är fortfarande det som stoltserar vid Mälarpaviljongens entré.

Det känns lite konstigt att Halmstad ska bli mitt nya hem. De pratar lite konstigt här. Och man kan gå från en sida av stan till den andra på 5 minuter. Det är förvisso rätt så praktiskt. Idag var vi inne i Hemköp mitt i stan och tänkte att bland dessa hyllor med havremjölk och kikärtor kommer jag nog gå många gånger i framtiden.

Samtidigt är jag trygg i att vårt beslut att köpa en lägenhet här nere var rätt. Att jag vill kolla med mäklaren vad den ett år gamla lägenheten som ligger nära vår och med i stort sett samma vatten-, sol- och balkongläge, gick för när den såldes för ett år sedan, betyder inte alls att jag redan nu vill sälja den lägenhet som är vår och som inte riktigt är klar. Jag vill bara få bekräftat att vi inte köpt en lägenhet i en småstad till Stockholmspris förgäves.

Anyhow, imorgon har vi ett digert schema: kolla in bygget av nya lägenheten (verkar som vi fått väggar nu!), springa och sedan middag hos en god vän på kvällen. Jag vet, det låter inte jättemycket men eftersom jag gärna vill få in ett 30 kilometers långpass vet jag med mig att det kommer ta sin lilla tid...

Boot Camp

Blogger boot camp närmar sig med de rätta stormstegen. I min värld har det redan hänt. Inatt drömde jag nämligen om det. Det är Sofys fel - eller förtjänst - eftersom jag hade nöjet att prata med henne under dagen igår. Som alla drömmar var det en konstig dröm och trots att upplevelsen var glasklar precis när jag vaknade har det mesta av drömmen fallit ur mitt medvetande nu (varför blir det alltid så?). Märkligt nog tränade vi aldrig i drömmen, men vi var alla ute och åt på lördagskvällen och jag fick av någon anledning sitta vid ett annat bord tillsammans med min arbetskollega - och prata jobb - medan ni andra pratade träning och annat roligt (om det nu finns mer till livet än träning?). Betyder det att jag ska jobba mindre?

Tor 24 apr: Jobbjogg

Det bästa med att springa hem från jobbet är inte själva löpningen i sig.

Kilometerjakt

Jag hade löparkläderna med mig i ryggsäcken i morse. Noga packat så att allt ska få plats. När jag springer vill jag ju springa med så lite packning som möjligt såklart. Men inte för lite. För då skumpar innehållet bara runt. Lagom är bäst.

Det bästa med att springa hem från jobbet är inte att jag springer. Nej det allra bästa är det extra välbefinnandet jag får över att vara sådär hälsosamt duktig medan alla andra åker bil eller buss (nåväl, ganska många cyklar ju också...). Bara det ger mig en kick. Sedan att jag effektiviserar min tid riktigt duktigt ger en effektivitetsmaximerare som mig en riktig high. Nu kan jag vara träningsfärdig 45 minuter efter att jag gått från jobbet!

Som jag skrivit förut bor jag ganska nära mitt jobb. Typ 3 kilometer. Bra, eftersom man också kan gå dit och hem. Men, ska man springa får man leta lite omvägar. Förra gången hittade jag mina extra kilometrar i Kristineberg och Lilla Essingen. Idag sprang jag Västerbron och sedan rundan runt hela Långholmen. Det var lite häftigt att springa alldeles ensam på en skogsstig och se, Essingebron långt borta och hur trafiken verkligen stod still. Men jag stod inte still.

Bra löparstig på Långholmen!

När jag gjort min runda och konstaterat att den bara var på futtiga 5 kilometrar ringde grabben. Han, med sällskap, fikade på utomhusstället Mälarpaviljongen vid Norr Mälarstrand, så jag gjorde Västerbron en gång till (totalt blev det Västerbron 4 gånger idag) och sprang dit. Svettig och dan, med bandana och löpartights, gjorde jag dem sällskap - och stod ut inte så lite bland de övrigt väldigt chict klädda gästerna i vårsolen. Men jag trivdes ändå, ibland är det skönt att helt skita i vad andra tänker och tycker!

Premiär för korta(re) löpartights! Tyvärr med kritvita ben...

Äntligen har träden blivit lite gröna!

Tor 24 apr: Gym(mande) på jobbet

Det känns effektivt att lägga träningen i anslutning till jobbet. Jag älskar effektivitet (lika mycket som jag hatar ineffektivitet).

Träning innan jobbet

I förrgår blev det ingen träning. Då la jag mig ju på sängen och sov mellan 20.00 och 07.00. Igår blev det heller ingen träning. Då satt jag hos frisören mellan 17.00 och 20.00 och sedan var jag "tvungen" att prova ett nytt vin jag blivit supertipsad om. Nr 6950 på Systemet. Riktigt gott. Innehållet i flaskan försvann väldigt snabbt (tillsammans till min kyckling, tomater, avokado, paprika och light-halloumi)... Tvånget att prova beror på att jag tänkt ge bort vinet till en bekant som vi är bjudna på middag till, men jag kan ju inte hypa det om jag själv inte provat det. Vin betyder i alla fall ingen träning och det var lika bra för håret låg väldigt slätt och fint efter de många timmarna i frisörstolen och jag kände inte alls för att svetta ner det. Därför blev en vilodag till två.

Men imorse satte jag igång. 45 minuter snabb promenad till jobbed med Adam & Gry i öronen som gjorde att jag gick skrattandes över Västerbron. Sedan körde jag expresstyrketräning på jobbgymmet: bicepscurls med stång, hammercurls med hantlar, två axelövningar med hantlar, tricepspushdowns och omvände tricepspushdowns i cc och slutligen en axelövning till. 10 reps/2 set av varje övning. Tog 25 minuter. Duktigt jobbat tycker jag själv.

Jobbgymmet!

Jag har med min springryggsäck. Där ligger löparutrustningen väl packad. Gissa vem som springer hem ikväll!

När kroppen säger ifrån

När kroppen talar ska man lyssna. Och sova. Jag hade planerat för 8 km fartlek igår. Och eventuellt ett bodypumppass imorse. Men när jag kom hem 19.30 igår ville inte kroppen höra på det örat. Istället lade jag mig på sängen och somnade och gick inte upp förrän imorse. Att träningen uteblev gör mig inte så mycket. Jag tycker ju om att sova! Jag borde däremot ta igen träningen ikväll. Enda kruxet är att jag ska till frissan efter jobbet och det vore ju synd att förstöra nya frisyren med ett 12 km fartlekspass...

Mån 21 apr: SATS spinning

Glädjen och adrenalinet kunde räckt hela kvällen.

110 minuter spinning

När jag lämnade jobbet en minut över halv fem hade jag siktet inställt på en timma styrketräning och en timma Piaspinning. Men när jag kom till gymmet tio minuter innan den första av de två Piaklasserna började, gjorde jag en rövare och bokade in mig på den klassen också, på bekostnad av styrketräningen.

Jag hade inte planerat för 2 spinningpass och hade därför heller ingen extra energi med mig. Men det behövdes inte. Jag körde på adrenalin i 2 timmar. Det var inte utspätt en enda droppe! Jag kunde kört hela kvällen om så Pia bara velat sitta kvar på instruktörscykeln ett tag till.

Känslan under ett riktigt bra spinningpass är starkt beroendeframkallande! När jag har det där flytet känns det som att jag är starkast i världen. Och när jag sitter där i salen, med alla mina spinnngkamrater (jag känner igen ganska många nu) bredvid mig och framförallt Coola Karin, ja då taggar vi varandra genom vårt fokus, genom vår tystnad eller våra spontana hejarop och genom flåset och svetten. Det är en obeskrivlig och förbannat skön känsla som inte är så lätt att uppnå, och som man inte får på så många klasser. Och när den ena medryckande låten efter den andra spelas, ja då kan jag inte annat än ge allt jag har. Det bara går inte. Jag cyklar mig alldeles trött i benen, men i huvudet är allting glasklart och benen återhämtar sig lika snabbt som om ingenting hade hänt innan jag är fit for fight igen.

Fokus för dagens pass var fartlekar och bestod av "fart 1", "fart 2" och "fart 3" (nära max) som vi körde under olika block på mellan 6-9 minuter. Vi växlade mellan de olika farterna under en lång flackkörning, en ganska lång backe, en kort flack, en ganska lång backe och en lång flackkörning. Tungt och underbart! Och så allt en gång till under pass 2.

En av de där låtarna jag inte kan köra o-lugnt till är Mitternacht. Terese har den på sitt pass. Pia har den på sitt. Den låten har "det där"!

Lång funktionströja

Klev in på Jogg.se och blev lite glad över att någon annan har samma problem som jag. Glad är väl inte riktigt rätt ord, men det känns skönt att inte vara ensam om att tycka att alla funktionströjor för kvinnor slutar vid naveln. Det är inte så kul att köra axelpressar då. Igår, medan jag var i full färd att stånka och pusta och klara alla mina reps under styrketräningen, fick Nilla inte bara passa utan även dra lite i min tröja som envisades med att vilja sluta högre upp på naveln än byxlinningen. Var hittar jag en lång, snygg funktionströja i damstorlek?

Klara marathonsträckan

Jag har så svårt att förstå att kroppen, efter att ha sprungit drygt 20 kilometer några gånger efter i stort sett vilket marathonprogram som helst, sedan ska kunna springa 42 kilometer utan större problem och i samma hastighet. Hur kan det vara så? Logiken går inte in i mitt huvud, trots att jag vet att i stort sett alla träningsprogram säger samma sak: att det räcker med 20-nåntingkilometerpass innan.

20 apr: Styrketräning för bröst, axlar, biceps och triceps

Det var en diger styrketräningstimme jag och Nilla hade framför oss när vi sågs på SATS Zenit strax före lunch.

Styrketräning

Det är något speciellt med bröststyrketräning. Jag får träningsvärk så fort jag tittar åt en bröstövning. Det är som att muskeln skriker efter att bli starkare och att det inte kan gå fort nog. Jag ökade på vikten lite idag. Lite lagomt, för att fortfarande kunna använda mina armar någorlunda imorgon.

• Dagens bröstövningar: bänkpress med stång + superset: bröstpress med hantlar och flyes med hantlar.

Axelstyrkan är inget jag skryter med. Den är urkass. Men idag körde vi baksida axel och det var inte så farligt. Det kan jag till och med tycka är kul.

• Dagens baksida axel: Framåtlutande flyes med hantlar (vi tänkte även köra flyes i kinesismaskin men den var så upptagen så det blev inget där)

Nilla kör liggande framåtlutande flyes och jag kör stående.

Jag är heller ingen hejjare på tricepsövningar men idag var jag envis när det gällde just tricepsen. Det är lite för mycket daller på min arm så om jag bara kunde tighta till dem lite skulle jag bli mer än nöjd.

• Dagens triceps: Superset french press med z-stång och någon annan tricepspress där man går ner mot naveln (vad heter den?) + tricepspushdown i cc

Det är kul att träna biceps så det gör jag gärna. Jag ser tyvärr inte musklerna växa på armen men det beror nog på allt annat som också finns där (som inte borde finnas där).

• Dagens biceps: bicepscurl med stånd + hammercurls med hantlar

En megaportion vår!

Efter inomhusträningen fortsatte jag och Nilla utomhus. Vi gick längs med Norr Mälarstrand och hade picknick på kajen vid vattnet. Solen sken och det var fullt och trångt med människor, barnvagnar och solglasögon.

Bara någon timma senare var det grabben som ville ut i solskenet efter att ha kommit hem från långpassträning med Team Stockholm Marathon så vi begav oss ut igen, både han och jag på lite trötta ben. Vi tog med oss en glass ned till Långholmen, låg på en brygga och tittade på den blå himlen innan vi tog oss runt ön och hem igen.

Det har blivit rätt mycket sol och promenad. Nu känns det som att våren är här!

Nilla fixade lunchen (bulghurblandning med kräftstjärtar)
jag fixade sällskapet (mig själv).
Det var trångt på Norr Mälarstrand.
Okej, inte metern framför oss men längre bort så...

Vilken fin utsikt. Västerbron!

På eftermiddagen bytte jag promenadsällskap till grabben, och en glass.
En god Magnum (den nya med kanel) på ganska "bara" 247 kcal!

Det växer fint och blått på Långholmen. Undrar om många pinkat just där?

Den eviga Västerbron. Syns överallt jag är!

Vi låg på en brygga och såg blå himmel, och ganska många flygplan...

Söder Mälarstrand. Den jobbigaste av de två mälarstränderna tycker jag...

(men ganska fin ändå)

Skavsår från sport-BH

Det märktes inte alls under rundan igår. Men när jag kom hem lyste de som små röda ilskna streck mot mig. Skavsåren jag fick från sport-bh:n. Ändå hade jag den som hittills inte orsakat mig några sår: shock absorbers variant. För att undvika skavsår när man cyklar ska man tydligen köra utan trosor. Men jag tror inte att springa utan sport-bh är en smart idé...

Min vikt!

Vågen är snäll mot mig denna veckan med.

Veckans resultat

-1.2 kilo har förlorats. Grabben frågade mig var på min kropp de togs från denna vecka men det har jag inget bra svar på.

Totalt har jag gått ner något hekto mer än 3 kilo på 3 veckor, och kanske märker jag skillnad på riktigt när jag gått ner 5 kilo? Det är ju inte mer än logiskt att syns det inte att jag går upp några kilon, så bör det rimligtvis inte heller synas att jag gått ner 3 kilo.

Om det låter som att jag förringar mitt resultat så är det inte meningen. Jag tycker att jag själv är duktig som lyckats så bra hittills. Jag är stolt över de val jag gör varje dag och jag är positivt överraskad över att det inte känns svårare att välja sallad istället för pasta, te utan kaka istället för te och kaka och så vidare. Det känns inte som att jag gör några uppoffringar. Jag har ännu inte drabbats av cravings eller sötsug. Jag har heller inte märkt av mitt minskade kolhydratsintag, annat än på de långa träningspassen. I det vardagliga (tränings)livet funkar min anpassade kost bra. Så pass jäkla skitbra att jag går in kommande vecka med gott mod. Det kommer nämligen bli en supervecka men en superavslutning till helg!

Men nu först ska jag lyfta skrot med Nilla och sedan ut och jaga lite solstrålar på småtrötta ben.

Lör 19 apr: Stadsorientering

"Saturday night I feel the air is getting hot..."

Långpass

Jag hade laddat energidepåerna ordentligt för lördagskvällens äventyr. Ätit en rejäl frukost, en lunch med kolhydrater och till på köpet en smörgås, som annars är bannlyst numera, innan det planerade långpasset med Coola Karin. Att depåerna var fyllda märktes. Huvudet var med hela vägen ikväll, benen också. Alla de 24 kilometrarna till Sundbyberg och Solna och tillbaka. Eftersom vi inte rörde oss i vår egen "hood", hade vi med några vägbeskrivningar och långpasset blev därför till en spännande stadsorientering.


Det största problemet jag (vi) hade idag var faktiskt att hitta en bra löprutt. Vi hade inga idéer alls. Till slut kom Karin på den goda idén att springa runt halva Kungsholmen, över till andra sidan kanalen och springa längs med vattnet tills vi kom till Sundbyberg. Då vek vi av från kanalen och lirkade oss igenom Sumpans esplanadstråk och sprang sedan Råsundavägen tills vi kom till Solna (eller nåt) och sedan försökte jag överleva den mycket tråkiga transportsträckan förbi Karolinska Sjukhuset till St Eriksplan. Den biten var passets jobbigaste och här hade jag egentligen min enda egentliga "low". Men vi klarade den ändå. När vi kom in till lördagslivet på St Eriksplan kändes benen lätta igen och sedan var det "bara" omvägen runt halva Kungsholmen kvar. Här gick det lite segt också men det var mest för att jag visste att det var sista biten.

Jag hade med mig drickabälte idag. Hade gärna haft dubbelt så många flaskor...

Vårsol när vi startade, nattsvart när vi slutade. Ändå var vi bara ute i drygt 2.5 timmar...

Jag är nöjd. 24 kilometer med snitthastighet på 6.39min/km. Totalt 2 timmar 40 minuter. Inte illa med tanke på att jag i onsdags sprang mellan 14-15 kilometer på mellan 6.40-6.50min/km och snabbt blev trött. Tänk vad lite extra mat i kroppen kan göra. Om det nu var det som gjorde skillnad? Jag hade ju faktiskt en vilodag igår också. Samt att jag var mindre stressad idag eftersom det var lördag och inte jobb-hela-dagen-plus-extra-jobbmöte-efter-jobbetstress. Hur som. Det känns bra nu!

Klockan 22.20 tog jag bussen hem, tillsammans med tidiga barhemvändare, från Fridhemsplan. Nattklubbskön ringlade lång till billiga Nivå 22 och under passet sprang vi även förbi några andra discokulor. För min del blev det inga andra drinkar än den proteindrink på Double Pro (både snabba och långsamma proteiner), minimjölk, banan och lite havregryn jag blandade som fylla-på-energi efter passet.