Mån 23 jul: After beach med puls

Efter regn kommer solsken. Lagom till solnedgången passade vi på att jogga längs Tylösand.

7 km

Det sägs att det är kändistätt på Tylösand i Halmstad. Men jag vet inte... den senaste veckan har stranden legat rätt så öde. Ja förutom några hurtiga motionärer, och jag och grabben såklart.

Vi parkerade bilen i Frösakull, så långt bort från Hotell Tylösand och "heta hörnan" vi kunde komma. Sedan gick vi över sanddynerna och ner till stranden. Pulsklockan var med, mest för att mäta hastighet och distans.

Det har regnat hela dagen. Men sådär framåt 21-tiden, lagom till solnedgången, var himlen ljus och klar och visst låter det lite småromantiskt att säga att man joggade tillsammans med sin grabb på en strand i solnedgången. Ok då, själva joggandet kanske inte låter så romantiskt i var mans öron - men så är ju jag också lite knäpp.

Joggen bort till Hotell Tylösand gick bra sånär på en liten flodådra som skapats mitt i stranden. Djup var den också, och inte något man direkt hoppar över. Det var bara att snöra av sig skor och strumpor och vada över. Såklart var det ganska strömt och på grund av lite nödvändigt plaskande blev det ganska blött upp till låren. Men lite vatten gör ju inget. Det hör ju liksom strandlivet till.

Tillbakavägen blev desto mer odramatisk. Vi sprang längs golfbanan och bilvägen hem och distansräknaren tickade på. Strax efter 22-tiden hade vi tillrättalagt cirka sju kilometer strand och asfalt. Solen var sedan länge nere och jag väldigt hungrig. Min inplanerade trerätters middag blev till en supé och nu sitter vi här, klockan 01.39 och har ätit både majssoppa, thaifrikadeller och dumlemousse från Leilas mycket inspirerande kokbok. Jag är mätt och belåten och lycklig över att "bara" ha 33 kilometer kvar att springa denna vecka.