Tis 24 juli: Mittinattenjogg

Har precis kommit hem från en jogg i nattmörkret. Jag har gått och väntat hela dagen på att det ska sluta regna. Klockan 22.25 hängde förvisso regnet i luften, men man kunde i alla fall gå ut utan att bli genomsur.

Risarparundan

Grabben sa precis att jag nog är den första på nätet att skriva om samhället (snarare gårdarna) Risarp och den runda som lokalt kallas Risarparundan (6km). Tyvärr vet jag inte riktigt hur den ser ut, eftersom vi sprang den i bäckmörker. Men jag tror att den var bra. Det kändes i alla fall så. Jag vet att där smög sig in en lång raksträcka, men tack vare mörkret så uppfattade jag den inte vilket hjälpte betydligt.



Riktigt ruggig höstkväll

Det är svårt att tro att vi är mitt i den svenska högsommaren. Jag har gått och dragit mig hela eftermiddagen och kvällen för att gå ut och springa. Grabben, som märkte min eländiga rastlöshet ville egentligen inte heller ut, men han stod inte ut med mig utan kände sig tvungen att pusha mig lite så att jag gick ut och gjorde av med lite energi.

Väl ute på gatan var det mörkt och rått. Dimman hängde lågt i luften och det kändes mer som en oktoberkväll än en sommarkväll i juli. Gatorna var ensamma och ödsliga och det var liksom inget liv alls ute. Någon gång såg vi enstaka billyktor långt borta, men så var det också allt.

Kylan som från början kändes obehaglig och våt, glömdes snart bort i och med att vi kom igång med joggandet. Men fukten och vätan som syntes på marken hade lika gärna kunnat vara det där småhala som brukar bli av regn in på senhösten. Därför känns det riktigt skönt att sitta inne i soffan nu. Helst skulle man haft en kopp te i handen. Och så skulle man nog stretchat också...