Livet är orättvist

Bara för att man råkar ha två runda saker på framsidan som är modell större så blir man hänvisad till sport-bh:s av mormorstyp. Liver är orättvist. Jag vill också ha snygga sport-bh:s i färg med coola band.

Mormorsbh

Jag surfar runt på Timarco och kollar på deras leverantörers utbud av sport-bh. Jag blir inte så imponerad. På Stay in Place-sidan hittar jag något grått och svart som kan svara för mina behov, men jag minns att de fått rätt så kassa omdömen i något studstest. De har däremot snygga, färgglada sport-bh:s för folk som har apelsiner istället för meloner. Likaså hos Shock Absorber. Här blir jag också hänvisad til något trist och tråkigt och alldeles alldeles ospännande och oinspirerande i vitt eller svart. Varför måste jag ha en trist sport-bh bara för att jag har lite extra framtyngd? Går det inte att göra dem lite roligare?

Tråkig bh - Stay in Place support:


Tråkig bh - Shock Absorber max support:


Lite roligare bh - Stay in Place racerback och strapback:

Klamp, klamp, klamp

Jag tycker inte om att springa på plattor. Ja, sådana där som brukar finnas på vissa trottoarer ibland. De är stenhårda. Och ojämna. Så man måste planera sina steg. Finns det en cykelväg i asfalt brevid brukar jag alltid använda den. Asfalt är mjukt och gott i jämförelse.


Men, har man sprungit på asfalt ett tag och sedan måste springa på grus, ja då blir det jobbigt. Det är svårt att hålla tempot uppe på grus!

Ons 1 aug: Lunchjogg

Jag har aldrig gjort det förr. Lunchjoggat alltså. Att springa mitt på dagen är ju inte min grej, har jag alltid sagt. Men, ska man springa mycket så måste man väl offra lite lunchlathet.

Runt Tanto och Eriksdalsbadet

Jag vet inte varför jag inte "kan" springa mitt på dagen. Jag har funderat på det där rätt så mycket. Den psykologiska faktorn har nog det fetaste fingret med i spelet. Jag har liksom ingen ork. Och den där portionen envishet man måste ha, den vill aldrig följa med ut mitt på dagen.

Anyhow, med beslutsamhet drog jag på mig träningskläderna i samma stund som Ekot gav 11-nyheterna. För en gångs skull var det varmt och soligt ute, så jag provade en ny träningsoutfit. Lämnade den svartvita löparjackan hemma och drog en längre v-ringad huvtröjgrej över huvudet. Och så en bandana. Svartvit var jag förvisso fortfarande, men ändå.


Mentalt sett så känns Tanto/Eriksdalsbadsrundan på lite dryga fem kilometer ganska kort, så jag bestämde mig för den. Alla mentala hjälpmedel behövs när man ska springa såhär mitt på dagen.

Det var varmt ute. Folk låg spridda i bikinis överallt och ungar badade i Årstaviken (hur vågar man låta dem bada där? Avloppsvattnet släppts ju ut precis bredvid och det finns ju en "bada ej här"-skylt precis bredvid) och folk satt och sippade sköna drinkar på Reggaefiket Tubbys som är omtalat (och som fanns med i SJ-reklamen förra året). Vid Eriksdalsbadet var det riktigt högtryck. Folk och barn och färgglada handdukar överallt.


Det var mycket att titta på medan jag sprang så det gjorde inte så jättemycket att jag varken hade sällskap eller Ipod idag. Ipoden ja, den har försvunnit på något märkligt sätt. Suck!!

Hurtigbullar i Tanto

Det är lite småroligt att springa längs Tanto. Det är så många hurtigbullar där så man inspireras verkligen (fast barnvagnarna är inte så roliga - de går oftast i bredd och är mest i vägen). Medelålders kvinnor och män som i sakta mak joggar fram, äldre kvinnor i solkeps som med gamla men raska ben går med stavar, unga killar som springer fort som tusan... ja - en jäkla massa motionärer helt enkelt. Sådant är kul!

Hate it 'til you make it...

Ha förtröstan - även om sex veckor är lång tid.

Topphälsa skriver som det är:

Tis 31 juli: 7+7=11

Nej jag har det inte svårt med matematiken. Bara svårt att komma upp på morgonen.

Elva och en halv runt Kungsholmen

Jag hade tänkt att springa 7km i morse och 7km på kvällen. Men eftersom jag inte har någon träningskompis som väntar på att jag ska morgonträna, så snoozade jag som vanligt i två och en halv timme.

Istället blev det ett längre pass (men inte lika långt som 7+7-passen) sent på kvällen. Planen var att springa runt Kungsholmen. Det finns ju ganska många varianter på den rundan beroende på var längs Kungsholms strand man väljer att springa upp. Vi svängde upp ganska tidigt och sprang tillbaka till Rålambshovsparken via Stadshagen.


Elva och en halv km blev det till slut och det får jag väl känna mig nöjd med. Tröttheten gick lite upp och ner men det var inte på långa vägar lika jobbigt som de två längre passen förra veckan. Tempot var (nu liksom då) bra på första delen av rundan, sedan sjunker det lite för att bli något bättre på sista kilometern. Det är inte flåset det är fel på, för det hänger med. Nej jobbigast är nog att släpa runt på benen.

Sofia Wistam sa i en intervju i ToppHälsa för ett tag sedan att om man funderar på Lindingöloppet så vore det nog bra att tappa de där 5 kilona om man funderar på det. Jo jag tackar, säger jag. Jag skulle nog behöva tappa de där 20 som jag funderar på. Tänk vad jag skulle flyga fram då!

Frågespalter

Frågespalter är roliga. Trots att det för det mesta frågas om samma saker dyker det ibland upp godbitar bland svaren.

Vilken proteinshake?

Från ToppHälsas frågespalt:


Gå ner i vikt?

Den eviga frågan - hur tränar man bäst för att gå ner i vikt (också från ToppHälsa):

Utanför rinken

Träning är så mycket mer än bara svett och flås.

Shopping

Träning är mer än svett och flås. Det är att ha en deo som faktiskt håller, bra käk så att man orkar och rengöringsprylar som gör vad de ska. Bara för att nämna några saker.

Blic Soleil

Jag är ingen fan av engångrakhyvlar, fast det är ju praktiskt egentligen. Men sådana där som man bara byter rakbladen på är jag inte så bra på heller. Jag tappar bort dem jämt vilket är dumt eftersom de är så dyra. Men efter någon löpartävling fick grabben några prov-ex av Blic Soleil engångsrakhyvlar (fast jag använder dem mer än en gång) och de är superbra!


Proteindrink

Såg på IcaMaxi att min favorit proteinshake såldes för 29kr för två stycken. Inte illa. På SATS kostar de 25kr styck eller något ditåt. Men jag köpte inga... måste spara slantarna till några nya sport-bh, en Ipod med en massa minne och gärna ett par till löparskor.


Schampo och sån't

Det absolut sämsta med träning är att det tar stryk på håret. Antingen måste man tvätta det varenda dag, eller så går man ständigt runt med skitigt hår. För min del känns det som det sistnämnda. Och det är synd, för jag vill ju vara snygg i håret! Jag har blonda slingor i mitt hår vilket gör det extra trassligt (bokstavligt talat alltså) så jag brukar köpa L'oreals hårprodukter och är nöjd. En gång köpte jag Schwarzkorpf och det gör jag inte om (glisserien). Funkar inte alls på mitt hår.


Flytande vetebullar!

Det bästa tipset har jag sparat till sist. Jag är en sucker för chailatte-te och älskar att dricka det ute på café. Men tyvärr sockrar de dem lite för mycket. Därför har jag köpt hem det istället. Har provat att köpa det i lösvikt både på Konsum och NK och det får båda mycket väl godkänt. Tillsammans med mjölk och honung blir det som en flytande vetebulle. Mums!

Hooked on a feeling

Det hjälper inte att jag kunde blivit omsprungen av en snigel igår och att det gick skitkasst. Jag vill ut idag igen. Jag är fast i joggingträsket. Men, det kunde varit värre.

Hooked on a feeling

Träning är som en drog. Men en konstig drog i sådana fall. För i början vill man inte alls träna utan måste liksom piska sig själv för att komma igång. Men sedan, ja då vill man inte sluta. Då känns varje dag utan träning som en väldigt tom dag.

Idag har jag tänkt att vila. Men jag vete fasen. Vad ska man då göra liksom? Gå ut på en promenad? Det verkar ju helt meningslöst. Det tar ju så lång tid! Det går snabbare att springa...

IFormprenumeration

Jag har precis gått i gratis är gottfällan, som vanligt.

IFormprenumeration

Nappade på ett sådant där erbjudande man inte kan tacka nej till. En prenumeration på tidningen IForm (som jag annars mest läser i väntrum) för 40kr. Den stora bonusen, och anledningen till att jag nappade, var en träningsjacka från Newline. Ganska snygg faktiskt - i rosa och svart. Vi får se hur snygg den är när den väl kommer på posten. Någon annan som nappat på samma erbjudande och redan fått jackan?

Sön 29 juli: Sega 10 km!

Vissa dagar är dagsformen nere i botten. Benen känns som trästockar och löparsteget känns klumpigt, hårt och kantigt. Idag var en sådan dag.

Veckomålet uppnått: 40km!

Den sista milen fullbordades idag. Då har jag sprungit 40km denna vecka. Idag, när benen var som allra segast kan jag inte förstå hur man ska kunna springa ett helt maraton sådär på en gång. 42km på bara några timmar. Va fan, jag har ju precis behövt en hel vecka!! Men jag ska fortsätta mala på. Nästa vecka kör jag 50km, med fler snabba och korta pass - men också långpass i snigelfart. Måste ju testa och se vad som händer...


Supersegt

Idag gick det inte fort. Benen liksom bara släpade. Därför är det lite ironiskt att den sista kilometern faktiskt blev den snabbaste. Men den gick på asfalt (vilket jag inte alls blir lika trött av) och med många utförslut (till skillnad från igår där sista kilometern bara gick uppför).

Idag var det faktiskt så segt att det knappt var roligt att gå ut och springa, hör och häpna. Såhär efteråt är det dock superskönt. Men jag måste nog erkänna, att hade jag inte skrivit här på bloggen att jag skulle springa 40km denna vecka... då hade jag nog inte gett mig ut på den där sista milen idag. Tänk vad bra det kan vara med en blogg!

Shake it!

Jag försökte återskapa lite Thailandskänsla igår mellan regnskurarna i Stockholm.

Watermelon shake

Jag fick supercravings efter en vattenmelon igår så grabben fick gå och köpa en. Han konstaterade att det var det dyraste vatten han köpt. Vadå vatten, menade jag men var nog innerst inne ganska törstig.

Efter att ha skivat upp en fjärdedel av melonen tröttnade jag på rinnandet och skalknaprandet och kom på den briljanta idén att göra watermelon shakes istället. Det är nog det godaste man kan dricka i Thailand (banana shakes är också gott i och för sig). Vattenmelon blandas med is och sockerlag. Men jag hade varken is eller sockerlag utan ett annat sötningsmedel som var mjölkbaserat så det blev inte lika gott. Sockerlag ska man ju undvika ändå, så kanske var det lika bra. Nästa gång ska jag prova med sötningsmedel!


Lilla Lunchlådan

Jag har inspirerats av mitt egna augustitips och grävde fram en till rolig kokbok (på framsidan står där: "varning, den här boken kan göra dig mätt och glad hela dagen"). Lilla Lunchlådan heter den och den gav jag min mamma i julklapp för några år sedan. Mycket mumsigt, framförallt recept på bra energibars och mellanmålsmuffins... och mycket annat.

Black Forest Banana Split

Mmmmmums!! Vet inte om vi har alla ingredienserna i Sverige, men det låter väldigt gott!

Healthy treat


Black Forest Banana Split, 2 port:

2 cups fettfri ricotta
2 bananer, delade på mitten
8 valnötter, delade på hälften
1 tsk osötat kakaopulver
2 tsk körsbärskoncentrat (?) - finns tydligen på hälsokosten i Amerikat...

Lägg ricotta och banan lite snyggt på två tallrikar. Garnera med valnötterna och sprinkla med lite kakao. Ringla lite körsbärskoncentrat/-sås över för en snygg finish och avsluta med ett tvättäkta körsbär. Voilá!

Per port: 377kcal, 23g protein, 40g kolhydrater, 11g fett, 3.5g fiber.

Fitness Magazine

Detta recept, och fler, kommer från den suveräna siten www.fitnessmagazine.com/recipes

Lör 28 juli: Kortjogg hemmavid

Så var man tillbaka i Stockholm igen. Efter 30 mil i bil (inte så farligt, vi har åkt både 50 och 90 mil på en dag den senaste veckan) och ett Alohamål på Max (mums - men farligt...) så spritte det av jogginglängtan i benen.

Korta rundan

Det blev fem kilometer idag. Med andra ord behöver jag "bara" springa en mil imorgon för att klara av veckans mål på 40 kilometer. Det känns bra.

Men fem kilometer kan vara ganska jobbigt. Vi körde rundan jag springer allra mest: Hornsgatan - Tantolunden - Årstaviken - Eriksdalsbadet - Ringvägen. Men idag bytte vi varv. Det betydde att jag fick uppförsbacke på slutet. Fy fasen vad jobbigt och segt det är när man samtidigt vill springa lite snabbare för att man springer kortare.

Coach

Jag försökte coacha grabben att coacha mig när vi sprang. När jag är sådär trött och allra helst bara vill stanna, så behöver jag någon som liksom drar i mig mentalt. Och hur man vill bli coachad, eller pushad, är nog väldigt individuellt. Personligen blir jag tröttare och väldigt omotiverad när någon springer framför mig och drar. Helst vill jag ha någon som springer precis bakom mig och som säger "öka lite för att hålla xx fart" eller "bara x min kvar på denna kilometer" eller "bra jobbat, men tänk på att jobba ännu mer med armarna när du är trött i benen".

Borta bra men hemma bäst

Det är lite skönt att vara hemma igen. Skönt att ha alla mina grejer nära till hands och väldigt väldigt skönt att ha fler än ett eller två par träningsombyten. Och skohögen vid ytterdörren, som vanligtvis brukar vara i vägen, har varit en saknad skohög!


Extra bra är att jag nu hoppas kunna köra på med styrketräningen lite mer. Eftersom jag är född i jungfruns tecken älskar jag att planera och ikväll ska jag sätta ihop lite bra styrketräningsprogram. Och så ökar jag nästa veckas målsättning - då blir det 50 kilometer som ska läggas under fötterna. Bring on the week!!

Fre 27 juli: Kort långjogg

Det var länge sedan jag joggade långt, typ 90 minuter eller så. Men igår blev det lite längre: 12km.

Söräng - Runemo - Alfta

Långjoggen igår gick på stadig asfalt. Det var lättare så än att hålla på att springa runt bland grus och stigar och inte hitta vägen. Vi sprang längs med älven Voxnan och började i byn Söräng och sprang igenom både Runemo och Alfta på våra 12 km. Mestadels sprang vi runt och fascinerades över antalet småföretag som finns här med frågan hur det går runt. Man hinner tänka mycket när man springer!

12 km

Det var mer vi hann fundera på. Ta det här med kilometer till exempel. Oavsett sträcka, så tycker jag alltid att det är så jädrans långt mellan tre och fyra kilometer. Det spelar ingen roll om jag så springer fem eller tio kilometer. Den biten är alltid värst!

Igår gick första halvan ganska snabbt (ja förutom biten mellan tre och fyra kilometer då). Vi var uppe i sex-sju kilometer innan jag hann bli märkbart trött. Men sedan blev det segt, mest i benen. Kilometer åtta och nio släpade sig förbi och tio och elva ville inte alls försvinna bakom oss. Så när pulsklockan pep för sista gången, och markerade att vi sprungit våra 12 kilometer, så var det riktigt skönt.

Tis 24 juli: Mittinattenjogg

Har precis kommit hem från en jogg i nattmörkret. Jag har gått och väntat hela dagen på att det ska sluta regna. Klockan 22.25 hängde förvisso regnet i luften, men man kunde i alla fall gå ut utan att bli genomsur.

Risarparundan

Grabben sa precis att jag nog är den första på nätet att skriva om samhället (snarare gårdarna) Risarp och den runda som lokalt kallas Risarparundan (6km). Tyvärr vet jag inte riktigt hur den ser ut, eftersom vi sprang den i bäckmörker. Men jag tror att den var bra. Det kändes i alla fall så. Jag vet att där smög sig in en lång raksträcka, men tack vare mörkret så uppfattade jag den inte vilket hjälpte betydligt.



Riktigt ruggig höstkväll

Det är svårt att tro att vi är mitt i den svenska högsommaren. Jag har gått och dragit mig hela eftermiddagen och kvällen för att gå ut och springa. Grabben, som märkte min eländiga rastlöshet ville egentligen inte heller ut, men han stod inte ut med mig utan kände sig tvungen att pusha mig lite så att jag gick ut och gjorde av med lite energi.

Väl ute på gatan var det mörkt och rått. Dimman hängde lågt i luften och det kändes mer som en oktoberkväll än en sommarkväll i juli. Gatorna var ensamma och ödsliga och det var liksom inget liv alls ute. Någon gång såg vi enstaka billyktor långt borta, men så var det också allt.

Kylan som från början kändes obehaglig och våt, glömdes snart bort i och med att vi kom igång med joggandet. Men fukten och vätan som syntes på marken hade lika gärna kunnat vara det där småhala som brukar bli av regn in på senhösten. Därför känns det riktigt skönt att sitta inne i soffan nu. Helst skulle man haft en kopp te i handen. Och så skulle man nog stretchat också...

Träningsstrumpor?

När jag åker skidor tycker jag att det är vansinne att använda något annat än bra skidstrumpor. Men jag har inte reflekterat över strumpans betydelse i min vanliga träning. Förrän nu.

Träningsstrumpans vara eller inte vara?

Jag köpte tre par antibakteriella och skönt tunna träningsstrumpor på La Senza i Kanada. Det var nog bland de bästa jag gjort. Att ha på sig dem är som att ha på sig en riktigt bra sport-bh när jag tränar. Skillnaden märks!! Det enda dåliga är att jag bara köpte tre par. Det kommer man liksom inte så långt med.

I svenska sportbutiker är träningsstrumporna ofta i två skikt. Det sägs att det förhindrar skavsår (någon som testat och vet om det hjälper?). Men jag tycker att sådana strumpor känns kanska tjocka. Jag vill helst ha ultratunna strumpor som knappt känns... så, om sådana strumpor finns här i Sverige så får ni gärna tipsa!

Mån 23 jul: After beach med puls

Efter regn kommer solsken. Lagom till solnedgången passade vi på att jogga längs Tylösand.

7 km

Det sägs att det är kändistätt på Tylösand i Halmstad. Men jag vet inte... den senaste veckan har stranden legat rätt så öde. Ja förutom några hurtiga motionärer, och jag och grabben såklart.

Vi parkerade bilen i Frösakull, så långt bort från Hotell Tylösand och "heta hörnan" vi kunde komma. Sedan gick vi över sanddynerna och ner till stranden. Pulsklockan var med, mest för att mäta hastighet och distans.

Det har regnat hela dagen. Men sådär framåt 21-tiden, lagom till solnedgången, var himlen ljus och klar och visst låter det lite småromantiskt att säga att man joggade tillsammans med sin grabb på en strand i solnedgången. Ok då, själva joggandet kanske inte låter så romantiskt i var mans öron - men så är ju jag också lite knäpp.

Joggen bort till Hotell Tylösand gick bra sånär på en liten flodådra som skapats mitt i stranden. Djup var den också, och inte något man direkt hoppar över. Det var bara att snöra av sig skor och strumpor och vada över. Såklart var det ganska strömt och på grund av lite nödvändigt plaskande blev det ganska blött upp till låren. Men lite vatten gör ju inget. Det hör ju liksom strandlivet till.

Tillbakavägen blev desto mer odramatisk. Vi sprang längs golfbanan och bilvägen hem och distansräknaren tickade på. Strax efter 22-tiden hade vi tillrättalagt cirka sju kilometer strand och asfalt. Solen var sedan länge nere och jag väldigt hungrig. Min inplanerade trerätters middag blev till en supé och nu sitter vi här, klockan 01.39 och har ätit både majssoppa, thaifrikadeller och dumlemousse från Leilas mycket inspirerande kokbok. Jag är mätt och belåten och lycklig över att "bara" ha 33 kilometer kvar att springa denna vecka.

Målsättning

Jag är en sådan där som ständigt måste jobba mot mål. Annars blir det mest pannkaka av hela smeten.


Målsättning

Utan mål kommer jag ingen vart. Både i mitt yrkesliv såväl som privat. Och kanske allra mest vad gäller träningen. Jag föreställer mig att det skulle vara svårt att träna bara för att må bra. Som att det vore den "enda" anledningen. Naturligtvis vill jag må bra. Men må bra-andet är "bara" en bieffekt, och en väldigt positiv sådan.

Nej jag trivs bäst med andra mål i huvudet. Jag läser på vissa bloggar att de strävar efter ett visst antal minuters träning i veckan, eller ett antal kilos viktnedgång, en viss fettprocent och så vidare. Och visst strävar även jag efter några (ehum, ganska många) kilo mindre. Men det har jag strävat efter ganska länge utan att lyckas, så jag har funderat på min målsättning och bestämt mig för att omstrukturera lite. Jag ska testa på att räkna mil.

40 km

Jag tycker om att springa, även om det inte går särskilt snabbt. Men det är inte hastigheten som är grejen. Att springa, jogga, löpa (kalla det vad man vill) är så effektivt sätt att träna hela kroppen (inte minst hjärtat) så jag låter det gärna vara stommen i min träning. Därför ska jag under en tid låta löpningen fungera som målsättning. Rent konkret så ska jag sätta upp en distans, varje vecka, som jag ska uppnå. Denna vecka är mitt mål 4 mil. 40 km. Eller knappt en mara.

Utöver denna målsättning så har jag min SATSträning som variation.

Bästa luktagottgrejen

Eftersom jag har många stinkande träningskläder gillar jag sådant som luktar gott som omväxling. Jag har hittat den perfekta kroppsvårdsserien.

Cake Beauty

Tänk dig produkter som luktar som en Tahitistrand. Svårt? Ja, men det är just så som Cake Beauty säger att deras produkter doftar. Med tahitidoften menar de doftande influenser av vanilj och kokos.

Jag har en body lotion och en handcréme från Cake. De doftar ljuvligt. Och känns ljuvliga. Med shea butter, marshmallowsextrakt och kokosnånting så lovar skaparna bakom Cake att deras produkter verkligen ska göra underverk för huden. Huruvida det stämmer vet jag inte. Men jag använder produkterna för doftens skull. Det är som att baka in sig!

Lör 21 juli (forts.): Jäklans lång raksträckaträning

Påminn mig om att jag måste ladda om min Ipod. Den saknades verkligen när jag ikväll sprang en evighetslång raksträcka. Raksträckor är det värsta jag vet.

Raksträckaträning

Efter förmiddagens strandjogg åt vi ett stort lass pannkakor och sedan somnade både grabben och jag. Vi gick upp klockan 17. Konstaterade att vädret var piss, att det var friidrott på TV klockan 20 och sedan presenterade jag förslaget att vi skulle ut och jogga igen.

Vi gjorde ett tappert försök att hitta rätt på en skogsslinga utanför det hus vi just nu lånbor i. Det gick inte så bra. Slingan var en stig med omkullblåsta träd och knott envisades med att flyga in i min mun och fastna i halsen. Så efter någon kilometer gav vi upp terrängjoggandet.


Grabben åkte och köpte chips. Jag åkte med, men inte för chipsens skull. När grabben åkte vände för att åka hem hoppade jag ur bilen och sprang hem istället. En 3-4km eller, "tja det tar väl en kvart", gissade grabben på. Jag borde vetat bättre. Det var garanterat några kilometer fler! Och raksträcka hela jäkla vägen. Jag som avskyr raksträckor. Det finns nog inget tråkigare.

Jag började ganska piggt och spänstigt men ju längre raksträckan led, desto säckigare kände jag mig. Det fanns ingenting att sikta mot. Inte en enda krök. Inte en enda väg att svänga in på. Och när man springer där mitt på en raksträcka mitt emellan fält och åkrar, ja då känner man sig liksom ganska liten. Och det gör ju inte direkt att det går fortare att komma fram. Men, såhär efteråt känns det bra. Som alltid.

Lör 21 juli: Strandjogg

Solen gömmer sig bakom molnen idag men stranden finns ju tillgänglig för det. Och att jogga längs många kilometer sandstrand är en riktig sommartopp.

Haverdalsjogg

Det finns mer till Halmstad än Tylösand. Det finns ju Haverdal också. Ytterligare en imponerande sandstrand.

Jag och grabben gav oss ut på en förmiddagsjogg och kämpade i motvind - som senare blev medvind. Att springa på stranden är för mig riktig drömträning och känns därför som lyxträning. Men när det blåser på blir det jobbigt, så allra roligast kändes nog träningen precis efteråt - när jag var klar.

Blåbär och pannkakor

Efter joggen serverades storfrukost med skramlade ägg (låter godare än äggröra) och pannkakor med blåbär... och nutella. Så det får väl bli en jogg ikväll också.

Fre 20 juli: Full fart i Helsingborg

Min SATS-turné rullar vidare.

SATS Helsingborg

Vi hade vägarna förbi Helsingborg och då passade jag på att stanna till på SATS i stadsdelen Stattena. Det låg inträngt mellan ett Hemköp och en Konsumbutik och efter man mött det obligatoriska käcka hej:et i receptionen var det rulltrappa ner. Fast den stod stilla så man fick gå själv...

Jag var där för att köra styrketräning så det var mest det jag fokuserade på. Gymmet var nästintill i ett enda rum (rena rama motsatsen till t.ex. Söder alltså...) och det var nästan lite tråkigt och oinspirerande.

Jag värmde upp på crosstrainern och körde sedan lite intervaller samtidigt som jag kollade på nyheterna på dansk TV. Efteråt blev det styrka för hela slanten: biceps, triceps, mage, vader och rumpa. Jag har en massa träningsvärk i bröstmusklerna från peckdecken i Halmstad i förrgår så vågade mig inte på den igår även om det sägs att träningsvärk botas bäst med mer träning. Idag, såhär dagen efter, har jag träningsvärk i vaderna men det är nog mest magen jag önskar att jag kunde känna mest i.

Power walk

En bra grej med SATS Helsingborg är att de har power walks på fredagmorgnar. Hur bra som helst ju! Dessutom får alla morgonpigga power walkare en gratis t-shirt. För de som har för få gratiströjor i garderoben kan det kanske funka som en bra morot för att komma upp. En eloge till Helsingborg för powerwalkinitiativet!

Pålsjö skog

Jag hade en förhoppning om att kunna springa lite i Pålsjö skog också, mest för att det är en sådan mysig skog, men jag hann inte. Ah well, lite träning är bättre än ingen träning.

Skillnad på PT och PT

Att ha eller inte ha, det är frågan. När det kommer till PT alltså.


Personlig Tränare

För mig är en personlig tränare den ultimata lyxen. Inte för att jag inte kan, eller vet, vad jag ska göra, utan mer för motivationens skull.

Jag körde med PT på SATS Zenit för ett år sedan. En tjej som var bra, men inte mycket mer än så. Jag blev rätt så trött när jag körde med henne, men jag kände ingen "wow vad hon är jäkla bra"-känsla. Jag fick ett program, som kändes som ganska mycket standard. Det var speciellt två övningar som jag hade problem med, och jag undrade varför vi tragglade med dem, när vi kunde göra andra övningar för samma muskelgrupp och som jag trivdes mycket bättre med. Det kändes liksom som om vi gjorde allt för att man skulle göra så. Inte för att det passade mig. Jag körde klart mina PT-timmar och var väl ändå ganska glad i hågen men många tusenlappar fattigare.

Nu kör grabben med PT. Också på Zenit. Och jisses vilken PT det verkar vara! Utifrån vad grabben berättar - så kan denna PT det här med service. PT-timmarna är alltid längre än "bara en timme" och PT:n verkar ta sig tid att bry sig om sin klient och verkligen utforma ett program som är skräddarsytt. Till förra timmen så fick grabben ett träningsprogram för semestern och ett schysst träningsgummiband tillsammans med förslag på bra mat. Gratis.

Jag själv, som jobbar inom bland annat service, är imponerad. Lägger jag 700 spänn per timme på en PT, då är det extragrejer jag vill ha. Mycket personlighet, mycket omtanke och mycket känsla.

Det finns riktigt dåliga PT:ar också. Speciellt på Zenit. Till exempel killen som sa "jag har inte så många tider kvar, för jag vill ju inte gå här på gymmet hela tiden. Det är väl lördagar klockan 12 då. Take it or leave it. Och du, kör du med mig så kör vi som jag vill". Nej tack, en sådan PT vill inte jag lägga tusenlappar på.

Eller en annan PT som grabben stötte på först som mest snackade yoga fastän grabben sa att han ville fokusera på styrketräning, ökad muskelmassa och ökad vikt.

Ons 18 juli: Dubbelträning

Det är skönt att vara hemma igen. Skönt att träna hemma igen. Och så otroligt skönt att första riktiga träningspasset hemma gick som en dans.

SATS Halmstad

Jag är i Halmstad. Ett av mina många hemmaställen. Jag har åkt förbi SATS Halmstad många gånger men aldrig varit där. Igår skedde första besöket.

Det var jag, grabben och två spänninga och väldigt brunbrända killar med slickat hår, finslipade biceps och bandanas kring huvudet. Förutom oss var det tomt. Skönt, eftersom det var tillräckligt varmt ändå. Fokus låg på styrketräning, men först körde jag tio minuter i skridskomaskinen. Hur jobbigt som helst - och jäkligt bra för benen om man ska gå efter känslan.

Det blev styrketräning för överkroppen. Biceps- och tricepscurls varvades med övningar för bröst, rygg och axlar. Jag körde två set för de flesta övningar, men körde tungt så att max 12 reps räckte. Sedan gick vi och åt paj och sallad på Börje Ohlssons skafferi i stan.

Galgberget

På kvällen var det dags för jogging. Jag har längtat efter ljusa sommarnätter och även om det börjar mörkna tidigare och tidigare så körde vi två varv på trekilometersslingan på Galgberget med start strax före tio - och vi såg hur bra som helst.

Jag trodde att det skulle vara jobbigt att börja jogga när jag kom hem. Jordnötssmör och brunch med chokladfontäner gör ju inga under för formen direkt. Men igår gick det hur bra som helst. Jag förklarade för grabben att det kändes som att vi sprang snabbare för jag kunde känna fartvinden i ansiktet. Han bara skrattade. Inte så konstigt, det är ju inga 20 km/h vi springer på (som marasegrarna), utan snarare hälften.

Vi slipade teknik, som vanligt. Jag försöker hitta en bättre teknik med armarna och försöker rucka på den stelhet jag springer med. Jag kallar det för energieffektivt, grabben kallar det stelt. Hur som helst, det var kul att känna att det var lätt att springa vilket får mig att längta till nästa löppass!

Hemfard!

Nu ar jag snart pa vag hem! Under min semester i Kanada har jag haft med mig ett par traningsbyxor, tre traningstrojor och en jacka (tillsammans med mina Asics Nimbus). Snacka om att dessa outfits tvattats flitigt. Jag har skallt pa mig sjalv varje dag och undrat hur jag tankte nar jag inte packade ner fler traningsbyxor. Jag ar ocksa stentrott pa Rihannas senaste album som gatt varm i min IPod. Det forsta jag ska gora nar jag kommer hem ar att byta musiken!

Fuska benen snygga

Jag visste det - lange leve de spetsiga skorna!

Spetsig sko = snyggare ben

Jag laser och nickar instammande: enligt en tidning sa blir benen snyggare i spetsiga skor som inte gar sa langt over foten, an i runda tar som tacker mer. Sa nu kan jag helt ignorera alla trendrapporter som sager att spetsiga skor passar bast langt in i garderoben. Jag har aldrig forstatt vad som ar sa tjusigt med runda tar anda, inte pa mina fotter i alla fall.

Skotipset kommer fran min tillfalliga bibel InTouch. Pinglan till vanster med de spetsiga skorna ar Eva Mendez. Enligt tidningens stylist har hon snyggare ben an bruttan till hoger - och detta alltsa tack vare skorna.

Overviktig hund

Jag var hundvakt igar. At en overviktig hund.

Hundvakt

Visst har jag sett lite smarultiga hundar, men hunden jag vaktade igar kvall var nagot helt annat. Den stackars kraken blir andfadd av att ga mellan hallen och badrummet!

Vi tog en promenad runt kvarteret och efter 200m tvarstannade stackarn. Han lade sig pa graset och vagrade ga vidare. Han flasade som bara den och det tog flera minuter innan andningen lugnat ner sig. Efter en skal med vatten och lite vila fanns det ingen annan utvag for oss an att ga hem igen. 400m blev det. Innan huset korsade vi en gata, men hundstackarn hade inte kraft nog att ta sig upp for trottoarkanten... det kallar jag en otranad hund. Visst, hundrasen pug (eller hur det stavas) kanske inte ar den energiska sorten, men nog ska de kunna ga, i fonstershoppingstakt, utan att do av andnod?

Koppel

Igar fick jag ocksa se det mest hitecha hundkoppel jag sett. Med inbyggd ficklampa och radio kan man ga hur langt som helst. Eller 400m...

Jojo-Janet

De senaste aren har det skrivits mer om Janet Jacksons berg-och-dalbanevikt an om hennes musik. Nu pryder hon tidningsomslagen igen - manga storlekar storre.


Jojo-vikt

Det var inte lange sedan Janet upptradde med vad som sag ut som rutor pa magen. Nu rapporterar InTouch att superstjarnan, vars vikt gar upp och ner som en berg och dalbana, har varit sa upptagen med sin senaste platta att hon helt skippat den strikta traningsregimen och istallet atit greasy food sent in pa kvallen.

Tillsammans med ett mittuppslag i InTouch levererar tidningen bildbevis. Skillnaden ser ut att vara enorm. Vad har hant med rumpan? Eller ar det bara en valdigt ofordelaktig bild?