Längdskidåkning

Jag vill flytta till Mora och bosätta mig i en liten rödtimrad stuga i skogen. Nära ett längdspår förstås.

Vasaloppsläger

Mora är mysigt. Även utan internetuppkoppling. Snön mötte oss halvvägs och vi blev benådade med nysnö flera gånger. Nysnö är bra, men ställer till det med vallningen...

Jippie för nysnö! Eller nä vänta, vilken valla ska man ha nu?

Det finns mycket att berätta om helgen i Mora. Trots att vi inte gjorde annat än att åka längd, äta och sova. Och handla vallagrejer för tusen spänn.

Precis som löpning är längdåkning nämligen ingen billig sport. Det är inte som så att skidor och pjäxor är det enda som behövs. Längdåkning kräver också vallor för ett oändligt antal väder. Och diverse andra tillbehör man inte tänker på som plastskrapor, vallaremover, skrappinnar och olika borstar.

Vallaprylar är oumbärliga. Jag har köpt på mig ett kom-i-gång-lager för dyra pengar.
Varför kan jag aldrig välja en billig sport?

Längdproffsen Staffan Larsson och Mattias Svärd hjälper oss med klistervallan.
Just den typen av valla köpte jag aldrig. Typiskt nog...

Längdskidåkning är i vilket fall som helst fantastiskt roligt. Och jobbigt! Träningsvärken i höftböjarmuskulaturen gör sig påmind varje gång jag försöker lyfta benen. Pulsen sprang raskt iväg så fort jag fick lite fart under skidorna och kalorierna tickade på i samma anda. Längdskidåkning är också fantastiskt bra sett ur träningssynpunkt! Jag förstår om Gunde åt 8000 kalorier per dag. Man tömmer depåerna rätt snabbt. Och blir störthungrig.

Sådana här tunna pinnar är vingliga att stå på.
Men fort går det, om man bara tar i lite.
Och jobbigt är det - det visar pulsklockan!

Nu längtar jag till nästa gång jag får åka längdskidor. Helst skulle jag vilja flytta upp till en egen liten stuga någonstans i skogen men där pistmaskinen åkte förbi så fort det snöat så att jag fick spårat. Vore inte det underbart?

I söndags åkte jag och "Coola Karin" Vasaloppsspåret till Eldris.
En fin liten tur på 15 kilometer. 1/6 Vasalopp!