Tis 28 aug (forts.): Fartlek

Vad gör man mellan Top Model och So You Think You Can Dance? Tränar fartlek förstås.

Fartlek

Fartlek är nog den roligaste löpträningen som finns. Eller vänta nu, kanske det är intervaller? Eller långpass? Hmm, nu blev det svårt. Men, fartlek är i alla fall jäkligt kul - för man kan göra lite som man vill.

Såhär skriver webbplatsen Göteborgsvarvet om fartlek:

"Fartlek är som det låter en lek med farten. Antingen bestämmer du innan hur länge du skall öka farten och hur länge du skall jogga emellan, eller så springer du helt på känsla ex. hårt uppför backar, tre lyktstolpar, två lyktstolpar etc. //Fartlek kan du variera hur mycket som helst och dessutom är det en kul form av löpträning."

Mina 5km

Det blev fem kilometer fartlek. En ganska lagom runda. För om man bara vill så har man chansen att bli riktigt trött. Jag räknade lyktstolpar för det mesta. Ibland två. Ibland fem.

Den största utmaningen var den långa backen efter dryga två kilometer. Jag vet hur seg den är. Och hur den är så mycket längre än man tror. Så jag började lugnt och körde någon hemsnickrad variant av stegrande fartlek. Ju längre upp i backen jag kom, desto fortare gick det. Benen brände ordentligt när jag närmade mig krönet och när jag kom upp fortsatte jag att springa några meter till för att liksom vara "över och förbi" krönet. Det var först när jag stannat av som jag började flåsa. Och det fick mig att undra - hur andas jag egentligen när jag springer backar? Det där måste jag fundera på.


Det är något speciellt med att springa ute kalla höstkvällar (även om det bara är augusti). Man känner sig liksom lite duktigare. Och det gör passet lite lättare. Och känslan efteråt mycket bättre.

Nu längtar jag efter nästa backpass. Måste analysera andningen!