Sön 13 apr: Långpasset blev till kortpass

Jag hade verkligen ingen lust imorse.

Det bidde en tumme

Jag hade planerat för ungefär 120-150 minuters löpning imorse. Jag hade inte planerat för att vara jättetrött på morgonen eller skittrist väder med regn och blåst som märktes av vid Årstavikens strandkanter.

Det blev för sent igårkväll för att jag skulle vara pigg nog att gå upp klockan 07.00 för att springa långpass. Istället gick starten klockan 09.00. Då har det blivit lite för sent för att den där magiska morgonlöparkänslan ska slå en med häpnad och sparka undan benen för tröttheten. Mellan 08.00-20.00 är jag alldeles för mänsklig och känslig för trötthetens makter. Man kan tycka att det är roligt eller konstigt eller vad som helst men det är så jag funkar. Jag springer jävligt kasst i dagsljus helt enkelt!

Så var det det här med vädret. Småspik i luften ger mig vanligtvis extra fart under fötterna. Men inte idag. Nej idag blåste det elakt också. Inte så att man märker det "i stan", men fan vad det märktes ut med Årstaviken. Min kropps akilleshäl är mina axlar. Blåser det så får jag ont i axlarna. Det är därför jag aldrig skulle få för mig att springa i linne - axlarna är alldeles för oskyddade. För några somrar sedan när det stod värre till sprang jag ofta i fleecetröja mitt i sommaren eftersom det var det enda plagg med en vettig krage som skyddade just axelpartiet. Idag kände jag hur blåsten liksom fastnade i axlarna och hur det blev obehagligt spänt och låst just där. Ja det var ju kallt också. Regnet som trillade ned på mig kylde ner ännu mer och jag svor ganska mycket inombords (fast inte lika mycket som grabben som just nu är ute och springer 32km med TSM. Han är allergisk mot regn...).

Man kan se på saker och ting med "olika ögon". Årstarundan är ganska fin. Väldigt skyddad för att ligga mitt i stan. Men idag hade jag inte de fagra ögonen med mig. Idag såg jag bara det hårda, det fult urbana - och betongen. Det var grått och hårt och smutsig och ogästvänlig. Mitt humör och upplevelse skulle kunna beskrivas i dessa 3 bilder:


Det blev inget långpass. Det blev ett pass runt Årstaviken på 55 minuter. 8.98 km lång är den rundan enligt jogg.se. Jag försökte springa oändligt långsamt, för jag hade ju länge siktet inställt på mitt långpass. Det var ganska skönt att få springa långsamt. Maxpulsen låg på blyga 88% och mitt bränsle räckte inte till några tuffa tryck på gasen. Jag åt nämligen ingen frukost innan passet. Jag brukar aldrig äta frukost innan morgonjoggar och jag brukar aldrig känna att jag behöver det. Men gårdagens 1kg morötter på kvällen räckte inte till imorse. Och de två kycklingfiléerna till lunchen kl. 16.00 igår eftermiddag var för länge sedan förbrända. Kroppen är en fascinerande manick som påverkas av så mycket...

Nu ska jag iväg och fira min äldsta yngsta bror som just fyllt 18. Amerikansk brunch på Nordic Light Hotel står på menyn. Sedan ska jag bli stark. Jag och Nilla ska lyfta skrot. Sen ska jag planera in dagens förlorade långpass!

PS. I eftermiddag kommer viktuppdateringen! DS.