Det var länge sedan jag joggade långt, typ 90 minuter eller så. Men igår blev det lite längre: 12km.
Söräng - Runemo - Alfta
Långjoggen igår gick på stadig asfalt. Det var lättare så än att hålla på att springa runt bland grus och stigar och inte hitta vägen. Vi sprang längs med älven Voxnan och började i byn Söräng och sprang igenom både Runemo och Alfta på våra 12 km. Mestadels sprang vi runt och fascinerades över antalet småföretag som finns här med frågan hur det går runt. Man hinner tänka mycket när man springer!
12 km
Det var mer vi hann fundera på. Ta det här med kilometer till exempel. Oavsett sträcka, så tycker jag alltid att det är så jädrans långt mellan tre och fyra kilometer. Det spelar ingen roll om jag så springer fem eller tio kilometer. Den biten är alltid värst!
Igår gick första halvan ganska snabbt (ja förutom biten mellan tre och fyra kilometer då). Vi var uppe i sex-sju kilometer innan jag hann bli märkbart trött. Men sedan blev det segt, mest i benen. Kilometer åtta och nio släpade sig förbi och tio och elva ville inte alls försvinna bakom oss. Så när pulsklockan pep för sista gången, och markerade att vi sprungit våra 12 kilometer, så var det riktigt skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar