Glenn och Terese körde helt slut på mig idag!
Lunchspinning
När jag kom in i spinningsalen några minuter före tolv såg jag bara en tuff brud i lyxförpackning på en cykel längst fram. Det var Terese i snygg cykeloutfit från Schwinn. Men det var inte hon som ledde passet. Det var hennes andra halva Glenn. Med honom på instruktörssadeln, och Terese i sin proffsoutfit bredvid mig, var jag tvungen att lägga på ett extra kol för att försöka verka lika cool och lika stark. Image is everything!
Jag har sagt det förut - men jag säger det igen: 90-minutersspinning och dubbelspinningpass i all ära, det är ändå något visst med kortare pass. Det blir mer intensivt. Man vågar mer. Man kan köra lite tuffare. Passet är ju över så snabbt!
Men så jäkla snabbt gick ändå inte tiden när vi körde intervallerna på slutet. Någon gång strax före de sista snurrade det lite i huvudet och inte gick det bättre när jag fokuserade på Glenns fötter som bara gick runt runt. Men så gick det bättre igen. Vetskapen om att det bara var några minuter kvar gav mig den där sista kraften som jag så väl behövde. Och som jag såg till att göra slut på.
06 december 2007
Tor 6 dec: Träning på lunchen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Du är både snäll och söt. :-) Glenn bad mig hälsa och tacka för att du kom ner. Ha en fortsatt bra dag nu, och ta det lugnt i Tallin.
Håller med till 100%, gillar de korta passen skarpt på grund av samma anledning..
Mitt favorit spinningpass är faktiskt bara på 30 min. Ibland kan jag känna mig lite less på 60 min pass och det är som du säger, kortare pass är oftast mer intensiva...
Terese:
haha vad gulligt. tack för inspirationen bredvid mig idag! ha en toppenhelg du med!
Msfatso:
japp!
River:
Precis. Fast det är väl som löpning... både kort och långt är kul - av olika anledningar... :-)
håller med om att det är nått visst med kortare spinningpass eftersom det tar slut mycket snabbare än ett längre!! :-)
ÅÅÅh, varför kan jag bara inte älska spinning som är så bra och effektivt!!?
/Bille
Exakt... Apropå lunchpass. Jag har ingen möjlighet att åka till gymmet på min lunch då jag bara har 1 timmes lunch och måste sitta och bemanna informationsdisken exakt då när den timmen är slut. (önskar jag kunde bestämma mina tider själv). Nästa vecka ska jag ta en lunchjogg på 30 min. Det hinner jag ju lugnt! Varför har jag aldrig tänkt på det? Din blogg gör mig så sjukt träningspepp! :) tack!
Mjölksyra:
Jag som blir så avis på er som älskar er dans och bodycombat... :-)
River:
Ja lunchjogga kan du ju göra. Köra intervallpass eller nåt. Skitbra ju!!! Du... varför har du slutat skriva på riverbloggen??
Bloggen finns kvar och jag ska börja skriva i den på riktigt snart och börja kommentera och "sprida" den till personer som kan tänkas gilla innehållet i den. Vet egentligen inte varför jag inte bloggar, förut satt jag alltid på jobbet och bloggade eller skrev ner några rader efter ett träningspass när svetten fortfarande var färsk.
Så du och gärna alla dina läsare får gärna klicka er över till mig och se hur det går med träningen.
Tänkte kanske anmäla mig till Stockholm Marathon också, men de fyra milen känns så sjukt långt. Jag skulle komma runt det råder det ingen tvekan om, men hade jag haft roligt? Du ska ju springa, hur går dina tankar kring loppet?
River:
Jag kikar in men det där grooveinlägget ligger fortfarande högst upp. Hittade en jäkligt cool blogg om marathon skriven av en "vanlig överviktig löpare". Minns inte adressen men hittade dit via bloggaren Allan och bloggen runners high and the highest low. Han skrev om just denna bloggare för inte så länge sen så du hittar dit ganska lätt.
Mina tankar inför marathon? Ja du. Jag känner absolut ingen press alls. Just för att jag inte har några tidsmål. Ja mer än 5 timmar då. Men för mig är det inte springa långt som är problemet. Det är att springa fort. Så att springa milen på 50 minuter ser jag som en mycket större "omöjlighet" än maran. De flesta andra ser ju 50 minuter som rena barnleken. Sådant man kan göra med slitna ben liksom...
Jag ser det som en upplevelse också. Som en kul grej. och vad är det värsta som kan hända liksom?
Fast går man in på den där bloggen jag nämnde så får man en annan dimension på det hela...
Ser fram emot din blogg nu!!! :-)
Skicka en kommentar