Weekend i Tallinn

Boys and girls. Ladies and gentlemen. Efter fem nätter hemma är det dags att åka iväg igen. Denna gång tar jag med mig grabben till Tallinn. Flyget går tidigt imorgon bitti så det är hög tid att packa.

Ska jag ta med mig träningskläderna eller inte?

Jag har inte gymnofobi

Jag är inte pryd och jag har inte gymnofobi. Men...

Omklädningsrum

Jag gillar inte när det blir sådär trångt i tjejernas omklädningsrum. Det beror inte på att jag inte får plats med mina grejer, eller att jag tycker att min egen kropp är pinsam.

Det beror faktiskt på alla andra mer eller mindre nakna tjejer. Var jag än vrider och vänder på mig för att inte behöva se, så dyker det i alla fall upp nakna rumpor mitt framför mina ögon från tjejer som ogenereat böjer sig ner och grejar med något på golvet. Eller andra kroppsdelar som bara tjejer har.


Jag har inget problem med nakenhet. Jag är inte speciellt pryd. Inte heller är jag äcklelmagad. Jag har inget problem med mitt eller andras snor som rinner under löp- eller längdskidträning. Svettdroppar rynkar jag inte heller på näsan åt. Varken mina eller andras, även om de skulle hamna på mig. Det är en naturlig del av träningen. Inget jag dör av.

Men jag gillar inte när det ligger kort, fluffigt hår i obeskrivbar färg i gymduchen - som inte är det hår tjejer har på huvudet. Inte heller tycker jag om när tjejer tar med sig rakhyveln in i omklädningsrummet för att precis vid skåpen under värsta rusningstid frisera sig mellan benen (jag tycker överhuvudtaget inte man ska göra sådant på gym). Inte heller förstår jag varför man envisas med att göra saker i bara bh. Som att blåsa håret eller applicera geggamoja (crémer).

Men kanske är det inte "folk" som är konstiga. Kanske är det bara jag?

Stockholm Marathon

Extra extra! Banläggningen på Stockholm Marathon görs om!

Tor 6 dec: Träning på lunchen

Glenn och Terese körde helt slut på mig idag!

Lunchspinning

När jag kom in i spinningsalen några minuter före tolv såg jag bara en tuff brud i lyxförpackning på en cykel längst fram. Det var Terese i snygg cykeloutfit från Schwinn. Men det var inte hon som ledde passet. Det var hennes andra halva Glenn. Med honom på instruktörssadeln, och Terese i sin proffsoutfit bredvid mig, var jag tvungen att lägga på ett extra kol för att försöka verka lika cool och lika stark. Image is everything!


Jag har sagt det förut - men jag säger det igen: 90-minutersspinning och dubbelspinningpass i all ära, det är ändå något visst med kortare pass. Det blir mer intensivt. Man vågar mer. Man kan köra lite tuffare. Passet är ju över så snabbt!

Men så jäkla snabbt gick ändå inte tiden när vi körde intervallerna på slutet. Någon gång strax före de sista snurrade det lite i huvudet och inte gick det bättre när jag fokuserade på Glenns fötter som bara gick runt runt. Men så gick det bättre igen. Vetskapen om att det bara var några minuter kvar gav mig den där sista kraften som jag så väl behövde. Och som jag såg till att göra slut på.

Ons 5 dec (forts.): Spinning på SATS Hötorget

Idag var hela companiet på spinning!

Spinning á la Pia

Pia satt på instruktörssadeln på Hötorgsspinningen ikväll och då kan det inte annat bli bra. Tokbra. Och jobbigt! Speciellt när Pia hojtar att vi under en lättare raksträcka inte ska sjunka under en puls på 85% av max...


Det gick uppför under i stort sett hela passet. Underbart! Det bästa var nog att hela companiet satt bredvid mig under passet: Nilla, "Coola Karin", bloggläsaren "YTZ" och en annan träningsbekantskap som kom in och sa hej. Sällskap är kul. Speciellt som de alla ger järnet. Då kan jag inte annat än ge järnet själv!

Nlife.se

Igår hade jag en ugn!

Bak

På mina gigantiska 23 lägenhetskvadrat finns allt jag kan önska - men ingen ugn. På något sätt gör det att allt jag vill laga eller baka kräver en ugn. Typiskt.

Igår var jag hemma hos mina föräldrar. För att baka. På vägen ut tog jag mig en titt i WorldClass Saltsjöbaden och konstaterade att gymytan var grå och tråkig och att omklädningsrummen var underbart designade men pyttesmå.

Back to baket. Jag tycker att recepten från NLife alltid låter underbara. Jag har sedan tidigare Kostrådgivarens Kokbok men gillar inte innehållet i den lika mycket som recepten på siten. Men nu var det för första gången upp till bevis för siterecepten.

Jag började med en lingonlimpa. Låter underbart gott. Är inte lika god. Smaken är lite mesig, trots brödkryddor, men det skulle förmodligen bli en bra kombination tillsammans med ett riktigt passande smakrikt pålägg (tyvärr kan jag inte bestämma mig för vilket).

Sedan blev det en banan och chokladkaka. Alla ni som tror att detta är något sött har fel. Totalfel. Den här kakan kan ätas tillsammans med en gigantisk kopp te en riktigt ruggig vinterkväll. Den är lite dov i smaken. Lite bitter. Sötsugna får ha honung i teet. Jag gillade den sådär.

Jag tyckte dinkellimpan med vanilj och hallon lät så god så jag bakade sådan också. Smakar ganska gott faktiskt. Men det går inte att jämföras med en riktigt god limpa man köper på bageriet.

De pepparkaksmuffins jag gjorde åkte i papperskorgen idag. Riktigt äckliga. Har inget mer att säga om dem annat än att jag följde receptet till punkt och pricka.

Sist men inte minst gjorde jag lättare saffransbullar. Dessa är faktiskt riktigt goda! Ok, inte lika goda som onyttigare saffransbullar, men de lätta bidrar i alla fall med tuff konkurrens. Och då har man som nyttigt alternativ kommit riktigt långt.

Det jag har lärt mig av gårdagen är att inte provsmaka allting på en och samma gång. Då får man lätt ont i magen. Jag har också lärt mig att det är riktigt, riktigt svårt att baka goda bakverk utan fett och socker. Det blir inte samma sak. Just på grund av att fett och socker har de egenskaper de har. De tillför till både konsistens och smak. Faktiskt. Och tyvärr.

Men jag blev i alla fall nöjd med mina lätta lussebullar med linfrön...

Ons 5 dec: Morgonjogging

Jag låg länge och tänkte på viljan igår.

Att vilja

Igår var en dålig dag. Det blev ingen träning alls. Nu är det inte så att alla dagar jag inte tränar är dåliga dagar. Men de planerade träningsdagar som fallerar hamnar automatiskt i facket dåliga dagar.

Så jag låg länge och tänkte på viljan igår kväll. Att vilja. Att ha järnvilja. Att ha viljekraft. Sådant som Renata Chlumska måste ha. Och sådant som klättraren i boken och filmen Touching the Void (kanonbra!) måste ha. Och sådant som Jonas Colting som vann Ultraman World Champs (en ironman dubbelt upp: 10km simning, 421km cykel, 84km löpning på tre dagar) måste ha.

I jämförelse med ovannämda viljor var min vilja igår lika stark som en luslort. Det är för bedrövligt. Så jag låg och samlade på mig lite vilja igår kväll. Absorberade den. Förvarade den. Laddade den.

Morgonjogging

Jag kom ut på en runda imorse. Strax efter klockan sex. Drog på mig min nyinköpta superbra tjocka men ändå tunna träningströja från Nike och gav mig ut. I mörkret.

På Hornsgatan passade bilarna på att åka långt över hastighetsbegränsningarna och det var skönt att få vika av från trafiken. In i lugnet. Och in i en slags skön dvala som jag lätt hamnar i sådär i mörkret på morgonen.

Morgonens jogg var både bra och dålig. Bra för att det gick lätt. Pulsen var inte särskilt hög och det kändes bra att kunna jogga utan att flåsa. Att faktiskt ha en ganska normal andhämtning och till och med kunna sucka mellan varven. Men det var också det som gjorde joggen dålig. Jag sprang ju för långsamt! Så pass långsamt att jag knappt blev andfådd. Men jag sprang i alla fall.

Sockersug

Jag kom just att tänka på en sak...

Vad vill man åt?

När man drabbas av sockersug, vill man ha socker i munnen eller i magen? Ja, den frågan dök just upp i mitt huvud.

Om det vore så enkelt att man vill ha socker i munnen, ja då kan man väl tugga på lite sött men sockerfritt tuggummi. Eller? Jag tuggar just nu på Mentostuggummi (ni vet, sådana där Mentospastiller i fruktsmak som förut bara fanns som godis). Det är supersött. Som godis typ. Fast helt sockerfritt. Men om jag vore riktigt sötsugen, skulle detta hjälpa?

Är det så att sockersuget stillas i magen? Varför då? Vilken mekanism är det? För man är ju inte hungrig. Bara sötsugen.


Nu ska jag återgå till att tänka på annat. Som hur lång tid mina "lättare saffransbullar" från NLife måste jäsa.

Zzzz

Jag är en dålig människa.

Zzz

Jag var vaken innan sex imorse. Innan klockan ringde. Jag hade bestämt mig för en morgontur. Men trots min klarvakenhet låg jag kvar i sängen. Och myste. Och snoozade.

Jag är en dålig människa. I alla fall på morgnarna.

Jag försökte gottgöra min dåliga start genom att välja en hälsosam frukost. Dinkelmusli. Med lättmjölk. Och lite kanel på det. Det var i stort sett det enda jag hade hemma. Jobbmötet en timma senare bjöd dock på annat. Spritzer. Apelsinjuice och mousserande. Så nu är jag tillbaka på minus igen.

Kändisar som joggar

Om kändisarna gör det måste det vara bra!

Joggande kändisar

Katie Holmes sprang New York Marathon för några veckor sedan. Och fastnade på bild. Det har även Fergie gjort. Och Kristin Davis från SATC. Men kanske skulle hon ta en sväng förbi en löparbutik och köpa lite mer löparvänliga kläder. Hon har ju råd...

Träningsplanering inför marathon

Det är lite lustigt hur olika en träningplanering inför ett marathonlopp kan se ut.

Anders Szalkai

Szalkai har precis uppdaterat sina marathonprogram. Han har lagt in färre(!) långpass och mer varierad träningsintensitet för att förstärka vikten av vila.

Jag hade hoppats på ett 4.30-program från Szalkai. Någonstans hade jag fått för mig att han skulle fixa ihop ett sådant. Men kanske var det något jag drömt? För fortfarande finns bara program för 3 timmar, 3.30, 4, 5 och 6.

Jag har därmed beslutat mig för att köra enligt 4-timmarsprogrammet och anpassa det till min själv. Precis enligt Szalkais inrådan. Då måste det bli bra, eller hur?

Szalkais program innehåller inte direkt någon stenhård löpning. Långpassen ligger till exempel ofta kring två timmar.

Den tyngsta veckan kommer vecka 21. Då ligger fokus på mängdträning och tanken är att köra 74 kilometer på en vecka (fem pass). I övrigt ligger man på runt 40-50 km per vecka, med vissa toppar på mellan 50-65 km per vecka. Nyanserat var bara förnamnet!

Camilla Porsman

Jag läser lite i Porsmans bok "Spring fortare: löpning". Jämfört med Szalkais program är Porsmans grundträningsprogram för marathon en hisnande läsning:

Måndag: Vila
Tisdag: Snabbdistans, 60min löpning strax under tävlingstempo
Onsdag: Medeldistans 20-25km
Torsdag: Backträning/långa intervaller, 45-60min
Fredag: Lätt löpning 10-15km
Lördag: Lätt löpning 10-20km
Söndag: Långdistans, 25-40km (25 i början av perioden, 30 om du känner dig sliten och 40 om du känner dig fräsch och stark).

Ja vad säger ni? Själv undrar jag hur länge gemene marathonsträvare skulle klara en sådan träningsdos innan man sliter ut sig.

Längdskidåkning

Jag vill flytta till Mora och bosätta mig i en liten rödtimrad stuga i skogen. Nära ett längdspår förstås.

Vasaloppsläger

Mora är mysigt. Även utan internetuppkoppling. Snön mötte oss halvvägs och vi blev benådade med nysnö flera gånger. Nysnö är bra, men ställer till det med vallningen...

Jippie för nysnö! Eller nä vänta, vilken valla ska man ha nu?

Det finns mycket att berätta om helgen i Mora. Trots att vi inte gjorde annat än att åka längd, äta och sova. Och handla vallagrejer för tusen spänn.

Precis som löpning är längdåkning nämligen ingen billig sport. Det är inte som så att skidor och pjäxor är det enda som behövs. Längdåkning kräver också vallor för ett oändligt antal väder. Och diverse andra tillbehör man inte tänker på som plastskrapor, vallaremover, skrappinnar och olika borstar.

Vallaprylar är oumbärliga. Jag har köpt på mig ett kom-i-gång-lager för dyra pengar.
Varför kan jag aldrig välja en billig sport?

Längdproffsen Staffan Larsson och Mattias Svärd hjälper oss med klistervallan.
Just den typen av valla köpte jag aldrig. Typiskt nog...

Längdskidåkning är i vilket fall som helst fantastiskt roligt. Och jobbigt! Träningsvärken i höftböjarmuskulaturen gör sig påmind varje gång jag försöker lyfta benen. Pulsen sprang raskt iväg så fort jag fick lite fart under skidorna och kalorierna tickade på i samma anda. Längdskidåkning är också fantastiskt bra sett ur träningssynpunkt! Jag förstår om Gunde åt 8000 kalorier per dag. Man tömmer depåerna rätt snabbt. Och blir störthungrig.

Sådana här tunna pinnar är vingliga att stå på.
Men fort går det, om man bara tar i lite.
Och jobbigt är det - det visar pulsklockan!

Nu längtar jag till nästa gång jag får åka längdskidor. Helst skulle jag vilja flytta upp till en egen liten stuga någonstans i skogen men där pistmaskinen åkte förbi så fort det snöat så att jag fick spårat. Vore inte det underbart?

I söndags åkte jag och "Coola Karin" Vasaloppsspåret till Eldris.
En fin liten tur på 15 kilometer. 1/6 Vasalopp!

Träningsläger

Jag har tagit ledigt från jobbet. För att träna.

Träningsläger

Om en halvtimme börjar "Coola Karins" bil rulla mot skidmeckat Mora. Jag och hon ska bli längdproffs. Så mycket proffs man nu kan bli på tre dagar.

Allt är inhandlat och klart. Längdskidor, pjäxor, stavar, rätt sorts kläder... ja, jag har till och med varit och köpt ett vätskebälte och en sådan där löparmössa som gör att man ser ut som ett ägghuvud. Jag som svurit att jag aldrig skulle bli en vätskebälteperson. Jag är ju en camelbakmänniska!

Såhär ser ett ägghuvud ut. Snyggt och sexigt? Knappast. Men något bra måste det väl finnas med designen. Notera även handskarna som ingick i paketet. Dem gillar jag bättre!

Det enda jag inte har är valla. Valla är knepigt. Så jag väntar nog med det till Mora. Något jag inte kan vänta med är att packa alla grejer. Den där halvtimman går fort...

Psst... jag tar med mig datorn och hoppas på uppkoppling!!

Ons 28 nov (forts.): Hemmaträning

Det var mycket på TV:n ikväll. Perfekt. Då kan man träna!

Hemmaträning

Twiststeppen har gått varm här hemma framför TV:n. Fast varmast var nog ändå jag. Svetten rann trots att jag lågintensivsteppade framför Bonde Söker Fru och Leilas Jul. När Leila gjorde sin fudgesås på grädde, choklad och smör kände jag mig mest nöjd där jag stod på min stepper. Den där såsen faller inte mig i smaken alls. Men surdegsbrödet med frukt och nötter skulle jag inte tacka nej till.

Nöjd är förresten ett underbart uttryck som Bonde-Anders pånyttmyntade i förra veckans Bondeprogram. Jag känner mig nöjd med dagens träning.

Ons 28 nov (forts.): Spinning på lunchen

Lunchmöten vik hädan!

Spinning med Sanna Kallur

Tog ett snabbpass på lunchen. 45 minuter spinning. Sanna Kallur satt på instruktörssadeln. I alla fall lät det så när jag slöt ögonen och fokuserade på cyklingen. Det går inte att missta sig på det där hurtigt klingande dalmålet.

Egentligen hette hon Maria. Instruktören alltså. Hon såg ut som en sådan där riktig cyklist. En sådan som cyklar utomhus alltså. Jag kan se mig henne på en mountainbike ute i nån gyttjepöl med lerfläckar upp till magen. Hon hade den stilen. Bandanan på huvudet var pricken över i:et.

Passet var ett standardpass. Gult till färgen som det heter på SATS-språk. Den enda låten jag riktigt gillar är Ballroom Blizz. Den kan man ösa till. Vilket jag gjorde. Men jag saknade min handduk att vila mina trevligt svettiga händer på. Jag får så ont i tassarna av att hålla på ett hårt styre. Handduk är inte bara funktionellt. Det är faktiskt skönt!

Nu har jag laddat om med fantastisk wokmat från Bee's Thai. Med halvdåligt samvete tillät jag mig själv lite jasminris. Nu har jag jäkligt mycket sockersug och funderar på en Cola. Light naturligtvis.

Ons 28 nov: Coreträning

Imorse kom jag upp!

Coreträning

Jag älskar många saker här i livet. Som muffins, skidåkning och att snooza. Finns det något bättre än att vakna till klockans alarm strax efter klockan 06.00 på morgonen, och veta att man kan ligga och dra sig minst en halvtimme bara av att snooza?

Imorse blev det bara någon enstaka snoozning. Det kändes lite bittert. Men att få ge sig iväg till SATS Stureplan för att bättra på bulldegen på magen gjorde att det kändes uthärdligt. Att snooza får man nämligen ingen sexpack av. Det är synd.

Sådan här mage får man inte av att snooza. Men sådan här mage vill jag inte ha heller. Faktiskt.

Coren gick bra. Börjar kunna programmet nu. Därför ser jag fram emot det nya upplägget som börjar nästa vecka. Vissa övningar känns mer i magen än andra, och på grund av min effektivitetssjuka undrar jag lite stillsamt om det vore bättre att köra eget coreprogram istället för SATS standardversion. Då kör man just de övningarna man själv gillar som passar ens eget magdaller bäst. Men å andra sidan kanske jag inte skulle ha nog med pli på mig själv utan istället vila för mycket mellan seten. Det bästa vore kanske att kompromissa. SATS Core ibland. Egen core ibland. Genialiskt.

Tis 27 nov: Recept på platt pannkaka (och en timma body combat)

Nedan följer recept på platt pannkaka.

Platt pannkaka

Blanda en del försovning med en del lunchmöte och en nypa träningsdos, så får du en platt pannkaka. Platta pannkakor var inte vad jag ville ha på min tallrik idag. Jag ville ha en tjock, härlig ugnspannkaka med en dos spinning eller löpning på morgonen eller lite lunchträning och så ett bautapass på kvällen. Av den planen blev det bara några smulor.

Smulorna bestod av 55 minuter body combat. Ett kul pass förvisso. Men inte det där passet som dödar mig och livar upp mig. Som gör mig trött och stark. Visst blev jag svettig. Men inte utmattad. Inte mätt. Pannkakan var för tunn.

Dock måste jag säga att dagens body combat (med Katarina Z) var en helt annan historia än förra passet på Hötorget. Idag var det kul och yes och wow.


Jag inser nyttan med body combaten. Missförstå mig rätt. Det är smidighet och kontroll och koordination och allt det där som är jättebra. Men som inte får mig att darra i kroppen av trötthet. Och det är ju just den känslan jag älskar. Det jag vill åt.

Laga Lätts Pepparkaksnötter

Tidningen Laga Lätt damp ner häromdagen. Fullmatat med gott. Och en del nyttigt. Här kommer ett tips:

Träningsdag

Sitter här och längtar.

Träningsdag

Imorgon ska jag träna. Jättemycket. Så mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska göra och när. Det finns ju så mycket kul! Terese laddar med nytt spinningupplägg imorgon bitti, men samtidigt borde jag ta just morgonen i akt och löpträna lite. På kvällen ska jag försöka hålla koll på koordinationen och ge body combaten en andra chans men kanske kan jag göra något kort och intensivt på lunchen också? Åh, det finns så mycket roligt! Jag har inte tid att jobba. Jag vill träna på heltid!

Löpning och siffror

Jag är inte så bra på siffror. Det kan grabben intyga. Är det därför jag inte är en "riktig" löpare?

Löpning och siffror

Jag har frågat grabben vad han tänker på när han är ute och springer, och jag får ofta svaret att han tänker på siffror. Inte vilka siffror som helst, utan kilometertider. Hur många minutrar en kilometer får ta. Och så håller han på. Räknar och springer. I evigheter. Löpare springer nämligen inte på måfå. Löpning är en precisionssport. Löpare är rena siffertrillarna!


Jag vet att det är många som springer runt och tänker på siffror. På minuter per kilometer. Jag med. Men jag är så dålig på att räkna. Jag är urkass på allt vad matematik heter och det är ett under att jag gick ut med högsta betyg i både matte, statistik och ekonometri.

Det kluriga är att omvända kilometer i timmen (som anges på löpband) till minuter per kilometer. Det hela förvärras av att man inte kan dela på 100 utan att man måste räkna på 60 hela tiden.

Igår kväll när jag frågade grabben vad 11 kilometer i timmen ger i minuter per kilometer tog han sig för huvudet och ville inte ens låtsas om frågan. För det är inte 5.45 minuter per kilometer som jag naivt tror. Det är 5 minuter och 0.45 delar av en minut, vilket i själva verket ger en kilometer tid på 5 minuter och 27 sekunder.

En till siffra jag måste komma ihåg är 6.20. Springer jag varje kilometer på 6 minuter och 20 sekunder (inklusive alla toastopp, skavsårspauser, massagebreaks och vattenpåfyllning) så kommer jag i mål på maran på runt 4 timmar och 30 minuter. Det vore bra.

En annan siffra jag har koll på är 5.30. Vill jag göra milen på 55 minuter måste jag springa kilometrarna på 5 minuter och 30 sekunder eller under. Springer jag på löpband är motsvarande siffra 10.9 km/timmen. Hastigheten 13km/timmen ger en minutertid på 4 och 37 sekunder per kilometer. Det springer jag gärna mina intervaller på. Hade jag sprungit på den farten under en mara hade jag gått i mål på runt 3 timmar och 15 minuter. Vill man bli bland de 100 främsta på maran (grabbens målsättning) bör man springa på runt 15km/timmen, eller 4 minuter per kilometer. Det hela är krångligt värre.

Det här inlägget har krävt flera samtal till grabben. Han vill skicka mig på mattekurs. Men sådant har inte jag tid med. Jag ska ju ut på maraträning. Frågan är i vilken ficka jag ska stoppa miniräknaren?