Tis 3 feb: Träning på crosstrainer och intervaller på roddmaskin

Snygg, smart, stark och glad.

45 minuter effektivitet

Tidpunkten 06.00 är inringad i min kalender. MP står det. Morgonpromenad - 60 minuter! Och sedan, klockan 08.00: jobbmöte. Lägg till 60 minuter för resa ut med Saltsjöbanan till jobbet i stan eftersom det är punka på bilen trots att servicekillarna skulle ha fixat det när den var inne förra veckan (förra gången den var inne på service hade de glömt skruva åt någon oljegrej så lampan lyste tvärilsket rött när jag var på väg från Halmstad till Stockholm) och ni märker själva att det är en tidsplan som inte håller.

Jag låg i sängen igår kväll och funderade på vad som var bäst. Att flytta bak morgonpromenaden till 05.00 och få till bra lågpulsträning innan frukost - men med alldeles för få sömntimmar - eller att sova ut och köra morgonträningen på lunchen.

Det blev lunchträningen som vann. Lauritzson hade ju skrämt upp mig med att vi behöver sömntimmarna! Så klockan 11.00 ställde jag mig på crosstrainern och körde 30 minuter tungt och snabbt. Skruvade upp till level 15, satte på en skön remix på Jordin Sparks "No Air" och hade som målsättning att hänga med i takten. Resultatet blev 30 minuters träning på runt 85% av min maxpuls. Sedan satte jag mig på roddmaskinen och körde intervaller till ett inferno av Safri Duolåtar. Gladde mig åt att jag minsann rodde halvminuten snabbare än den unga, friska kille jag såg häromdagen som verkade ha ett himla sjå att hålla 2.20-fart.

Jag var glad, snygg, stark och smart - ja det är jag nästan alltid! Jag är tillbaks på min vanliga pulsnivå. Jag är på topp!

Snygg, smart, stark och glad!

Who is the Biggest Loser? (vecka 3)

Med 1.5% viktnedgång är Coola K the Biggest Loser den här veckan. Jag har gått ner 1.2% och får därmed springa på 7 km på löpband och böta 50 kronor till vår spa-resa.


Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:
v.1 Puma -3.5% - Nike +0.4%
v.2 Puma -1.3% - Nike -3.3%
v.3 Puma -1.2% - Nike -1.5%

Min vecka

Det var en jämn fight. Till slut handlade det bara om något enstaka hekto. Och hade jag vägt mig ikväll hade det nästan varit lika. Men vägningen sker ju på morgnarna och då var det Coola K som tappat mest. Man ja ä inte bitter...

Veckan som varit har varit ganska tråkig. Otroligt mycket jobb och annorlunda matintag. När man är hemma, eller gör sina egna måltider, kan man göra bättre val. När man är borta på mingel eller middag måste man anpassa sig. På fredagskvällen åt jag jäkligt mycket parmaskinka och oliver till middag (och ett glas bubbel - oops). I lördagskväll åt 2 matskedar skagenröra och en oxfilé. Alla andra åt tillbehören också. Rostat bröd med någon form av twist och potatiskaka och någon liten morotsbakelse. Men inte jag. Istället för de sämsta valen försökte jag göra det näst sämsta valet. Så det blev inte så mycket mat. Och inte så mycket fett, vilket märktes för jag gick och la mig hungrig.

Träningsmässigt har jag inte haft en enda pulstopp. Jag har vandrat i sextiotillsjuttioprocentavmaxträsket. Men nu är det andra bullar. Jag ser verkligen fram emot den kommande veckans högintensiva träning och det finns även andra saker jag försöker ändra på. Som att dricka mer vatten till exempel. Och sova mer. Och att äta lite oftare. -1.2% i tappad vikt är riktigt bra, och jag försöker att tänka bort tanken att jag vill ha högre siffror för jag vet ju att det inte är sunt. Egentligen. Men den snabba viktminskningen lockar väldigt mycket. Tyvärr.

Jag har inte träffat Grabben på en vecka nu. Nästa gång vi ses är om en och en halv vecka. Målsättningen är att han ska se mig under solglasögonnivå. Ni vet, den där gränsen jag nådde i våras då jag belönade mig själv med ett par snygga Alexander McQueenglasögon som kostade multum. Den gränsen ska bli rolig att nå. Vägen dit känns mest som en transportsträcka eftersom jag varit där ganska nyligen. Så fort jag kommer unden den viktnivån kommer varje tappat hekto att kännas som om jag vunnit en slant på lotto!

PS. Veckofinaler och straff i all ära, vi har fortfarande inte kommit på vad vinnaren av hela Biggest Loser ska få - alltså den som gått ner mest i vikt i juni. Har ni några förslag? DS.

Ola Lauritzson

Många bloggare är på bloggala men inte bloggaren Puma. Hon är på träff med Ola Lauritzson.

Gå ner i vikt - Olas samlade erfarenheter

Ola Lauritzson släpper ännu en bok om hur man ska hitta rätt i GI-djungeln ("Gå ner i vikt - mina samlade erfarenheter av GI-metoden") och jag var bjuden på träff med honom på Clarion Sign. Jag, min vän Söta Sanna, och ett gäng damer i respektabel ålder. En hel konferenssal fylldes till sista stol och efter att ha kikat i Olas nya bok tror jag nog att han fick med nästan allt i sitt långa föredrag. Man kan inte anklaga honom för att hålla igen på tipsen!

Jag och Söta Sanna skålar i Ramlösa.
Jag valde vatten för att snåla på kolhydraterna.
Sanna valde nog vatten för att hon föll för grupptrycket...

De har snygga handfat på toaletterna på Clarion Sign.
Problemet är att det är svårt att hitta till toaletterna...

Lika mycket som jag lyssnade till vad Ola Lauritzson sa. Lika mycket lyssnade jag till hur han sa det. Han är en riktigt bra talare faktiskt. En av de bästa jag lyssnat till. Hans kroppspråk, retoriken, den inbakade humorn... ja allt är så bra att han imponerar stort på mig. Och det händer inte så ofta.

GI är inte helt nytt för mig, och eftersom jag - liksom halva Sverige känns det som - redan har en eller två böcker hemma från Lauritzson så kände jag igen mycket av det han sa. Men en sak jag tar med mig är att jag måste sova mer! Jag sover alldeles för lite - men det är ju för att det finns så få timmar på dygnet. Men jag måste, måste, måste komma ihåg att även sömn har inverkan på hälsan (och vikten). Den andra saken jag tar med mig från kvällen är att Ola Lauritzson är mycket snyggare i verkligheten än på något av sina många omslag!

Jag och Ola.
Ola är snyggast i verkligheten.
Jag är snyggast på andra bilder...

Måndag!

Jag dricker vatten.

Jag mår illa.

Det är ny rolig vecka men jag börjar med vilodag.

Så sammanfattas min måndag.

Ny vecka!

Om 2 timmar är det dags!

Vecka 6

Förra veckan var ganska tråkig. Det är vad jag sa till min PT. Han undrade varför. Jag svarade att det var för att det inte hände något med pulsen. All min träning var lågintensiv. Inte en endaste pulstopp mot 90%.

Men om 2 timmar är det dags. Då börjar en ny vecka! Och det ska bli skitjäkla skoj! Jag ska visserligen fortsätta mina lågintensiva morgonpromenader men jag ska även slå klackarna i taket, eller pulsen snarare, vid ganska många tillfällen. Och så ska jag styrketräna lite smartare. Nilla har lovat att hjälpa mig med passning så att jag kan köra tungt.

Bästa - eller värsta - dagen blir nu på onsdag. Det ska bli skoj. Stay tuned!

Vatten och vikt

Hur stor roll spelar det - egentligen?

Vatten för vikten

Jag är mycket törstigare nu när jag börjat med LCHF än förut. Jag fick aldrig in den där riktiga vattenvanan. Inte ens när stora vattenboomen kom och alla gick runt med flaskvatten i tid och otid. Inte för att alla alltid var törstiga. Men för att det var coolt.

Trots att jag tränar mycket dricker jag inte särskilt mycket vatten. Inte heller brukar jag vara särskilt törstig. Inte förrän nu. Nu när jag valt LCHF-spåret är jag ofta törstig. Och det är ju inte bra. När man är törstig är det för sent. Kroppen vill ju helst ha vätskan innan den signalerar törst. Och även när jag är törstig är jag inte så bra på att dricka vatten.

Eftersom jag har så många kunniga personer som läser min blogg vill jag gärna ha er syn på saken. Hur stor påverkan har vattendrickandet på viktnedgången? Eller tvärtom - vilka konsekvenser har det på viktnedgången att inte dricka vatten? Om nu vatten har påverkan på ämnesomsättningen* - varför är det så?



(*Jillian påpekade detta i Biggest Loser season 7, episode 1)

Alltså det där med långa naglar är inte min grej.

Igår hade jag 10 långa naglar.
Imorse 9.
Nu har jag bara 2.

(Men jag har fortfarande 5 fingrar på handen
även om det inte ser ut så på bilden)

Sön 1 feb: Snabb långsam träning

Revansch!

60 min morgonkondition

Eftersom Scandicgymmet stängde för tidigt igår för mitt tycke så tänkte jag ta revansch imorse. Jag skulle minsann vara där klockan 06.00! Det var jag också. Nästan. Jag kom bara dit 90 minuter efter utsatt tid och det får nog anses vara okej. Det var ju ändå träning före frukost (och jobb) och jag gick ju faktiskt inte och la mig förrän efter midnatt.

Det finns en stor platt-tv precis framför konditionsmaskinerna och jag hade planer på att titta på den. Tyvärr visas inte speciellt bra TV klockan 08.00 en söndagsmorgon. Mest barnprogram eller töntiga TV-serier. Så jag lyssnade på min Ipod. Jordin Sparks "No Air" snurrade runt i rätt många olika versioner. Om och om igen.

Och jag vet inte hur det hände men ganska snart hade jag gjort mina kilometrar på mitt löpband, och en stund på träningscykeln. Förmodligen hade inte huvudet vaknat ännu. För den där träningstimman kändes inte som särskilt många minutrar.

Imorgon är det dags för finalen av veckans Biggest Loser och som sig bör krävs en ordentlig sista träningsomgång innan. Precis som de kör i serien. Så vi får se vad jag hittar på ikväll. Något måste till - Coola K har säkert ett ess i rockärmen och även om jag går ner i vikt måste jag ner tillräckligt. Vad som är tillräckligt återstår att se, imorgon!

Jag offrade allt - för Maria Möller

Okej, inte allt.
Men träningen.
Och det är typ allt - för mig.
När showen med Maria Möller var slut hade gymmet stängt.
Stängt!!
Och ändå påstår Scandic att man ska checka ut med snyggare vader.
Håll gymmet öppet 24 timmar om dygnet då!

Jag offrade allt...

...gav upp min träningsoutfit

...för de där snygga vaderna man ändå bara kan få före 22.

Svårt val:
Fest - träna? Fest - träna? Fest - träna?

Kompromiss: lite fest - sedan träna!

Lyssna till dig själv

Erfarenhet har gett mig ett begränsat förtroende för det mesta - utom mig själv.

Kritiskt tänkande

LCHF är en het potatis. Lyssnar man till debatten vet jag knappt vad jag ska tro. Läs kommentarerna till detta inlägg till exempel. Alla parter är trovärdiga och duktiga på alla tänkbara sätt, men för att kunna ta ställning måste man veta vem som uttalar sig - och ur vilken ståndpunkt.. Man måste tänka kritiskt alltså. Det är många som inte vet vad det är.

Det kan ju te sig alldeles självklart att man ska lyssna på allt som kommer från Livsmedelsverket, doktorer eller andra munnar som man förutsätter är kunniga. Men min erfarenhet säger mig annorlunda. Jag har vid fler tillfällen än ett fått fel diagnos hos läkaren till exempel - eller kanske inte fått någon diagnos alls, trots att symptomen varit uppenbara. Trots min ickediagnos har jag själv känt att något inte stämmer. Och sedan kom den - diagnosen. I alla fall en. Varför jag fick jättekonstiga utslag på överkroppen för 10 år sedan lär jag väl aldrig få veta. Eller vad som är problemet med min skuldra/nacke/axel. Det är tydligen för svårt för de lärda att lista ut. Och de olika verken och instituten som verkar ändra uppfattning lite titt som tätt. Snacka om att man tappar förtroendet.

Idag har jag i stort sett inte så mycket förtroende för någonting. Grabben kallar mig alltid superkritisk. Och det är jag. Extremt kritisk och extremt krass. Och för mig spelar det inte längre någon roll vad expertisen säger. Det är ju för mig det måste kännas bra - oavsett vad experterna säger, tycker och tänker. Det är till sig själv man måste lita allra mest.

Egentligen är det bara 2 saker jag vill ha sagt med detta dravliga inlägg:

1. Tänk kritiskt. Från vilken bakgrund kommer åsikten? Går du till en Volvosäljare och frågar vilken bil som är bäst kommer de aldrig svara Toyota.

2. Känn efter själv. Mår du skit av att inte äta kolhydrater - ät kolhydrater då. Men känner du att du mår bra av att skippa dem, var inte så jäkla orolig över allt snack om återhämtning, muskelmassa och annat. Känn efter själv. Det är ju dig det handlar om. Dig och din känsla. På mig funkar inte teorin och jag tror det generella är det specifika.

Jag har precis käkat lunch. Hotellbuffélunch. Jag åt lax, hollandaiesås och gurka. Snart ska jag iväg och träna och sedan blir det jobbfest. Igår var jag på jobbmingel och att fundera ut vilka små bufférätter jag skulle äta krävde lite tankeverksamhet. Men parmaskinkan kunde jag lita på!

Lör 31 jan: Morgonpromenad

Morgonpromenad - check!
Ingen annan var ute 06.12 på lördagsmorgonen
men det lyste i förvånansvärt många fönster.
Jag har fler träningsplaner för idag.
Jag ska bara hitta tiden!

The temptations I resist

Hela dagen har de funnits tillhands.
Låda efter låda efter låda.
Jag har inte ätit en enda.
Bara tänkt att jag vill.
Men bara tänkt tanken 2 gånger.
Det är inte så mycket på en hel dag
för en som älskar chokladbollar!

Fre 30 feb: Träning på hotell

Häromdagen var det kö på gymmet. Idag var jag själv.

100 minuter blankt

För er som undrar: jag jobbar som konsult inom kommunikation. Just i helgen jobbar jag med ett event. Eller snarare kommunikationen kring det eventet. Tyvärr ligger eventet på andra sidan stan från där jag bor men det finns faktiskt ett SATS-gym precis bredvid. Planen var att gå dit idag. Men då upplyste min kära kollega mig om att det fanns ett nytt och fräsch hotellgym bara några våningar upp från där vi tillfälligt huserar - och visst stämde det!

Hotellgymmet var sprillans nytt med två ordentliga löpband, en superbra cykel och en crosstrainer. Det fanns träningskort med övningar om man var nybörjare eller tomma fält att fylla i reps och set och vikter med om man så önskade. På väggarna hängde coola bilder som var belysta och på golvet låg en fräsch träparkett. Styrketräningsmässigt var det lite skralt, men det fanns hantlar och några multimaskiner. Och så fanns där en pool med "ränder" i, men tyvärr var den inte så lång. Lite på gränsen till motionssim även om ränderna inbjöd till det. Till på köpet var jag ensam på gymmet!


Jag körde lite konditionsträning. Löpband varvades med intervaller på cykeln. Styrkemässigt fokuserade jag på rygg men det blev mest latsdrag, rodd och rygglyft. Sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på med det begränsade utbudet av styrketräningsgrejer. Det är först nu i efterhand kag kom på att jag kunde kört lite axelträning med hantlar, men det är så dags nu.


Allt som allt blev det 100 minuters träning. 100 är en bra siffra. Och känslan när jag var klar påminde mig om att det är värt att lägga tid på träningen. Innan jag satte mig på cykeln var jag trött, hade ont i fötterna efter att ha stått och gått hela dagen och kände mig lite sliten. Men efteråt kände jag mig full a liv, alert och hade snyggt rosiga kinder.

Misslyckad träningsdag

Jag hade bara två träningstillfällen inbokade idag. Hur svårt ska det vara?

Jobbjobbjobbjobbjobbjobb

Var tvungen att kolla finalen på Biggest Loser inatt. Somnade alltför sent. Att gå upp klockan 05.30 var en omöjlighet. Där rök morgonpromenaden. Men det var lugnt. Jag skulle ju hinna träna på kvällen. Väl?

Jobb mellan 08.00 och 21.15 sa något annat. Efter lunch trodde jag att arbetsdagen skulle avslutas tidigare så jag bokade glatt in en träningsdate med Emliscious. Bara för att inse att det skulle gå åt skogen.

Om det inte var så att jag var tvungen att fortsätta jobba hemifrån och först nu blivit klar men måste åka hemifrån 07.30 imorgon bitti skulle jag glatt gett mig ut på en nattlig jogg. Men nä. Kändes inte rätt. Och så har jag faktiskt knappt suttit ner en sekund på hela dagen. Så jag borde inte ha dåligt samvete. Jag gillar bara inte när min planerade träning blir av. Att bortprioritera det jag gillar mest. Och det som egentligen är bäst för mig. Tänk att vissa människor bortprioriterar såhär varje dag!

Imorgon gör jag ett nytt försök! Jag har ett digert träningsschema att hålla, och en Biggest Loser-fight att vinna!

Puma goes shopping

Det är svårare att äta rätt när jag bor i Stockholm än hemma i Halmstad.

I min varukorg

Här i Stockholm är det inte jag som handlar. Därför står jag oftast som ett frågetecken när jag öppnar kylskåpsdörren. Ska jag äta ägg eller ägg, frågar jag oftast mig själv. Ägg finns nämligen alltid här. Men inte allt det där andra. Så idag tog jag shoppingkorgen i egna händer, och beslöt mig för att köpa precis det jag ville ha.

Som vanligt när jag handlar mat utan lista blev det ett osammanhängande urval av grejer. Ingenting man direkt lagar heller. Men så var jag inte heller på oxfiléhumör idag.

Jag köpte:
Ägg (längst ner): går alltid åt! Men det var med en klump i halsen jag inte köpte de ekologiska.
Ricottaost: I love! Äter det som keso ungefär.
Mascarpone: Bara för att det lät gott. Fetthalten är på 40%!! Kanske kan blanda med keso?
Tonfisk: Blanda med creme fraiche, dill och majonäss - det blir super!
Makrill i tomatsås: kommentar är överflödig.
Keso: Vad är väl en kyl utan keso?
Creme Fraiche: Behövs ju till tonfisksröran.
Avokado: Nästan högst upp på topplistan!
Mozarella: Funkar bra som snacks.
Cola Zero: Min enda sötsakslast!

Ja ni ser ju själva att det där inte är något man slänger ihop en middag på. Men av alla grejer som fanns på Willys var det detta jag köpte. Det jag ville ha mest. Det säger nog en hel del om mig.

Ons 28 jan: Kö på gymmet

Jag gillar inte trängsel kring vikterna

Miserabel styrketräning

Jag hade planerat in att köra VR-Tess spinningpass i eftermiddags men eftersom jag var fast på vischan (Järfälla) i möte blev det ingen spinning. Istället blev det 30 minuters cyklande till bra musik runt 70% av maxpuls. Jag cyklade på och väntade på att folk skulle gå hem från gymmet eftersom det var så trångt i styrketräningssalen. Men det gjorde de aldrig. Det kom bara fler och fler som ville trängas.

När jag slutligen gick för att styrketräna var alla hantlar slut. I alla fall de som jag ville ha. Redan då tyckte jag att detta pass skulle bli jobbigt. Jag var totalt otaggad. Totalt otaggad och köra tungt och 6 repetitioner funkar inte. Det funkar heller inte när de vikter man vill ha inte finns.

Såhär ser frustration ut.

Att gymma klockan 21.00 en fredagskväll före jul på SATS Regeringsgatan är mycket bättre än klockan 19.00 på SATS Sickla. Helt klart. Då har man hela gymmet för sig själv. Ikväll fick jag bara dela svetten med den som haft bänken eller hanteln före mig. Det är inte lika trevligt.

Ons 28 jan: Dramatisk morgonpromenad

Man kan ju tro att det inte ska hända så mycket klockan 5.30 på morgonen. Men det gör det.

Blod, halt och tårar

Jag var alldeles för fast i Biggest Loser igår för att lägga mig i tid. Och när jag väl släckte lampan kunde jag inte sova. Att ligga och tänka "sov, sov, sov" funkar inte lika bra som när jag springer intervaller och upprepar mantrat "spring, spring, spring" för mig själv.

Jag gick ändå upp 5.20. Väckte hunden Trixa och gick ut. Snön och isen från igår hade smält undan och det var mörkt. Och tyst. Men när jag gått några hundra meter hör jag ett högt ljud, som ett konstigt skrik eller konstigt skall. Och så ser jag hur en blå pick up åker långsamt, långsamt på vägen där framme. Och så vänder den. Och åker lika långsamt åt andra hållet. Och så försvinner den. Just då är jag på väg in i ett skogsparti och jag som utvecklat en mörkrädsla av högre rang förväntar mig att bli överfallen av både lodjur, björnar och psykfall.

Men jag träffar inte på någon. Jo, en taxi kom susandes förbi. Men inget annat. Inte ens en endaste morgonjoggare. Vilka slöfockar alla är.

Jag och Trixa powerwalkar ganska hurtigt och småpratar med varandra... eller, det är väl mest jag som sköter snacket, och ska gå nedför en brant nedförsbacke då marken brister. I alla fall känns det så. I verkligheten är det jag som halkar på både is och grus, trillar och slår i knän och skrapar handlfator. Trixa är snabb på att trösta men det gör ändå ont i knät. När jag hittat en gatulampa ser jag att det blöder. Inte så att det forsar, men det gör sådär ont när skinnet liksom skrapats bort och det trycker och pulserar och svider. Så vi går hem istället för att fortsätta, och landar på 35 minuters powerwalk istället för 60. Och jag konstaterar att det här nog inte är min vecka. Fast kanske är det som kollegan sa - nu kan det bara bli bättre.

Efterrätt!

De andra äter semlor.
Jag äter jordgubbar och grädde.
Men jag får se upp -
med jordgubbarna!
De innehåller för mycket kolhydrater egentligen.

(Jag är uppenbarligen frisk igen)

Blånagel

Jag tog med mig många fina minnen hem från
Blogger Ski Camp i Åre.
Och en blånagel.