Mån 10 mar: Spinning och styrketräning

Jag känner mig påtagligt sliten. Grabben fick till och med fixa middagen - då är det illa ställt!

Störtskön styrka - supertuff spinning

Styrketräningen igår visade sig vara jobbig för musklerna. Idag var det väldigt svårt att få på sig jackan. Bröstmusklerna stretade emot och ville inte alls att jag skulle "öppna" armarna.

På spinningen ikväll var det tricepsmusklerna som vek ner sig. Benen pumpade på finfint i backarna men armarna ville mest gå och lägga sig. Men se det ville inte jag. Istället ville jag stå i backarna: 12, 9 och 6 minuter långa - allt gånger två eftersom det bjöds på två pass på raken. Mellan första och andra backen fick vi 5 minuter snabb flackkörning. Mellan andra och sista backen tilläts vi hämta andan under bara 30 sekunders vila.

I backarna manade instruktörs-Pia till fartlekar och det tog ut sin rätt. Jag blev sådär segt mör i kroppen. Inte explosivt utpumpad. Jag hade just inte mycket till explosivitet i benen men låg ändå konstant på en puls mellan 80-90% av max. Det är skönt att kunna ligga där så pass länge!

Apropå puls är det intressant när längdskideliten åker med pulsklocka som visas i TV-rutan. Suveränen Bauer låg på runt 93% ofta och länge under lördagens femmil. Intressant är också att maxpulsen är oberoende av hur vältränad man är. Hur tränad man är påverkar dock hur pass länge man kan ligga nära max, och även vilopulsen såklart.

Innan spinningen körde jag 45 minuter styrketräning. Styrketräningssalen var full av grabbar. Det hördes på jargongen. Det snackades en hel del om fräcka sms från lördagsragg... Jag deltog inte i diskussionen utan koncentrerade mig på mitt: min rygg, mina biceps och min mage. Jag konstaterade att styrketräning tar tid - jag hann inte alls med alla övningar på min lista. Mest nöjd var jag över att jag hittat min perfekta magövning: crunches på pilatesboll med fötter på väggen. Min mage tycker att det är så mycket jobbigare än när jag kör crunches med fötterna på golvet.

När jag kom hem upptäckte jag att min laptop nummer två också har tackat för sig. Visst har jag märkt de senaste dagarna att skärmen gått och dött och hela skiten hängt sig när jag råkat trycka lite på området nedanför tangentbordet. Men jag är inte förvånad. Den laptopen är antik - från 2000. Dessutom väger den alldels för mycket för att släpa till och från kontoret. Det är med nöd och näppe jag fått låna grabbens laptop. Det är knappt att jag vill. Jag är livrädd för laptopar numera - alla jag rör vid går sönder!