Tis 15 apr (forts.): Löpning med ryggsäck (och expresstyrketräning)

Jag har gjort två knäppa val idag. Snabbdistansen klockan 05.30 var bara det första.

Efter jobbet

Dagen har gått snabbt trots att den varit lång. Morgonens arla löpning gjorde ju dagen 2 timmar längre än vanligt. Dessutom har den varit bra. Jag såg bussen bromsa in vid hållplatsen redan när jag satte näsan utanför dörren men en liten sprint över gatan på uppmjukade ben gjorde att jag hann med - utan att ens bli andfådd.

Och så har det rullat på. Till kycklingfilén på jobbet tog jag för en gångs skull lite bulghursallad eftersom det vankades träning direkt efter arbetsdagen. Tyvärr hamnade ett panikprojekt på mitt bord på eftermiddagen så jag var tvungen att gå och köpa mig lite snabba kolhydrater för att ladda batterierna inför eftermiddagspasset. Ingenting onyttigt i och för sig, utan två Wasa Sandwich-smörgåsar.

Men nu till det roliga. Jag invigde jobbgymmet i eftermiddags. Det blev ett snabbt men effektivt pass med fokus på biceps och mage: bicepscurls med stång i cc, bicepscurls med rep i cc och hammercurls med hantlar + crunches på (dåligt uppblåst) boll med fötterna mot väggen, crunches på matta och sneda crunches på matta. En halvtimme tog det. Sedan hade jag inte tid att vara där. Jag skulle ju ut och springa! En ingivelse hade sagt mig att jag skulle springa hem från jobbet - med ryggsäck!

Påpassligt nog hade det börjat störtregna när jag begav mig ut. Men det var det typ av regn som inte gör mig något. Det var ett skönt vårregn som inte kylde. Det var heller ingen blåst som störde. Det var helt enkelt perfekt. Bilar och bussar åkte förbi och för varje fordon som passerade kände jag mig allt stoltare som med ryggsäck sprang hem från jobbet istället för att sitta på arslet på ett mjukt säte. Dessutom sprang jag inte raka vägen hem. Nej jag lurade in mig på varenda omväg jag kunde hitta. Mitt mål var att göra de 3 kilometrarna hem till ett 9-10 kilometer långt distanspass. Så det blev några bakgator i Kristineberg. Och det blev en loop på Lilla Essingen. Även om det inte gick så fort (fan vad väskan var tung) så är jag stolt över att jag höll ihop ekipaget springandes över Västerbron. Och springandes uppför Hornsgatan.

Jag sprang hem från jobbet med nödvändig utrustning: fickradio + örsnäckor med krok man fäster bakom örat, pulsklocka med fotpod som mäter hastighet och distans, bandana som skyddar öronen från blåstvärk och håller örsnäckorna på plats och handskar med avklippta fingrar som inte riktigt har någon annan funktion än att de känns sköna. I ryggsäcken fanns allt möjligt onödvändigt för en löptur: för stor plånbok, tjock kalender, sneakers, jobbkläder, tom vattenflaska, passerkort till jobbet, en IPod, min jobbjacka och nycklar.

Dagens pass kändes lätt i huvudet. Sådant är viktigt. Energin och viljan i huvudet sprider sig till benen. Under söndagens bortblåsta långpass fanns det ingen energi i huvudet. Därför fanns det heller inte någon kräm i benen. Men vad är det som påverkar energin i huvudet? Är motivationen den enda faktorn?