Sön 6 apr: Löpning och styrketräning

Efter att ha haft taskigt gymflyt några dagar kom jag iväg - men det var på håret.

Styrketräning

Jag och Nilla hade bestämt att träffas på SATS Telefonplan för att köra styrketräning. Det var dags för rygg, biceps och mage eftersom vi inte körde de sist. Sist var typ tre-fyra veckor sedan, men vi har båda kört en hel del styrketräningspass sedan dess. Sagt och gjort. Vi bestämde oss för att ses klockan 13.00. Det är bara det att strax efter 12 ringer Nilla och är bakis och nyvaken och tycker det är lite jobbigt att gå upp. Som tur var svarar jag inte (inte för att jag inte vill, men för att jag inte hör telefonen). Nilla har därför inget annat val än att pallra sig ner till gymmet - vilket hon i slutändan var rätt skönt.

Det som på pappret såg ut som ett snabbt pass drog ut på tiden. Det var magövningarna som fick vår kreativa förmåga att rusa i höjden och vi provade på en drös olika magvarianter med bollar som "kastades", viktplattor som lyftes från sida till sida och så utmanade vi varandra på crunches på boll. Men innan dess var vi fokuserade, körde sittande rodd och lastdrag för ryggen, jävligt noggranna bicepscurls och hammercurls för bicepsen och till sist en funktionell styrkeövning (eftersom det är så i ropet) där man ligger på mage och förflyttar en viktskiva "runt sig" (tränar överkroppen).

Det är kul att köra styrka tillsammans - om man kan fokusera och inte pratar bort tiden. Det är jätteviktigt att träningen är träning och inte en social trevlighet. Men det lyckas vi bra med. Den sociala trevligheten tog vi efteråt då vi gick och åt nyttig lunch på Skvallertorget i Midsommarkransen.

Löpning

Jag fick för mig att springa till gymmet i förmiddags. Packade min smidiga Salomonväska, som jag köpte till Vasaloppet, med det nödvändigaste och begav mig iväg. Det är inte mer än 5 km till SATS Telefonplan från mig men jag kände mig ändå som Renata Chlumska. Allt som fattades var ett par trailskor och lite gyttjestänk så hade jag varit en äventyrare. Nu skulle jag ju bara springa bland storstadsbetongen.

Det var jobbigt nog. De första 1.5 km till Liljeholmsbron går nerför men sedan går det faktiskt bara uppför, om än i olika skiftningar. Jobbigt som tusan, så jag gick lite här och var ska erkännas. Backträning står högt upp på min lista över det som behöver tränas. För det var inte pulsen som slog volter - det var benen (höger lår) som tog slut.

Jag sprang aldrig hem från gymmet. Jag och Nilla käkade lunch och sedan åkte vi in till stan för att försöka göra av med pengar på träningskläder. Det gick inte så bra. Vi hittade ingenting roligt. Inte ens en endaste bandana!