Jag låg länge och tänkte på viljan igår.
Att vilja
Igår var en dålig dag. Det blev ingen träning alls. Nu är det inte så att alla dagar jag inte tränar är dåliga dagar. Men de planerade träningsdagar som fallerar hamnar automatiskt i facket dåliga dagar.
Så jag låg länge och tänkte på viljan igår kväll. Att vilja. Att ha järnvilja. Att ha viljekraft. Sådant som Renata Chlumska måste ha. Och sådant som klättraren i boken och filmen Touching the Void (kanonbra!) måste ha. Och sådant som Jonas Colting som vann Ultraman World Champs (en ironman dubbelt upp: 10km simning, 421km cykel, 84km löpning på tre dagar) måste ha.
I jämförelse med ovannämda viljor var min vilja igår lika stark som en luslort. Det är för bedrövligt. Så jag låg och samlade på mig lite vilja igår kväll. Absorberade den. Förvarade den. Laddade den.
Morgonjogging
Jag kom ut på en runda imorse. Strax efter klockan sex. Drog på mig min nyinköpta superbra tjocka men ändå tunna träningströja från Nike och gav mig ut. I mörkret.
På Hornsgatan passade bilarna på att åka långt över hastighetsbegränsningarna och det var skönt att få vika av från trafiken. In i lugnet. Och in i en slags skön dvala som jag lätt hamnar i sådär i mörkret på morgonen.
Morgonens jogg var både bra och dålig. Bra för att det gick lätt. Pulsen var inte särskilt hög och det kändes bra att kunna jogga utan att flåsa. Att faktiskt ha en ganska normal andhämtning och till och med kunna sucka mellan varven. Men det var också det som gjorde joggen dålig. Jag sprang ju för långsamt! Så pass långsamt att jag knappt blev andfådd. Men jag sprang i alla fall.
05 december 2007
Ons 5 dec: Morgonjogging
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Näru!
Det är det som kallas "morgonjogg". Det ska kännas precis så - för då är det återhämtning. Det finns en gammal sanning som säger att motionärerna tränar de lätta passen för hårt och de hårda passen för lätt.
Sträck på dig och konstatera att du just utövat den svåra konsten att kunna springa långsamt ibland!
hej vännina! inte vara för hård mot dig själv! du måste inte alltid pressa dig mot max, I promise, jag tror du gjorde bra ifrån dig ändå!
Bra jobbat! Även om jag saknade dig och Nilla på coren.
Imorgon får jag också springa *längtar*
jag får inte länken att fungera... =/ Ville ju se din nya tröja. =)
Fota träningsdagboken? Ja!!
Grymt imponerad över din vilja!
Är du aldrig rädd när du är ute och springer ensam i mörkret?
Du har så höga krav på dig själv.. Jag tycker du var jätteduktig som tog dig ut i mörkret i morse! Det kallas för VILJA att ta sig upp ur sängen och ut i mörker & kyla - you GO girl !! Ses vi på Pias spinningpass kl 17 i em..?
Ingen är på topp jämt. Jag kan tänka mig att även Renata Chlumska ibland drar täcket över huvudet och somnar om. Ibland sviktar motivationen och lusten, men oftast kommer den tillbaks!
Titta på din träningsdagbok, du tränar otroligt mycket och visar att du har en enorm vilja att genomföra saker!
Jag vet att du har mottot "Go hard or go home" men det är ok att "go soft" emellanåt (en lugn morgonjogg eller t o m sovmorgon) utan att för den skull ge sig själv stämpeln "dålig människa" (som igår morse). Du är värd bättre än så!
Hej. Jag tog mig också ut på en morgonjogg (innan frukost) passade på att springa en extra lång runda påväg till jobbet. Det blev 8,5 km, kanske i längsta laget. Pulsen var väldigt hög (över 170!) och jag höll låg fart. Sånt är irriterande. Jag har svårt att springa sakta. Jag har satt någon slags mental spärr på att allt över 5 min/km är långsamt. Jag är nog en sån där dum motionär som springer de långa passen för snabbt (efter min kapacitet) och de snabba passen för långsamt. Ps. Jag läser din blogg flera gånger per dag fortfarande, jag är bara lite slö på att kommentera i bloggar jag läser nuförtiden.
Tänk på alla som inte springer, de ligger du steget före!
Tror jag också ska ta en morgonjogg någon dag, lät inspirerande det du beskrev med lätta steg och att inte ta ut sig ordentligt.
Renata är bara så supercool. Och supertrevlig (jag har intervjuat henne vid ett par tilfällen).
De personerna som du räknar upp har inte bara vilja - de har glasklara mål. Ofta är det DET som är skillnaden.
Fast jag håller med de andra. Unna dig en vilodag, du behövde förmodligen det.
Ta de lättare passen på morgonen. Det mår man oftast bäst på. Som Nix skriver, låt lätt vara lätt (och hårt vara hårt).
Det är så skönt att springa ett lätt distanspass innan frukost. Jag längtar efter nästa runda!
Kämpa på!
Superbra! Den bästa träningen är den som blir av!
Visst är det härligt att springa på morgonen, när man väl kommit ut? Nästan magiskt i mörkret :).
Nix:
Känns genast mycket bättre. Fast jag sprang och tänkte på din tröskelträning imorse och ville åt den också. Får bli nästa pass!
Emliscious:
Tack vännen.
Terese:
Du slår ju rekord ändå! ;-)
Funrun:
Attans. Ska se om jag kan länka om...
Kattis:
Nä, rädd är jag inte. Eller jo ibland - när jag springer i skogen... men då är jag rädd för träden. Tyvärr såg jag för många vampyrfilmer när jag var liten... men jag är aldrig rädd för personer. Bara spöken. :-(
Ytz:
Om man siktar mot stjärnorna kanske man når till månen. Eller nåt. Japp - jag går på spinningen!
Elin:
Okej då. :-)
River:
Jag undrade just om du levde. :-)
Berglund:
Ja men relativt sett kan ju allt bli bra. Ja, prova morgonjogg: hemskt före, underbart efter.
Sporty:
Men jag har ju också mål...?
Jag vet att DU har mål. Jag menade mer i allmänhet.
Skicka en kommentar