Tor 1 maj: Långpass i city

Varför springa rundan så snabbt man kan när det är så pass fint att man vill vara ute länge? Verkar ju jättedumt!

18 kilometer motion

Jag tänkte få in ett kortare långpass idag. Satt och lekte med Gmap igår kväll och tyckte det kunde vara roligt att lägga ihop ett varv på Södermalm med ett varv på Kungsholmen. Mellan 17-20 kilometer kunde det bli, enligt Gmap.

Cityrundan

Jag tycker inte om att springa i city mitt på dan. Det är alldeles för mycket hundpatruller, barnvagnshuliganer och annat löst folk ute. Därför var min plan att ge mig ut på morgonen. Fast inte för tidigt. Jag måste ju få snooza lite först.

Strax före klockan 10 kom jag ut, vilket inte är så värst imponerande tidigt men tillräckligt för att alla Valborgsfirare fortfarande skulle ligga och sussa i sängen (med huvudvärk). Det var ett sömnigt och molnigt Stockholm som önskade god morgon. Det blåste en del och när jag var vid Hammarbyslussen (Skanstull) övervägde jag att springa hem istället. Men vid Stadsgården fick jag både lä och bra flyt. Löpsteget kändes lätt och ledigt och nu när jag redan avverkat halva distansen kunde jag lika gärna fortsätta!

Jag sprang utan vare sig fotpod eller pulssensor idag. Jag städade nämligen igår, så nu kan jag inte hitta mina prylar. Det värsta är att jag städat så pass bra att jag inte ens vet var jag ska leta.

Utan pulsprylarna hade jag noll koll på hur fort eller hur långt jag sprungit. Och allt eftersom solen kom fran gled fokus över till att ha en trevlig stund ute i solen istället för att springa så snabbt jag kan. Därför blev det lite promenadande på transportsträckan över Centralbron till Stadshuset, tillsammans med turister från när och fjärran som knäppte kort på allt möjligt.

Vid Karlbergskanalen satte jag fart igen. Energin och löpsteget kändes fortfarande bra. Fram till Hornsberg. Nu började jag bli törstig och hoppet som tändes varje gång jag fick syn på en kiosk släcktes så fort jag såg att de alla var stängda. Jäkla 1 maj! Med törsten som största motstånd slog jag av på tempot och gick längs med klipporna på Kungsholmen. Hittade till slut Lidls konkurrent i kategorin Sveriges tristaste mataffär, Tempo vid Kristinebergs T-bana, och köpte mig en sportdryck. Råkade dricka mer eller mindre hela flaskan och fortsatte springa först då jag kommit till Västerbron för att undvika håll och drickaillamående.

Västerbron ja. Vilket elände! Det gick bra att springa uppför. Men satan i gatan vad det blåste. Vinden tog tag i fötterna och liksom krumbuktade dem i varje steg och ännu värre, blåsten rev tag i snoret i näsan och tvingade ut det ur näsborrarna så att det flög dit vinden ville. Det var en väldigt surrealistisk upplevelse.

Rundan landade på runt 18 kilometer. Både jogging och snabb gång. Bästa solgasset bjöd Hornsberg på, vid klipporna bakom Lidners Plan. Där var det varmt! Blåsigast var det på Västerbron. Mest lättsprunget var det vid Stadsgården vid Viking Linefärjorna. Tråkigast att springa var det vid Hammarby sjöstadshamnen. Skönaste känslan var när jag äntligen fick dricka min sportdryck!